I dag tog jag en sväng förbi de nordiska ambassaderna i Tiergarten. Det var dags att hämta ut mitt nya pass och precis som alla andra gånger jag varit där slogs jag av hur vackra byggnaderna är. Hela komplexet är byggt med inspiration från naturen vi har där uppe i norr och jag älskar blandningen av de olika materialen – kalksten, björk och granit. Bland andra. Alla sex husen binds samman av ett kopparband, som gör att de utifrån sett ser ut som ett enda hus. Bandet är där för att symbolisera att de nordiska länderna har mycket gemensamt.

Ambassaderna är helt klart en sevärdhet för den som är intresserad av arkitektur. Ganska ofta finns det en utställning med nordisk konst att titta på också, i ländernas gemensamma lokaler i Fellshuset. Just nu och fram till den 7 mars pågår en utställning med unga finska konstnärer.

Jag ligger pinsamt efter på museifronten här i Berlin. Skyller på små barn som ej är kompatibla med glasmontrar och tusenåriga keramikvaser. Men jag börjar komma ifatt och kunde senast igår bocka av en av de mest klassiska sevärdheterna i hela landet. Tysklands snyggo nummer ett, dejligaste donnan i Deutschland.

Nej, jag tänker inte på Claudia Schiffer eller Heidi Klum nu. Vi snackar Nefertiti. Den 3400 år gamla bysten av drottningen av Egypten, hustrun till farao Amenhotep IV.

Nefertiti föddes kring 1380 f.kr. och beskrivs som en av de mest kända egyptiska kungligheterna. Bysten av henne upptäcktes av den tyske arkeologen Ludwig Borchhardt 1912 och hamnade därför i Berlin, men på senare år har Egypten bett om att få tillbaka den. Än så länge har det blivit nej från Tyskland och skönheten står kvar på Neues Museum på Museum Insel i centrala Berlin.

Hon är verkligen magiskt vacker. Få-tårar-i-ögonen-vacker. Att bysten är så oförstörd är mäktigt att se och inte gör det något att huset där hon är placerad är en av de tjusigaste byggnader jag varit i. Fantastiskt fint renoverad.

Det var inte riktigt meningen, men utan att ha vetat om det hade vi visst bokat ett av de porrigaste rummen på hela hotellet. Spegel i taket, liksom! High five på den! Sedan att maken, som precis kommit hem från jobb på andra sidan jorden och hade en hel del sömn att ta igen, la sig framstupa och somnade på två röda… Jaja. Livet.

Ändå. Helgens övernattning på Propeller City Island Lodge var fantastiskt. Hotellet är bland det häftigaste jag varit med om och jag får svindel när jag tänker på hur många timmars jobb Lars Stroeschen, konstnären bakom projektet, lagt ner på det. Det finns en tanke bakom allt – varenda kvadratmeter, möblerna, taket, golvet, sängkläderna, ljuset, ljudet, färgerna. Allt!

Vi bodde i det blå rummet, och det kändes verkligen som att befinna sig i ett akvarium. Färgerna går i blått och silver, det sitter speglar både runt, framför och ovanför sängen och ur högtalarna strömmar ljudet av vågbrus, eller metallklirr om man byter kanal. Det enda som smolkade ner upplevelsen var att jag hade läst någonstans att ett av rummen hade en spionfönster till grannarna intill, alltså ett sånt som ser ut som en spegel i ena rummet och ett fönster i det andra. Jag kunde inte släppa det – vilket rum var det nu?  Och ser inte spegeln framför oss lite skum ut? Är det någon som ser oss nu? Gaaa! Efter lite reserach såg att jag dock att det gällde Nightlight-rummet och inte vårt.

Hotellet ligger nära västra Berlins mesta shoppinggata, Kurfürstendamm. Ett bra läge alltså, för den som vill bo i Väst. För oss östisar blev trippen dit en exotisk tur till det okända. Eller nja, inte lika kända i alla fall. Det är fascinerande hur lite vi rör oss i de västra delarna egentligen, med tanke på att det är samma stad ändå.

Propeller City Island Lodge är verkligen ett extremt häftigt ställe. Så jäkla inspirerande, lekfullt och livsbejakande! Rummen kostar mellan 115 och 190 euro, för en person. För varje extra övernattare blir det en liten peng till.

Åh, jag vill dit igen! Bo i upp- och nervända rummet…

Eller kanske i The Mirror Room. Nu när narcissisten i mig upptäckt tjusningen med speglar kring sängen, menar jag.

Tyvärr är ju framtiden för hotellet oviss. Nu brukar det ju ganska ofta vara så här i Berlin – att  det som är coolt är ofta också är nedläggningshotat – men helt klart är att hotellet den 2 februari kommer att stänga åtminstone för en tid. Skynda, skynda alltså. Jag lovar, det kommer att vara värt varenda euro.

