Jag är lite mör just nu, vilken helg! Så jäkla härlig, på bästa möjliga Berlinvis.

Vi började med att gå på den helt fantastiska Bowie-utställningen på Martin-Gropius-Bau. Den var verkligen skitbra, otroligt snygg och intressant. Och, stort plus, den funkade att ta med sig barnen på. De gick från rum till rum med Bowie i öronen och verkade tycka att det var lika häftigt som vi. Den är förresten förlängd till den 24 augusti, passa på att gå om du inte varit ännu!

Sedan blev det biergarten im Tiergarten. Café am Neuen See. Det är väldigt fint där med vattnet och båtarna –  och riktigt goda pizzor.

På bilden i mitten ser ni förresten min svenska kompis Maja. Hon har varit här rätt många gånger nu, men bara på vintern. Äntligen fick jag visa henne mitt älskade sommar-Berlin. Det finns såklart mycket att göra här på vintern också men folklivet utomhus, stämningen och marknaderna är något helt annat nu när det är varmt. Maja höll med!

På kvällen satsade vi på asiatiska tapas på Transit här i Friedrichshain. Vi var egentligen sugna Kimchi Princess och deras otroligt goda koreanska barbecue, men vi orkade inte ta oss till Kreuzberg. Men det blev minst lika bra med Transit, så himla god mat där och jag älskar att man kan beställa in många små rätter i stället för en stor. Plockmat ftw.

Efter maten plöjde vi genom massan av partymänniskor längs med Warschauer Strasse, som förresten nästan alltid kantas av musiker nu under sommaren vilket gör själva vägen mellan partyt i Kreuzberg och partyt i Friedrichshain till ett party i sig. Vårt mål var Monster Ronson’s Ichiban Kareoke. Där var det drag som sjutton och jag blev som vanligt helt rörd över hur fina folk är mot varandra här i kareokesammanhang. Det spelar ingen roll hur jäkla sketadålig den som står på scenen är – alla sjunger med, hejar, jublar och dansar ändå.

I söndags hängde vi i Mauerpark hela dagen. Det var precis lika härligt som det brukar vara. Jag älskar verkligen Mauerpark på söndagarna. Och amfiteatern var sprängfull som vanligt inför kareoken.

Februari. Hur kan en månad som är så kort kännas så förbaskat lång? Nåväl, hur hopplöst läget än verkar är vintereländet på väg att ta slut – men för er som känner att kroppen och humöret inte riktigt kommer att hålla hela vägen fram har jag listat mina bästa få-ny-energi-under-vintern-aktiviteter här i Berlin.

1. Skrubba fram livslusten
Tvätta, peela, basta, tvåla, packa in, vila i en mjuk bädd med en kopp turkiskt te i handen – vem mår inte bra av en sådan kropps-och själavård under vintern? I Berlin bor det över 200 000 turkar och det finns flera hamam att välja mellan. Favoriten heter Sultan Hamam och ligger i ett synnerligen ocharmigt parkeringshus. Låt dig inte avskräckas, inuti är det ljuvligt.
Bülowstraße 57, Kreuzberg

2. Kul nostalgitripp
Att hitta roliga saker som hela familjen kan hänga med på när lekplatserna är kalla och geggiga och föräldrarna dränerade på både energi och nya idéer är en utmaning. Min lösning: Tv-spelsmuseum! Fascineras av hur snabbt utvecklingen har gått och roa er i timmar med att testa både gamla och nya varianter. Och jag lovar – här är det skoj för såväl fyraåringen som fyrtioåringen.
Karl-Marx-Allee 93a, Friedrichshain

3. Cheesecaketerapi mot vinterdeppen
Cynthia Barcomi är Berlins mesta kändiskonditor. Hennes bakböcker säljer som mer smör än hon använder i sina kakor, vilket inte är lite, och hennes bakverk på kafét Barcomis gör det lätt att glömma det gråa och fly in i sockret och fettets underbara värld. Satsa på att beställa ”provtallriken” – fyra halvor av valfria bakelser. Bör kanske tilläggas att halvorna är stora som helor och att det brukar vara lagom att dela tallriken på två… Eller tre.
Sophienstraße 21, på andra bakgården, Mitte

4. En portion flärd, bitte!
God mat är upplyftande. Jättegod mat rent lyckobringande. Och när den dessutom är vegetarisk, full av välbehövliga vitaminer och serveras i en snygg och härligt flärdfull miljö blir det full alla poäng i min få-ny-energi-bok. Cookies Cream heter stället, boka i tid och glöm för guds skull inte vägbeskrivningen. Restaurangen är gömd på en bakgård avsedd för varuleveranser.
Behrenstr. 55, Mitte

5. Berlinfest när den är som bäst
Oavsett om du är en glåmig småbarnsförälder, uttråkad pensionär eller vilsen tjugoåring – allt kommer att kännas bättre när du kommer till Clärchens Ballhaus. Huset är ett av Berlins mest klassiska och härligaste partyställen. Glitterväggar, liveband och stadens mest blandade publik – både vad gäller ålder och stil. Clärchens Ballhaus gör alla glada, så är det bara.
Auguststr. 24, Mitte

Jag har varit med om så mycket i den här staden som jag inte tror att jag skulle kunna ha upplevt någon annanstans. Berlin är så fantastiskt rik på bisarra, ekivoka, roliga, knasiga, ibland dekadenta, ibland smaklösa men alldeles underbara saker. Att bli överraskad tillhör vardagen, det är det som gör den här staden så förbaskat spännande att leva i. Här är några av mina tappa-hakan-upplevelser i Berlin.

1. Kanske lite väl givet, men jag kan inte låta bli att ha med Berghain på listan. Europas, kanske världens, bästa, ballaste och mest bisarra klubb. Bara huset, ett gammalt kraftverk, är en upplevelse i sig. Kön är lång och det finns alltid en risk att inte komma in – ett knep brukar vara se oberörd ut och inte prata något annat språk än tyska. Är du inte haj på deutsch, var bara tyst.

2. Utomhuskareoken i Mauerpark på sommarsöndagar. Flera tusen åhörare och vem som helst får sjunga. Lika underhållande varje gång och stämningen är fantastisk.

3. Spreepark. Det övergivna tivolit i Treptower park. Men ni hör ju. Ett övergivet tivoli! Det kittlar i magen bara jag tänker på det. Har skrivit om det tidigare här, och här.

4. Att berlinarna pudrar curry på sin varmkorv med ketchup. Och nej, det är inte gott. Men ganska fascinerande. Här har ni ett helt museum om den märkliga kombinationen.

5. Alla som promenerar runt med en öl i handen. Klockan tio på morgonen. En tysk bekant förklarade fenomenet med de här orden: ”Öl i det här landet är ingen partydryck, det är mat”.

Har du upplevt något i Berlin som fick dig att tappa hakan?

Jag ligger pinsamt efter på museifronten här i Berlin. Skyller på små barn som ej är kompatibla med glasmontrar och tusenåriga keramikvaser. Men jag börjar komma ifatt och kunde senast igår bocka av en av de mest klassiska sevärdheterna i hela landet. Tysklands snyggo nummer ett, dejligaste donnan i Deutschland.

Nej, jag tänker inte på Claudia Schiffer eller Heidi Klum nu. Vi snackar Nefertiti. Den 3400 år gamla bysten av drottningen av Egypten, hustrun till farao Amenhotep IV.

Nefertiti föddes kring 1380 f.kr. och beskrivs som en av de mest kända egyptiska kungligheterna. Bysten av henne upptäcktes av den tyske arkeologen Ludwig Borchhardt 1912 och hamnade därför i Berlin, men på senare år har Egypten bett om att få tillbaka den. Än så länge har det blivit nej från Tyskland och skönheten står kvar på Neues Museum på Museum Insel i centrala Berlin.

