Startsida / Inlägg

Valdag 2020

av Per Bjurman

Noteringar från den historiska valdagen 2020.

10.30: Vaknar och går upp. Borde stanna i sängen ytterligare ett tag, för jag lyckades inte somna förrän i vargtimmen och sov sedan oroligt. Men det är lönlöst att ens försöka slumra vidare. Motorn har redan hostat igång. Nervös kan jag inte påstå att jag är. Det är något annat. Något ödesmättat och olycksbådande har i flera dagar hängt som ett skälvande spänningsfält i New York, och kanske hela landet, och denna förmiddag är detta något på väg att väg att växla upp mot ett hotfullt klimax.
10.35: Konstaterar att det är halvmulet i New York på valdagen, men inte lika kompakt grått som tidigare i veckan och inte lika kallt. Alltid något. Det blåser dock.

10.45: Minns i duschen att jag under någon av sekvenserna när jag ändå lyckades tryna någon timme i sträck drömde om – Thorbjörn Fälldin. Han höll något slags anförande i medialoungen i Madison Square Garden. Sedan satt vi plötsligt på verandan i familjen Bjurmans gamla sommarstuga vid sjön Bästen i Gagnef. Hur ska det tolkas? Vi var inte precis buddies, men Fälldin har faktiskt sovit i mitt gamla pojkrum. Han var i Borlänge i något ärende i slutet av 80-talet, hade gemensamma bekanta med mina föräldrar, behövde någonstans att slagga och hamnade på Slingergatan – i det som bara några år tidigare hade varit min säng. Det är ändå lite speciellt, att så att säga ha delat säng med en statsminister.
11.30: Går ut. NY Post har rapporterat om oändliga köer vid vallokalerna, men vid den närmast mig, i River School på 35:e gatan mellan första avenyn och FDR, råder stiltje. En och annan går in, en och annan kommer ut. Inget särskilt händer. Det känns betryggande. Fast vad liberala bastionen New York City gör betyder å andra sidan inte så mycket. Här vann Hillary Clinton med över 70 procent av rösterna för fyra år sedan och Biden lär få ännu högre siffror.


12.00: Äter brunch på min diner – nu öppen för inomhusservering, bara man går med på att få sin temperatur checkad och fyller i kontaktuppgifter på en app. Och sitter långt från alla andra. Där märks inget av att valet. Servitörerna Jorge och Allan tittar på spansk ligafotboll på tv:n i baren, en mager man i luggsliten kavaj och baseballkeps i ett av båsen längst in i lokalen löser korsord i väntan på sin omelett, kvinnan i kassan är upptagen med räkenskaper. Livet puttrar på som vanligt, även en historisk valdag.
13.00: Promenerar planlöst i kvarteret. Tänker på de tidigare valen jag upplevt live. 2008 var jag på den enda plats i hela landet utan euforisk stämning: Klassiska Biltmore Hotel i Phoenix. Där höll John McCain och Sarah Palin sitt Election Night-party och det hann ju inte mer än börja förrän Barack Obama utsetts till vinnare. Det sista jag såg den kvällen var Jon Voight i hotellbaren. Ensam. Han satt och tittade i fjärran. Detroniserad. 2012 befann jag mig i DC och hamnade när Obama åter utropats som vinnare mitt i en sjövild segerfest utanför Vita huset. Senast hade jag ingen uppgift och satt här i soffan och drack bourbon. Många blev det.
14.00. Går hem. Diskar. Hushållssysslorna måste utföras vad som än pågår och diskmaskinen passade på att gå sönder lagom tills pandemin tog fart i mars.
15.15: Gör dagens första framträdande i Aftonbladets eminenta valvaka. Robert Aschberg frågar hur den olycksbådande stämningen i New York tar sig uttryck. Bland annat, svarar jag, genom att fastighetsförvaltningen här i huset igår skickade ut ett mail och meddelade att extra säkerhetspersonal kommer att röra sig i lobbyn under valkvällen. I samma mail uppmanades vi som bor här att ”remain vigilant during these times as emotions may be high for several days (or weeks) following the election”. Det är ju som man var utsänd på val i Port-Au-Prince.
15.45: Tittar lätt rastlös på CNN-sändningarna. De har såklart inget alls att berätta ännu – men berättar ändå. Jag vill se John King och hans kartor. Han är en vandrande val-encyklopedia och kan utan problem peka ut random förortskvarter utanför Cincinnati och berätta hur de brukar rösta på den och den gatan. Det är otroligt.,
16.15: Tätt på given, nytt framträdande i Aschberg-showen. Får frågor om vad det innebär att Bidens kampanjchef gått ut och förkunnat att den demokratiske utmanaren ”leder stort i flera vågmästarstater och kan vinna utan Florida och Pennsylvania”. Det är väldigt svårt att spekulera i och jag vet inte om jag lyckas ge något begripligt svar, men när jag lagt på kommer jag på att det låter som att Jennifer O’Mally Dillon insett att det är kört i just Pennsylvania och Florida och ändå vill hålla humöret uppe.
17.00: Skymningen faller i New York. Vän på väg hem från jobbet messar att gatorna töms snabbt. ”Staden ligger öde”, skriver hon.
18.00: De allra första vallokalerna, belägna i Indiana och Kentucky, stänger. Prognos: Stor ledning för Trump. Men i de två inbitet konservativa delstaterna hade allt annat varit som om Jonas Sjöqvist meddelade att han ska förhandla åt Svenskt Näringsliv i fortsättningen. Men visst dyker John King upp och trycker lite på sin elektroniska karta och upplyser om anomalier i något obskyrt county utanför Fort Wayne.
18.15: Skulle behöva en drink. Men jag är i tjänst i många timmar till så det blir det inget med.
19.00: De stänger i ett helt koppel stater och….det är too close to call överallt utom i just Indiana. Det blir en lång kväll. Tur att lagret med blaskigt amerikanskt kaffe är påfyllt.
19.15: King påstår att Biden troligen kan bärga Florida om han till skillnad från Clinton för fyra år sedan vinner Pinellas County, där St. Petersburg utgör huvudort – och enligt tidigaste prognosen leder han just där. Men i Miami-Dade har han å andra sidan betydligt sämre stöd än väntat och från de norra delarna av delstaten har knappt en vallokal lämnat rapport ännu och som de säger: Ju längre norrut man åker i Florida, desto längre söderut kommer man. Kort sagt: Där uppe, och främst kring The Panhandle, är The Sunshine State verkligen del av den riktiga södern. Och längst ner del av…något helt eget.
20.00: Det rasslar till igen, ytterligare ett antal delstater har stängt sina polls. We’re in it now. Men ännu känns allt som sagt bara ovisst, förvirrande och allmänt blodtryckshöjande.
20.45: Tillbaka i valvaka. Citerar ledsagare King om att Ohio ser ut att kunna bli viktigt. Ingen har förlorat Ohio och blivit president sedan JFK för 60 år sedan. Får också beskriva stämningen i NYC på nytt och den är spöklik. Det är nästan lika tomt och öde där ute som under pandemins värsta kvällar i april.
21.00: Vallokalerna stänger här i New York. Brygger mer kaffe. Känner mig otålig. Det är som att sitta genom en evig förlängning i Game 7 i Stanley Cup-finalen. Vill ha besked nu, vill veta.
21.30: Det börjar verkligen se ut som att Ohio är nyckeln. Dit har ingen media tagit sig, vad jag förstår. Och för all del: Det är väldigt mycket trevligare att häcka i Miami än i Cleveland. Men nyhetsredaktionerna här i landet borde ju kunna den historiska aforismen: As Ohio goes, so goes the nation.
21.45: Undrar fortfarande vad det var mitt undermedvetna ville ha sagt med Fälldin den gånga natten.
22.00: Hämtar delivery-krubb I lobbyn och visst: Vi har extra säkerhetspersonal på plats. Sjukt.
22.15: Trump drar ifrån även i Ohio och håller sin ledning i Virginia och därmed börjar det se väldigt bra ut för presidenten. Ja, det är rentav svårt att förstå hur, och var, Biden ska kunna göra comeback. Fast King och hans vänner i CNN-studion insisterar på att inget är klart. Då får man väl tro på det och hälla upp ytterligare en kopp kaffe.

