I lördags såg jag filmen ”Revolutionary Road” som bygger på Richard Yates mästerliga bok. Den finns nu på dvd – se den! Och därför måste jag igen tipsa om romanen, som är en ruggigt stark skildring av konvenansens bojor. Paret Wheeler i förorten har glömt bort vilka de en gång var, för att passa in i mallen av en trevlig kärnfamilj i villaidyllen.

Trots att det är 50-tal, och trots att han försörjer familjen och hon är hemmafru, finns det känslor och tankar som är precis lika aktuella i dag. Och för en gångs skull: Både filmen och boken är fantastiskt bra.

Det är mycket Lennart Hellsing nu – just i dag fyller han 90 år. Både jag och mina barn (och maken) älskar Krakel Spektakel och de andra knasiga ramsorna.

På Aftonbladets boksidor på söndag kommer min intervju med Hellsing, så får Sadie Jones vänta lite till en annan söndag. Ni får också tips på två riktigt bra aktuella pocketböcker – en får faktiskt fem plus!

Håller precis på och förbereder en del intervjuer till sommaren, då vi ska ha populära deckarförfattare på boksidorna, bl a Liza Marklund och Mari Jungstedt. Många gillar ju att läsa kriminalromaner på sommaren som avkoppling.

Ibland kan jag tycka att det är märkligt att vi gillar att läsa om mord, sorg, blod och elände – i verkligheten är inte de här ingredienserna några höjdare precis. Lasse Winkler, chefredaktör får Svensk Bokhandel, sa i en intervju att han tror att läsarna  – förutom kluriga intriger – gillar det förutsägbara och trygga med kriminalromaner: det händer ett brott och det nystas upp – de onda straffas ofta och man får veta sanningen.

Vad tycker ni är det bästa med deckare?

Först harvade hon med fimmanus en massa år, sedan skrev hon en roman – och den blev dundersuccé. Jag ska precis i väg och intervjua brittiska Sadie Jones, som skrivit ”The Outcast”, ”Den utstötte” på svenska.

En fantastiskt bra berättelse om en pojke som bevittnar sin mammas död. Ingen vuxen förstår hans smärta, och det blir vägen in i självdestruktivitet och tystnad. Om våld och förljugenhet i ett litet samhälle på 50-talet där ondskan lurar bakom de stela fasaderna. Mycket läsvärd!!

Intervjun med henne kommer i Aftonbladet på söndag.

Har ni läst ”Tillsammans är man mindre ensam”, eller kanske sett filmen? Min kollega Ingalill Mosander har intervjuat författaren Anna Gavalda om hennes nya roman. Intervjun hittar ni här.

I går intervjuade jag helt suveräne Lennart Hellsing, som snart fyller 90 (!) år. En rebell som hittade på sina knasramsor om Krakel Spektakel och dansande gurkor när barnlitteraturen helst skulle vara pedagogiskt torr, gärna med lantlig romantik.

När jag var liten på 70-talet var det samhällstillvända barnböcker som gällde, om kapitalism, miljö, skilsmässor och andra problem. Då längtade jag efter sagor. Men med bara sagor längtar man kanske efter vardag?

Vad tycker ni är det viktigaste med barnlitteraur – ska den lära ut något eller underhålla? Och vilka ämnen är viktigast att ta upp?

Världens största pris för barn- och ungdomslitteratur är Astrid Lindgrenpriset på fem miljoner kr. I år gick det till Tamerinstitutet, en palestinsk organisation som jobbar med att få barn att läsa och skriva. Det handlar bland annat om barn i flyktingläger och fattiga små byar. När jag intervjuade deras generaldirektör blev jag så himla rörd när jag tänkte på små hungriga ledsna barn som sitter och läser om Pippi och Emil att jag nästan började gråta mitt under intervjun. Snacka om att göra gott – Tamerinstiutet har stimulerat läsandet hos flera tiostusentals barn!

Här år kortintervjun med Renad Qubbaj:

Vilket läsprojekt är du mest stolt över, Renad Qubbaj, generaldirektör?
– Den nationella läskampanj som vi har varje år. Förra året nådde vi 52 000 barn i flyktingläger, byar och samhällen. Barnen känner verkligen att det här är deras pris också.
Vad betyder läsande och skrivande för barn i konfliktområden?
– Mycket! Att läsa och skriva är ett viktigt verktyg för att läka från trauman, bygga självförtroende och få kontakt med omvärlden. Det blir ett sätt att göra motstånd även under svåra omständigheter. Läsandet öppnar för egna idéer och tankar. Barnen hittar också förebilder i böckerna, som Pippi Långstrump som är så stark och går sin egen väg.
Vilken är din egen Astrid Lindgrenfavorit?
– Jag tycker om Emil väldigt mycket, historierna om honom är så roliga att läsa. Jag läser för min femåriga dotter, som också gillar Lotta på Bråkmakargatan. Inom Tamer läser vi också bland annat ”Mio min Mio” och ”Bröderna Lejonhjärta”. Alla  böckerna är unika på sitt sätt, och ger så mycket glädje och fantasi.
Namn: Renad Qubbaj, 42 år.
Yrke: Generaldirektör för Tamerinstitutet.
Bor: Ramallah, Västbanken.
Aktuell: Institutet får Astrid Lindgrens litteraturpris för sitt läsbefrämjande arbete för barn och unga på Västbanken och i Gaza. Bland annat genom bokprat och skrivarverkstäder, utbildning till bibliotekarier. Prissumman är fem miljoner kronor.

Jag intervjuade nyligen amerikanskan Siri Hustvedt (vars mamma är från Norge, därav namnet).

Inte nog med att hon skriver suveränt – hon är trevlig, intelligent och tjusig också. På 30 minuter försökte jag avhandla hennes nya roman ”Sorgesång” och prata om hennes liv ihop med författaren Paul Auster och dessutom diskutera det mänskliga psyket. Knepigt! Läs intervjun här.

En debutant på Alfabeta, Emma Ångström, har skrivit en roman som kommer att lanseras också i Twitterform i augusti – alltså att man får läsa 140 tecken i taget.

Ganska kul idé, men frågan är: Går det att tillgodogöra sig en bok på det viset? Förutom sådant som ”Totte badar”…

Jag vill INTE läsa så. Vad tycker ni?

Som jag tjatat om tidigare här på bloggen så tycker jag att John Ajvide Lindqvist skriver extremt bra. Även för den som inte gillar rysare så är ”Människohamn” läsvärd. Den liknar egentligen inte ”Låt den rätte komma in” speciellt mycket.

Jag var precis på möte med Ajvides förlag Ordfront, och vi får tyvärr vänta unngefär ett år på nästa roman – han håller på med drama och filmmanus också.

Men jag gav ”Människohamn” högsta betyg på bokuppslaget i förrgår:

Roman +++++
"Människohamn" av John Ajvide Lindqvist
Originell - ja, genial! - berättelse om vad som händer på en skärgårdsö när en liten flicka försvinner i tomma intet. Rysare, relationsdrama och spökhistoria i ett, här ryms både dunkla krafter och helt vanlig mänsklighet. Vad får John A L allt ifrån?