Årets största alkoholfest har just dragit förbi – blev det som du tänkte dig? Eller blev det för många och för mycket?
Vi har träffat tre kvinnor som av olika anledningar tänkt igenom sin konsumtion – Kajsa som aldrig druckit, Sandra som testat att ha en vit månad och alkoholberoende Camilla som i dag är nykter.

av KATARINA WENDELIN foto MARGARETA BLOOM SANDEBÄCK

Nyktra alkoholisten:

”Jag var så bakis på jobbet att jag nästan var full”

 

Namn: Camilla Kuylenstierna. Ålder: 46 år. Bor: Stockholm. Familj: Sambo. Gör: Marknadsstrateg och affärs-projektledare. Driver också egna företaget Calmintervention som jobbar med stöd åt alkoholberoende och anhöriga. I Camillas självbiografi ”Ansvarsfull” kan du läsa mer om hennes väg ur beroendet.

Första gången Camilla Kuylenstierna, 46, minns att hon var full var i ettan på gymnasiet. Hon växte upp med två alkoholberoende föräldrar och det där med att dricka kändes som det normala – det var så livet fungerade. Men hon var som de flesta tonåringar, drack och festade och hade oerhört roligt. Men festandet blev snabbt hennes grej, det hon var bra på och tyckte om. I 27-års åldern reagerade hon själv på sitt alkoholbruk. Men hon hade ett jobb inom marknadsföring där en förlåtande alkoholkultur är vanlig – att ibland vara bakis på jobbet var helt okej. Men Camilla var alltid fullast, den som gjorde bort sig.
– När jag var 33 år insåg jag att jag var alkoholberoende på riktigt. Nu började de jag tidigare festat med gå hem efter fredagsölen men jag gick aldrig hem. Som beroende övertalade min hjärna mig om att detta var logiskt – min mamma var ju alkoholist. Hennes drickande, tre dagars-cyklerna, blev också min måttstock: Den dagen jag dricker som hon, då tar jag tag i det.

Camilla var otroligt duktig på sitt toppjobb, något hon delvis förklarar med sitt beroende. På insidan kände hon sig som en oerhört hemsk människa, en smutsig person full av skam som inte dög till något och inte kunde älskas – därför såg hon till att vara bra på jobbet där hon kunde få bekräftelse. Hon tävlade ständigt mot sig själv och säger att hon inte vet var hon hade slutat om hon förlorat sitt jobb, det var vad som höll henne flytande. Och så är det för många beroende – jobbet fixar de galant.
– Men nu började kompisar säga till mig att det inte gick att gå ut med mig eftersom jag blev för full, jag var så bakis på jobbet att jag nästan var full och jag började få tillsägelser, berättar Camilla.

Vännerna skaffade familj och barn och Camilla skaffade nya, partysugna, vänner. Men snart började hon också dricka ensam hemma. Där kunde ingen se henne göra bort sig och ingen kunde tala om för henne att hon drack för mycket. Livet blev hon och alkoholen. På fredagskvällarna drack hon tills hon fick minnesluckor, mådde illa hela lördagen och städade lägenheten och normaliserade tillvaron på söndagen. Att mobilen var avstängd hela helgerna bortförklarade hon för vänner med att hon faktiskt hade ett krävande jobb och behövde ta igen sig. Men så kom den, den berömda lågpunkten. Två av Camillas absolut bästa vänner med familj dör i tsunamin 2004. Dels är Camilla förkrossad, dels använder hon sorgen för att legitimera sitt drickande.
– Jag kunde komma till jobbet nästan packad men ingen sa något – jag hade ju sorg. På sommaren hälsade jag sen på en väninna som börjat ta antidepressiva samtidigt som hon drack, hon var riktigt, riktigt dålig. När jag kom hem drack jag i tre veckor till tills jag plötsligt den 28 augusti fick ett mentalt uppvaknande hemma på soffan – vad i hela friden höll jag på med?

