”Ooh, Las Vegas, ain’t no place for a poor boy like me”, sjunger Gram Parsons i den kanske bästa låt som skrivits om den här absurda staden och alla vanliga dödliga som haft dåliga kvällar vid blackjack- och rouletteborden vet precis vad han menar.
Vi brukar efter sådana nederlag – för det slutar förr eller senare alltid i nederlag – också svära på att aldrig mer återvända.
I amerikansk politik finns dock inga poor boys, så i natt kommer en ny bunt presidentkandidater tillbaka till Sin City för ännu en glad svängom.
För två månader sedan möttes ju demokraternas hopefuls i en debatt på Wynn – bäst ihågkommen för att de obskyra flopparna Lincoln Chafee och Jim Webb visade upp sig för första och sista gången.
Nu är det republikanerna som går i clinch vägg i vägg, på monstruösa The Venetian.
Lätt anmärkningsvärt.
Men Trump, Cruz, Rubio, Bush, Fiorina, Christe, Rand och övriga får gör som alla andra som kommer hit:
Throw the dice and take their chances!
• • •
Jag har varit här många gånger, men aldrig i december och blir lätt tagen av att se stan julpyntad .
Att försöka dekorera denna redan hyggligt utsmyckade fantasi till metropol är liksom som att försöka göra Ted Cruz ännu mer konservativ.
En annan förbryllande detalj:
Det är kallt, om kvällarna till och med kallare än hemma i New York.
På somrarna är det så hett – även efter solnedgången – att det knappt går att vistas utomhus.
Sådana kontraster förvirrar mer än försöken att reda ut på vilket sätt de sjutton republikanska kandidaternas respektive syn på Obamacare skiljer sig åt.
• • •
Nu är det inte för gamblingen, glittret och showerna de båda partierna lägger sina debatter i Vegas.
Det för att Nevada råkar vara en tidig primärvalsstat – och dessutom alltid swing state i det riktiga valet.
Vad människorna här ute i öknen tycker och tänker och gör är helt enkelt väldigt viktigt.
Att vi som följer cirkusen får chansen att förlusta oss mer än i, låt säga Buffalo, får ses som en ren bonus.
• • •
Igår värmde vi upp med Trump-rally på Westgate – tidigare Hilton, känt som Elvis home away from home – på Paradise Road.
Han levererade samma slags improviserade freebase-show som vanligt, kastade sig halsbrytande från ämne till ämne, spred lika sensationella som obekräftade uppgifter i strid och lustfylld ström och angrep sina motståndare – i politiken såväl som i media – med det ena skämtet grövre än det andra.
Det påminde väldigt mycket mer om gyckel på Kiviks marknad än om valmöte i Amerika.
Men de två tusen supportrar som hade samlats i den jättelika mässhallen i hotellanläggningens katakomber – som av händelse i många år använd av Star Trek-fansen för världens största Trekkie-convent! – älskade varje sekund.
• • •
Att republikanernas Vegas-debatt hålls på just The Venetian är ingen tillfällighet.
The Venetian ägs nämligen av Sheldon Adelson – brutalt konservativ miljardär som gör allt han kan för att styra landets, och världens, utveckling i önskad riktning.
I förra valet gick han all in på Newt Gingrich och plöjde ner hundratals miljoner i den förr talmannens kampanj – förgäves.
Ännu har den omtalat bryske kasinobossen, vad vi vet, inte identifierat någon särskild favorit i årets startfält, men när han nu har samtliga kandidater på besök i vardagsrummet lär han väl göra sitt val.
• • •
Trump, ja.
Han kommer – i vanlig ordning – stå i fokus ikväll också.
Han har bara blivit än mer populär sedan uttalandet om att USA bör stänga sina gränser för muslimer och får i senaste nationella mätningen 41-procentigt stöd av de republikanska väljarna.
Eftersom vi är där vi är kan vi således slå fast att han sitter med trump på hand…
Men duellen med Ted Cruz blir intressant.
Efter att Bush, Carson, Fiorina och Rubio alla misslyckats är det nämligen den bullrige Texas-senatorns tur att ikläda sig rollen som Trumps huvudmotståndare.
Han har, i alla fall i vissa undersökningar, övertagit ledningen i Iowa – den i alla avseenden platta delstaten där de första provvalen hålls om en och en halv månad – och navigerar därmed automatiskt mot debattens absoluta epicentrum.
Det speciella med Cruz är dock att han till skillnad från de övriga som tvingats in i närkamp med ”Apprentice”-stjärnan – och sedan snabbt schasats tillbaka in i klungan – varit ytterligt noga med att inte kritisera frontrunnern.
Inte ens nu, när Trump helt uppenbart känner sig hotad och kallar Cruz ”något av en galning”, ger han sig in i direkt ordväxling.
Förhoppningen är förstås att han genom att inte alienera de passionerade Trump-supportrarna till sist ska få över dem på sin sida, men den taktiken blir rimligen svår att hålla fast vid om rivalen går till attack ikväll.
• • •
Håller på att krocka med Chris Christie i hissen när jag under förmiddagen är på väg till hangaren Adelson – säkert motvilligt… – upplåtit åt oss murvlar, 400-500 till antalet.
Han, Christe, ser glad ut i sina vådligt utsvängda byxor – och undra på det:
Efter en sorglig kväll vid det så kallade barnbordet gör ju han comeback i den riktiga debatten i afton.
En äkta Jersey Boy går aldrig att hålla nere särskilt länge…
• • •
Det är CNN som arrangerar den här holmgången och The Wolfman himself – originalet Wolf Blitzer – agerar moderator.
Det ser jag som en tidig julklapp. The Wolfman är bäst.
• • •
Bobby Jindal har tagit sitt förnuft till fånga och efter fyra sittningar vid det där patetiska barnbordet hoppat av.
Men Lindsey Graham, Rick Santorum, Mike Huckabee och George Pataki vägrar ge sig och satt åter och gafflade i meningslös debatt under eftermiddagen.
Varför?
Vid det här laget är det bortom allt förnuft.
• • •
Upplägget här i bloggen blir det vanliga.
Jag refererar inte varje enskilt meningsutbyte utan avlossar små iakttagelser när det känns angeläget.
Kommentatorsspåret är självfallet öppet för den som har synpunkter.
Okej, snart är det showtime.
Korten på bordet, ladies and gentlemen.