Katarina Wennstam väckte stor uppmärksamhet med sin faktabok ”Flickan och skulden” om hur orättvist kvinnor ofta behandlas i våldtäktsmål. Nu har hon skrivit sin tredje roman, där hon som vanligt väver in kvinnors rättigheter. I ”Alfahannen” handlar det om ett sexuellt förhållande som urartar och leder till en vlädigt drastisk händelse.

Jag tycker att hon lyckas väl med att föra fram ett budskap på ett underhållande sätt. Annars är feminism som ett rött skynke för många tyvärr, men Wennstam lyckas nog få in frågan i många hjärnor. Hoppas jag. Ska intervjua henne om boken om en halvtimma.

Otroligt, nu i helgen kommer jag att ha tid för lite fritidsläsning, jag har inga jobbrelaterade böcker som pockar på akut. Jan Guillous självbiografiska ”Ordets makt och vanmakt” ligger i  hyllan och väntar, den får det bli. Den har fått så himla bra kritik, dessutom. Läs en intervju om den här.

Annars tycker jag att hans bästa bok definitivt är ”Ondskan”, och så gillade jag serien om Arn.

Får se om denna är bättre. Trevlig helg alla bokälskare!

Det verkar nästan omöjligt för icke-deckare att tränga sig upp bland de pocket som säljer mest. På den senaste pockettoppen finns bara en bok som inte är en spänningsroman, nämligen Barack Obamas ”Min far hade en dröm”, som hankat sig upp på listan igen.

Som andra utländska namn finns Norges deckardrottning Anne Holt – resten är svenska kriminalromaner. I topp: Åsa Larsson. Igen!

Kolla fler topplistor på svb.se.

Under hösten har det kommit många riktigt bra böcker på pocket, kul! Här kommer mina senaste recensioner från boksidorna, i plusordning – flest plus överst.

• Spänningsroman ++++

Darling Jim av Christian Mörk
Magisk, suggestiv stämning i originell genrehybrid: lite saga, lite deckare, lite relationsdrama. Om tre irländska systrar, vars liv förändras när det kommer en mystisk främling till den lilla staden. En internationell succé som det är svårt att lägga ifrån sig.

• Roman ++++

De välvilliga av Jonathan Litell
Ett hyllat storverk – men fruktansvärt sorglig om människans ondska. Om andra världskriget ur en nazistofficers perspektiv. Alla grymma detaljer på 900 sidor gjorde att jag var tvungen att skumma ibland, trots att boken är otroligt välskriven.

• Roman ++++

Känner vi varann? av Karin Shepard
En liten pärla! Psykologiskt drama med ett stramt språk som är en njutning att läsa. En kvinna hittas död i en lägenhet i New York, och genom tre mycket olika berättarröster lotsas läsaren listigt och skickligt fram till vad som egentligen hände.

• Roman ++++

Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson
Syskontemat är något av Axelssons specialare. Här handlar det om två tvillingsystrar som växer ifrån varandra. Försummelse, laddade familjeband och 60-talsmiljöer bildar denna psykologiskt intressanta historia. Självklart välskriven.

• Självbiografisk roman +++

Karlstad Zoologiska av Hanna Hellquist
Författaren berättar om sin uppväxt i korta kapitel och hänger upp historien på familjens alla djur. I fokus står relationen till pappan. Originell idé, charmigt och rappt skrivet. Men jag saknar djup, det slutar som fluffig sockervadd: Mumsig, men snabbt glömd.

• Roman +++

Pioner av Isabella Varricchio
Romandebut om två väninnor på Greklandssemester. Bitvis glimrande välformulerad, men också många kryptiska stycken i en lite sökt, litterär stil. Ämnena är dock intressanta: Vänskap, sexualitet och kvinnlig utsatthet och makt. Hoppas på mer raka rör i nästa roman.

• Självbiografi ++

Den sista föreställningen av Randy Pausch
Författaren, en professor, höll en föreläsning strax innan han dog i cancer: Allt står här. Summan är vad han lärt sig av livet och vill förmedla till sina barn. Bitvis rörande, med läsvärda anekdoter, men tyvärr också klyschigt och lite självgott.

• Roman ++

Våtmarker av Charlotte Roche
Kan vara det äckligaste jag läst. Boken utspelas på ett sjukhus, där en ung kvinna ligger och funderar. Någonstans finns här ett feministiskt uppror och ett familjedrama, men det drunknar i beskrivningar av hemorrojder, avföring och diverse kroppsutsöndringar. Uäk.