Camilla förklarar hur hon tänkte på sina bästa vänner och barnen, hur de dog fastän de ville leva. Hur hon själv, med fin lägenhet och bra jobb och många vänner, låg hemma på soffan och gav fingret åt hela världen. Skammen var oerhörd. Hon kom ihåg tolvstegsprogrammet hon halvhjärtat testat hösten innan, som just då inte gett något, och på måndagen gick hon på sitt första möte. 90 dagar senare hade hon gått på 89 till. Och sen dess är hon nykter. Att vara öppen med sin historia är för henne självklart.
– I tolvstegsprogrammet är en av punkterna att gottgöra dem som påverkats av mitt beroende, och för mig är öppenhet en livslång gottgörelse – då vet jag att jag hjälper andra.

Men hon är inte intresserad av något allmänt alkoholförbud. Camilla har en stark tilltro till människans eget ansvar. Vad hon vill är att människor i den beroendes närhet ska våga säga till, våga erbjuda sin hjälp till att söka hjälp. Och hon förklarar att ett beroende inte handlar om mängden du dricker utan om hur du dricker. I början drack Camilla inte ensam hemma men hon drack snabbt. I dag skulle hon aldrig någonsin ens smutta – ett glas och besattheten skulle vara total. Men förutom gottgörelse vill hon också avstigmatisera sjukdomen. Ett beroende är inte hela världen och det går att bli frisk.
– Jag vill få folk att inse att ett liv utan alkohol är som vilket annat härligt liv som helst. Du behöver inte titta på mig och tycka synd om mig, jag festar ofta och tycker att det är världens roligaste att få vara nykter. Jag har en sjukdom men jag tar hand om den – det är när jag dricker som jag är sjuk. Och i stället för att sitta och förhöra mig och andra om varför vi inte dricker kan människor fundera över varför det stör dem så fruktansvärt mycket.

Camillas tips till dig som funderar över dina alkoholvanor, är beroende eller närstående till en beroende:

•  Vill du hjälpa den som är beroende att söka hjälp så gör det av kärlek och omtanke – inte med hot och elakheter. Det leder bara till att den beroende stänger ner och går därifrån.
•  Gör något. Men gör det inte ensam – beroendepersoner är otroligt duktiga på att bortförklara och manipulera. Och prata utifrån din upplevelse och dig själv.
•  Tro inte att du som närstående kan läka den som är beroende – du går under i processen. Skaffa hjälp åt dig själv så att du får prata om din upplevelse. 
•  Har du reagerat på ditt eget drickande? Prova att inte dricka på ett tag och se hur du reagerar – får du konsekvenser som problem med sömnen, oro, olust att gå ut eller olust att umgås med människor? Detta är varningssignaler och du kan vara beroende.
•  Det finns jättemycket fin hjälp för dig som är beroende, från tolvstegsprogram till terapeuter. För mig fungerade tolvstegsmöten och jag tror mycket på den metoden men jag vill understryka att det kanske inte är rätt väg för alla. 
•  Du kan aldrig långvarigt bota ditt beroende med läkemedel. Du måste rota i själen och hitta orsaken till ditt beroende, bara då kan du bli nykter.

 Nykteristen:

”Jag har jätteroligt nykter”

Redan i tonåren kändes nykterhet som det naturliga valet för Kajsa. När hon sen fick barn stärktes beslutet att aldrig dricka.
Omgivningens frågor har hon vant sig vid.

Namn: Kajsa Elveberg. Ålder: 34 år. Bor: Stockholm. Familj: Maken Rolf, 35, och barnen Filippa, 5, och Oscar, 3, samt hunden Blondie. Gör: Arbetar inom ideell sektor.

Kajsa Elveberg, 34, har alltid varit nykterist. Hon växte upp med nyktra föräldrar som umgicks med andra nyktra familjer. Först i högstadiet insåg hon att alla inte hade en familj som hennes och vände och vred på sitt eget beslut – hur skulle hon göra? I slutändan var valet att leva nykter enkelt – hon har helt enkelt aldrig sett någon anledning till att börja dricka.
– Jag kunde känna mig udda eftersom jag var ensam öppen nykterist och grupptrycket var hårt. Det var ibland jättejobbigt men jag var engagerad i Ungdomens Nykterhetsförbund och hade där många vänner. Trots att jag annars inte var utanför var det jobbigt när de andra i klassen planerade fester och tystnade när jag kom – de var väl rädda för att jag skulle skvallra som en annan polis, säger Kajsa och ler.

I gymnasiet blev det betydligt lättare och hennes ställningstagande ansågs coolt – en reaktion hon allt som oftast också möter i dag. Av de som frågar henne om varför hon inte dricker är det många som tydligt tänker igenom sitt eget val under tiden hon förklarar. Ibland passar hon på att ställa motfrågan – varför dricker du?
– Folk blir så ställda och många svarar ”för att alla gör det”, men man borde ju ha ett eget skäl till varför man gör som man gör. Det känns inaktivt att inte ta ställning, att inte göra egna val i livet utan bara falla för det sociala trycket och göra det som ”alla andra” gör. Alkohol är en sak som du behöver fundera igenom och det är helt okej om du, förutsatt att det inte skadar någon annan, vill dricka. Men gör valet.

Kajsa har vant sig vid att vara ”besvärlig” och be om ett alkoholfritt alternativ när hon går ut. Hon förstår också att det för många som dricker känns lättast att göra som de andra i stället för att krångla. Hon berättar om när hon för ett tag sen åt tjejmiddag och var den enda som beställde in alkoholfritt vin. Plötsligt hakade två andra i sällskapet på som antagligen inte hade tagit steget själv.

Hon säger också att hon verkligen inte är den som sitter med benen i kors och ibland misstagits för att vara full. Varför hon inte dricker beror främst på att hon inte vill förändra sin personlighet men Kajsa tror också att det faktum att hon är nöjd med sig själv påverkat. Men i dag inverkar också två andra personer på hennes val – barnen Filippa och Oscar. Maken Rolf som inte var nykterist när paret träffades på krogen för tio år sen fattade när Filippa föddes beslutet att sluta dricka för att ge de små en alkoholfri uppväxt.
– Om det bara handlade om min man och mig skulle det kanske spela mindre roll om han drack men för mig är det uteslutet att barn ska se en förälder dricka eller alkoholpåverkad. Hemma hos oss skålar vi med fina glas men innehållet är alkoholfritt – det är inte feststämningen vi undviker utan hur redan en liten mängd alkohol påverkar ens personlighet och barnens uppväxt. Jag vill dessutom kunna fatta vettiga beslut och veta när det är dags att gå hem. Och ja – jag har jätteroligt nykter.

 

Måttlighetsdrickaren:

”Jag kan tacka nej”

För Sandra är förhållandet till alkohol helt okomplicerat. Trots det testade hon att ha en vit månad för att se om och hur alkohol påverkar just henne.

Namn: Sandra Olséni. Ålder: 39 år. Bor: Stockholm. Familj: Liten. Gör: Förbundsjurist. 

Sandra Olséni, 39, beskriver sin relation till alkohol som väldigt okomplicerad. Hon har inte haft någon nära anhörig eller vän med alkoholproblem och dricker själv någon gång i veckan, när hon går ut eller äter middag med vänner. Relationen till drycken är okomplicerad men blandad, på grund av Sandras hälsotänk.
– Det är som att jag har två sidor i mig – den som tycker om den avslappnade attityd jag får av ett par drinkar och den som gärna avstår alkohol helt. När jag utövar yoga och mediterar i längre perioder faller alkoholen bort men jag har också perioder när jag gärna går ut och då blir det lite mer att dricka. Men jag känner aldrig att jag måste dricka vin bara för att jag går ut, säger Sandra.

Trots att hon dricker väldigt måttligt har Sandra haft en medveten vit månad när hon bestämde sig för att avstå alkohol.
– Jag hade varit ute ganska mycket och ett par gånger kände jag att det blev mer än jag ville. Jag gillade inte känslan dagen efter, i kroppen och hjärnan. Därför ville jag testa om jag kunde gå ut och dansa utan att dricka de där drinkarna.

