Men…varför är det ingen som berättat att Lake Tahoe är så förstummande?

Jag svänger förbi för att jag råkar vara i trakten och vill se familjen Corleones majestätiska strandtomt från ”Gudfadern 2”.
Den finns kvar, heter något så flott som Fleur du Lac Mansion och är belägen i Homewood på den västra stranden, alltså Nevada-sidan (förstås).
Tyvärr är fastigheterna – inklusive själva boningshuset, utsett till ”House of The Year” av Wall Street Journal 2013 – omgjorda till privata condos, så en osnuten bloggare får inte komma in och titta.
Men det räcker gott att köra förbi ett par gånger, och stå på stranden hundra meter bort och glana och glo.
Herregud det var ju där de hade den episka festen i samband med Anthonys konfirmation i inledningen av tvåan – när enfaldige senator Geary beseglade sitt öde genom att utmana Michael och förbanna the don och ”your whole fucking family” – och i båthuset längst ut på bryggan klev stackars Fredo i ekan innan fisketuren då Al Neri, på Michaels order, tog honom av daga; som jag ser saken vilar han fortfarande bland fiskarna där ute i den fem hundra meter djupa sjön.


Att få se såna miljöer – holy ground om man älskar sin film och sina tv-serier – i verkligheten är ofta det som gör livet värt att leva, enligt min mening.
Ändå är det Lake Tahoe i sig som verkligen får mig att dra efter andan.
Omgiven av Sierra Nevadas snötäckta bergstoppar lyser den knallblå jättepölen på gränsen mellan norra Nevada och Kalifornien – tekniskt sett en alpsjö, med vatten så klart att bottnen syns perfekt också på tio meters djup – som en ädelsten i den vilda, täta tallskogen.
Jag kör runt hela underverket och på norra sidan kommer man via slingriga vägar – av den sort som får förare vana vid breda Interstates att krama ljudligt i ratten – upp på de där alltjämt vintriga höjderna och synen därifrån…vid min gud.
Tahoe tar sig för några ögonblick in på samma lista som Grand Canyon, Badlands, de röda bergen runt Sedona, Yellowstone och – nästan – Monument Valley i Utah.
Och jag hade ingen aning.
Men that’s America for you.
Dramat är inbyggt i landskapet, halsbrytande skiftningar väntar överallt, skönheten känns ofta direkt överväldigande.
Till kvällen bor jag på Hard Rock-kasinot (tidigare känt som Sahara Tahoe, där Elvis gjorde nästan hundra framträdanden, ett par dokumenterade på live-album) på rakt motsatt strand och kasinot är det verkligen inget med, det vidimerar ännu en gång att man ska spela i Vegas och ingen annanstans, men jag har balkong ut mot sjön och sitter i timmar i den klara, höga bergsluften och bara beundrar den overkliga vyn.



Det känns i alla fall just då som en helt oförglömlig stund.