Arkiv för tagg Tyresö

- Sida 1 av 11

Fyra döms – Mister Tyresö går fri

av Anders Nilsson

Tyresö siktade mot månen, värvade den ena stjärnan efter den andra och vägrade att se det ohållbara i att försöka köpa sig ur en omöjlig situation med en tom kassa och en ständigt växande skuldbörda.

Det blev kostsamt.

I fjol försattes Tyresö Fotboll AB i konkurs, nu döms förre ordföranden Hans Lindberg och tre tidigare styrelseledamöter att betala drygt två miljoner kronor till Skatteverket.

Var det sista gången Tyresös stjärnlag spelade på hemmaplan i går?
Tyresös stjärnlag inför en Champions League-match.

Som man sår får man skörda brukar det heta. Och kanske är det inte mer än rätt att de personer som i ren fartblindhet, eller ambition att rädda det sjunkande skeppet, fortsatte att värva dyra spelare och på så sätt såg till att skulderna växte nu bestraffas för sitt agerande – eller brist på agerande.

Oavsett vad man tycker och tänker om förvaltningsrättens dom är det en detalj som skaver. Medan Lindberg och tre andra styrelseledamöter får bära hundhuvudet går Hans Löfgren, mannen bakom Tyresös sanslösa och på alla sätt och vis ohållbara satsning fri.

Klubbens starke man
Löfgren var klubbens starke man och ansikte utåt fram till 2012 då han tog ett officiellt kliv bort från strålkastarljuset, men fortsatte att verka i det tysta.

Att han fortsatte arbeta för och med Tyresö är det ingen tvekan om. Det vet alla som, i likhet med mig, besökte Tyresövallen i samband med matcher.

Löfgren var där, han var engagerad och han var involverad. Löfgren satt visserligen inte med i styrelsen för Tyresö Fotboll AB som namnen Lindberg gjorde, men hade helt klart ett finger med i klubbens huvudlösa satsning, däribland flera spelarvärvningar, även om han i intervjuer slagit fast att han hade en roll på sälj- och marknadssidan.

Någon rättslig grund till att Löfgren också skulle dömas att betala en del av de två miljoner kronorna till Skatteverket finns inte. Det gör det däremot rent moraliskt.

Det var Hans Löfgren som drog igång det hela, det var med honom i förarsätet som klubben gjorde sin rekordsnabba resa till toppen och det var han som spände bågen skyhögt. Trots det går ”Mr Tyresö” fri när Skatteverket kräver in uteblivna betalningar, den smällen drabbar ”bara” klubbens tidigare styrande.

Taggar Tyresö

Rätt beslut – till sist

av Anders Nilsson

Tyresö tog sitt förnuft tillfånga – till slut.
Men varför dröjde så här lång tid innan polletten trillade ner?

Dagen efter 3–0-förlusten mot Linköping kom beskedet att Tyresö drar sig ur Damallsvenskan direkt.
Det första riktigt kloka beslutet som Stockholmklubben tagit på väldigt lång tid.

Tyvärr dröjde det nästan en halv säsong innan Tyresö förstod det övriga klubbar och större delen av Fotbollssverige begrep redan i vintras – att det inte går att bedriva en elitverksamhet utan pengar och riktiga förutsättningar.

Men hungern efter en en internationell framgång var kanske så stor att Tyresö Fotboll AB inte ville eller mäktade med att ta det här beslutet i ett tidigare skede.

Oavsett om tiden för beslutet kan diskuteras känns det helt rätt att Champions League-finalisten väljer att hoppa av, ur sportsligt hänseende och för trovärdigheten för svensk elitfotboll.
För det faller på sin egen orimlighet att ett fotbollsföretag med närmare tio miljoner kronor i skulder spelar i landets högsta serie, och det är allt annat än rättvist när ett lag ser ut på ett sätt i april och ett helt annat i juni.

Jag har precis läst ordförande Hans Lindbergs citat på klubbens hemsida där han bland annat säger:

”Vi har konstaterat att detta är ett oundvikligt beslut med tanke på sportslig rättvisa och att vi inte vill riskera unga spelares hälsa.”

