I går hade Norstedts förlag sin sedvanliga höstupptakt med författarpresentationer och mingel. Jag tänkte att jag skulle lägga in en snygg bild på mina kollegor Ingalill Mosander (bokskribent) och Lena Bergman (min chef). Nedan kan ni se hur suddig och kass den blev, ha ha. Jag är definitivt ingen festbloggare!

Det var trevligt i alla fall, och det var kul att se vad bland andra Inger Frimansson, Helena von Zweigbergk och skådespelaren Michael Nyqvist hade att berätta om sina kommande böcker. En debutant jag blev lite nyfiken på är Gabriella Ahlströms familjeroman (ja, hon är Kattis Ahlströms syster).

Nu har jag varit ute och rest, ända till Göteborg:-) Där intervjuade jag programledaren Carin Hjulström som romandebuterar inom kort. Vi pratade bland annat om varför en del flyttar runt, medan andra stannar kvar. Hon själv bor kvar i sina hemtrakter.

Dagen innan däremot, träffade jag Zac O´Yeah, känd för rätt galen humor och bl a böckerna ”Mahatma!” och ”Tandooriälgen”. Han har rest runt enormt mycket, och bor nu i Indien. Han menar att miljön är mycker mer kreativ där, och kan inte tänka sig att bo i Sverige.

Intressant hur olika människor är. Har själv flyttat runt en massa när jag var yngre (Vetlanda, Göteborg, Kristianstad, Växjö, Linköping, Uppsala) Nu bor jag i Stockholm och har svårt att tänka mig att flytta.

Intervjuerna med Carin och Zac kommer på söndag.

Som jag skrivit tidigare: Nya kriminalromaner dimper hela tiden ner här på redaktionen. En jag fastnade för var ”Någon sorts frid”, debutbok av två systrar som skrivit den ihop.

Huvudpersonen, psykologen Siri, hotas på många otäcka sätt. Plötsligt misstänker man alla i hennes omgivning. Här finns nästan inget polisarbete, men väl en del terapisamtal på mottagningen, och det tycker jag var intressant.

Jag gjorde en kortintervju med Åsa Träff och Camilla Grebe:

Hur vågade ni ge er in i jättekonkurrensen med spänningsromaner?
– Vi skrev inte för att bli publicerade. Det började som en lek mellan oss där vi skrev ett kapitel var som den andra fick läsa. Nu i efterhand kan vi undra vad vi gett oss in på. Det finns kvinnliga thrillerförfattare som fått mycket stryk i media, säger Åsa.
Hur vill ni beskriva ”Någon sorts frid”?
– ”Klassisk nagelbitare” möter tv-serien ”In treatment”, säger Camilla.
– Den ger en krypande spänning som dimper ner i vardagen.Huvudpersonen är psykolog och vi är båda intresserade av psykologi. Av sorg, saknad, skuld, och varför människor beter sig som de gör, säger Åsa.
Blev ni osams under skrivandet?
– Det är klart, men då är det en fördel att vara systrar – man gör inte slut med varandra så lätt. Mest gick det väldigt bra, och boken har faktiskt gjort att vi kommit varandra närmare. Rent praktiskt skrev vi ihop våra språk till slut, så att det blev som ett tredje språk: bådas.

Namn: Åsa Träff och Camilla Grebe. Åldrar: 38 resp. 41
Yrken: Psykolog resp. civilekonom. Familj: Båda har man och två barn.
Bor: Gnesta och Lidingö.

Bokförsäljningen ökade i sommar, trots lågkonjunktur. Väldigt kul, tycker jag!

Det beror bland annat på att det varit mulet väder på många platser, och att det kommit en del storsäljare i pocket. Några som sålde bra var Roslund & Hellström, Mari Jungstedt och Hanne Vibeke Holst (som vi alla haft intervjuer med här på Aftonbladet Böcker under våren/sommaren förstås:-)

Läs mer om försäljningen på Svensk Bokhandels sajt.

Hur ofta brukar ni köpa böcker, inbundna respektive pocket?

