Den börjar i Santa Monica i södra Kalifornien och slutar i Jacksonville i norra Florida på andra sidan kontinenten, är 395 mil lång och tar 38 timmar att köra – om man skulle klara att göra det i ett sträck, men även den mest jäktade behöver minst två övernattningar och kommer fram tidigast kväll nummer tre.
Interstate 10, var namnet.
Och as of today har jag har upplevt varje centimeter av denna fabulösa, transkontinentala highway. Det var bara den lätt vindlande sträckningen mellan Tucson och El Paso, genom New Mexico, som saknades
Det struntar antagligen ni ganska så högaktningsfullt men jag tänker fira med en rejäl margarita på en takterass i El Paso ikväll
Tian är inte längst av Interstate-monstren – både I-80 mellan San Francisco och New York och I-90 mellan Seattle och Boston tar längre tid att tillryggalägga – men jag har alltid tyckt den varit mest lockande och fängslande. Den startar ju som sagt i södra Kaliforniens sexiga solsken, klyver hela Texas (bara det tar tretton timmar), passerar New Orleans och fortsätter genom the deep south.
Dessutom visade det sig vara rätt så betagande ute i det karga, steniga New Mexico. De bulliga stackmolnen gick lika lågt under den knalblå himlen som i de vackraste scenerna i ”Thelma & Louise”.


Så grattis mig, jag har Interstate 10 under bältet.
• • •
Nu ska vi se vad den här mytiska gränsstaden, evig granne med livsfarliga Juarez, har ett erbjuda.
Tips mottages tacksamt.