Å ena sidan vill hon testa spelare, å andra sidan vill hon att spelare ska känna trygghet. Mindre än två månader före EM-premiären är Pia Sundhages budskap till landslagsspelarna dubbla.

Förbundskapten Pia Sundhage har gjort sina val. Linköpingsduon Nilla Fischer och Charlotte Rohlin kommer att bilda mittlås i det svenska EM-laget i sommar.

Enligt SVT har Sundhage också slagit fast att Kopparbergs/Göteborgs Kristin Hammarström ska vakta Sveriges mål i hemmaturneringen. Men det är här som förbundskaptenens röda tråd delar på sig.

För samtidigt som hon har beslutat vilka som ska spela i mittförsvaret och vem som ska vakta det svenska målet har hon tagit ut två ”nya” mittbackar och ytterligare en målvakt till Norgematchen med motiveringen att hon vill se hur spelarna klarar av konkurrenssituationen.

Dessutom säger Sundhage så här till förbundets hemsida:

”Budskapet är att vi ska tuffa till oss”.

Vilka är det som ska tuffa till sig? Samma duo som hon redan bestämt ska bilda mittbackspar i EM med motiveringen att det inte går att vela och testa för mycket, eller?

Uttagningen av Hedvig Lindahl säger jag absolut inget om. Lindahl har gjort det fantastiskt bra som kommit tillbaka efter sin korsbandsskada och visat att hon vill göra upp om vem som ska vakta Sveriges mål i EM.

Men om Hammarström, som SVT påstår, redan är förstavalet så förstår jag inte tanken med att ta med fyra målvakter på kommande landslagssamling och ännu mindre av Sundhages uttalande på förbundets sida:

”Nu är Hedvig med all sin erfarenhet tillbaka och det kan bli allt från att hon tar förstaplatsen till att hon kan hjälpa den som tar förstaplatsen”.

Ska man dra Sundhages dubbla budskap ytterligare ett varv så kan man fokusera på tidigare uttalanden hon gjort om att spelarna måste klara av den press som väntar och att hon vill se spelare med attityd och ställa det mot uttagningen av Umeås Jenny Hjohlman.

Hälsingetjejen är en fantastiskt härlig spelare med enorma spetsegenskaper i sin speed och sina sköna tempoväxlingar, men hon är knappast en spelare med attityd som utstrålar jävlar anamma. Hon är helt enkelt är en snäll och blyg tös som inte tar mycket plats i anspråk.

Budskapen går återigen i sär med andra ord.

Kanske övertolkar jag Sundhages uttalanden, kanske menar hon allt hon säger men på olika sätt. Jag säger inte att hon gör rätt eller fel, jag säger bara att jag inte förstår logiken och inte ser den röda tråden.

Som spelare gillade jag tränare vars upplägg och ledarskap följde en röd tråd. Som tränare försökte jag själv hålla en tydlig linje i allt jag gjorde, för att vara så rak och konsekvent som möjligt.

Jag tänker mig att det kanske finns landslagsspelare som inte riktigt vet hur de ska tänka eller tycka när Sundhages budskap spretar åt olika håll.