sa den brittiske författaren Philip Pullman när jag intervjuade honom i dag. Enkelt att få till ett intressant samtal när det handlar om religion. Hans nya roman handlar alltså om att det skulle funnits en tvillingbrorsa till Jesus. Jag är själv uppvuxen i Bibelbältet i Jönköpings län, och upptäckte tidigt hur stort inflytande kristendomen kan ha över människors liv.

Jag avskyr de intoleranta dragen, men tycker att det är ett spännande ämne. Och det tyckte Pullman så klart också.

Han garvade t e x högt åt att Maria skulle befruktats av en ängel… Och så har han följdaktligen en del som hatar honom. Men jag ÄLSKADE i alla fall hans vackra brittiska dialekt.

Här är han:

Oj, vad jag är hes. Ska ändå satsa på att intervjua Philip Pullman i dag under hans Sverigebesök. Han har skrivit en kontroversiell bok om Jesus och hans tvillingbrorsa(!).

Morrn!

Här kommer min kortintervju (ack, allt för kort!) med Karl-Ove Knausgård, vard första del av självbiografin ”Min kamp” kommer ut i Sverige nu. Mycket intressant man.

Du har fått otroligt starka reaktioner, vad har upprört mest?
– Att jag suddat ut gränsen mellan det privata och det offentliga. Att skriva om mitt eget liv så här rakt utlöste en storm i Norge. När jag i min debutroman skrev om en 26-åring som blev kär i en 13-åring var det ingen som reagerade på det.
– En sak som kommit upp är när jag beskriver mig själv som pappa. Jag berättar om sådant man kan känna, men inte säga högt. Mitt äldsta barn är sex år nu, jag får väl se vad barnen säger när de kan läsa det jag skrivit.
Vad är huvudtemat i ”Min kamp”?
– I den första delen är det två saker: Förhållandet mellan far och son, och så döden. Min fars död var en central upplevelse i mitt liv, men svårast att skriva om. Det är en dramatisk historia om mänsklig svaghet och kollaps. Det var också ett moraliskt dilemma eftersom det handlar om fler i familjen. Men jag ångrar inget.
– Jag vill beskriva verkligheten som en realitet, inte som fiktion. Självbiografins form gav en möjlighet att gå in på både de stora frågorna och det lilla, vardagliga, livet.
Hur har du påverkats av uppmärksamheten?
– Jag har avskärmat mig, och inte sett eller hört det som handlar om mig. Jag har fått noll respekt för media, de kan demonisera en person totalt bara de kan sälja på det.

Namn: Karl Ove Knausgård, 42 år. Familj: Fru, tre barn.
Bor: Uppväxt i Norge, bor i Malmö.
Aktuell: Med första delen (av sex) i självbiografin ”Min kamp”. I Norge blev den en kritiker- och försäljningssuccé och fick Bragepriset.

Norske Karl-Ove Knausgård var superintressant gäst i ”Skavlan”. Hans självbiografi ”Min kamp” slog ner som en bomb i Norge, alla personer är namngivna. Och han skriver om så ”fula” känslor som att tycka att familjelivet är klaustrofobiskt.

Skulle velat se mycket mer av honom i tv, han var så välformulerad och öppen. Jag har i alla fall gjort en kortintervju med honom, som kommer på boksidorna i morgon. Ångrar nästan att jag inte gjorde en större. Men han har nog inte fått så många läsare i Sverige ännu tänkte jag.

Nåväl, det kan bli längre fram.

Ha en bra läshelg!

I veckan intervjuade jag Bob Hansson, som tycks vara överallt just nu: I ”Babel”, vinnare av Sveriges Radios Novellpris, ny roman och dessutom snart premiär på en monolog på Dramaten.

Han är en genuint originell person, som visar många olika sidor. Det blev en slingrig, rolig intervjusituation. Resultatet kommer i morgon på Aftonbladets boksidor.

Ok, då vet vi. Årets nobelpristagare i litteratur är Mario Vargas Llosa, Peru. På svenska finns bland annat ”Kriget vid världens ände”.

Pinsamt nog kan jag faktisk tinte komma ihåg om jag läst honom, måste undersöka det…

Det brukar vara som mest spännande med Nobelpriset i litteratur dagen innan det delas ut. Alla vilda gissningar och vadslagningar! I år är namn som nämnts Philip Roth, japanen Haruki Murakami eller rentav Tomas Tranströmer. En svensk vore förstås fantastiskt.

Men jag hoppas att de som tippar Alice Munro har rätt – hennes noveller är helt suveräna. Eller, som en tradition, håller jag förstås på världens bästa Joyce Carol Oates. Fast det blir nog en man, eftersom Herta Mûller fick priset förra året.

Vem hoppas du får Nobelpriset i litteratur?

Topplistan över rmest sålda inbundna böcker- och framför allt den med pocketböcker – brukar vara smockfulla med spänningsromaner. Den nya är ovanligt mixad, positivt tycker jag. Själv är jag mest sur över att jag hunnit läsa nummer tio – Alice Munros – men det får väl bli på julledigheten om inte annat.

Här kommer topplistan: (Källa: Svensk Bokhandel)

1 (NY) Den döende detektiven av Leif G W Persson.

2 (1) ”Paganinikontraktet” av Lars Kepler

3 (6) ”En sannolik historia” av Karin Alvtegen

4 (10) ”Ett litet snedsprång” av Denise Rudberg

5 (NY) ”Högre än alla himlar” av Louise Boije af Gennäs

6 (NY) ”Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig” av Mark Levengood

7 (NY) ”Den som vakar i mörkret” av Helene Tursten

8 (NY) ”Det fördolda” av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt

9 (NY) ”En dag till skänks” av Anna Gavalda

10 (NY) ”För mycket lycka” av Alice Munro

Det är ingen chock när en film blir sämre än boken den är gjord efter. Så verkar fallet vara med Elizabeth Gilberts ”Eat, pray love” som på svenska fått den tama titeln ”Lyckan, kärleken och meningen med livet”.

Nu när filmen har Sverigepremiär med Julia Roberts i huvudrollen har den sågats ganska kraftigt. Men faktum är att boken är riktigt bra. Jag tipsar och skriver mer om den på min boksida i Söndagsbilagan nu på söndag, så ni vet.

Jag kommer just nu på en enda film som är lika sjukt bra som sin förlaga: ”Revolutionary Road” som bygger på Richard Yates debutroman. Det borde vara lästvång på denna lysande historia om ett förortspar som drömmer om ett annat liv.

Och så kan man ju hoppas på den redan prisade ”Svinalängorna” efter Susanna Alakoskis Augustprisade roman.

Finns fler, tro?

Hur lyxigt får man ha det? Nu ”måste” jag läsa Bob Hanssons nya, helt galna roman”Vips, så blev det liv” och parallellt med den Paul Austers suveräna (hittills i alla fall) ”Den osynlige”. De är så otroligt olika varandra, men utmärkta på olika sätt.

Två andra riktigt bra pocketaktuella som jag läste nyligen är ”Maskarna på Carmine Street” av Håkan Nesser (en psykologisk thriller och en av hans bästa!) och den välskrivna Afghanistanskildringen ”Den förspillda vakan” av Nadeem Aslam.

Nyp i arm, nyp i arm – är det här verkligen ett riktigt arbete? 

Här, ett korr att längta till: