Den gigantiska ölfestivalen är avklarad, uppstädad och Karl-Marx-Allee är sig lik igen. Rätt skönt. Festivalen är ju trevlig, men under småtimmarna låg det lite väl många utslagna svensexegäng längs med vägen hem.

Och dessutom, det har blivit dags att koncentrera sig på en annan festival som pågår nu. Vad sägs om varieté ute i det fria, med tv-tornet, den vackra stationsbyggnaden vid Alexanderplatz och världsklockan som bakgrund? Festivalen Berlin Lacht, som pågår fram till 18 augusti, bjuder på clowneri, musik och eldshower, trapetskonst, lindans och allt möjligt omöjligt. Fint och vackert och så jäkla mycket Berlin så det stänker om det.

Det här med varietékonst är verkligen något som tillhör gatubilden här i Berlin, hur klyschigt den än låter. Vid rött ljus hoppar ofta jonglörer fram på övergångsstället för att hinna göra några konster (och få ett par euros för det) innan ljuset slår om igen, det dansas på lina i varenda park och clowner håller då och då spontanshower på lekplatserna.

Förresten, missar du Berlin Lacht nu så har du ytterligare en chans 13-15 september. Då körs nämligen en omgång till, fast den här gången på Mariannenplatz i Kreuzberg.

När jag för fem år sedan kom hit till Berlin, trodde jag inte att jag gillade tysk mat. Inälvor, gråvita korvar, surkål och knödel – tack, men nej tack. Men med tiden har det förändrats. Åtminstone till en del.

Visst, jag väljer fortfarande inte en thüringer om det också ligger en lite mindre blek bratwurst på grillen och visst, surkål är väl inget jag normalt sett har i skafferiet – men när jag väl äter det smakar det banne mig gott! Det är som att mina smaklökar sakta men säkert förtyskat sig, surkålochkorviserat sig. Men framför allt har de schnitzeliserat sig.

Rätten som jag tidigare mest associerade med sjabbiga vägkrogar och skosulor har visat sig vara bland det godaste som finns (observera att jag menar kalvschnitzel, inte den typisk Berlinska schnitzeln gjord på kojuver. Den har jag faktiskt inte vågat smaka ännu). I alla fall när den är rätt gjord.

Tänk er bara: En schnitzel så tunn och så perfekt friterad att den smälter på tungan. Lätt krispig, lagom salt och serverad med en ljummen potatissallad. Eller en kall gurksallad. Mmm, lycka!

Så var i Berlin hittar man en riktigt fin schnitzel, gjord efter konstens alla regler? Här är tre ställen.

På Schneeweiss i Friedrichshain, på Jolesch i Kreuzberg och på Ottenthal i Charlottenburg.

Så. Skynda dit och njut nu. Och om någon av er har fler schnitzeltips, fyll gärna på!

Nej, jag pratar inte om Oktoberfest. För även om det festas rejält på höstkanten även här uppe i nordöst, så är årets stora ölhappening i Berlin snarare International Bier Festival.

Den gamla paradgatan Karl-Marx-Allee i Friedrichshain fylls med öl från hela världen kalasande berlinare och turister och det byggs i detta nu upp inte mindre än tjugo scener där det med säkerhet kommer att spelas allt från plågsam eurodisco till tysk folkmusik.

Fest är det i alla fall, under hela helgen med start nu på fredag.

Vi frustar på här i Berlin. Herregud vad varmt det är! Det har varit över 30 grader i några dagar nu och i helgen ska det bli uppemot 40.

Det känns som att det är på sin plats att tipsa om var man kan doppa sig i den här staden. Men inga ställen långt ut den här gången, bara bassänger i city som lätt går att ta sig till. Jag tänker att den som är här över en långhelg knappast vill ägna en hel dag åt att göra en badutflykt till någon förort. Hur varmt det än är.

Ok, här kommer mina favoriter:

Kinderbad Mon Bijou. Varken det bästa eller stadens största men utomhusbassängen här (maxdjup är drygt en meter, plus att det finns en småbarnsavdelning) ligger så bra till att den bara måste vara med. Mitt i stan i den lilla parken mittemellan Alexander Platz och Friedrichstrasse. Perfekt för att doppa både sig själv och ungarna på vägen mellan sevärdheterna.

Sommerbad Pankow. En riktigt stor bassäng med superkul rutschbana för de större barnen (och vuxna) och bra simmöjligheter för motionssimmarna. Skön DDR-estetik!

Sommerbad Wuhlheide. Hit åker jag ofta eftersom det ligger så bra till för oss som bor i Friedrichshain. Bara att hoppa på cykeln eller tram 21 som tar dig hela vägen fram till porten, nästan i alla fall. Stimmigt, stojigt och många tweenies som hoppar från kanten i vuxenbassängen – men en fantastisk småbarnsavdelning med sprutande vatten och rutschbanor för bebisar såväl som för treåringar och uppåt.

