På torsdag slår bokmässan i Göteborg upp portarna på allvar. Kul, sevärt, festligt…men man kan också bli helt slut. Jag gjorde en kortintertvju med chicklittdrottningen Denise Rudberg om hur man får ut mest av mässan, och fick roliga svar:

Vad är ditt trick för att hinna se och göra det du vill från bokmässans program?
– Jag tycker man ska välja ut tre och i olika kategorier: 1)Din  absoluta favoritförfattare, den du aldrig missat att läsa en bok av.  2) Den författare som du irriterar dig ordentligt på. Som vad den än
säger får dig att vilja införskaffa vapenlicens och forska i  sprängmedel. 3)En för dig helt okänd författare.
Vad ska man absolut inte missa, tycker du?
– Det finns två saker. 1) Rulltrappan mitt i mässhallen. Åk upp och ner under sisådär en trettio minuter och du kommer att se stressade  författare, ännu mer stressade förläggare, överhöra hemliga diskussioner, få total översikt över de olika förlagens montrar från olika vinklar. 2)De sena kvällarna på Park. Här får du en direkt inblick i bokbranschen. Den krassa verkligheten.
Finns det något man bör undvika?
– Mässhallens mat. Inte ens kaffet är att rekommendera. Kanske har jag  aldrig någonsin ätit så läskiga saker som jag tvingats göra där. Tänk  ”Kändisdjungeln” och du förstår precis. Kackerlackor och ormar i hinkar är ingenting mot vad du kan tänkas möta här.
Vad är lämplig utrustning?
– Bekväma skor är väldigt viktigt. En påse nötter i väskan eller innerfickan så att du slipper ovannämnda problem. Jag kan inte nog poängtera vikten av detta. Tuggummi är också en mycket viktig komponent då det ofta serveras rätt dåligt rödvin i montrarna får många en otrevlig andedräkt som kan behövas piffas upp. Sen tänker jag personligen bunkra upp med Alcogel på förekommen anledning.
Var minglar man bäst på kvällarna?
– Givetvis Park hotell som jag nämnde tidigare, men också hotell Gothias lobby. Slå dig ner i en av sofforna och du kommer att stöta ihop med i stort sett alla författare passera förbi vid något tillfälle och de flesta stannar gärna här en stund och socialiserar innan de går och knyter sig. Dessutom kan du få chansen till smaskigt skvaller i stil med hångel i glashissen, vem som betalar en groteskt
stor hotellnota för porrkanaler, vem som gått lite väl hårt fram bland paraplydrinkarna på Park etc etc.
Namn: Denise Rudberg  Ålder: 38 år Familj: Maken Johan, två barn
Aktuell med: Skriver just nu på sin första deckare i genren Elegant Crime.

Här om dagen var jag och Wendelaredaktionen och åt lunch i Wendela Hebbes hem i Södertälje. Wendela anses vara Sveriges första kvinnliga journalist och jobbade här på Aftonbladet.

Där, i hennes sommarhus, fanns en boksamling med bland annat en förstautgåva av Carl Jonas Love Almqvists ”Det går an” från 1838. När jag kikade på boksamlingen kändes verkligen historiens vingslag. ”Det går an” var en otrolig provokation på den tiden, med sitt angrepp på äktenskapet. Storyn går ut på att Albert och Sara blir kära, och föredrar att leva som sambo, och dessutom jämställt. Detta är alltså 170 år sedan…

Almqvist var en stridbar typ, och ”Det går an” bidrog till att han fick sparken som rektor. Tänk att böcker kan väcka sådan uppståndelse, det är fantastiskt.

Vad superkul med alla tips!
Det är väldigt roligt att tipsa andra om sina favoriter, man vill så gärna pracka på sin omgivning de böcker man själv gillar för att se vad andra tycker.

