Att Helena von Zweigbergks stora intresse är hur folk beter sig i relationer märks när man intervjuar henne. Den nya romanen ”Sånt man bara säger” handlar bland annat om hur vuxna syskon kan bete sig som småungar.
Läs intervjun här.
Den första läsplattan går nu att köpa i Sverige, och säkert kommer fler. Spännande! Jag gjorde en kortintervju med en som testat flera olika. Undrar om jag kommer att skaffa en framöver om/när de blir billigare – kommer ni?
3 frågor till Martin Appel, som testat den nya läsplattan:
Du är konsumentredaktör på ”PC för alla” och har provat flera läsplattor – hur var det?
– För den som gillar både att läsa och resa – som jag – är läsplattan en drömprodukt. Man slipper bära på tunga böcker, och man kan ha med sig så mycket mer än skönlitteratur, till exempel resehandböcker och uppslagsverk. Första gången jag provade var i USA för några år sedan, när Sony släppt sin. Och för ett år sedan testade jag tre plattor som börjat säljas i Europa.
Hur är läsplattan Nuut, den första som finns att köpa i Sverige?
– Läsupplevelsen är väldigt mycket bättre än i mobil eller bärbar dator. Man får verkligen bokens papperskänsla av skärmen. Den är så lätt att man kan ha den i jackfickan, och man kan läsa 20 böcker innan den behöver laddas.
– Men innan du fått in boken var det lite krångligt. Man måste ut på internet, koppla ihop plattan med datorn, ändra i en meny… Och så är den alldeles för dyr tycker jag, cirka 3000 kronor.
Hur är läget för läsplattan i Sverige om tio år, tror du?
– Den kan funka väldigt bra för de som är mycket på resande fot, jobbar på distans eller studerar – det är smidigt att kunna få in så mycket i läsplattan. Men det finns ett mentalt steg som än så länge är lite för stort. När det kommer en generation som är helt van vid att läsa på skärm blir det mer naturligt. Men jag tror att vanliga pocket och inbundna böcker kommer att leva vidare.
Fakta om läsplattan Nuut:
Koreanskt märke. Väger 290 gram. Behöver laddas efter 10 000 sidor. Mått: 14 x 18 cm, 2 cm där den är som tjockast. Kostar knappt 3000 kronor.
I förrgår intervjuade jag Helena von Zweigbergk om hennes nya roman ”Sånt man bara säger”. Liksom i ”Ur vulkanens mun” – som var en pricksäker skildring av ett äktenskap på väg mot undergång – handlar det om familjeband. Den här gången sätter hon systerskap under luppen.
Jag har inga syskon själv, men tycker ändå att det är spännande att läsa om, och jag är förstås också präglad av att jag är endabarn.
Tja, romanen handlar inte bara om systerskap förstås, utan också om att bli äldre och hitta sig själv, om hur det kan snackas för mycket i relationer och om en resa till varmare land.
Intervjun med Helena von Z kommer på boksidorna på söndag. Håll utkik, ni som är intresserade.
The Times har listat årets 50 bästa pocketböcker (där ligger jag i lä, som listade tio…) Och där fanns en enda svensk: ”Flickan som lekte med elden” av Stieg Larsson. Där fanns förstås en hel del andra kriminalromaner, bland annat av Mark Billingham (som jag intervjuat), Harlan Coben och Simon Kernick.
Personligen blev jag nyfiken på Chimamanda Ngozi Adichies nya, ni vet hon med den fantastiska ”En halv gul sol”, och även på Jodi Picoults ”My Sister´s Keeper”. Och på en massa andra förstås…
Av dessa 50 ska Times i december välja den allra bästa – spännande!
Men oj, det är svårt att hinna läsa allt man vill.
Snart är det dags för Peter Englund att meddela vem som får årets nobelpris i litteratur. Vadslagningsfirman Ladbrokes tror på den israeliske författaren Amos Oz – det vore kul tycker jag: Han skriver så pass lättillgängligt att allmänheten kan läsa honom, och han vill verkligen något med sitt författarskap. Dessutom intervjuade jag honom när han besökte Sverige, och han är väldigt sympatisk…
Att min favorit Joyce Carol Oates skulle få det vore väl för bra för att vara sant. Hon ligger fyra på oddslistan.
Kolla Ladbrokes lista över kandidater här.
Vem tycker ni ska få Nobelpriset?
Här kommer mina pocketfavoriter. Obs – utan inbördes bästordning. Beskrivningarna bygger på mina lite fragmentariska anteckningar från bokmässan.
Mindre skräck än i "Låt den rätte komma in". Hybrid mellan relationsroman, spökhistoria, fantasy, realistisk miljöskildring. En förbannelse vilar över Domarö i skärgården. 6-åriga Maja pekar på något på isen, försvinner - en röd tråd genom berättelsen. Om en åldrad trollkarl och hans mystiska lilla väsen.