Nu tänker jag inte lägga alltför stor vikt vid de uttalanden som känns väldigt tillrättalagda.
Men det är svårt att inte känna en viss ironi när samma klubb som under året samlat på sig allt större kostnader, trots skulder på miljonbelopp – och därigenom tagit sig fram till Champions League-final – pratar om sportslig rättvisa …

Men det får vara som det är.
Tyresö har trots allt tagit ett bra beslut och det fokus som tidigare lagts kring klubbens förehavanden kan äntligen läggas där det ska – på spelet och på Damallsvenskan. Till slut.


Man kunde ha önskat att Svenska Fotbollförbundet tagit ställning gällande Tyresö tidigt istället för att först ducka frågor och därefter hjälpa laget att ta sig till Lissabon.

Det råder ingen tvekan om att det behövs ett regelverk som förhindrar detta att hända igen.

NU tar jag paus från bloggandet här ett tag.
Ett VM-äventyr i Brasilien väntar.
Men vi möts säkert på ett eller annat sätt på andra sidan sommarens gigantiska fotbollsfest.

Förtroendet är förbrukat

av Anders Nilsson

Tyresö har gjort en fantastisk resa från lägre divisioner till SM-guld.
Nu är man på väg i en helt annan riktning– mot konkurs och nystart långt ner i seriesystemet.

22 maj spelade Tyresö Champions League-final mot Wolfsburg i Lissabon.
Stjärnbyggets gemensamma insats på den stora scenen slutade med en knapp, men tung förlust. I morgon kan elitklubben, som vi känner lärt känna den, uppleva något ännu tyngre. Då kan man spela sin sista damallsvenska match någonsin.

Tyresös lag i samband med hemmamatch.
Deppande Tyresöspelare.

Inget tyder på att Tyresö finns kvar i nuvarande form efter sommaren, eller ens nästa vecka.
Klubben beviljas inte elitlicens nästa år och bara en dag före bortamötet med Linköping hade avgående tränaren Tony Gustavsson sju spelare och två målvakter att förfoga över.
Väldigt, väldigt långt från elitverksamhet, med andra ord.

Nu talar det mesta för att den konstgjorda andning som företagsrekonstruktionen faktiskt inneburit tar slut på torsdag.
Då lär rekonstruktören Hans Ödén föreslå att Tyresö Fotboll AB begär sig själva i konkurs.

Ett sorgligt, men helt rimligt förslag för ett fotbollsföretag som någonstans under resans gång helt tappade såväl kontroll som verklighetsuppfattning.
Som jag ser det har personerna bakom elitverksamheten förbrukat allt förtroende och all trovärdighet man tagit ett antal år att bygga upp.
Räkenskapens tid är här och det är dags att betala priset för en närmast huvudlös satsning mot att vinna Champions League, det vill säga konkurs.

Tyvärr är det inte bara fotbollsföretaget utanför Stockholm som får betala priset för en allt för framgångstörstande klubb-/företagsledning.
Svensk fotboll i allmänhet och damfotbollen i synnerhet är en minst lika stor förlorare.

När Damallsvenskan går till sommarvila kan serien vara ett lag fattigare. Det lag som bara för ett par veckor sedan spelade om kontinentens allra finaste klubblagstitel.
Frågan jag skulle vilja ställa till de styrande personerna i Tyresö är: var det värt det?

Var jakten på den stora, blänkande pokalen värt det här priset?
Jag skulle bli ledsen om svaret blev ja, men dessvärre inte helt överraskad.

Med utebliven elitlicens för 2015 och flera av varandra oberoende uppgifter som talar för att en förlängning av rekonstruktionen inte kommer att beviljas på torsdag hoppas jag att också Svenska Fotbollförbundet sätter stopp för en fortsättning redan den här säsongen.