Så nu måste jag säga min absoluta älskling, även om den inte alls kom som pocket i år utan 2002:

”Blonde” av Joyce Carol Oates. Hennes otroliga roman ger en helt annan bild av Marilyn Monroe än den man är van vid. Här blandas fakta med fiktion i ett uppslukande, orginellt språk. Kärlek, trasiga relationer, utsatthet, samhällsskildring – den har faktiskt ALLT. Jag läste den när jag ammade min dotter och lade boken på en kudde i knät på ett smart sätt, minns jag. Kunde sitta i den vinröda läsfåtöljen i evigheter…

Nästa vecka är det bokmässa i Göteborg, och på fredagen ska jag stå i Aftonbladets monter och tipsa om årets bästa pocketböcker. Jag har en del solklara favoriter, som John Ajvide Lindqvists ”Människohamn”. Men jag vill inte missa någon toppenbok – har ni några idéer?

Skicka gärna in era tips till bloggen!

…sa Inger Alfvén i en intervju jag gjorde med henne förra veckan. Alltså, det handlade inte om mig, utan konstaterades apropå hennes nya roman ”När förnuftet sover”. Den handlar om ett långt äktenskap – lyckligt, men med en stor mängd hemligheter och förbjudna fantasier.

Läs intervjun på Wendelasajten här.

Politik, kärlek, droger, samhällsströmningar och familjeband – är du intresserad av en bred roman om detta så är ”Gå inte ensam ut i natten” av Kjell Westö något för dig. Jag måste erkänna att jag inte läst Westö tidigare. Men plötsligt var det flera i bekantskapkresten som hyllade honom. Efter att ha läst den senaste romanen i Helsingforsmiljö förstås jag dem. Jag gjorde en kortintervju med honom när han var på Sverigebesök:

Vad vill du säga med din nya roman ”Gå inte ensam ut i natten”?
– Romanen själv är svaret på den frågan. Den börjar 1945 och slutar i nuet, och jag försöker beskriva vilket samhälle som lett oss hit. Ett annat tema är vad som finns kvar av 60- och 70-talets ideologier. Att göra karaktärerna trovärdiga är också jätteviktigt för mig. Om läsaren inte får riktig kontakt med dem är det ett misslyckande.
Vilket årtionde skulle du själv helst velat vara ung?
– Tja, jag var 20 år i början av 80-talet, det skulle gärna vilja byta bort. Jag har alltid varit fascinerad av 60-talet: musiken och det politiska uppvaknandet. Kanske var de där åren den sista chansen att verkligen förändra något kollektivt? Men även rebelliska rörelser stagnerar när de når framgång.
Varför skriver så få som du – stora berättande generations- och samtidsromaner?
– Jag insåg först när jag skrivit en att det var lite udda. En gång svarade jag att en del kanske skyggar för researchen, men jag vill inte anklaga någon kollega för lättja! Jag tror snarast att det ses som lite gammalmodigt.
– Själv älskar jag berättelser med många levnadsöden och trådar, som ”Short cuts”.
Namn: Kjell Westö Ålder: 48 år. Familj: Fru, två söner.
Bor: Helsingfors. Bakgrund: Debut som författare 1986. Mest känd för sina fyra romaner om 1900-talets Helsingfors, varav den nya är den sista.

På söndag kommer tv-serien som bygger på Marie Hermanssons originella, kusliga och fantastiska roman ”Mannen under trappan”. Jonas Karlsson spelar huvudrollen. Passa på och läs den i helgen om du inte gjort det! Visst är det alltid bättre att ha läst boken innan man ser filmen/tv-serien?

Den är något så speciellt som en realistisk historia med fantasyinslag. Eller vad sägs om Fredrik, som flyttat in med familjen i ett vackert gammalt hus – och plötsligt upptäcker en liten man som hävdar att han bor under deras trappa. Han är hotfull, smutsig och Fredrik blir allt mer knäckt av hans närvaro. Är detta verklighet eller ett resultat av Fredriks sjuka hjärna? Läs och njut!

Något av en doldis – men med försäljningsframgångar – är Douglas Kennedy. Han slog igenom med ”Den gåtfulle fotografen”, och har kommit ut med tre andra titlar i Sverige: ”Den andra kvinnan”, ”Förändringens vindar” och ”Ett alldeles särskilt förhållande”. Den sistnämnda är min favorit: En stark kärlekshistoria som speglar USA från 40-talet och framåt, bland annat Mc Carthy-eran när vänstersympatisörer jagades.

Kennedy skriver ofta som ett kvinnligt jag, och är bra på det också.

Hans nya roman ”Lämna världen” bygger på temat starta om. Kvinnan i boken drabbas av sorg och bestämmer sig för att så gott det går utplåna sitt gamla liv och börja på nytt utan gamla kontakter.

Intressant tanke. Vad skulle ni göra?

Jag gjorde en kortintervju med Abraham Verghese – professorn som gjort romansuccé. ”Skära för sten” har hittills sålts till femton länder. Samtidigt som han skriver undervisar han och är praktiserande läkare. En del har energi!
Han var en lågmäld, väldigt sympatisk person som nu åker runt i massor av länder och ger intervjuer. Hustrun är med och är på sightseeing under tiden.

Varför tror du att så många tycker om din episka roman ”Skära för sten”?
– Människor vill upptäcka nya världar, och det gör läsaren här. Dels världen i en etiopisk storstad, som nog är en överraskande plats för många. Dels den medicinska världen, som jag beskriver på ett mer romantiskt sätt än vad som är vanligt. För mig handlar medicin om drama och äventyr, liv och död.
Vad har du lärt dig som läkare, som har betydelse för ditt skrivande?
– Mycket. Jag har träffat hundratals svårt sjuka patienter, och lärt mig vad som verkligen betyder något på dödsbädden: Inte pengar, rykte eller utseende, utan de lyckade relationer du haft under din livstid. Särskilt till föräldrarna. Boken handlar mycket om familj och kärlek, det riktigt viktiga i livet.
Vad var svårast med att skriva?
– Att jag inte visste vart berättelsen var på väg. En del författare har historien klar för sig när de börjar skriva, det hade inte jag. Jag hade en vision av en nunna, och sedan upptäckte jag karaktärerna efter hand. Det var roligt, men berättelsen bar i väg åt för många olika håll, och jag tvingades tänka om ibland. Det misstaget ska jag inte göra om med nästa roman.
Namn: Abraham Verghese. Ålder: 54 år.
Yrke: Författare, professor i medicin vid Stanfords universitet, praktiserande läkare.
Familj: Fru. Tre söner, två av dem vuxna. Bor: USA, uppväxt i Etiopien.
 

Oj, vilka bra romaner jag läst inför intervjuer de två senaste veckorna!!! Jag kan rekommendera allihop, fast de är olika sinsemellan:

• ”Skära för sten” av Abraham Verghese, USA. En episk roman i läkarmiljö om tvillingpojkar som växer upp i Etiopien. Om kärlek, vänskap, medicin. Jag hade en ”Tre frågor” med honom i tidningen i söndags, ska snart lägga ut den här.

• ”När förnuftet sover” av Inger Alfvén. Jag läste åtta-nio romaner av henne när jag var lite yngre, hon är suverän på att skildra relationer ur olika människors perspektiv. Så också här. Ska göra en stor intervju med henne i morgon.

• ”Primtalens ensamhet” av italienaren Paolo Giordano. Högts originell och psykologiskt inträngande historia om två udda tonåringar som finner varandra för livet. Extremt välskriven. Ska träffa honom på bokmässan.

• ”Gå inte ensam ut i natten” av finlandssvenske Kjell Westö. En bred berättande roman om flera generationer och samhällsutvecklingen, med fokus på 60- och 70-tal. Allt sett genom några mycket trovärdiga karaktärers ögon. Jag gjorde en kortintervju med honom i går.

• ”Summan av dagarna” av Isabel Allende. En memoarbok där idén att hålla samman familjen – klanen, som hon säger – går som en röd tråd. En fantastisk historia som ibland överträffar dikten. Intervju på bokmässan.