Det pratas mindre om män som bränner ut sig, än om kvinnor. Kanske håller de mer rädslor inom sig, skäms för att de inte ”pallar trycket”? Jag intervjuade Mattias Ronge om hans debutroman ”Tittaren”, där PR-konsulten Marcus börjar få panikångest:

Hur vill du beskriva pr-konsulten Marcus, huvudperson i romanen ”Tittaren”?
– Han är en karriärist med extremt höga krav på sig själv. Hela sitt liv har han byggt upp en fasad som bygger på framgång, och den uppfattar både han själv och andra som äkta. När han inte kan leva upp till den bilden börjar han krisa.

– Jag tycker att uttrycket ”inbränd” kan passa män bättre än ”utbränd”, många har nog svårare att prata om hur de mår än kvinnor.

Vad hindrade dig från att bli som Marcus, med panikattacker och ångest?

– Precis som Marcus kom jag hem från en pappaledighet i Argentina, och slogs av hur höga kraven var här. Min räddning blev att prata med människor runt omkring mig. Marcus berättelse tar vid där jag förändrade mig. Han tror i stället att om han uppnår ännu mer framgång så ska han må bättre. Men han blir ett nervvrak.
Är han typisk för din generation, 70-talisterna?
– Ja, många känner nog igen sig en del. Vi är lite av en Bror Duktig-generation, där det ses som en svaghet att visa sig icke-perfekt. Vi lever också i en tid där man kan coachas och få hjälp med alla sina fasader – utseendet, hemmet, karriären och vikten… precis allting.
Namn: Mattias Ronge. Ålder: 35. Yrke: Pr-konsult. Familj: Fru och två döttrar, 5 och 2 år.
Bor: Lägenhet på Östermalm, Stockholm.

…det skriver Mattias Ronge om i sin debutroman ”Tittaren”, som är riktigt driven och välformulerad. Den handlar tydligen lite om vad som kunde hänt honom själv om han inte hejdat sig: Huvudpersonen Marcus är en karriäristisk PR-konsult, besatt av att vara ”lyckad” (vad det nu är). På ytan är allt perfekt, medan hans inre krackelerar i allt snabbare takt.

Jag ska intervjua författaren nästa vecka, intressant! Annars hör man oftare om Duktiga Flickor som bränner ut sig, spännande med en Duktig Pojke.