• En otrolig historia, fantasi - vem annars kan skriva detta så engagerande?
• Skriver fantastiskt bra.
• Skildrar människor mycket psykologiskt, som Majas allt mer nedbrutna pappa.
Själv uppvuxen i gruvdistrikt i Pennsylvania. Beskriver trasiga människor. Om Shae-Lynn, 40, fd polis, nu taxichaufför. Tillbaka i hemorten. Fick son som mycket ung. Hård, slåss, taskig klädsmak. Älskare, men inte närhet. Syster som hon tror är död dyker upp under mystiska omstämdigheter. Fastnade för O´Dell efter romanen "Avvägar", ännu grymmare.
• Vit underklass, människor i marginalen. Beskriv de plus miljöer sanslöst bra.
• Viss humor, färgstarka karaktärer, samtidigt förmåga att skildra människors utsatthet och solkigheter.
• Oväntade händelser.
Franchell var pressekreterare åt Anna Lindh, också vänner. Var med vid mordet. Vittne. Följer genomhela boken: Mådde allt sämre. Boken utspelar sig 1994-2006, bl a Estonia, tsunamin, EU-ordförandeskap. Om maktens centrum, stridigheter, taktik, konkurrens, Viktigt vem som får sitta med ministern på flygplanet. Fakta, men också personligt.
• Intressant inblick i politiken plus känslomässig och personlig.
• Välskriven, trots att hon egentligen inte är författare.
• Man lär sig mycket, påminns om händelser.
Listans doldis. Köpte den i NY, älskade den. Orginell historia, en deckare - bland annat. New York 1909, skyskrapor byggs, men inte bara fysiska landvinningar, psykologin gör sitt intåg. Sigmund Freud och Jung kommer dit - just detta sant. Brutalt mord plus mordförsök på unga överklassfröknar. Försöker lösa gåtan med annorlunda metoder.
• Intressant tid och stämningsfulla miljöer, framför allt societeten.
• Blandar fakta och fiktion mycket fiffigt - bildande.
• Spännande story med morden, att försöka lösa genom att använda psykoanalys.
Familjedrama. Detaljernas mästarinna. Enkelt, vardagligt språk. Beskriver gräl, tystnad och surande så att det gör ont. Anna och Mats, barnen Molly, 7, Sebbe, 11. Relation i sönderfall, semester till Sicilien. Mats tyst, Anna skriver heta sms till en annan. Ett sådant missnöje, oförmåga att vända om.
• Romanfigurerna har både goda och onda sidor, ex jaget, Anna, också falsk.
• Sinne för ögonblicksbilder i vardagen.
• Alla som levt i längre relation viss igenkänning, även från turistort.
En bred, berättande roman, tegelsten 760 sidor, sällsynt. Känd för sina deckare om Angie och Patrick, också filmen "Mystic River", som bygger på roman. Träffat honom, berättade om sin egen uppväxt: Föräldrarna irländska immigranter. Boston början 1900- tal. Klasshat, rasism, den amerikanska drömmen slås i spillror. Tre huvudpersoner: Vit polis, svart man som blir brottsling, irländsk kvinna, arbetarklass.
• Imponerande romanbygge, skildrar en epok.
• En politisk vilja, Lehane avskyr klassklyftor, det märks.
• Levande karaktärer, med mörka och ljusa sidor, livets omständigheter formar dem.
Sju berättelser om att vara man, skönlitterär debut. Tidningens Vi:s litteraturpris, välförtjänt. Som alla novellsamlingar lite ojämnt, men hög lägstanivå. Själv med i "Baren", en novell handlar om dokusåpor. Halsbrytande om en toastmaster vars kväll blir katastrof. Inte bara om män, att vara människa. Stramt språk.
• Människokännare av rang, psykologiskt insiktsfullt.
• Vågar vara absurd, som texten om medicinskt experiment: En man ska bli kvinna, gravid.
• Tonen: Svart humor, allvar, medkännande, kaxigt.
Andra boken efter "Skumtimmen". Fåk=kraftig snöstorm. Ölandsmiljö. Unga familjen Westin från fin Sthlmsförort flyttar till 1800-talshus. Timret kommer från fartyg i kvav. Hemska saker händer - en i familjen drunknar. Får tolka mycket själv: Är det något övernaturligt som händer eller inte? Går de döda igen?
• Mix av genrer: kriminalroman, spökerier, familjeband, deckare med ung kvinnlig polis i centrum.
• Driv i språket, går inte att lägga ifrån sig.
• Stämningar, känslor: Vardagliga händelser blir läskiga.
Stor skildring. En kvinna, Rebbecca, bygger på Oates egen farmor Blanche. Författaren sa i min mejlintervju med henne att detta är den roman som hon tycker bäst om. Samhällshistoria i USA - första halvan 1900-talet. Livs- och klassresa: Föraktad våldsam barndom. Träffar man som slår, senare en snäll man. Rebbecca byter identitet, blir borgerlig, ansedd.