Livlinorna är redan förbrukade och den lånade tid som Tyresö levt på är över.
Låt laget spela färdigt vårsäsongen, om man kan, men fortsätt Damallsvenskan med elva lag på andra sidan sommaren.
För det känns inte sportsligt rättvist eller ens riktigt att låta ett lag som i dag är riktigt långt ifrån en fungerande elitverksamhet att fortsätta spela i landets högsta serie.

Det här inlägget är det sista jag gör i bloggen på ett tag.
Ett VM-äventyr i Brasilien väntar.
Men vi möts säkert på ett eller annat sätt på andra sidan sommarens gigantiska fotbollsfest.

Smartare, bättre och vassare

av Anders Nilsson

Rosengård hade inga problem att besegra Kopparbergs/Göteborg och befästa sin serieledning.
Malmölaget var helt enkelt smartare, mer strukturerade och klart vassare vilket resulterade i en klar femmålsseger.

Det kunde ha varit ett toppmöte, men blev det inte den här säsongen.
Och serieledande Rosengård visade varför det skiljde fem poäng och sex placeringar mellan lagen i tabellen.

Therese Sjögran i LdB FC Malmös dress under fjolåret.
Therese Sjögran i LdB FC Malmös dress under fjolåret.

Med hög passningskvalitet, stor löpvilja och en god portion individuell skicklighet lade Rosengård grunden till sin två mål stora pausledning.
Hemmalaget var bättre i det mesta och kunde tack vare, en i mitt tycke billig, straff ta ledningen (Therese Sjögran) 15 minuter in i matchen.
Ganska precis 30 minuter senare bjöd Anja Mittag på ett moment fyllt av magi och skicklighet när hon lobbade in 2–0.

Mer match än så blev det egentligen aldrig.
Efter paus ångade Rosengård på medan Göteborg stack upp i enstaka, och bara vid ett par tillfällen farliga, attacker.
Sara Lindén var närmast ett reduceringsmål när hon loppade bollen i stolpen, men istället för 2–1 gick Malmölaget ifrån ytterligare och vann till slut med 5–0.

Segern innebar att Rosengård ryckte i tabelltoppen – för en stund.
Tabellen skrevs nämligen om ytterligare när matcherna mellan Kif Örebro och AIK samt Umeå och Eskilstuna spelats färdigt.

Örebro tog över andraplatsen efter seger med 1–0 medan Umeå körde över succénykomlingen Eskilstuna med hela 6–1 och klättrade upp på tredje plats, på samma poäng som fyran Piteå (som också de vann i dag, 1–0 mot Vittsjö).

Och på onsdag kan även Linköping hänga på i toppen, om man tar tre poäng i mötet med Tyresö.

Göteborgs ambition att bli bäst i Sverige och en kraft att räkna med i Europa känns ganska avlägsen.

Kristianstad vann igen. Marija Banusic gjorde segermålet mot jumbon Jitex.

Min känsla är att Linköping och kanske Umeå blir Rosengårds hårdaste konkurrenter om guldet.
Noterbart är att danska succéspelaren Pernille Harder är tillbaka i träning, vilket helt säkert kommer att lyfta Linköping ytterligare.

Och Umeå har redan visat att man tagit ytterligare kliv den här säsongen. Laget känns starkare, spelet mer rejält och framtiden spännande.
Dessutom är mittfältaren Emmi Alanen i en hysterisk målform. Finskan gjorde tre mål i storsegern mot Vittsjö härom veckan och har gjort båda målen i dagens match mot Eskilstuna.

Men rykten gör gällande att Rosengård är på väg att förstärka laget ytterligare.
Danska landslagsbacken Line Röddik Hansen placeras av vanligtvis säkra källor i klubben.

Även Olivia Schough är på väg att byta klubb.
Den förra Göteborgsspelaren har fått ytterst lite speltid i Bayern München och kommer att lämna, vilket det snackats om i ett par veckor nu.

Rosengård kan både rycka och tappa

av Anders Nilsson

I eftermiddag kan Rosengård rycka i toppen av tabellen.
Mot Kopparbergs/Göteborg kan guldgreppet kopplas – eller så kan det bli ännu tajtare i tabelltoppen.