Nu har jobbet dragit igång på allvar och jag har plöjt höstens bokkataloger. Det kommer en hel del av författare som jag brukar gilla. Några exempel:

Kerstin Ekman, Douglas Kennedy, pseudonumen Hans Koppel, Lena Andersson, Carina Burman, Klas Östergren, Helena von Zweigbergk…

Och så har programledarna Filip och Fredrik skrivit en roman, liksom sångaren Nick Cave, som jag gillade (och såg i Roskilde) när jag var ung.

Och så en hel del annat verkar också intressant förstås. Dags att börja göra listor och försöka fixa intervjuer, skoj skoj!! Så här post-it-ad ser min katalog från Svensk Bokhandel ut:

Så är det då klart att den mystiske Lars Kepler är paret Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, efter Aftonbladets avslöjande (bra gjort!). ”Hypnotisören” fick ju grymt mycket uppmärksamhet – som den säkert inte skulle fått om det inte varit för marknadsföringen av den hemliga pseudonymen.

En del menar att det är rena lurendrejeriet fån Bonniers sida, att det bygger på att folk ska tro att det är någon riktigt skicklig, välkänd författare bakom boken. Samtidigt har det ju funkat…

Vad tycker ni – är det kul med ryktesframkallande pseudonymer eller är det bättre att författarna ståtar med sina riktiga namn?

Hej, vad kul det var att se allt ni har läst! Vilken skön blandning. Jag själv har blandat sådant jag behövde läsa i jobbet och ett par böcker som jag inte hunnit med tidigare:

P O Enquist: Ett annat liv. Äntligen hann jag läsa Augustprisvinnarens berättelse om skapande och alkholism. Som väntat mycket bra med fantastiskt språk, dock med något trög start. Rekommenderas!

Sanna Sjöswärd: Min mamma är en persisk prinsessa. Självbiografiskt om en ung adopterad kvinna som söker efter sina rötter i Iran. Gripande och intressant för alla som är intresserade av ursprung och vad som formar vår identitet.

Grebe/Träff: Någon sorts frid. Två systrar har skrivit en spännande kriminalroman som delvis utspelar sig på en psykologmottagning. Läs den inte om du är ensam i en stuga! Boken är ny och blir en ”Tre frågor” på söndag: Jag ska träffa författarna i dag.

Viktoria Myrén:  I en familj finns inga fiender. En kvinna bryter ihop under moderskapets krav och försöker finna sig själv i den ensliga släktstugan. Men där dyker fler personer upp… Psykologiskt inträngande om familjeband och kärnfamiljskrav.

Carin Hjulström: Finns inte på kartan. Programledaren har skrivit en roman om en tjej som går journalisthögskolan i Göteborg, och mot sin vilja får praktisera på en pytteliten ort i Småland. Jag planerar en intervju med Carin H, det finns mycket intressant att diskutera om den boken när det gäller storstad kontra landsbygd.

Abraham Verghese: Cutting for stone. Tvillingpojkar föds under dramatiska omständigheter. En episk historia som utspelas i Etiopien. Författaren kommer snart till Sverige och jag tänker mig en kortintervju. Har dock en bit kvar i boken!

Och jag önskar att jag kunde fortsätta läsa med denna utsikt från hängmattan:

Hej alla bokälskare!

Är nu tillbaka efter semestern, med en del läsande i hängmatta och utesoffa i solen. Jag hade tänkt läsa ytterst lite eftersom jag läser så mycket i jobbet (liksom vila bokdelen av hjärnan), men det blev ändå sex romaner. Jag återkommer med en lista i nästa inlägg.

Men nu undrar jag: Vad läste ni i sommar? Har någon några bra boktips eller vill varna för något uselt?

Mari Jungstedts nya deckare ”Den dubbla tystnaden” ligger tvåa på boktoppen, och utspelar sig – förstås – på Gotland. På söndag kommer andra delen i sommardeckarserien med just Mari.

Hon tipsar om sina Gotlandsfavoriter och berättar om sin mörkrädsla. Det var väldigt roligt att träffa henne.

Missa inte intervjun nu på söndag i Aftonbladet.

Jag intervjuade ju Londonförfattaren Sadie Jones om hennes debutroman ”Den utstötte” som sålts till massor av länder. Den blev hennes succé efter att ha jobbat med filmmanus som ingen ville ha, i femton år! Boken är riktigt, riktigt bra.

Läs intervjun med henne här.