Bengt Ohlsson skulle aldrig i livet gå på swingerklubb. Men nu har han skrivit om en, i romanen ”Swing”. Och om vad som händer när ett tryggt par börjar söka nya vägar i sexlivet.
Jag träffade honom häromdagen och intervjun kommer i morgon.
Titel: Historien om Leon – Schindlers yngste medarbetare
Författare: Leon Leyson
Passar: Alla från cirka 12 och uppåt
Det kommer aldrig att finnas tillräckligt många röster för att påminna om vad som hände under andra världskriget. En av dem är i alla fall Leon Leyson, som har skrivit en gripande, skrämmande och lättläst skildring av sina upplevelser.
Leon var bara tio år när tyskarna invaderade Polen. Som jude hamnade han och hans familj i livsfara. De närmaste åren blev en helvetesvandring med tvångsförflyttningar, svält, arbetsläger och människor som dog runt omkring honom. 
Det är nästan ofattbart att försöka tänka sig hur en liten pojke tas ur skolan, tvingas arbeta och få så lite mat att han plockade upp potatisskal, skrubbade dem och åt dem. Och hela tiden var han fruktansvärd rädd.
Mitt i misären hade Leon tur – han hamnade på Schindlers lista över judar som räddades. Schindler var tysk affärsman och nazist, men såg ändå till att många judar slapp avrättas.
Efter kriget utvandrade Leon och hans föräldrar till USA.
Författaren:
Leon Leyson hette från början Leib Lezjon. Han började tala om sina upplevelser från kriget efter att Steven Spielbergs uppmärksammade film ”Schindlers List” kom 1993. Leon Leyson dog dagen efter att manuset till den här boken var klart förra året.
Ja, det kan man undra ibland, både när det gäller i arbetsliv, media och som sexuella varelser. Nu finns en alldeles utmärkt antologi i ämnet:
Titel: Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0
Redaktörer: Estrid Bengtsdotter och Kristina Thulin
Jag blev både rörd, glad, förbannad och fundersam när jag läste den här helt underbara antologin om att vara medelålders kvinna. Skribenterna är ett gäng som har en bokklubb, där det mesta diskuteras högt och öppenhjärtigt. Medverkande är bland andra Helena von Zweigbergk och Annika Lantz.
Här finns jobbiga berättelser om hur deppigt det kan kännas när kroppen åldras och klimakteriet är ett faktum. Men också uppmuntrande texter om det sköna i att ha erfarenhet och veta vad man vill i livet.
Det handlar om trötthet på bossiga gubbar, och om hur passion kan få en medelålders kvinna att svika sig själv.
Som en röd tråd går känslan av osynlighet: I arbetslivet, kulturen och också när det gäller att inte bli sedd som en erotisk varelse på samma sätt som i ungdomen.
Jag kastade mig in i den här mixen, och tycker att ni också ska göra det.
Ibland överträffar verkligheten dikten. Nu existerar verkligen Solsidan-Mickans barnbok, som hon hade en galen idé om.
Gissar att det blir rusning från överklassfamiljer med vita soffor…
Och här tränar jag och chefen Helena Utter på att stå på Aftonbladet Kulturs lilla scen, där litteraturpristagarna får ta emot sina hyllningar.
Ifall vi skulle skriva något fantastiskt bra i framtiden.
En 37-årig man brände på tisdagen ett exemplar av Karl Ove Knausgårds ”Min kamp 4” i en bokhandel i Malmö. Motiveringen var enligt polisen att ”det är den sämsta författaren genom tiderna”.
Tja, det är kul att litteratur väcker känslor… Men nog tycker jag att det var lite hårt att elda upp just en Knausgårdbok – de är ju bra!
Läs mer här:
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article18177793.ab
…gick till Andrzej Tichý för de två romanerna ”Omsorgen” och ”Kairos”. Hjälp, jag hade inte läst något av honom. Får råda bot på det nu.
I går tog han emot priset vid Aftonbladet Kulturs årliga fest, av kulturchefen Åsa Linderborg:
När jag hörde talas om Paul Frigyes bok ”Höjd över varje misstanke” om Jan Guillou tänkte jag att det var ett djärvt – kanske omöjligt – projekt. Nu har Norstedts tvingats dra tillbaka den p g a sakfel.
Det var nästan jobbigt att se hur Guillou gav författaren verbalt spö i SVT i morse:
http://www.svtplay.se/klipp/1713185/guillou-kraver-att-boken-stoppas