Damallsvenskans åttonde omgång kunde ha varit ganska ljummet och ointressant, men inte i år.
Serien är jämnare än någonsin och varje enskild match har betydelse, på ett eller annat sätt.

Av eftermiddagens fem matcher är det två som sticker ut lite extra.
Rosengård kan vid seger mot Kopparbergs/Göteborg göra ett miniryck, men samtidigt kan såväl Eskilstuna som Kif Örebro gå upp på samma poäng som Skånelaget.

Även Umeå, som ligger fyra poäng bakom Rosengård och som dessutom har en match mindre spelad, har chansen att blanda sig i toppstriden. Samma sak gäller för Piteå som har lite slagläge när man tar emot botttengänget Vittsjö.

Ni märker att det i stort sett alla lag har något att spela för och när bara fem futtiga poäng skiljer mellan första och nionde plats kan tabellen så klart ändra utseende ganska radikalt i varje omgång.

För egen del tänker jag framför allt följa tv-matchen mellan Rosengård och Göteborg samtidigt som jag har ambitionen att försöka hålla ett öga på mötet mellan Umeå och Eskilstuna (via liverapportering).

Rosengård föll mot Tyresö senast och formen är kanske lite oklar. På tal om form så föll Göteborg mot Örebro hemma i sin förra match och behöver verkligen ta tre poäng om man har tänkt sig vara ett topplag i år.

Även nykomlingen Eskilstuna tappade poäng senast, 1–1 slutade hemmafajten mot Linköping. Umeå förlorade även de sin senaste seriematch, men besegrade Tyresö med 2–0 i Svenska cupen i veckan vilket tyder på att formen trots allt är god.

Om Rosengård vinner och går ifrån i eftermiddag kan Linköping minska poängavståndet till tre poäng om man vinner hängmatchen mot Tyresö på onsdag.

I dag får Linnea Liljegärd besked om säsongen är över eller inte.

Josefine Öqvist avslutar säsongen i franska Montpellier och sätter punkt för en framgångsrik och skadefylld karriär.

 

Ett stycke historia

av Anders Nilsson

Kristianstad är klart för final.
2-0-segern mot Kif Örebro säkrade Skåneklubbens första guldchans i Svenska cupen.

Formen har varit bra den senaste tiden. Kristianstad var nära poäng mot Rosengård (där man föll på övertid), knep en pinne i den svåra bortamatchen mot Linköping och tog full pott via 1-0 mot Umeå.

I går följde man upp poängen i Damallsvenskan med att skriva ett nytt stycke historia.

2-0-segern mot Örebro innebar nämligen att Kristianstad tog sig vidare till final i Svenska cupen – för första gången.

Tidigare i veckan blev Umeå klart för semifinal mot Linköping.
Lina Hurtig gjorde båda målen i 2-0-viktorian mot Tyresö.

Snacka om bra svar på tal från Hurtig som ännu en gång ställdes utanför Pia Sundhages landslagstrupp.

Tony fick jobbet, jag fick rätt

av Anders Nilsson

För två veckor sedan skrev jag att Tony Gustafsson skulle ta över USA:s landslag efter Champions League-finalen mot Wolfsburg.
I dag blev han utnämnd till assisterande förbundskapten.

Tony Gustavsson och Malin Diaz vid podiet.
Tony Gustavsson och Malin Diaz vid podiet.

Att Tony Gustavsson var en het kandidat till posten som ny amerikansk förbundskapten var tydligt. Tyresötränaren fanns med på den lista över tänkbara personer för jobbet.

Men när Jill Ellis utnämndes till ny förbundskapten för världens kanske bästa landslag trodde många att Gustavsson gått miste om chansen.
Jag hade en annan känsla och tanke, vilken jag också lanserade här i bloggen:

”Kort efter Champions League-finalen 22 maj tror jag att det amerikanska förbundet presenterar Gustavsson som ny förbundskapten för USA – kanske tillsammans med Ellis”.

