Han berättade om året efter Nobelpriset, sin pappa och lite annat. Nu finns min intervju med Mario Vargas LLosa på nätet, här.

Llosa besökte bokmässan i Göteborg:

Nobelpristagaren Maria Vargas Llosa var en av publikdragarna på årets bokmässa.

Omständigheterna kring intervjuerna var ungefär som vid en filmstjärna: Först gruppintervju med flera journalister. Sedan fem, tio minuter var. Då gällde det att ha bra frågor vill jag lova. Och det hade jag så klart:-)

Läs gärna resultatet på Aftonbladets bokuppslag på söndag. Bland annat om hans hårda pappa, livet efter nobelpriset och hans senaste roman på svenska.

Här sitter jag med block och bandare i högsta hugg:

Jag har ju hyllat Aino Trosells fantastiska roman ”Hjärtblad” en hel del. Men det är inte alltid så lätt att veta vilken sorts roman man ska skriva, det märks i betraktelsen här nedan.

Jag fick nämligen en liten fin text av Aino Trosell att publicera här. Läs långsamt, tänk och njut:

Att möta en roman

är synnerligen riskabelt.

Man utsätter sig för en risk.

Det vettigaste man kan göra är

att byta trottoar

samt se

åt ett annat håll.

Då lufsar den kanske bort och

attacken går liksom över.

 

För om man möter en roman

och börjar lyssna på den

så kan det sluta riktigt illa

man kan börja skriva!

Man hamnar i denna romans garn

och kan inte komma sig iväg

förrän man har skapat den

och krossat den

likt en upptäcktsresande

krossande ett hav. Och det vet man ju

att sådant tar och tar

tar kraft, tar allt!

 

Så betänk

vilket flängande

från trottoar till trottoar

för att slippa möta

romanen!

Tack och lov så

ser man den på långt håll.

Berätta mig

står det i neonskrift över hela honom.

Han är många!

 

Tag er i akt säger jag bara.

Tunnelseende anbefalles,

inte låtsas om och

absolut inte ta ögonkontakt

för då kan det vara kört

och sedan sitter man fast:

arbete upp över öronen –

research!

Och sedan då? Just det –

man ska vara ingenjör!

Arkitekturen, strukturen

och alla detaljer

för att därefter slutligen

fastna framför datorn

med löpande text, sida upp och sida ner

i månaderna sex.

Då är första versionen klar.

Den ska följas av ytterligare fem.

Och sedan förläggaren.

Och redaktören.

Och korrekturet.

Och sedan buren,

alltså jungfruburen

alltså själva förpackningen.

Alltså omslaget.

Ett förfärligt kackel

för nu är alla med och tycker.

Ända tills man trycker.

Två år efter det där olycksaliga mötet.

 

Så var inte öppen

se ner eller åt sidan

möt inte blickarna

från alla romaner.

Du kan bli fast

bli internerad i åratal.

Med jämna mellanrum

kommer därtill våndan:

de är ju så många?

Hur ska jag kunna veta

att den här romanen jag tecknar

är just den rätta?

 

Det får jag aldrig veta.

Ständigt möter man flera.

Det skulle vara roligt att få läsa

några andra än de egna.

Men till det finns

ingen tid.

Aino Trosell

Sanna Sjöswärd, fotograf som jobbat här på Aftonbladet, och som också skrivet den alldeles utmärkta ”Min mamma är en persisk prinsessa”, kommer nu med en ny bok: ”Eldsjälar”. Både text och bild om människor som brinner. Mycket fin!

Fotografierna, bland annat på skådespelaren Mikael Nyqvist, ställdes ut på Bokmässan (men åh jag  fattar inte varför bilden blir liggande. Ja men ni får väl vända på huvudet lite…):

 

Kerstin Thorvall var en väldigt bra författare. Men också en ovanlig person som alltid vågade sticka ut. Nu har det kommit en intervjubok om henne:

Titel: Dagarna med Kerstin Författare: Åsa Mattsson (text) Caroline Roosmark (foto)

Jag har både intervjuat Kerstin Thorvall och hört henne föreläsa om mödrar och döttrar. Båda gångerna blev jag starkt berörd. Jag tänkte att det här är  en otroligt mångfacetterad människa: Stark och svag. Hjälplös och provocerande.”Dagarna med Kerstin” ger just den hela bilden. Den är personlig och välskriven, dessutom med vackra bilder.
Boken bygger på intervjuer som journalisten Åsa Mattsson gjort med huvudpersonen, under lång tid, med ojämna mellanrum.De pratar om allt från åldrande, mammarollen och aptiten på yngre män till hur Thorvall plötsligt lyftes upp i litteraturens finrum med romanen ”När man skjuter arbetare”.

Mattson drar sig inte för att beskriva hur hon både beundrar och irriterar sig på sitt intervjuobjekt, och det lyfter texten.
Kerstin Thorvall slog igenom 1976 med ”Det mest förbjudna”. Många manliga kritiker fnös åt skildringen av hennes sexualitet och tyckte att boken var snaskig och privat.

Varsågoda. Här är mina pockettips från Aftonbladets monter på bokmässan (jaja, jag vet att jag glömt några, men ville mixa olika genrer):

Just Kids av Patti Smith

Patti Smith är en konstnärssjäl i ordets rätta bemärkelse. Vi får följa hennes kamp för att uttrycka sig och hitta sin form – boken visar också vilken duktig författare hon är.”Just kids” handlar om hennes liv i New York på 60- och 70-talet. I centrum står hennes speciella relation med älskaren, och senare vännen, fotgrafen Robert Mapplethorpe. Massor av anekdoter där personer som Jimi Hendrix och  Andy Warhol figurerar.Detta är bohemromantik när den är som bäst – ont om pengar, trasiga själar, tvivel på vart man ska i livet, men samtidigt en sort hoppfullhet och gemenskap.

Huvudjägarna av Jo Nesbø

Nesbø  är känd för sin hjälte Harry Hole, polis med alkoholproblem och trassliga kärleksrelationer. I denna fristående berättelse vågade han överge Harry och det lyckas han utmärkt med. Här är huvudpersonen en headhunter, Roger Brown, som lever lyxliv i sitt fina hus med sin vackra hustru och allt perfekt, materiellt sett. Problemet är att han egentligen inte har råd med den extravaganta livsstilen – han har ett mycket olagligt extraknäck.En dag går inte allt som smort längre. Sällsynt driven skriven, en riktig sidvändare.

För mycket lycka av Alice Munro

Munro är novellernas drottning. Hon har sagt att hon jobbar flera månader med varje novell, och det märks. Inte ett ord för mycket, perfekt återhållet språk. Som vanligt handlar det framför allt om kvinnor, och ofta rör det hemska händelser som våld, mord, otrohet, mental ohälsa. Hon lyckas beskriva det som om det kan hända vem som helst. Hennes blick för människors innersta är outstanding. Första novellen handlar om Doreen, en kvinna som besöker sin man i fängelse. Först efter tag får man veta vilket fruktansvärt brott han begått. 

Stilla dagar i Mixing av Part Erlend Loe

Jag läste en recension där denna bok sågades som babblig och icke-rolig. Jag håller absolut inte med, men det visar verkligen att humor är personligt, och inte lätt att ägna sig åt skönlitterärt. Den här absurda relationsskildringen är galet rolig. Huvudpersonen Bror Telemann är på semester med fru och barn. Resan urartar å det knasigaste. Egentligen är det rena Noréndramat: Mannen smiter ideligen från familjen för att hinka vin och sexfantisera om Nigella lawson, kocken ni vet. Ingen bryr sig om barnen, makarna kan inte prata med varandra. Den är späckad med underbar dialog.

