Som stranden allra närmast New York är det inte konstigt att Coney Island drar mycket folk på somrarna. Men närheten till stan är bara halva förklaringen till varför halvön i södra Brooklyn är så populär.

Det är så långt i från ett paradis man kan komma. Bakom havet reser sig de beryktade projekthöghusen i rött tegel. Sanden är full av skräp. Maten som serveras är uteslutande friterad. Och folket inger en aningen trashig vibe.

Men det är delvis det här som lockar. Coney Island är en riktig storstadsstrand, med allt vad det innebär. Det finns alltid något att titta på och roa sig med och det känns som om vad som helst kan hända här – oavsett om det är spontan salsadans på boardwalken eller musklerknuttar som spänner sig vid vattenbrynet.

Lägg till det gamla nöjesfältet som fått en uppgradering med nya åkturer för ett par år sedan, men där klassiska bergodalbanan i trä, Cyclone, fortfarande är det roligaste och läskigaste man kan göra för $9.

Jag kom precis tillbaka från Shelter Island, en ö som ligger skyddad (därav namnet) längst ute mellan Long Islands två fingrar, och det är verkligen en perfekt helgutflykt för dem som vill slippa storstadsbruset ett litet tag.

På två timmar kör man eller tar tåget till Greenport och sedan är det en kort färjetur över till ön. Vyerna här påminner nästan lite om Stockholms inre skärgård med det lugna vattnet och fullt av båtar.

Jag har alltid bott på Pridwin Hotel när jag varit här och en stor fördel med det är att de lånar ut cyklar gratis till sina gäster. Jag älskar verkligen att cykla runt på den här fridfulla ön, leta upp små privata strandremsor, spana på lyxkåkar och förstås stanna för en underbar men samtidigt opretentiös skaldjurslunch på The Dory.

För den som vill åt lite mer lyx a la Hamptons finns Sunset Beach med samma ägare som Manhattans The Standard Hotel. Soliga helgdagar fylls utomhusterassen mot vattnet med snofsiga gäng som kommit för att njuta brunch och en eller ett par flaskor rosévin.