I kväll gick det amerikanska förbundet ut med uppgifterna om att Gustavsson blir assisterande förbundskapten för USA:s landslag och tillträder sin nya tjänst redan i juni.

Sannolikt var det möjligheten att kunna behålla basen hemma i Sverige som gjorde att Gustavsson fick rollen som assisterande coach.

Oavsett vilket så blir VM nästa sommar om möjligt än mer intressant, med svenska ögon sett.
Tänk en avgörande match mellan USA och Sverige där Pia Sundhage och Tony Gustavsson, som kamperade ihop under OS i London, ställs öga mot öga med varandra.

Det skulle vara en riktig höjdare.

På tal om Pia Sundhage så offentliggjorde hon truppen till VM-kvalmatcherna mot Skottland och Färöarna.
Och för ovanlighetens skull innehöll den blågula 23-mannatruppen ett par oväntade uttagningar.

Den största överraskningen i gruppen var utan tvekan Magdalena Ericsson.
Linköpingsbacken, med en landskamp i bagaget, har nyligen kommit tillbaka från en skada som hållit henne borta från planen under säsongsinledningen.

Men med lagkompisen Jessica Samuelsson på skadelistan fick nu Ericsson chansen. Riktigt intressant.

Två av Umeås målskyttar, Lina Hurtig och Jenny Hjohlman.
Lina Hurtig och Jenny Hjohlman.

En annan spelare som kom med trots att hon missat större delen av vårsäsongen var Umeås Jenny Hjohlman.
Speedkulan gjorde en blek figur i sin första match från start (den mot AIK på Skytteholm), men svarade enligt uppgifter för en riktigt stark insats i segermatchen mot Vittsjö där hon också gjorde två mål.

Med i truppen kom också Umeås målvakt Malin Reuterwall som varit borta från landslagssnacket sedan förra hösten.

Däremot petades Antonia Göransson eftersom landslagsledningen anser att hon har fått för lite speltid i klubblaget Potsdam.
En motivering som haltar – i synnerhet eftersom Olivia Schough, som bara spelat några få minuter i Bayern München, kom med.

Med i truppen kom också Emma Berglund och Malin Diaz, som båda fick hoppa in i segermatchen mot Nordirland senast.

Vilket lag ska ta chansen?

av Anders Nilsson

Damallsvenskan är rekordjämn.
Fem futtiga poäng skiljer mellan serieledande Rosengård och tabellnian Kristianstad.
När ska något eller några lag ta chansen?

Under de senaste tio åren har jag följt och bevakat svensk damfotboll på riktigt nära håll, men jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin upplevt en så jämn vårsäsong som jag gör nu.
Efter sju spelade omgångar (för alla lag utom Umeå och Tyresö som spelat sex matcher vardera) är det sardinburkstrångt i tabellen.

Regerande mästarlaget Rosengård är med sina 15 poäng bara tre pinnar före trion Linköping, Eskilstuna och Örebro.
Umeå och Piteå, med elva poäng vardera, parkerar just bakom tätkvartetten och följs i sin tur av tre lag på tio poäng; Göteborg, Tyresö och Kristianstad.

Serietabellen 26 maj
Frågan är när något lag ska ta chansen att på allvar haka på Rosengård eller kanske till och med gå ifrån?
Både Linköping och Eskilstuna hade möjligheten att gå upp på 14 poäng i går, men tog den inte. Matchen lagen emellan slutade 1–1.

Även Piteå och Umeå kunde göra sig själva till topplag i går, men för Piteå slutade bortamatchen mot AIK med en 2–1-förlust och för Umeå blev resan till Kristianstad poänglös (förlust med 1–0)

Tidigare i veckan räknade jag bort Kopparbergs/Göteborg från tabelltoppen när laget förlorade mot Örebro med 2–0. Det uttalandet kan jag få ta tillbaka eftersom Stefan Rehns gäng trots allt bara är fem poäng från förstaplatsen.

På tal om tabelltoppen så hade ju Rosengård ett riktigt fint läge att rycka ifrån, men Skånelaget föll mot Tyresö (2–1) och därmed är Damallsvenskan fortsatt rekordjämn.