22.20: Pratar i tv-sändning igen. Ett rent nöje. Vi har så lysande människor där hemma. Önskar bara jag kunde besvara frågan om när det finns ett resultat. Men tyvärr. Nattmangling väntar uppenbart i Amerika.

22.30: Tolv timmar sen jag och Fälldin drack kaffe i sommarstugan nu…
22.45: New Jersey har, i en parallell folkomröstning, röstat ja till förslaget att marijuana ska legaliseras. Så nu skulle man ha en lägenhet i Jersey City. Ett lämmeltåg av new yorkers kommer flytta över Hudson-floden…
23.00: Ännu en gång får vi bekräftat att det är landsbygden, och i någon mån förorterna, som bestämmer i USA. Nästan överallt, även i inpiskat republikanska delstater, vinner Biden storstäderna. Houston och Dallas i Texas till exempel, liksom Nashville och Memphis i Tennessee – och Miami och Tampa i Florida. Men det hjälper inte, resten av delstaterna bestämmer…
23.15: Kaffet börjar smaka tjära, så vattnigt och amerikanskt det är. Och varför kan inte Fairfax-countyt i Virginia få fram sina röster? Det är den sortens valnattskrångel som genererar konspirationsteorier.
23.30: Ny titt-in i Bladet-sändningen. Dessvärre är jag denna gång ännu mindre säker på när något slutresultat kommer presenteras. Om något får man ju intrycket att det hela, precis som befarat, drar ut på tiden och fortsätter resten av veckan med poströster, advokater och säkert en och en annan recount också.
23.45: Där kom Fairfax county-rösterna – och Biden gick omedelbart om i Virginia. Good luck med att förklara den historien för Trump-lägret.
00.00: Som Springsteen sjöng en gång: It’s midnight in Manhattan, this is no time to get cute, it’s a mad dog’s promenade. So walk tall or baby, don’t walk at all. Men det är fortfarande tyst och öde där ute. Inga oroligheter har utbrutit ikväll.
00.10: De har slutat räknat poströsterna i Philadelphia. För kvällen. Sålunda: Pennsylvania kommer under inga omständigheter tillkänna ge något slutresultat i natt.
00.30: Biden ska säga något snart, meddelas det från Wilmington. Det vore lite humor om han helt plötsligt utropade sig till vinnare utan att ha vunnit.
00.45: Och där dyker han upp. ”Det ser bra ut, men det kommer dra ut på tiden. Vi måste ha tålamod. We will Winn this”, säger han. Såpass. Samtidigt twittrar Trump att ”they” försöker stjäla valet. Det här kommer bli precis den shitshow många fruktade.
01.00: What now? Ja, säg det. Personligen tycker jag det känns som att Trump har momentum, men det kommer dröja ytterligare ett rörigt dygn eller två eller tre innan en segrare utropas – i alla fall på riktigt. Själv stämplar jag härmed ut för kvällen och häller upp den drink jag längtat efter sedan…ja, vad var det…18.15. Cheers för demokratin, som den nu är.

  • Tjänstgörande redaktörer: Elin Wieslander och Akvelina Smed
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori, Patric Hamsch
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB