Vi hade förlorat Gianni. Det fanns ingen chans att han skulle överleva. Redan i början av mars hamnade han – maitre d på Elaine’s under alla de oförglömliga åren och mycket god vän – på intensivvårdsavdelningen på ett av de överfulla sjukhusen i Westchester och blev lagd i respirator. Redan det var ett förödande slag. Vi visste ju redan då. 80 procent av amerikaner som hamnar i respirator på grund av covid-19 stryker med. Exakt varför siffran enligt vad som framgår i media är den rakt motsatta i Sverige – att 80 procent i blågula respiratorer överlever – får någon annan reda ut, men här är det bad fucking news när sjukdomsförloppet leder så långt.
Nå, sedan kom det ena nedslående beskedet efter det andra från en läkare som också ingår i Elaine’s-sfären och hela tiden fungerat som sorgsen kurir mellan familjen och oss här ute:
Lunginflammation följdes av proppar i benen och för bara några veckor sedan hade ena lungan kollapsat. Att höra sådant om en vän, att veta att någon man älskar lider och plågas på det sättet…det är heartbreaking. Och Doctor Joe – läkaren i kurir-rollen – behövde inte förklara allvaret. Gianni är ingen spring chicken och har inte precis levt i enlighet med socialstyrelsens rekommendationer. Vi skulle komma att förlora honom. Vi förstod det.
Well, igår ringde Gianni själv till Alex, bartender på samma mytomspunna saloon på 88:e gatan back in the day, och berättade att han just lämnat the goddamned sjukhus.
Ett mirakel inträffade, helt enkelt. Han vägrade ge upp, lyckades mot alla odds besegra Corona-demonen och är nu, som dom säger här, out of the woods.
I min lilla värld är detta utan konkurrens det mest fantastiska, exalterande och upplyftande som hänt de senaste månaderna och jag ville dela med mig av euforin här eftersom jag tror att den störtflod av dåliga nyheter som dagligen sköljer över oss i dessa extrema tider gör nästan lika mycket skada, i alla fall i mental mening, som den vidriga mikroorganismen.
Gianni har lång väg tillbaka till borden på Caravaggio, där han jobbar idag. Duster som de han just genomlevt tar det månader och kanske ännu mer att återhämta sig från.
Men han lever.
Det är så oerhört.
Gianni – my buddy, forever!