Noterbart är att Umeå valde att ställa Tove Enblom i mål istället för ordinarie målvakten Malin Reuterwall i matchen mot Kristianstad.
Enblom fick tuffaste tänkbara starten på sin debut när hon tvingades släppa Linnea Liljegärds avslut förbi sig.

Att Charlotte Rohlin blev besviken när hon drog upp sin lårskada i comebacken mot Kristianstad har kanske undgått någon, men gör det sannolikt inte lika mycket längre.

Landslagsbacken bröt nämligen ett ben i lillfingret när hon i frustration gav avbytarbåset en smäll i samband med att hon tvingades kliva av

 

Så ser Tyresös plan ut

av Anders Nilsson

Marta har redan lämnat och i går gjorde ytterligare en handfull spelare sina sista framträdanden i Tyresö. Nu planerar klubben för en framtid – även vid konkurs.

Det var en speciell söndag på Tyresövallen när flera av stjärnorna tog farväl med matchen mot Rosengård. Den allra bästa avslutningen fick Christen Press som gjorde båda målen i 2–1-segern.

Christen Press jublar efter mål mot PSG i Champions League.
Christen Press jublar efter mål mot PSG i Champions League.

Nu väntar spel i Chicago Red Stars för skyttedrottningen medan Veronica Boqute lämnar för Portland Thorns och duon Meghan Klingenberg och Whitney Engen fortsätter säsongen i Houston Dash.

Var Caroline Seger, Marta och Carola Söberg hamnar är fortfarande inte klart, åtminstone inte utåt. Min gissning är att Seger hamnar i Paris Saint-Germain, som också har visat stort intresse för Marta.
Söbergs nästa klubbadress är svåra att gissa sig till, men en del rykten placerar henne i USA – och hon har träffat representanter från en amerikansk klubb.

Jag har i likhet med många andra varit på det klara med att Tyresö Fotboll AB går i graven i samband med tingsrättsförhandlingen nästa vecka. Det är jag också fortfarande.
Däremot är jag inte lika klar över att en konkurs innebär slutet för Tyresö som damallsvensk klubb.

Enligt uppgifter finns planer på att låta moderklubben, Tyresö FF, driva laget vidare och fylla upp den nu riktigt decimerade truppen med spelare från egna ungdomslag.

Exakt hur det skulle vara möjligt att genomföra rent fotbollsjuridiskt vet jag inte.
Men om det går och om Tyresö skulle få en sådan lösning till stånd är jag väldigt säker på att det inte gynnar den svenska damfotbollen på ett enda sätt.

Personligen hoppas jag att Svenska Fotbollförbundet och Elitfotboll Dam väljer att dra en tydlig gräns och markera vad som är okej och inte okej att göra inom ramarna för en elitklubb – om ett sådan scenario blir aktuellt.

För hur man än ser på hela den här soppan så står det väldigt klart att fotbollsföretaget Tyresö inte har skött sin verksamhet särskilt bra och redan förbrukat alla livlinor man haft.

Det är åtta dagar sedan Sportbladet skrev om att UEFA och det svenska förbundet gick in och räddade Champions League-resan för Tyresö. Det val som Karl-Erik Nilsson & Co gjorde då har jag fortfarande svårt att smälta.

Det kan aldrig vara ett förbunds uppgift att plocka upp plånboken för en klubb som redan gjort av med allt man har och en hel massa mer.
En kraftig markering och ett klart uttalande från förbundshåll varit mer på sin plats.

Tack för underhållningen

av Anders Nilsson

Jag trodde på Wolfsburg och trodde ett tag att jag hade trott fel.
Då vaknade den tyska fotbollsmaskinen till liv och satte färg på en Champions League-final som blev något utöver det vanliga.

Wolfsburg var favorit att försvara sin Champions League-titel, men lagets första 45 minuter höll definitivt inte mästarklass – i synnerhet inte försvarsmässigt.
Det utnyttjade Tyresö maximalt.