Badeschiff. Sugen på att doppa dig i Spree? DON’T DO IT! Om du inte vill komma upp med allehanda utslag på kroppen och kanske vara en aning självlysande, vill säga. Flodvattnet är äckligt och inte baddugligt. Däremot kan du doppa dig i poolen i floden (se bilden)! Riktigt härligt. Inget ställe om du kommer med småbarn, här är det mer drink och vuxenrelax som gäller. Varning: Kan bli tokfullt under de varma dagarna.

Det finns såklart många, många fler att välja mellan, hela listan hittar du här.

Inträde till det baden kostar 3-5 euro för vuxna, 2-3 euro för barn.

Från Endos affär hörs ofta musik. Ömsom virvlande och intensiv, ömsom ett stillsamt klinkande. Det är Endo själv som spelar. Det är nämligen så han tillverkar sina t-shirts. Eller ja, åtminstone trycken på dem. Bilderna av de små dansande, springande, hjulande, cyklande, hoppande varelserna kommer bara till honom när han spelar. Han måste komponera musik för att kunna göra sina kläder, säger han. Han är helt enkelt en musiker vars verk inte kommer ut som mp3-filer och album, utan som bilder på kläder.

Håll det i minnet när du besöker Endo. Att varje t-shirt också är ett musikstycke. Flummigt –men ganska fint, eller hur? Och väldigt, väldigt berlinskt.

Endo. Niederbarnimstrasse 19, Friedrichshain

Det är hot hot hot i Berlin just nu. Stillastående luft, brännande sol, konstant törst. Att lyckas göra något vettigt är snudd på omöjligt och även om det finns helt okej badställen på pendeltågsavstånd från Berlin så är de garanterat så överfulla att det inte känns lönt att åka dit.

Bättre att ta sig till en av mina favoriter bland sommarpärlorna här i stan – restaurangen och biergarten Schönbrunn i Volkspark Friedrichshain. Stället ligger vackert inbäddat i parken och fontänen invid fläktar skönt. God mat, en lugn atmosfär och, om barnen är med, massor av springutrymme och flera fina lekparker alldeles i närheten.

Och så var jag tillbaka i fina gamla Berlin igen efter en lång Sverigesemester. Det känns bra, högsommaren här brukar vara händelserik och kul och nu när kontot med havsfläktar är påfyllt kommer jag att kunna njuta även när värmen blir tryckande och luften kvav. Bring it on, bara!

”Dags att se till att ha kontanter på sig igen då”, var bland det första min man sa efter att väskorna var uppackade och tvättmaskinen satts igång.  Efter några i princip kontantfria veckor i Sverige fick det bli en tur till bankomaten.  I Berlin är det nämligen cash som gäller. Och särskilt för turister som inte har något tyskt EC-kort att dra fram – ett betalkort som funkar på åtminstone ganska många ställen.

VISA och Mastercard är långt ifrån säkra kort (höhö). Varken de vanligaste mataffärerna eller storbutiker som IKEA tar dem. Inte heller automaterna där du köper biljetter till tunnelbana, buss, spårvagn och pendeltåg tar VISA eller Mastercard. Ett smart drag är alltså att ha några euro i mindre valörer med sig redan från Sverige, så är åtminstone resan från flygplatsen är säkrad.

I turisttäta områden går det oftast bättre att betala med kort, men bäst är verkligen att alltid ha kontanter på sig under tiden här. I Berlin, och i stora delar av resten av Tyskland också, är cash fortfarande king. Bara att vänja sig.

Soto räknas som en av Berlins hetaste klädaffärer, den är till och med så het att många märken gör specialkollektioner som bara säljs här och ingen annanstans.

Total succé sedan starten 2010 och i vintras slogs dörrarna upp till butik nummer två, vägg i vägg med den gamla. En och annan sko finns i damstorlekar, annars är det bara herrkläder som gäller.

Ligger på Torstrasse 72, Mitte

Du ska inte förvänta dig några tapas, det finns inte på menyn, men väl rustik och vällagad spansk husmanskost.

Feliu, som öppnade i våras, erbjuder mat som både smakar och ser mycket dyrare ut än vad den är. En hel måltid, inklusive både förrätt och vin, behöver inte gå på mer än 30 euro. Bästa sortens lyx, eller hur?

Är du förtjust i paella ska du gå dit på söndagar vid tvåtiden. Då har kocken och grytan flyttat ut i matsalen. Söndagslunch á la Spanien hela eftermiddagen lång!

Ligger på Pflügerstrasse 4 i Neukölln.

 

På Museum für Fotografie visas just nu Die nackte Wahrheit und anderes. En utställning om den nakna kroppens mediala historia.

I början av 1900-talet kunde man hitta nakenfoton i stort sett överallt. Fotokonsten var ny och möjliggjorde en spridning av verken som tidigare inte varit möjlig – vare sig konsten innehöll nakenhet eller ej. Vackert, kul och tankeväckande!

Och förresten, när du ändå är där – passa på att kolla in Helmut Newton-utställningen ”Private Property” också. Där visas mästerfotografen Helmut Newtons egna, privata, bilder.