Hon är verkligen magiskt vacker. Få-tårar-i-ögonen-vacker. Att bysten är så oförstörd är mäktigt att se och inte gör det något att huset där hon är placerad är en av de tjusigaste byggnader jag varit i. Fantastiskt fint renoverad.

Min son gillar dinosaurier. Mest de farliga, de som säger RRAAOOUW! (skorrande R här, sonen är ju ändå född i Tyskland). Han har tjatat länge om att han vill gå på dinosauriemuseet, också kallat Naturkundemuseum, för att titta på när ”dinosaurierna blir levande”. I dag kom vi iväg.

Upplevelsen han syftar på är när man tittar in i några kikare som står vid dinosauerieskeletten. I dem får man se hur djuren framför en får muskler, hud och till slut blir livs levande dinosaurier. Det är underhållning som räcker länge för en fyraåring, kan jag tala om.

För mig som kommit över dinosauriefascinationen är museet inte så imponerande. Det har sina dinoskelett och flera andra utställningar, men några wow brukar det inte komma från mig där – tills jag kommer in i FORMALINRUMMET!

Herregud, vilket sjukt ställe det är. Tusentals formalininlagda fiskar. Burkar överallt, på hyllor i rader. Så äckligt! Och så vackert. Jag misstänker att jag är en aning sjuk i huvudet, men jag inte få nog av det där rummet. Det fascinerar mig.

Så alltså. Naturkunde. Parkera kidsen vid dinosaurierna och gå till formalinet och förundras.

Det kan vara svårt att välja mellan alla museum i Berlin, det finns ju ändå 175 stycken, men ska du bara besöka ett enda så vill jag slå ett slag för Judiska museet.

Själva byggnaden, delvis ritad av Daniel Libeskind, är en sevärdhet i sig med alla sina sneda vinklar och oanvändbara ytor. Det finns förstås en idé med varför huset ser ut som det gör – Libeskind är känd för sina tankar om symbolisk arkitektur.

Att försöka se hela museet på en dag är dömt att misslyckas, det är helt enkelt för stort. Sikta istället i första hand in dig på den del av huset som kallas för The Voids. Det är designat av Libeskind för återge känslan av att vara jude under andra världskriget.

Att gå omrking där är en av de starkaste museiupplevelserna jag varit med om.

På Museum für Fotografie visas just nu Die nackte Wahrheit und anderes. En utställning om den nakna kroppens mediala historia.

I början av 1900-talet kunde man hitta nakenfoton i stort sett överallt. Fotokonsten var ny och möjliggjorde en spridning av verken som tidigare inte varit möjlig – vare sig konsten innehöll nakenhet eller ej. Vackert, kul och tankeväckande!

Och förresten, när du ändå är där – passa på att kolla in Helmut Newton-utställningen ”Private Property” också. Där visas mästerfotografen Helmut Newtons egna, privata, bilder.

Är du en sådan som vill passa på att lära dig så mycket som möjligt om området du besöker? Då vet jag precis vart du ska gå när du är i Berlin.

Story of Berlin är museet som tar det från början. Verkligen från början. Från när det här stället som i dag heter Berlin började formas till något som kan kallas en stad. Och sedan drar det igång.

I kronologisk ordning fullkomligt matas besökaren av historia. I ett rum berättas det om 1700-tal och preussiska erövringar, längre fram om krig och elände i två omgångar, ännu lite längre fram om DDR och sedan murens fall. Museet är poppigt utformat och bjuder på en hel del multimediafinesser. Snyggt!

Missa inte att gå en guidad tur, ingår i biljettpriset, ner i underjorden. Där, under museet, ligger nämligen ett gigantiskt skyddsrum som byggdes under Kalla kriget och som var tänkt att skydda mot atombomber (rättare sagt erbjuda skydd i två veckor efter smällen, sedan skulle maten ta slut och människorna ändå tvingas upp i ett förmodligen radioaktivt helvete). Ett otäckt och samtidigt fascinerande monument över en tid som inte var för så fasligt länge sedan ändå.