När guvernör Cuomo för precis två månader sedan – 20 mars – tryckte på pausknappen och meddelade att bara essentiell verksamhet fortsättningsvis fick fortgå i New York var vi rätt många som lätt ängsliga surfade in på delstatens officiella hemsida för att försäkra oss om att stan inte var torrlagd helt plötsligt.
Och nejdå. Enligt de styrande i The Empire State har våra “liquor stores” samma samhällsnyttiga status som matvarubutiker, apotek, banker och postkontor och kan fortsätta som vanligt.
Så under hela krisen, när praktiskt taget allt annat i samma kvarter varit stängt har lokala favoriten Bottlenose på andra avenyn – en intim, välsorterad inrättning med suveränt kunnig och vänlig personal – hållit dörrarna öppna.
Varje dag.


Dit händer det ju att jag går och köper en flaska vin eller två. Kanske en bourbon-butelj från Kentucky också. Och rentav lite konjak. För karantän kan man, har det visat sig, inte uthärda med torr strupe. Så är det bara.
Vill jag inte gå ut – och man SKA ju helst inte det – kan jag beställa på nätet istället. Det går kanske inte riktigt att tänka sig i Sverige, men vi har haft booze-delivery i New York i över ett decennium och just nu blommar affärerna. Man går in på, exempelvis, Drizly.com, beställer det man vill ha – öl, vin, vodka, tequila…vad som helst – och inom en timme står det en klirrande påse nere i lobbyn och väntar.


Jo, det går att ifrågasätta det rimliga i att just alkoholförsäljningen ses som absolut nödvändig medan så mycket annat till synes mer angeläget, som butiker där man kan få trasig elektronik fixad, inte gör det – och nej, det är förstås inte oproblematiskt att konsumtionen ökar bland alla nyblivna stugsittare.
Men myndigheterna förstod att det här undantagstillståndet aldrig kunnat genomföras om de notoriskt törstiga new yorkarna inte fått ta sig en drink när de behövde den som mest. De hade vägrat acceptera och ställt till med uppror.
Så kranarna förblir öppna.
Just för tillfället är jag personligen glad att jag får fira Kristi himmelsfärd med några hyggliga flaskor rödpuff.

Inte för att det är en högtid jag brukar lägga så stor vikt vid, men efter månader i solo-karantän får man vara lite kreativ i ambitionen att identifiera kvällar värdiga en liten fest.
Så: Happy Kalle Flygare!
• • •
”Skulle öppna spritbutiker och alkohol-delivery vara något att komma med”, fnyser de förstås i Kalifornien.
Där, precis om i ett antal andra delstater som i högre eller lägre utsträckning legaliserat dylikt, räknas även butiker som säljer marijuana som ”essentiella” – och jo, de får också buda sina varor till hugade kunder.
Inte för att jag skulle vara intresserad – jag skojar inte; hos mig har gräs nästan bara orsakat obehag – men man kan konstatera att detta inte precis är världen ens farsa växte upp i.
• • •
För amerikaner passerar Kristi Himmelsfärd alltid helt obemärkt; det är ingen helgdag överhuvudtaget och få, om ens någon, har hört talas om ”Ascension”, som denna torsdag i formell mening heter.
Det där kan man undra lite över.
Medan Sverige, världens mest sekulära land, firar både jul och påsk och pingst och Kristi himmelsfärd är jul den enda kristna högtid som verkligen har någon tyngd i detta djupt religiösa land. De verkligt stora amerikanska helgerna – Thanksgiving, Memorial Day, Labor Day, Independence Day – saknar teologisk grund. Påsk? Jo, men det är bara Easter Sunday, alltså påskdagen, som verkligen högtidlighålls, så också den helgen är mycket större i ateisternas Sverige.
Kan någon förklara?
• • •
Apropå delivery är det trevligt att även BonBon, den svenska godisbutiken på Lower East Side, kör ut sina varor.
Snusmojänger och colanappar funkar också mot karantän-depp…