Under onsdagen gav de omfattande demonstrationer som skakat USA i tio dygn vad som väl får betraktas handfast resultat.
Dels uppgraderades ju misstankarna mot Derek Chauvin; han kommer åtalas för andra gradens mord istället för tredje gradens – en förbryllande klassificering som bara Minnesota och ytterligare två delstater håller sig med. Dels greps och häktades även den trio poliser som kommit att kallas ”the other three” och bara tittade på medan Chauvin utförde sitt förfärliga illdåd. De är misstänkta för medhjälp till mord.
Hade det hänt utan den ursinniga reaktionen i stad efter stad efter stad?
Det är nog naivt att föreställa sig.
Lika naivt är det att tro att det räcker för att den pågående stormen ska mojna. Den kommer rasa tills majoriteten av demonstranter och aktivister känner sig försäkrade om att en grundlig förändring verkligen äger rum och hela kulturer stöper man inte om i en handvändning.
För att det verkligen ska bli bättre i frågan om den amerikanska polisens attityder tror jag – som verkligen inte vet så mycket om de här frågorna och just därför bara tror – att man måste få andra sorters människor än såna som Bob Kroll att vilja jobba inom ordningsmakten.
Kroll är ordförande för polisfacket och ja, amerikanska polisfack ger ofta ett direkt reaktionärt intryck (att många av dem den här faktiskt tagit avstånd från ett övergrepp och förespråkar ett åtal säger något om hur otroligt grovt det var), men i artiklar av den här och den här typen framstår han, i alla fall i mina ögon, som extraordinärt obehaglig.
Så bryska, känslokalla, hjärtlösa och rent ut sagt elaka människor ska helt enkelt inte ha ett jobb i vilka de hamnar i konfrontation med vanliga medborgare.
Men det har de och Kroll – finns det inte en bov i ett Tintin-äventyr som heter Kroll? – väcker minnen av ett mindre behagligt möte med en State Trooper i Alabama för tio år sedan.
Jag och Pontus Höök, den eminente fotografen, var nerskickade till Gulfkusten med anledning av det monstruösa oljeutsläppet efter Deepwater Horizon-explosionen 2010 och medan vi var där flög även president Obama ner för att inspektera förödelsen och hålla några tal. Informationen om exakt var han skulle visa sig var knapphändig, så vi hamnade i en hopplös katt-och-råtta-jakt efter hans ”motorcade” mellan små samhällen i södra Alabama – och någonstans utanför Gulf Shores blev vi invinkade till vägkanten av en bjässe till trooper, inte helt olik den Thelma och Louise tvingade in i bakluckan, fast 80 kilo tyngre.
Ett mycket burdust förhör om vilka vi var och vad vi, två utlänningar, gjorde i hans delstat följdes av en uppläxning om att vi inte hade tillåtelse att köra på just den väg vi använt och när jag invände att en en annan polis faktiskt pekat oss i den riktningen började han skälla om att jag bara skulle hålla käften. Sedan tyckte han sig genom hyr-SUV:ens tonade rutor se att något rörde sig i baksätet, tog två snabba steg tillbaka, sträckte en hand mot hölstret och frågade uppjagat vem som gömde sig där.
Tack och lov lyckades vi på något vis övertyga honom om att vi de facto bara hade väskor och kameror i baksätet – men det hindrade honom inte från att tvinga oss att sitta kvar i bilen och bara glo.
– Ni rör er inte förrän jag säger att ni får, gjorde han klart.
Först en timme senare, när presidentens kortege för länge sedan passerat, vinkade han flinande ut oss på vägen igen.
Det var extremt obehagligt att vara helt utlämnad till en skitstövel av den sorten, han hade verkligen kunnat göra vad som helst med oss, men jag har många gånger sedan dess reflekterat över hur mycket värre det troligen hade känts, och kunnat gå, om vi inte varit vita. Att vi var utlänningar och dessutom bosatta i New York var illa nog för Mister Alabama-trooper, men om vi också haft mörkare hudfärg…det är förfärande att tänka på.
Som sagt:
En kultur där sådan attityd och sådant beteenden är regel – och där Bob Kroll kan vara representant för andra konstaplar – lär ta tid att förändra.
• • •
Det har varit rörigt i New York även i natt, men inte på samma sätt som för några dygn sedan.
Då var det som att sitta genom en zombie-apokalyps här, med en ljudkuliss av helikoptrar och polissirener ute i mörkret.
På dagarna puttrar livet på Manhattan för övrigt i huvudsak på nästan som vanligt, betydligt fler än under pandemins tyngsta dagar är ute och de många demonstrationer är fredliga.
Men det ser ju inte direkt ut som ett land i fred överallt…




• • •
Enligt Pontus är det här en bild som visar hur nervös jag var under den där incidenten i Alabama för tio år sedan.

Men jag vet inte…nog för att solen brände i hjässan där nere, men skulle jag åka omkring på presidentjakt i baseboll-kepa?
Han påstår också att det här är en polis vi träffade…

• • •
Man vet att det är sällsamma tider när till och ärkekonservative evangelisten Pat Robertson beskriver president Trumps hantering av den pågående krisen som ”not cool”.
• • •
En advokat CNN talade med under natten slog fast att det inte kommer bli lätt för åklagaren i Minnesota att vinna målet mot de åtalade poliserna.
Well, om det kommer en dag då Derek Chauvin frikänns…gud hjälpe oss.