Jag brukar ofta skryta om hur jäkla billigt det är att göra sköna livskvalitégrejer här. Som att gå ut och äta till exempel (bra mat och dryck för under 20 euro per skalle är enkelt att hitta), ta en drink någonstans (mellan 4 och 10 euro) eller bara en fika (2,60 euro för en latte). Livet blir liksom lite roligare när guldkanterna inte ruinerar en.

Restaurangen Der Hahn ist tot! är ett extremfall när det handlar om prisvärd lyx. Här äter du nämligen en fyrarätters för 20 euro.

FYRA RÄTTER! FÖR TJUGO EURO!

Jag, maken och några vänner var där i förrgår och alltså shit, vilket trevligt ställe det är. Lite som att vara bjuden på middag hemma hos en kompis. Inga knepiga matval, det finns bara två förrätter och fyra varmrätter att välja mellan (ett vegetariskt alternativ, ett med fågel, ett köttigt och ett med fisk), det slängs fram skålar med sallad på bordet och är självservering för den som vill ha soppa som förrätt. Avspänt och skönt. Sehr gut!

Jag sitter och nytt-år-peppar mig själv. 2014 ska bli ett spännande år med mycket förändring har jag bestämt mig för. Hur jag ska fixa det? Well, mitt första steg har varit att säga upp det kontor jag sitter på nu. Det är dags för något nytt! Som bubblar av kreativitet, med massor av inspirerande typer! Borde ju vara en enkel match i den här staden, tänker jag.

Berlin är ju känt för att krylla av frilansare och självklart har det skapats ett helt gäng mötesplatser för dem, så kallade coworkingställen. Kontor där det går att hyra en skrivbordsplats per månad, ett antal dagar i månaden eller per tag och där frilansare hittar varandra och kan skapa roliga projekt tillsammans.

Eftersom jag är som lyckligast och mest kreativ när jag har ett par tre ställen att variera mellan (ibland hemma, ett kafé eller ett biblioteket ibland och så några dagar per vecka på ett kontor med inspirerande jobbarkompisar omkring mig) så tror jag att ett bra coworkingställe skulle passa mig perfekt.

Mina krav på kontoret:
– Det måste vara en trevlig och välkomnande atmosfär, och gärna finnas åtminstone några andra som jobbar inom samma bransch.
– Det ska helst inte ligga alltför långt ifrån Friedrichshain. Berlin är STORT och jobbar jag på ett ställe längre bort än norra Kreuzberg, södra Prenzlauer Berg  eller östra delarna av Mitte kommer jag knappt att hinna öppna datorn innan det är dags att hämta på förskolan.
– Flexibla hyresvillkor. Alla ställen som kräver att man hyr hela månader med lång uppsägningstid går bort.

På min kolla-in-lista står just nu:
Weserland, Neukölln
Ser trevligt ut på bilderna, även om jag kan tänka mig att det blir en rätt pratig stämning runt det där långbordet. Och att sitta framför en dator hela dagen utan ett ryggstöd – aj, jag känner krampen i svanken bara jag tänker på det.

Co-up, Kreuzberg
Verkar ha ordentliga sittplatser och ser ljust och fint ut. Inte för långt borta heller, men ligger ändå i en annan stadsdel vilket kan vara trevligt.

Esdip Berlin, Friedrichshain
Ligger helt klart närmast hem och förskola. Således det mest praktiska stället för mig. Verkar skönt arty också med konstkurser och galleri.

Är det någon av er läsare som har något annat tips, hojta gärna till!

Himlen är blå och solen lyser över Brandenburger Tor, våren är äntligen här! Eller vänta, hur var det nu? Nåja, varmt är det i alla fall.

Fast nu var det ju inte vädret jag skulle skriva om, utan något annat trevligt. För tre år sedan fick jag ett presentkort på en hotellnatt av några omtänksamma vänner. Då var jag en relativt nybliven mamma och det var en verkligen en bra present, en natt med ostörd sömn skulle ha gjort mig gott. Men äsch, ni vet hur det är, livet kom emellan och det blev aldrig någon sovgetaway på tu man hand för mig och maken. Eller någon crazy natt i bur, i en madrasserad kista eller i en säng hängande från taket.

Presentkortet gällde, och gäller, nämligen på Propeller City Island Lodge. Berlins knäppaste hotell där varje rum är ett konstverk.

Men nu, mina vänner, nu jäklar har vi fått till det med både ledig tid och barnvakt och till helgen bär det av mot väst och Albrecht-Achilles-Straße 58. Åh, vad jag ser fram emot det här. Fatta lyxen att ta in på hotell i samma stad man bor i, utan barn! Och det är en himla tur att vi äntligen kommer iväg nu, hotellet ska nämligen stänga i början av februari. Kanske för gott, ingen vet (som vanligt här i Berlin).

Vilket rum vi har valt? Klicka här för att kolla in de som finns och gissa!

Min son gillar dinosaurier. Mest de farliga, de som säger RRAAOOUW! (skorrande R här, sonen är ju ändå född i Tyskland). Han har tjatat länge om att han vill gå på dinosauriemuseet, också kallat Naturkundemuseum, för att titta på när ”dinosaurierna blir levande”. I dag kom vi iväg.

