Det första som möter utanför det provisoriska pressrum de dagen till ära byggt vägg i vägg med Ronald Reagan Presidential Library är denna lätt blodisande skylt.
Well, vi kan konstatera att det är en och annan orm inne i biblioteket/museet ikväll också.
Hela det republikanska partietablissemanget är ju på plats för primärvalsdebatt och därmed också den församlade politiska presskåren – och i båda lägren finns gott om reptiler med dödligt gift i gaddarna…
Med andra ord:
Vi som är på plats får vara noga med var vi sätter fötterna – utomhus såväl som inomhus.
* * *
Ja, det är alltså dags för den republikanska primärvalsrörelsens andra debatt.
Elva av de femton som fortfarande känner sig lämpade att ta sig an Hillary Clinton – eller vad den demokratiska kandidaten nu slutligen heter – nästa höst kommer att stå på en scen med Ronald Reagans gamla Air Force One-kärra som fond och munhuggas:
Donald Trump, Ben Carson, Jeb Bush, Scott Walker, Marco Rubio, Ted Cruz, Mike Huckabee, Rand Paul, Chris Christie, John Kasich och Carly Fiorina.
Till skillnad från i första ronden, i Cleveland i början av augusti, kommer det antagligen att bli infekterat och hätskt i ordväxlingarna den här gången.
Rivalerna är uppenbarligen trötta såväl på Donald Trumps vådliga försprång i opinionsmätningarna som hans ständiga ström av förolämpningar på sociala medier och några av dem – främst Paul, Bush och Fiorina – har de senaste dagarna gjort klart att de tänker gå till attack mot, som de beskrivit honom, ”entertainern”.
Trump själv verkar inte direkt oroad.
På det jättelika valmötet i Dallas i måndags log han hånfullt åt motståndarnas förväntade angrepp.
– Jag hör att de ska komma efter mig…whatever, hette det.
Underförstått:
Låt dem svinga, ”The Donald” kommer att ge igen med samma mynt.
Så i rent underhållningsperspektiv kan det här bli en mycket minnesvärd natt.
Själv avser jag inte att referera varje meningsutbyte, det känns inte särskilt underhållande, men kommer med uppdateringar när det känns befogat.
Kommentatorsspåret är öppet natten igen och där går det utmärkt att lufta egna synpunkter.
* * *
Att vi befinner oss på just Ronald Reagan Presidental Library är förstås ingen tillfällighet.
Reagan är det republikanska partiets Messias och det här museet ingenting mindre än ett konservatismens Mekka.
Det råkar dessutom vara beläget på en sensationellt vacker plats i de rullande, rödbruna bergen mellan Los Angeles och Santa Barbara.
Som om det inte vore nog är själva anläggningen betagande också.
Jag har varit på de flesta av de bibliotek/museum alla amerikanska presidenter föräras efter sina sejourer i Vita Huset och inget – inte ens Bill Clintons schabrak i centrala Little Rock – kan riktigt mätas med The Skippers.
Utställningarna, alla förstås ogenerade hyllningar till USA:s 40 befälhavare, är så suggestivt och känslosamt – eller förljuget, om ni så vill – presenterade att man vare sig man vill eller inte är Regan-fan när man kommer ut till mannens gravplats på baksidan.
* * *
Carly Fiorina, ja.
I Cleveland tvingades hon delta i fördebatten, den som de stackare som inte har tillräckligt höga opinionssiffror tvingas genomlida ett par timmar före det verkliga slaget.
Men hon gjorde så bra ifrån sig i den att hon avancerat uppåt i mätningarna och får nu sitta vid ”vuxenbordet”.
Det innebär förhoppningsvis att kvällens övningar får åtminstone en aningen mindre gubbig framtoning – och kanske också att Trump får händerna fulla.
I ett reportage i Rolling Stone nyligen gjorde han olyckliga, för att inte säga direkt misogyna, uttalanden om hennes ansikte och dem kommer han rimligen få förklara när han står öga mot öga med henne.
* * *
Kvällens debatt börjar först 18.00 lokal tid och då kan man ju tycka att det skulle räcka att vara på plats först under eftermiddagen, men erfarenheten säger att logistiken kring den här sortens evenemang kan vara en utmaning så jag kör upp från West Hollywood redan vid halv tio-tiden på förmiddagen.
Inte ens det är särskilt tidigt, visar det sig. Pressparkeringen är sedan länge full, kön till ackrediteringsscentrat oändlig och svårigheterna att få plats på en av shuttle-bussarna upp till presstältet stora.
– Ja, de öppnade ju vid fyra i morse. Då måste man vara på plats vid tre, fnyser en kollega från New York.
Ni hör. Det är ingen större skillnad på politiska reportrar och mjölkbönder.
* * *
Det var en sån där sorglig fördebatt idag också, för några timmar sedan.
Rick Santorum, Bobby Jindal, Lindsey Graham och förre New York-guvernören George Pataki – han med samma karisma som en genomsnittlig gråsten i skogen – hojtade ikapp i hopp om att nå fram till åtminstone någon enstaka väljare och känslan var densamma som i Cleveland.
De satt vid barnbordet, fjärran från the real action, och borde för länge sedan ha kommit till samma insikt som fellow olycksbrodern Rick Perry och hoppat av.
* * *
Det är alltså ett månghövdat mediauppbåd på plats och det är rätt underhållande att under dagen trampa omkring i presscentrat och angränsande ”Spin Room” – dit kandidaterna förhoppningsvis kommer efter debatten – och studera
Journaliststjärnor man vanligen bara ser med gnistrande leenden på tv sitter med torftiga pappmuggar kaffe och surar och svär över nån redaktör som inte fattar nånting.
Ja, det låter lika var man än kommer i mediavärlden – från lokalredaktioner i Gagnef till CNN:s glamorösa newsdesk:
Det är alltid chefer som ”inte fattar nånting”….
* * *
Fast låt oss inte bara fnysa åt förövningarna under eftermiddagen.
Det blev de facto rätt livat när Santorum och en påfallande sarkastisk Graham brakade ihop om immigration och behovet av befolkningsökning och Santorum konstaterade att han, med sju barn, i alla fall gjort sitt…
Synd att det vid det laget inte var någon som tittade.
* * *
Redan under tidiga eftermiddagen sjunger det plötsligt till av upphetsning i presscentret.
Ben Carson, just nu the runner up bakom Trump, har plötsligt klivit rakt in i getingbot för att göra några uttalanden och reporter- och fotografhorden bildar en hög runt honom mer tumultartad till och med än den jag vanligtvis ser runt NHL:s största stjärnor efter Stanley Cup-finaler.
* * *
Jag tillhör antagligen minoriteten, men jag tyckte det lät rätt trevligt när den sällsamme South Carolina-senatorn Lindsey Graham – som med inget att förlora tycks ha lättat ordentligt på slipsknuten – under eftermiddagens minidebatt lovade att det i hans administrations skulle drickas mer…
* * *
Flygplanet ni ser bakom debattörerna är alltså Reagans gamla Air Force One.
Det står inne på museet och besökare får gå igenom och se hur en president flyger – eller flög på 80-talet i alla fall.
Faktum är att det invärtes, mot alla odds, ser rätt trångt och spartanskt ut.
Donald Trump, som ju studsar runt världen i en egen lyxkärra, skulle rynka på sin dyra näsa.
* * *
Jaha, då är det snart showtime.
Som sagt – jag kommer göra uppdateringar under nattens gång, när det finns något att berätta.
Tills dess – ytterligare några bilder från platsen för drabbningen.
