Här är korret till Wahlbergs nya. Läses av mig just idag!

Nu börjar det bli riktigt höstigt och mörkt på kvällarna. Det sköna är att det verkligen är läsläge! Jag håller fortfarande på med Jonathan Litells rosade mastodontroman ”De välvilliga” om en naziofficer under Andra världskriget. På vänt är ”Karlstad zoologiska” av Hanna Hellquist. Och så har jag småbörjat i ”De oförglömliga” av Gabriella Ahlström, men det är fritidsläsning och sådan hinner jag inte så mycket.

Vad läser ni i höstmörkret – tipsa gärna hit till bloggen!

I dag blev det klart att Karolina Ramqvist fick Tidningen Vi:s pris för sin roman ”Flickvännen”. En speciell historia om en vacker, passiv kvinna som är tillsammans med en grov brottsling. Medan han är iväg och begår rån så väntar hon i deras gemensamma, perfekt stajlade, välstädade hus. Hon funderar över deras liv och försöker rättfärdiga sin kärlek.

Jag blev riktigt provocerad av huvudpersonens totalytliga, materiella och bimboaktiga sätt att se på livet.

Jag tyckte om boken, och gjorde förstås en intervju med Ramqvist om den, läs gärna här!

För att hinna få ut Dan Browns senaste bok ”The lost symbol” på svenska riktigt snabbt – innan alla fans hann köpa den engelska upplagan – satte förlaget ihop ett gäng av sju översättare! De hade en vecka på sig och fick dela upp boken mellan sig. Intressant.

Jag gjorde en kortintervju med Helena Sjöstrand Svenn, en av de sju:

Hur var det att jobba så många med ”Den förlorade symbolen”?
– Det var roligt, som en engångsgrej. Vi hade mejlkontakt hela tiden och försökte hjälpas åt – alla skulle i mål. Det var ovanligt att få så snabb respons. Det svåra var att uttrycka olika saker, som koder och ledtrådar, på samma sätt i olika delar av boken.
– Men det var också stor press. Jag hoppas inte att det är en kommande utveckling, det är förstås bättre att ha ett helhetsgrepp om en bok.
Vad utmärker Dan Browns språk?
– Han skriver normalprosa. Han är ingen stor stilist, utan det han är bäst på är intrigen, att föra handlingen framåt. I slutet av varje kapitel lägger han in en cliffhanger. Den sista meningen leder alltid framåt, så att man vill läsa vidare. Och så gör han mycket research.
Vad tycker du själv om boken?
– Jag har läst den på engelska, den är jättespännande! Inget man går och tänker på i efterhand, utan mer som popcorn eller chips: Man gillar det där och då. Han skriver egentligen samma bok om och om igen, med nya teman. Men det är nästan lite smygigt att gilla Dan Brown, lite som att tycka om dansband fast så många gör det.

Dan Brown kan gott se glad ut – han tjänar multum på sin berättarstil.

900 sidor ondska eller pliktkänsla till förbannelse – ”De välvilliga” – har jag som tågsällskap i dag. Storslagen och jobbig om en nazist under Andra världskriget.

Vill puffa lite för att ni ska läsa min intervju med Nick Cave på boksidorna på söndag. Som enda tidningsjournalist fick jag träffa honom på hans hotell dagen efter föreställningen på Chinateatern. Jag var faktiskt lite nervös, det är ändå en rockikon vi snackar om! Dessutom en som jag lyssnat på en hel del när jag var yngre. Och så var jag rädd att han skulle ta jättelånga pauser eller prata i långa haranger eftersom jag hade rätt kort intervjutid.

Det var strängt påtalat av agenten att alla frågor skulle vara bokrelaterade, därmed basta.

Men det blev lyckat. Han dök upp i kostym och väst på förmiddagen – artig, lättpratad och allmänt trevlig. Och visst, det var bokrelaterat, men med vissa utsvävningar ändå. När pressfolket knackade på dörren för att tiden var slut sa han ”Ta en fråga till!”.

Jag var grymt upplivad efteråt! På bilden läser han ur ”Bunny Munros död” på Chinateatern:

Två alldeles strålande romaner kommer nu som nyutgåvor i pocket:

• ”Den hemliga historien” av Donna Tartt. En thrillerartad berättelse om ett gäng unga på college som bildar ett hemligt sällskap. De hänger sig åt gammeldags riter med sex och alkohol, tills det en dag går alldeles för långt… Den kom 1992 och är klart fascinerande läsning. Varning däremot för Tartts följande roman som kom nästan tio år senare, ”Den lille vännen”. Jag läste inte ens ut den.
• ”En vampyrs bekännelse” av Anne Rice, den första av hennes vampyrböcker, och kanske också den bästa. En klassiker! Originalet kom 1976, och jag minns att jag köpte den på rea på bokhandeln i Vetlanda när jag gick på mellanstadiet. Nu när vampyren blivit folklig är det läge att läsa denna, där den gamle vampyren Louis intervjuas om sitt långa liv.

Båda har varit stora favoriter för mig, och jag misstänker starkt att de håller än, jag ska försöka läsa om båda vid tillfälle.

Dan Brown har sålt 120 miljoner ex av sina böcker – och det var innan ”The lost symbol” kom. Herregud. I dag släpps den i Sverige. Som väntat sågas den av en del kritiker, medan en del fullkomligt älskar honom.

Jag läste ”Änglar och demoner”, som var blahablaha.

Men ”Da Vincikoden” gillade jag verkligen! Jag läste den på BB när jag fött min son med kejsarsnitt. Jag läste den på engelska, så frågan är vad det säger om romanens lättlästhet eller min oerhörda intelligens… Jag var ändå lite groggy.

Man jag tycker: bättre läsa även lite icke-litterära böcker än inte läsa alls.

Vad tycker ni om Dan Browns böcker?

Alltså, ibland är mitt jobb nästan FÖR kul.  I går kväll var jag ”tvungen” att gå på konsert med Nick Cave på Chinateatern (stackars mig:-) eftersom han skulle läsa ur sin nya bok. Det var så bra, annorlunda, bara två musiker till och en blandning av nya och gamla låtar. Till exempel ”The Mercy Seat”, som lät helt anorlunda i denna enkla tappning med flygel som grund.

Och i dag hade jag en 20-minuters intervju med Cave på hans hotell. Jag var lite nervös eftersom 20 minuter är så kort, och för att han skulle ta låååånga pauser eller vara anti-intervju i allmänhet. Faktum är att det var rent trevligt. Och intressant. Självklart var han iklädd kostym och guldringar redan på förmiddagen!

Nu ska jag bara skriva också… Intervjun kommer i Aftonbladet på söndagens boksidor.

Intressant arbetsdag: Först ska jag intervjua brittiska Jeanette Winterson, och i kväll ska jag gå på en tillställning med sångaren – och även författaren – Nick Cave, där han ska läsa ur sin nya roman om en sexmissbrukare.

(Vilken lyckost jag är)

Winterson verkar vara en person som går sin egen väg, hon retar många i sitt hemland. Hon skriver provokativt och är öppet lesbisk, vilket verkar irritera en del i England. Hennes nya roman är delvis science fiction, fast hon sagt att hon hatar den genren..! Spännande. Jag sträckläste hennes självbiografi ”Det finns annan frukt än apelsiner” i går. Den handlar om hennes barndom och tonår.

Läs mer på Wintersons sajt, och här finns mycket mer om Cave.