Nu har jag ”gjort” New York som New York ska – ja, bara kan – göras vintern 2020.
Det vill säga: Jag har dinerat utomhus i minusgrader.
Experimentet äger rum på bistron Cafe Cluny på 12:e gatan i West Village och mja, min skepsis är inledningsvis avsevärd.
Inte ens en så genuin snö- och köldhatare som jag kan i och för sig förneka att just pittoreska West Village klär i vinterskrud. De vindlande, trånga gatorna får en så filmisk, suggestiv skepnad med snö i både träd och på backen att det inte krävs mycket till fantasi alls för att inbilla sig att man plötsligt klivit in i en Leonard Bernstein-symfoni.
Men det är en riktigt kall kväll och Cluny har ingen infravärme på trottoaren och även fast jag är påpälsad med både tjocktröja och bylsig rock och mössa känns det så lagom lockande att sitta och dricka vin under bar himmel under dylika omständigheter, jag får osökt flashbacks till tonåren, när jag och mina jämnåriga kamrater i Borlänge inte kom in på lokal och hela helgkvällar istället drog fram och tillbaka längs Borganäsvägen och drack kall folköl direkt ur burk. Den sortens övningar har jag blivit för gammal för.
Som konstaterats i tidigare inlägg i den här bloggen har Covid-krisen dock lösgjort imponerande kreativitet och uppfinningsrikedom och företagsamhet hos New Yorks krögare och de som deriver Cluny utgör därvidlag inget undantag. Så fort vi satt oss ner kommer servitören ut med ett litet kit och ur det kan man veckla ut en stor filt i folie, perfekt att svepa om livet och benen. Det lilla tricket räddar hela upplevelsen.




Visst, de med estetiska ambitioner får problem, men varmt blir det och humöret stiger och plötsligt traskar en jazzduo förbi och spelar några jultrudeulutter på trumpet och cymbal, bara för att hålla humöret uppe på kvarteret, och kvällen känns plötsligt helt okej.
Att vinet efter en stund blir lika kallt som den där burkölen i Borlänge för snart 40 år sedan får man bara uthärda, liksom att man under sin foliefilt glömmer att man fryser om fötterna och blir påmind först när man reser sig och ska gå igen.
Det är bara på detta vis man kan ”gå ut” i New York City denna vinter, inomhusservering är obönhörligen bannlyst tills vidare, så det är bara att härda ut och som vi fått konstatera om så mycket annat sedan i mars: Nånting är bättre än ingenting.
• • •
De drog processen i rent Fälldinsk långbänk, men under söndagen lyckades kongressen till sist enas om ett nytt stödpaket a’ 900 miljarder dollar.
Hyggligt mycket kosing, det – men faktiskt inte så mycket i jämförelse med de tre biljoner dollar (trillions på engelska, vilket blir biljoner på svenska, medan billions är miljarder, förvirrande nog) lagstiftarna på Capitol Hill hällde över nationen i maj. Så får alla vuxna medborgare bara 600 dollar skickade med check den här gången också. I våras var det 1200 – och inte ens det räckte så långt för de horder av människor som sedan krisen utbröt saknar försörjningsmöjligheter.
Men alla ”vet” å andra sidan att ett nytt biljonpaket presenteras så fort Joe Biden installerats och det är ju bra, men som amatör undrar man lite försynt om, tja, de framtida underskotten i statskassan…blir inte de lite svettiga?
• • •
Kapten Cuomo kan inte sova. Så orolig är han, berättade han vid en presskonferens under söndagen, över den nya, påstått mer smittsamma Covid-variant som påträffats i Storbritannien. Och sömnbristen tycks ta sin tribut.
Det är väl en sak att han kräver att the feds stoppar flygtrafiken från Storbritannien – ”för på planen från London som landar på JFK sitter det där viruset” – men att han också börjar rya om att det inte är säkerställt att vaccinet biter på denna mutation är bekymmersamt. Det är all expertis på området helt förvissad om att det visst gör och ingen tjänar på att New Yorks guvernör som en annan konspirationsteoretiker kommer med egna, helt ogrundade hypoteser.
Hjälp AC att sova, någon.
• • •
Hur okej det nu än visade sig vara med friluftsmiddag i West Village-kylan får det vara nog med det här nu.
Nästa gång jag publicerar bilder här kommer de att se ut ungefär så här.

Tills dess ber jag att få önska läsekretsen där hemma en riktigt god jul.
Var försiktiga, lev väl.