• Mästare på att beskriva förnedring, våld, utsatthet.
• Läslust, sidvändare.
• Hennes språk, karaktäristiskt för Oates, strålande.
Debutroman 1961. Modern klassiker, fått uppsving av film med leonardo di Caprio och Kate Winslet.(lika bra!). Sticker kniven i medelklassidyll och kärnfamiljsideal. Frank och April Wheeler har två barn fint hus. 50-tal med dess könsroller - låser fast dem. Funkar än! Driv, djup. Behov att smälta in kontra egna drömmar. De ser sig själva som annorlunda - men är de det?. Oväntat slut.
• Ångestframkalande och grym på ett sätt som verkligen känns.
• Beskriver både Frank och Aprils känslor övertygande.
• Existentiella frågor: Vad vill vi med våra liv? Vad kan man kräva av kärlek?
…kommer på bloggen i morgon eller på onsdag. Har bara inte hunnit. Rotat bland mässanteckningar och förbereder mig för att intervjua Helena von Zweigbergk.
Isabel Allende, 67, född i Chile, numera boende i Kalifornien, var ett av bokmässans största dragplåster. Jag fick en intervju på hennes hotellrum. Det var intressant att höra hennes syn på familjen, så annorlunda mot de flesta svenskars. Hon är en familjeboss som verkar ha varit svärmodern från helvetet, men nu kämpar för att hålla en lägre profil.
Hennes senaste bok på svenska heter ”Summan av dagarna” och är självbiografisk. Den fokuserar på hennes familj, som hon själv kallar rena såpoperan.
Läs intervjun här.
Så var årets mest intensiva – och väldigt roliga – torsdag/lördag över.
Bokmässan var fullproppad för mig, med intervjuer och enkät och monterframträdande. Och så barhänget på kvällarna förstås.
Här kommer min personliga sammanfattning om årets…
STORA NAMN: Isabel Allende, som drog jättepublik, aktuell med den självbiografiska ”Summan av dagarna”. Jag gjorde en intervju för söndagens boksidor.
FÖRFATTAR-DJ: Sara Kadefors, som spelade skön dansmusik på filmfestivalens fest på Stadsteatern.
DESPERATION: När det var knökfullt på alla lunchställen samtidigt som blodsockret nådde fotknölarna.
VINNARSKALLE: Jan Guillou, som inte bara vill ligga på topplistorna, utan frågar min kollega Ingalill Mosander om han inte ligger högst upp.
CITAT: ”Det sämsta med att samarbeta med Unni Lindell är att förgiftas av hennes hårspray”. Sa Fredrik Skavlan när jag intervjuade dem om deras gemensamma barnböcker.
HÖJDARMINGEL: Längst upp i Gothia Tower hade Bonniers sedvanlig tillställning med bland andra författarna Mari Jungstedt och Bob Hansson.
DILEMMA: Vår debattchef Karin Magnusson har rätt: Ibland är det extremt svårt att veta om man ska skaka hand eller kramas i detta nätverks-Mecka. Upplagt för pinsamheter.
IQ-MÄNNISKA: Italienaren Paolo Giordano, som 26 år gammal är doktorand i partikelfysik och gjort internationell succé med romanen ”Primtalens ensamhet”.
RIVIGASTE: Piratförlagets boss Ann-Marie Skarp, som resolut (nästan handgripligen!) ordnade fram kändisar åt min kollega Lina när hon skulle göra mingelenkät i förlagets monter.
VINNARE: P O Enquist, som fick priset för bästa ljudbok dubbelt upp: Han har både skrivit och läst in den självbiografiska, Augustprisbelönade ”Ett annat liv”.
MODIGA: Iranska kvinnokämpen Parvin Ardalen och mexikanska Lydia Cacho som avslöjat en stor pedofilskandal i hemlandet.
OUTFIT: Schalar, tajts (obs på kvinnor), glasögon.
SAKNADE: John Ajvide Lindqvist, som hade ett sjukt roligt seminarium förra året, där han bland annat spelade galen tysk trollkarl.
BARHÄNG: Park Hotell. Igen.
BRUDMAGNET: Förre justitieministern Thomas Bodström, i nämnda bar.
GENTLEMAN: Författaren Ronny Sandahl som oombedd gick runt hela den proppfulla baren med öl åt mig och Lena efter att vi förgäves försökt beställa.
Nu är det verkligen FULLT här på mässan, när allmänheten också kommer i massor. Bilderna jag lagt in här från mobilen blev verkligen konstiga förresten! Intressant.
Ska intervjua Monika Fagerholm om fem min, hon med ”Den amerikanska flickan”, ni vet.
Skriver en utförligare rapport om mässan när allt lugnat sig, för sen har jag Fredrik Skavlan och Unni Lindell. Hej så länge.