God morgon. här kommer intervjun med Jeanette Winterson, som var i Aftonbladet i lördags:

Hon blev utelåst och slagen. När hon blev kär i en tjej stängde mamman in henne utan mat.
– Nu har jag förlåtit min adoptivmor, säger brittiska Jeanette Winterson, som hyllas för sin självbiografi.   

Jeanette Winterson är i dag en prisad författare som lever lycklig med sin sambo Susie. Hon reser över världen och behöver inte oroa sig över pengar. Hon har kommit långt ifrån den lilla flicka som adopterades bort till ett fanatiskt religiöst, fattigt arbetarklasspar.
Självbiografin ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?” beskriver hennes kärlekslösa uppväxt, tonårens förälskelser i flickor och hennes sökande efter sin biologiska mamma.
– Allt svårt som händer gör oss sårbara. Men det ger också värdefulla insikter. Det vill jag förmedla med boken, säger författaren när hon besöker Stockholm.
Kvällen innan har Jeanette Winterson pratat inför en jublande publik på Kulturhusets författarscen. Hennes lilla gestalt utstrålar en kompakt energi, och hon är uppsluppen och pratsam. Det enda hon saknar är en banan.
– Jag måste ha min morgonbanan. Har de inga på det här hotellet? undrar hon.
De svåra ämnena till trots är hon på ett strålande humör, och tycker inte att någon fråga är för närgången. Men så är hon också väldigt öppen om sitt innersta i boken.
Hon berättar om adoptivmammans religiösa idéer och om pappan som knappt märktes. Om bestraffningar, fattigdom och hur hon hotades med helvetet för att hon var lesbisk. Nu lever paret Winterson inte längre.
Har du förlåtit din adoptivmor, Mrs Winterson, som du kallar henne?
– Ja. Det är inte någon lätt sak. Men förlåtelse betyder inte att man behöver gilla den personen, eller ens träffa den. Till slut var jag ändå tvungen att släppa taget, annars skulle det som hänt förgiftat mig hela livet.
– Jag kan också förstå henne på ett annat sätt i dag. Varför hon var som hon var.
Har du fått något gott av henne också?
– Ja, det var Mrs Winterson som gjorde mig till författare, helt klart. Hon hade språkets makt, jag fick höra Bibeln varje dag och det hängde Bibelspråk på väggarna. Jag absorberade allt detta.
Världslig litteratur var däremot bannlyst i hemmet. Den tonåriga, lästokiga Jeanette gömde högar av pocketböcker under sängen, och när mamman upptäckte dem blev hon rasande och brände upp dem i trädgården.
Genom många år bar Jeanette Winterson med sig kärleksbristen och grubblerierna över sitt ursprung. 2008 utmynnade det i en svår kris – hon försökte ta sitt liv. Även om självmordsförsöket skriver hon i boken.
– Det var så mycket sorg som kom upp till ytan just då. Det svåra kan ju inte repareras om man inte tar itu med det. Men det tog tid att bli galen, och det tog tid att bli frisk, säger hon och skrattar till.
Vid 50 års ålder lyckades hon äntligen hitta sin biologiska mamma. Hon var bara sjutton år när Jeanette föddes, och hade ingen man som ville vara med och ta hand om babyn.
– Min biologiska mamma och jag träffas, men inte så ofta. Vi hade inte setts på femtio år, och då spelar släktbanden ingen roll: Vi har helt enkelt inte så mycket gemensamt. Men jag är glad över att veta att hon haft ett bra liv och inte är olycklig. Och hon behöver inte fundera varje dag över hur jag fick det utan henne.

En fanatiskt religiös adoptivmamma som slog henne, fattigdom och förbud mot att läsa. Brittiska Jeanette Winterson skriver om sin trasiga uppväxt i självbiografiska ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?”.   
Det blev inte lättare av att hon tidigt upptäckte att hon är lesbisk – då försökte adoptivmamman driva ut ”demonerna”…
Jag intervjuade Winterson när hon var i Stockholm. Hon var väldigt öppen och trevlig, hennes enda klagomål var att hotellet inte hade bananer…

Intervjun kommer på boksidorna i morgon.