Så känner sig i alla fall huvudpersonen Peter i Erik Helmersons nya roman ”Den onödige mannen”. En både rolig och sorglig nutidshistoria. Jag gjorde en kortintervju med honom:

• Varför tycker Peter att han är onödig?

– Det ställs många krav på den moderna människan. Män förväntas vara framgångsrika, vältränade och snygga. Dessutom förväntas män fortfarande, om allt ställs på spel, kunna försvara sin familj fysiskt. 

– Peter är inte ung, inte framgångsrik och han är helt oanvändbar i alla sorters slagsmål. Han tycker dessutom att han är misslyckad både som äkta man och pappa. Och då har han ingen plats kvar, ingen funktion att fylla.

• Är det synd om den moderne mannen?

– Nej. Som kollektiv är det alldeles för stort och spretigt för att det ska vara synd om det. Men ett av syftena med boken var just att undersöka en person som tillhör ett privilegierat kollektiv – vita medelålders medelklassmän – men som inte känner sig ett dugg privilegierad. Han är tvärtom ganska trasig och ömkansvärd. Det är en intressant kontrast.

• Har du själv haft någon medelålderskris? 

– Ja, till skillnad från puberteten kom jag in i den tidigt. Jag var trettio och blev totalt hypokondrisk, trodde jag hade hjärntumör och hjärtinfarkt samtidigt och hela tiden. Sedan bara måste jag ha en röd Vespa. Så gick det över.