Två fina individuella prestationer resulterade i två mål, allt inom loppet av två minuter.
Det var där och då som Tyresö såg ut att knäcka storfavoriten och avgöra Champions finalen i Lissabon.
1–0 var frukten av några sekunders genialitet signerat Marta. 2–0 kom efter fint förarbete från Christen Press och skarprättning av Veronica Boquete .

Vid båda tillfällena var Nilla Fischer och övriga backar i det tyska stjärnlaget passiva, utspridda och oerhört svaga.

Marta bjöd på magi.
Marta bjöd på magi.

Wolfsburg då?

Tja, laget skapade en målchans värd namnet före pausutskällningen. Veteranen och skyttedrottningen Martina Müller fick möjligheten, men tog den inte.

Halvvägs genom finalen var Tyresö mästare. Drömmen om en Champions League-final hade infriats och väl där såg den skuldtyngda klubben ut att göra det ingen annan klubb lyckats med – att besegra Wolfsburg.

Ralf Kellermans halvtidssnack måste ha varit något utöver det vanliga. Det gjorde i alla fall något anmärkningsvärt med mästarlaget.
För det Wolfsburg som kom ut på planen för andra halvlek var inte alls samma som i den första, åtminstone inte spelmässigt.

Tyskorna rivstartade och två minuter in i andra akten reducerade Alexandra Popp, hon som spelade vänsterback i finalen mot Lyon för ett år sedan.
Fem minuter senare tog Müller revansch för missen i första halvlek när hon rullade in kvitteringsbollen.

Pang. Bom. Wow. Den tyska mästarmaskinen hade kickat, snarare än gnisslat igång.

Men när magkänslan skvallrade om ytterligare tyskmål slog Marta till.
Ett nytt magiskt nummer, ett nytt magiskt mål och Tyresö var tillbaka i förarsätet.
Brasilianskan gjorde vad bara hon klarar av att göra när hon böjde bollen runt och förbi Wolfsburgs landslagsmålvakt Almuth Schult.

Men det är något speciellt med tysk vinnarmentalitet. Något som inte går att ta på, men som aldrig någonsin sviker. Den finns där och den ger inte sällan resultat.

Wolfsburgspelarna plockade fram den, avslöjade Tyresös brist på snabbhet i backlinjen och utjämnade genom inhopparen Verena Faisst.
Där och då var Tyresö ett slaget lag. Ett tyskt mästarlag med vittring viker sällan, närmast aldrig ner sig.

Nadine Kessler vid EM förra sommaren.
Nadine Kessler vid EM förra sommaren.

Och med tio minuter kvar att spela klev mittfältsmotorn Nadine Kessler in i handlingen på allvar, svarade för ett fint förarbete (där Line Röddik Hansens försvarsspel lämnade en hel del övrigt att önska) och gav Martina Müller ett läge hon inte kunde missa.

Skyttedrottningen gjorde sitt tionde mål i turneringen (bästa av alla) och avgjorde ett finaldrama som Alfred Hitchcock bara kunnat drömma om att lyckas regissera.
Wolfsburg gick igenom sin andra Champions League-turnering i rad utan att förlora en enda match och blev tredje klubben i historien som lyckades försvara en Champions League-titel (Umeå IK och Lyon var de första två).

För Tyresö uppfylldes drömmen om att spela final i världens vassaste klubblagsturnering, men väl där räckte man inte till.

Kanske var det också finalen på en klubbs resa mot en orimlig dröm.
En resa som sannolikt kan ta slut inom kort.

Jag läste att Tyresös tränare Tony Gustavsson hyllade finallagens offensiva spel.
För egen del reflekterade jag mer över bristerna i båda lagens försvarsdito …

Finalen bjöd på sju mål. Inget gjordes av en svenska.

Att Wolfsburg till sist gick vinnande ur detta minnesvärda finaldrama kändes rättvist.

Blir Tony Gustavsson presenterad som assisterande förbundskapten till Jill Ellis i USA inom kort?

Sida 1 av 11
  • Tjänstgörande sportredaktör: Martin Björkman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB