Ja, vid min gud – vi är framme vid början på slutet av covid-krisen i New York.
Efter 88 dygn på rygg vaknar staden som aldrig sover äntligen ur sin koma.
Redan under söndagen hävdes det utegångsförbud vi levt med om kvällarna sedan oroligheterna eskalerade förra måndagen – och idag inleds fas 1 av ”re-opening of New York City”.
Det innebär verkligen inte att allt blir som vanligt i ett slag. Vi kommer inte storma ut och bilda kittlande myller i korsningarna, fylla barerna eller sitta hopträngda på Yankee Stadium för att se Aaron Judge damma ut home runs i South Bronx. Så roligt blir det först efter ytterligare några faser. Men alla butiker får, förutsatt att de följer vissa säkerhetsprotokoll, öppna, tillverkningsindustrin börjar snurra och arbetslagen återvänder till alla byggen – och bara det innebär att det blir mer liv och rörelse där ute.
Känslostormen över att vi äntligen nått denna vändpunkt är inte riktigt lika stark som vi hoppades när vi drömde om den under de mörkaste nätterna i mars och april; den sprittande euforin dämpas av det spända stämningsläge stan fortfarande har att deala med efter senaste veckornas sociala konvulsioner.
Men ändå.
Lite kommer jag vissla när jag trampar ut i denna nya morgon.
• • •
Egentligen skulle det omdebatterade utegångsförbudet löpt fram till måndagsmorgonen men de Blasio – vår hårt ansatte borgmästare – meddelade alltså redan under söndagsförmiddagen att syftet med den extraordinära åtgärden hade uppnåtts och att vi därmed skulle slippa fler emergency-larm i mobilerna.
Tro för den sakens skull inte att allt är frid och fröjd i Metropolis igen. Nej, vi har inga gatustrider längre, inga kravaller rasar i Brooklyn och inga plundringståg sveper rent i upscale-butikerna i Soho och Meat Packing District. Men vreden och kampandan består och otaliga demonstrationståg ringlar sig dagligen upp och ner längs gator och avenyer.

Så kommer det, gissar jag, fortsätta sommaren lång.
• • •
Just som klockan hade passerat midnatt, för bara några timmar sedan, började det plötsligt dåna i hela östra Midtown…

Det är uppenbarligen inte bara jag som längtat efter just denna dag, för att citera en annan sångare.
• • •
Munskydden slipper vi inte bara för att stan, så sakteliga, börjar öppna. De ska även fortsättningsvis vara på när vi vistas utomhus – och om någon glömmer ser dalmatinern som bollar med en yellowcab utanför NYU-sjukhuset vid 34:e gatan och första avenyn till att påminna.

Tänk att någon gjort sig det besväret.
• • •
Ha en happy monday. Det ska vi, verkligen, ha här. Det kan nog vara dags att förenas med de andra och dricka några kalla på trottoaren utanför kvartersbaren Bravest framåt eftermiddagen…