Jaha, en ensam midsommar på Manhattan.
Lite…ja, melankoliskt är väl ordet.
Inte för att midsommar heller under normala år är mycket till happening här men kommer man från Dalarna, och dessutom råkar vara född denna tid på året, har man samma relation till denna högtid som skåningar med särskild fäbless för gås har till Mårtendagen.
Den ska helst firas ordentligt – med vänner och familj och helst en liten fiol-slinga nånstans i bakgrunden.
Ett stängt, skyggt New York i ansiktsmask svarar inte riktigt upp mot kravbilden.
Men man får göra som Kajsa Warg slog fast att man måste göra och det visar sig att Aquavit, Håkan Swahns skandinaviska stjärnkrog på 55:e gatan, börjat med delivery under pandemin. Så jag kan ändå ordna lite fest för mig själv.



Fem sorters sill, potatis, ost, hårt bröd, köttbullar, en Carlsberg och riktigt kall OP – från en flaska som någon svensk som varit här på besök måste haft med sig, men jag kan inte minnas vem? – i ett alldeles för sällan använt snapsglas från Hank Williams-museet i Montgomery, Alabama sitter mycket fint.
Det är nästan så jag glömmer hur mycket jag saknar vissa som samtidigt sitter och skrockar i syréndoften den ljusa sommarnatten i Dalarna, med blomsterkrans på sniskan och lagren fulla av anekdoter som aldrig för slitna.
• • •
Nu är det officiellt. På måndag går New York City in i fas 2 i öppningsprocessen. Det innebär framförallt att restauranger och barer får öppna sina uteserveringar.
Gott så.
Man kan i och för fråga sig varför de inte lika gärna kan ske redan i helgen – som enligt väderprognoserna ska bli en dröm – men guvernör Cuomo låter just nu som lägervakt och hotar såväl etablissemang som gäster med betydande repressalier om hans riktlinjer inte åtlyds.
Han har blivit svårare att tycka om på slutet, han också.
• • •
Fynd i postfacket idag.

Så ser kort ut som små masar ute i världen får av sina mammor. Och ja, jag har som utlovat visat för dörrmännen i lobbyn och förklarat vad det är för färgglad häst…
• • •
I normala fall hålls faktiskt en svensk midsommarfest i Battery Park längst ned på Manhattans sydspets. Den brukar vara lite väl familjär och klämmigt för min smak, men i år saknar jag till och med den.
Att nu, efter all doom och gloom, sitta mitt i uppspelta picknick-sörjan och se spelmän i daladräkt med Frihetsgudinnan som fond…det hade varit direkt exalterande.
• • •
Nu ska jag gå till Central Park och plocka sju sorters blommor och sedan lägga under kudden och drömma om det vaccin en sköterska någon gång pumpar in i blodomloppet.