Sent om sider läser jag ”Hypnotisören” som blev så otroligt hajpad för att alla var nyfikna på vem ”Lars Kepler” var (Alexandra och Alexander Ahndoril). Men fy vad den är läskig bitvis, just när barn är inblandade. Ibland undrar jag om jag verkligen ska läsa vidare, för min psykiska hälsas skull.

Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor” är ju också fruktansvärt otäck tyckte jag (vågar absolut inte se filmen).

Är ni känsliga för utstuderade våldsbeskrivningar, eller är de helt ok att läsa, tycker ni? Eller blir ni mer rädda av psykisk skräck?