En dåre fri av Beate Grimsrud

Originell och modig bok om psykisk sjukdom. Den ffick Sveriges radios romanpris och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.En sorglig, upprörande och ibland även rolig berättelse om författaren Eli, som hör röster och åker ut och in på psyket. Grimsrud har sagt att den bygger på egna erfarenheter.  Eli lyckas dölja sjukdomen för sin familj, och samtidigt som  hennes värld håller på att falla samman håller hon skenet uppe utåt.Suggestivt skriven, och effektivt med utdrag ur sjukjournaler där läsaren på ett väldigt krasst sätt får följa Elis själsliga kamp.

Tiger av Mian Lodalen

En sorts uppföljare till ”Dårens dotter”, som handlade om en liten flicka och hennes trassliga familjeförhållanden. Båda är delvis självbiografiska. Den handlar om tonårstjejen Connie, som växer upp i det präktiga Jönköping. Hon sticker alltid ut, kan inte sitta stilla i skolan, kastar sig in i galna saker. Fin skildring av Connies sexuella uppvaknande när hon plötsligt blir kär i en tjej, och hennes ångest över att känna sig fel. Det är något med Lodalens roliga och drastiska språk, blandat med allvar, som jag älskar. Hon förmår skriva om de mest svåra saker med en kaxig glimt i ögat.

Osynlig av Paul Auster

En av hans bästa romaner. Typisk austersk på det sättet att den innehåller flera olika lager, och en berättelse i berättelsen. Men också otypisk – han använder sig av olika berättarperspektiv, plus att den utspelar sig delvis i Paris, inte bara i New York.Det är sent 60-tal. Studenten Adam möter en mystisk man som ska hjälpa honom i karriären. Mannen är ihop med Margot, en förförisk kvinna som Adam får känslor för. Här finns också ett så spekulativt ämne som syskonincest, och Auster kommer undan med det, finns inget sunkigt i de avsnitten.

Norrlands svårmod av Therese Söderlind

Otroligt nog är detta en debutroman, och det lovar gott inför framtiden.Berättelsens nav är en familjekatastrof. Här finns död, mystiska gåtor och en oförmåga att prata om det svåra. Det är både en släkthistoria och en utvecklingsroman om Anna. På ett plan är hon den lilla flickan och tonåringen som aldrig får veta något om de mörka familjehemligheterna. På ett annat plan är hon 23 år, en vilsen ung kvinna som jagar våldsamt sex för att få kickar.En alldeles speciell stämning, imponerande välskriven.

En dag av David Nicholls

En internationell succé som bygger på en genialt enkel idé som de flesta på något sätt kan känna igen sig i: Huvudpersonerna Emma och Dexter tillbringar en natt ihop på 80-talet. De blir aldrig tillsammans då, men håller kontakten en dag per år genom livets olika skeden. Läsaren får följa dem på deras krokiga livsbanor under 20 år.De är två helt olika typer – han streber, hon bohem, han en brudmagnet medan hon har olyckliga kärleksaffärer.En intelligent underhållningsroman, som dessutom verkligen lyckas överraska framåt slutet.

Hjärtblad av Aino Trosell

En roman med stort R, man bör ha flera timmar på sig för att uppslukas av den. Om dalkullan Hulda, som växer upp med hårt arbete redan som barn, och svälten inpå dörren.Som tonåring vandrar hon den långa vägen till Stockholm för att få jobb. Hon hamnar i en familj där det går väldigt bra för henne. Hennes liv förändras snabbt i takt med stora samhällsförändringar, hon gör en sanslös klassresa.Hulda är en stark person fylld av längtan och benhård vilja. Hon söker kärlek, vet vad hon vill, drömmer om att åstadkomma något med sitt liv. Hon nöjer sig inte med något halvhjärtat.  Det är gripande så att man får gåshud.

jonathan franzen! Mesta kön. ”Knö” sa vaktan.

Coola bruttor i vår monter: min chef Pernilla Ericson, krönikören Malin Wollin och kulturchef Åsa Linderborg!

Bob Hansson pratade om sin galna, bra, roman ”Vips så blev det liv”.

Mässan! Redan mycket folk. Mot enkät och ljudpris.