I morgon när Nobelpriset i litteratur tillkännages är jag i London – skumt att inte vara på jobbet och diskutera pristagaren. Jag får kika efter nyheten där.
Med som läsning på resan är den hyllade ”En rasande eld” av Andreas Norman, som är pocketaktuell:
Titel: Ni älskar dem inte
Författare: Belinda Bauer Format: Pocket
Två föräldrar lämnar sin 9-årige son i bilen en kort stund. När de kommer tillbaka är pojken borta. Där sitter en lapp: ”Ni älskar honom inte”. Det är början på denna gastkramande historia.
Barn som försvinner spårlöst är en tacksam intrig för en spänningsroman. Det är omöjligt att inte ryckas med av Bauers läskiga berättelse och spännande persongalleri.
Den försvunna 9-åringen är bara början på en rad liknande brott, och snart är hela den lilla orten uppskrämd och misstänksam. Varför uppför sig polisen Jonas Holly så märkligt, till exempel? Och vad hände egentligen när hans fru mördades för en tid sedan?
Detta är tredje delen i Belinda Bauers trilogi som utspelar sig i Exmoormiljö, och de går att läsa helt fristående. Hon har en fin förmåga att skapa en mörk atmosfär och många frågetecken för läsaren.
Tänd en extra lampa och njut.
Boken nominerades till årets bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin.
Haruki Murakami ligger i topp på Unibets lista över oddsen inför att Nobelpriset i litteratur tillkännages på torsdag.
Min älskling Joyce Carol Oates ligger trea, men hon är väl för ojämn och för produktiv. Tvåa är Svetlana Aleksijevitj, som jag har nollkoll på.
Andra namn på listan är Alice Munro, Amos Oz och Paul Auster, som jag gladeligen skulle ropa ÄNTLIGEN!!! för.
Här är jag och min kompis Paul efter att vi fikat lite ba:
Hej då bokmässa, hej vardag!
Fantastiskt som vanligt, med alla kul möten, barhäng, ett par seminarier (faktiskt!) och tre stora intervjuer.
Aftonbladets monter var en av de finaste genom åren. Höjdpunkten där (förutom när chefen Helena intervjuade mig och Ingalill Mosander så klart) var nog när Jonas Gardell pratade – fick gåshud:
Och så gick det finfint med underbara, galet snabbpratande Caitlin Moran, som får alla andra att framstå som slöa sengångare. Jag fick både pussar och Londontips av henne, thanx:
En helt väsenskild personlighet är eftertänksamme Richard Ford, som plötsligt började intervjua mig om min skilsmässa – han har varit ihop med samma kvinna i snart 50 år. Vad tricket är får ni så klart läsa i intervjun sen.
Och så intervjuade jag finländske göteborgaren och numera indiske invandraren Zac O´Yeah (kan namnet vara taget tro?) som skrivit en sanslös deckare som utspelar sig i Bangalore. Har sällan läst så fullständigt knasiga meningar. Här nedan intervjuas han av Ordfronts förlagschef, min f d kollega, Pelle Andersson:
Nu återstår att göra själva jobbet också – skriva ut intervjuerna (Thank God att bandaren inte brakade ihop under Caitin Moran-intervjun, det är OMÖJLIGT att hinna anteckna) och sen se fram mot nästa mässa. Tema: Brasilien. Mer sambaklädsel i baren på Park då kanske.
Nu är vi färdiga för den här gången. Konduktören har blippat våra biljetter och tilltalat oss med pluralis majestätis till C:s förtret, hon gillade bättre när vi blev kallade flickor. Men det var i torsdags, det.
Vi har just nu lite hybris och ska starta ett bokprogram. Eventuellt tycker vi annorlunda imorgon. Enda vi saknar är en bra sminkös.
C gick till bistron för att träffa en man av tredje klass. Horace på sätet bakom oss blängde lite när vi skojade om boskapsvagn. Humor är svårt. Om man inte är från Göteborg.
Skoja bara om det där med tredje klass. Han åker såklart andra klass.
Före oss pratade Alexandra Pascalidou i montern.
Efter oss Göran Greider och Åsa Linderborg.
– Se på oss nu. Vilken bild! sa C.
Vi låg i hennes säng, under täcken, på väggen babblade Skavlan, och vi åt godis och pratade om inte så jobbrelaterade saker.
Nedanför stojade Avenyn och nån gång när Skavlan slutat babbla masade vi oss ut. Köpte korv och cocacola mot min huvudvärk, gick förbi Petter på vägen in på Park, pratade med trevliga Eric från Skäggbloggen, såg Magnus Hedman se övergiven ut i baren, sen blev det för trångt för min huvudvärk. Jag lämnade C med DN-tjej, gick ut samtidigt som Lill-Babs gick in, och hem och sova och vaknade inte förrän frukosthungrig C bankade på min dörr.
Shit. Nästan 10 timmars sömn.
Snart börjar spektaklet igen.
Chefen är verkligen på hugget.
Nu ska vi ut på galej.
Ska bara fixa en makeover.
Har ätit g
odaste
hovmästarsåsen ever. Manny är en sjukt skön typ.