Måndag är måndag även i karantän, när alla dagar egentligen flyter ihop och bildar en enda lång, monoton oändlighet. Och inte blir de roligare när alla nyheter påminner om sicilianska sorgmarscher. Här har vi senaste dygnet enkom matats med upplysningar om att det plötsligt är färre än väntat (nyss var det fler…) som har de antikroppar som utgör den nya tidens verkliga hårdvaluta, att ett vaccin kanske aldrig går att framställa, att den andra vågen kan komma redan i sommar och förmodligen blir brutal samt att vi, därutöver, snart är så fattiga att vi alla får tjuvåka godståg till öknarna i väst med våra få tillhörigheter i en en liten påse fäst på en pinne, som luffarna i gamla Kalle Anka-äventyr.
Fuck it all, är det ju svårt att inte tänka sådana dagar.
Men jag fick i alla fall en ny laddning munskydd från Amazon under eftermiddagen och har nu så jag klarar mig till i höst…