Den alkoholfria månaden blev två. Och medan det inte var något problem för henne att avstå så var upplevelsen av att gå ut opåverkad väldigt annorlunda.
– Medvetandenivån är en annan. När jag dricker blir jag mindre blyg och mindre självmedveten. Det kändes också lite läskigt – tänk så mycket man påverkas av alkohol.

Som mål med den vita månaden hade Sandra att dricka mer måttligt och det tycker hon också att hon uppnådde. Och hon tycker att fler borde tänka igenom sina vanor, hur mycket de konsumerar och hur alkoholen påverkar en.
– Under min vita månad sa vissa att de aldrig skulle kunna avstå medan andra blev inspirerade och drog i gång en egen. Jag tycker att man bör känna att man inte behöver dricka vin varje gång man träffar vänner eller dricka lika många drinkar som alla andra. Det ska gå att tacka nej.

 Experten:

”Vem som helst kan utveckla ett beroende”

Ett glas till maten, ett glas med vännerna och flera glas på festen – och kanske ett då och då för att varva ner. Alkohol är en del av de allra flesta vuxna svenskars liv, i varierande grad. Men hur många av oss har satt sig ner och funderat över vårt intag, hur ofta det dricks och hur mycket det blir varje gång?

Alkoholberoendet kan vara något som smyger sig på, något som sakta utvecklas till ett problem. I takt med att medelhavsländernas avslappnade alkoholkultur smittat av sig på oss nordbor har också beroendet utvecklats. Medan den allmänna konsumtionen under de senaste fem åren sjunkit, har beroendet ökat just på grund av det mer utspridda vardagsdrickandet, berättar Sven Andréasson, professor och överläkare på Beroendecentrum Stockholm.
– Beroendet av alkohol ökar just nu framför allt bland människor i medelåldern eftersom vardagskonsumtionen ökat. Problemet är inte mängden utan regelbundenheten, att det sker varje dag. Jag skulle rekommendera att man begränsar sig till fyra dagar i veckan och också håller sig till rekommendationerna om intag.

Av Sveriges befolkning har cirka åtta till femton procent ett så kallat riskbruk vad gäller alkohol. Av dessa är cirka fyra procent beroende. För de allra flesta är det alltså helt okej att inom rimliga gränser njuta och kanske varva ner med ett glas när veckan är slut. Problemet uppstår när man inte kan vara utan det där glaset, när mängden i glaset hela tiden ökar eller när du varvar ner allt oftare med hjälp av alkohol. Är du beroende spelar det ingen roll om du dricker två eller tretton glas per dag, du är lika mycket beroende för det. Och vem som helst kan utveckla ett beroende men med varierande risk.
– Du ska reagera när du inte kan kontrollera ditt intag, när det är en annan kraft än du själv som styr. Kanske har ditt alkoholberoende lett till negativa konsekvenser, att folk i din omgivning reagerat. Vad som är hoppfullt är att många kan dra ner eller sluta dricka av egen kraft. Forskning visar att 75 procent av alla som haft alkoholproblem slutat utan behandling, men när du känner att du inte lyckas göra den förändring du önskar är det dags att söka hjälp. Alla bör tänka över sina alkoholvanor eftersom alkohol är riskabelt. Det är en drog med vanebildande egenskaper och du bör ha en genomtänkt medveten hållning kring ditt drickande.

Jag är orolig över mina alkoholvanor – vad gör jag? 

• För en dryckesdagbok så att du får en översikt över ditt intag och se över dina värderingar – håller du dig till dem eller dricker du hela tiden för mycket? 
• Det finns många sajter med praktiska råd, till exempel Alkoholhjälpen.se, och en telefonlinje. 
• Det finns mycket du kan göra själv, du måste inte söka behandling det första du gör. Engagera din familj och vänner och kontakta din vårdcentral där du kan prata med din ordinarie läkare eller bli hänvisad till en specialist.  

källa: Sven Andréasson