Det har blåst upp till nya stormar i och omkring Tyresö.
Sju spelare lämnar krisklubben inom loppet av en och en halv månad – dessutom tvingas årets stora stjärnvärvning, Fabiana da Silva Simoes, tillbaka till Brasilien.

Efter de senaste veckornas händelser börjar bilden av Tyresö att klarna allt mer.
Sannsagan om den lilla klubben som klättrade från division tre till toppen av Damallsvenskan och sedan spände bågen ännu högre var kanske för bra för att vara sann trots allt.

Med fyra dagar kvar till Damallsvenskans premiäromgång är fjolårets tabelltvåa en klubb i kaos – och vad det tycks också i fritt fall.
Fyra spelare, Christen Press, Meghan Klingenberg, Whitney Engen och Veronica Boquete, tackar för sig så snart Champions League-äventyret är till ända.
Någon vecka senare lämnar också Marta, Caroline Seger och Carola Söberg.

Som om det inte vore nog med det tvingas nu årets stora prestigevärvning, Fabiana da Silva Simoes, bort eftersom Migrationsverket avslagit hennes ansökan om arbetstillstånd.

Och jag tror inte att det stoppar där.
Jag har nämligen väldigt svårt att se hur klubben ska klara ut den minst sagt prekära ekonomiska situation man satt sig i – och det skulle inte överraska mig om Nacka tingsrätt beslutar att rekonstruktionen av Tyresö Fotboll AB ska avbrytas i början av juni.

Ett sådan beslut skulle sannolikt innebära slutet för Tyresö som elitklubb och därmed sätta punkt för en sanslös framgångssaga.

Alla duckar
I förrgår, mitt i Damallsvenskans upptaktsträff på Berns skickade Tyresö ut uppgifterna om att man inte kommer att förlänga kontrakten med Marta, Seger och Söberg, eller rättare sagt så nämndes aldrig den sistnämnda.

– Vi måste ta ett ansvar för ekonomin och då har vi inte utrymme för spelarlöner på den nivån de har legat på, uttalade sig Tyresös ordförande Hans Lindberg i pressmeddelandet.

Gott så. Men vem tar på sig ansvaret för det ekonomiska misslyckandet?

Lindberg gör det definitivt inte – och inte Hasse Löfgren (klubbens starke man bakom kulisserna) heller.

I de uttalanden som Lindberg har gjort sedan uppgifterna om de ekonomiska problemen blev kända har han hänvisat till orsaker som uteblivna sponsorintäkter, att sponsorer som inte hållit vad de lovat och de höga kostnaderna för ett läktarbygge.

Inte en enda gång har han, eller någon annan representant för klubben, valt att ställa sig med mössan i handen och faktiskt säga som det är – att man levt över sina tillgångar.

Detta är något som jag vet sticker i ögonen på klubbrepresentanter runt om i Fotbollssverige och det har jag verkligen förståelse för.

Medan ett antal andra klubbar sliter dag ut och dag in för att få sina verksamheter att gå runt har Stockholmsklubben fortsatt att leva stort och sikta högt trots att skulderna ökat.
Den ekvationen är så klart helt ohållbar och förhållningssättet inget annat än oförsvarbart.

Dags att ta ansvar
I förrgår blev det väldigt tydligt att Tyresöspelarna ledsnat på klubbens agerande.
Caroline Segers uttalanden andades en hel massa frustration:

– Med tanke på hur situationen ser ut har jag ingen anledning att stanna i något sånt här, sa hon bland annat till SVT.

Och Seger är inte den enda som vädrat sin besvikelse över klubben.
Målvakten Carola Söbergs kommentar på Twitter var väldigt talande.

Allra värst är nog ändå situationen för brasilianskan Fabiana som inte beviljas arbetstillstånd eftersom Tyresö Fotboll AB är under rekonstruktion och nu kan tvingas lämna Sverige.

Personligen tycker jag att det känns oerhört tråkigt att en maktfaktor i Damallsvenskan och i Europa är på väg att rasa samman, men jag har samtidigt väldigt svårt att tycka synd om klubben.

Det är ju faktiskt de ledande personerna i, den vad det verkar bristfälliga, organisationen som sett till att Tyresö befinner sig där man gör – i rekonstruktion och på väg mot … ja, kanske konkurs.

Men det som verkligen stör mig är att ingen tar på sig ansvaret.

Varken Hans Lindberg, Hasse Löfgren (ja, han är fortfarande verksam i föreningen) eller någon annan vill stå till svars för den kris som en i allra högsta grad osund äregirighet resulterat i.

Så här långt har man i stor utsträckning valt att bemöta relevanta och klart befogade frågor med irritation eller korthuggna svar istället för att göra det man borde göra – erkänna att man gjort fel och i ambitionen att vinna Champions League faktiskt förköpt sig och iklätt sig en kostym som varit alldeles för stor.

Det förhållningssättet och agerandet kan nu bli klubbens fall.
Oavsett om det här är början på slutet eller inte vill jag se att herrar Lindberg och Löfgren slutar ducka för frågor och faktiskt fejsar det man varit med att att bygga upp och sedan köra i botten.