Hoppsan – kritikerrosade Jonathan Litell tog hem priset för sämsta sexskildring i sin tegelstensroman ”De välvilliga”. Den handlar om en hög naziofficer under andra världskriget; hans tankegångar, känslor och filosofier kring judeutrotningen. Boken har fått flera priser och sålt över en miljon ex – men kanske inte för sexskildringarnas skull… I övrigt är den läsvärd i alla fall.

Tydligen har Litell inte kommenterat äran:-) Den som vill läsa den vinnande passagen kan kika på Literary Reviews sajt. Grattis Jonathan L!

Johanne Hildebrandt har skrivit sin andra roman om journailsten Sara, som hamnar i konfliktområden i jobbet. Hon hämtar delvis inspiration från sina egna erfarenheter som krigskorrespondent. Hon har varit i bland annat Bosnien, Irak och Tchad. På ett märkligt sätt är böckerna både lättsamma och tunga.

Krigsskildring och underhållning i ett – hur går den mixen ihop?
– Det är roligt att ställa kontrasterna mot varandra: Det ytliga mot det råa och fruktansvärda. I mina böcker släpps den bortskämda programledaren Sara ner i Irak eller hamnar i Tchad som världsförbättrare. Jag har rest mellan de här världarna själv och reagerat över absurditeten i kontrasterna.
Vilket är ditt starkaste minne av flyktinglägren i Darfur, som du skriver om i ”Förbannade fred”?
– Två unga flickor som inspirerat hela boken. De hade flytt från sin by när den anfölls, och sprungit för sina liv. En hade sett sin son dödas – allt medan omvärlden förlamat tittar på. Människor i stridszoner och svältande barn är också individer med egna drömmar och förhoppningar, det är så lätt att klumpa ihop folk, såsom medierna skildrar konflikter.
Hur har du förändrats genom att arbeta i krigszoner?
– Jag bekymrar mig inte så mycket över småsaker. Jag är väldigt tacksam för det jag har, och för att jag fått åka runt träffa alla de här människorna. Boken är skriven i en sorts frustrerat raseri. Det finns ett generalfel någonstans när det gäller bistånd, hur vi i i-länderna pumpar in pengar i Afrika utan att någon granskar hur det verkligen fungerar.

Namn: Johanne Hildebrandt, 45 år. Yrke: Författare och journalist. Familj: Make och en 14-årig son.
Bor: Stockholm.

Vinnare av Svenska Deckarakademins pris för årets bästa kriminalroman blev Anders Roslund och Börge Hellström med sin ”Tre sekunder”, som hyllats av kritiker och hamnat på topplistor. Välförtjänt, tycker jag.

Jag gjorde en kortintervju med denna trevliga duo när boken kom (minns att jag jämförde dem med ett gift gammalt par), kolla gärna här.

Vilken deckarförfattare tycker ni är bäst?

Läshög!

I går bakade jag pepparkakor med barnen och sprang runt lite allmänt hemma, och lyckades då göra en otroligt klantig sak: Jag smällde i höger knä i en dörrkarm så att det gjorde GRYMT ont. Är nu ganska halt, och ska till doktorn i dag. Men jag försöker tänka positivt, det är faktiskt bara en sak som är riktigt bra för mig just nu: Att halvligga med benet högt och läsa, läsa, läsa.

Som tur är har jag en hög med läsning – samtliga spänningsromaner faktiskt – hemma:

• ”Kall som graven” av Peter Robinson. Spänningsroman om kommissarie Alan Banks, där ett mord på en ung, vild, knarkande tjej på ett mystiskt sätt verkar hänga ihop med en högst olaglig firma…
• ”Alfahannen” av Katarina Wennstam. Utkommer i januari. Som vanligt lyckas hon väva ihop sitt patos för kvinnors rätt till sin sexualitet med driven text, här om en stor manlig filmstjärna, en alfahanne.
• ”Familjehemligheter” av Niclas Ericsson. En debutroman om en mördad kändisfrisör, med visst tema om homosexualitet om jag förstått saken rätt (har inte börjat läsa ännu).

Den här årstiden är det verkligen BÄST att ligga i soffan och läsa (helst med kaffe och lite godis). Jag har dessutom en väldigt trevlig arbetsuppgift just nu: att sammanställa julklappstips när det gäller pocketböcker.

Börjar tänka på allt bra jag läst under året, både pocket och inbundet… Som PO Enquists ”Ett annat liv” Eva Franchells bok om mordet på Anna Lindh, en del spännande kriminalromaner som ”Nattfåk” av Johan Theorin och ”Analys av ett mord” av Jed Rubenfeld.

Vad har ni läst för bra under 2009?