Upplevelsen han syftar på är när man tittar in i några kikare som står vid dinosauerieskeletten. I dem får man se hur djuren framför en får muskler, hud och till slut blir livs levande dinosaurier. Det är underhållning som räcker länge för en fyraåring, kan jag tala om.

För mig som kommit över dinosauriefascinationen är museet inte så imponerande. Det har sina dinoskelett och flera andra utställningar, men några wow brukar det inte komma från mig där – tills jag kommer in i FORMALINRUMMET!

Herregud, vilket sjukt ställe det är. Tusentals formalininlagda fiskar. Burkar överallt, på hyllor i rader. Så äckligt! Och så vackert. Jag misstänker att jag är en aning sjuk i huvudet, men jag inte få nog av det där rummet. Det fascinerar mig.

Så alltså. Naturkunde. Parkera kidsen vid dinosaurierna och gå till formalinet och förundras.

Jag överlevde nyår i Berlin år också! Hurra! Det är inget självklarhet, ska ni veta. Berlinarna är nämligen helt jäkla skogstokiga med sina raketer. Står precis bredvid när de skjuter iväg dem, låter småungar sätta fjutt och hoppsan den där hamnade visst på en balkong! Jag har till och med sett idioter som siktat på andra människor med dem, gaa!

Men bortsett från galningarna är nyår i Berlin en härlig historia. Tolvslaget är maffigt! Herregud, vad mycket pengar folk måste lägga på fyrverkerier varje år, det är helt otroligt vad det smäller. Länge och överallt Här firas verkligen nyåret med besked.

Och såhär såg det ut på gatorna dagen efter. Man kan väl konstatera att årets första dag i Berlin definitivt också är årets skräpigaste.

Gott nytt år!

Så har ytterligare ett år i Berlin gått. Det har varit bra! Ganska stillsamt och vardagsputtrande – fast med en inramning av bohemisk Berlinromantik förstås. Ni vet, akrobater i träden kring lördagsmarknaden, flummiga festivaler, gatukonst, övergivna hus och chica restauranger (allra helst i kombination) och en och annan klubb där inoljade män i spandex dansat på scenen. Berlin as usual, liksom.

Här kommer min alldeles egna Best of Berlin 2013-lista. Vissa saker har jag redan skrivit om tidigare, andra är nykomlingar på bloggen.

Årets resturangnykomling: Feliu i Neukölln. Öppnade i våras och imponerade stort med sin fantastiska mat och de låga priserna. Vardagslyx i ordets rätta bemärkelse.

Årets bar: The Antlered Bunny på Traveplatz i Friedrichshain. Stället är verkligen minimini, men så jäkla snyggt och med riktigt bra drinkar. Och snacksen! Yum. Missa inte dem.

Årets museum: Stasifängelset i Hohenschönhausen. I och för sig inget klassiskt museum – för att besöka det gamla fängelset krävs det att man går en av de guidade turerna.  Jag skäms lite för att det dröjde så många år innan jag kom dit, det jag lärde mig där var så otroligt intressant, viktigt – och fruktansvärt. Guidad tur på engelska varje dag kl 14.30.

Årets plats: Ruinområdet RAW i Friedrichshain. Streetarten, marknaderna, klubbarna, barerna, skatestället (sonens bästa) och klätterstället (äkta hälftens bästa) gör området kring de gamla tågstallsruinerna i Friedrichshain till en favorit för hela familjen.

Årets kafé: Silo. Nytt, snyggt, bra wlan, trevlig personal och ett alldeles underbart gott kaffe. Det här kaféet har varit min räddning när småbarnslivet känts extra slitigt. En Silokaffe, en färsk Berliner Morgenpost, några djupa andetag och jag har varit redo igen att möta småbarnstrots och snoriga näsor igen.

Årets barnaktivitet: MACH Mit-museet är riktigt bra. Inte minst för att halva kyrkan (ja, museet ligger i en gammal kyrka) består av en enorm klätterlabyrint. Kolla in bara, vem som helst kan ju se att det är kul där. I flera timmar!

Årets festival: Karneval der Kulturen i Kreuzberg. Egentligen alldeles för stor och med alldeles för mycket folk för att vara i min smak – men shit, vilken härlig festival det är! Mat, musik, dans och kreativa pysselstationer för barnen, allt i skön multikultianda. Dit går vi igen, 6-9 juni 2014 är inskrivet i kalendern.

Årets Berlinminne: När vi såg Ane Brun i Passionkirche. Vilken konsert och vilken lokal! Den intima atmosfären och akustiken i kyrkan – åh, jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det. Jag skulle tro att Passionskirche är Berlins bästa konsertlokal. Jo, så är det nog.

Årets Berlinupplevelse: Loppisen vid Mauerpark. Alltid Mauerpark. På hur många fler ställen i världen kan man, under samma eftermiddag, sjunga kareoke för flera tusen människor, gunga med halva staden som utsikt, shoppa kläder med unik design och se en naken man med hästhuvud spela gitarr?