Sverige besegrade Polen med solklara 4–0 och tog ett nytt, stort kliv närmare VM nästa sommar.
Ändå handlade eftersnacket mest om Kosovare Asllanis känga till Pia Sundhage och Olivia Schough.

Kosovare Asllani har skapat rubriker förut och i kväll gjorde hon det igen. Efter VM-kvalsegern mot Polen skickade PSG-proffset en stenhård och välriktad skitpassning till förbundskapten Sundhage:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat och gjort mig till så kanske jag hade fått spela från start”, sa Asllani i den mixade zonen.

Asllani syftade som jag tolkar det på Olivia Schough, som fick starta på topp tillsammans med tvåmålsskytten Lotta Schelin i Gdansk. Att kritisera en annan landslagsspelare var knappast det bästa Asllani kunde göra, att kasta ett par stenar i riktning mot Pia Sundhage var riktigt oklokt – och att dessutom göra det i media var rent ut sagt korkat.

Jag har inte varit på plats i Polen och sett landslagets träningar inför VM-kvalmatchen så jag kan inte uttala mig om i vilken form de olika spelarna befunnit sig i, men jag ändå förstå Asllanis kritik. Olivia Schough må vara en härlig person och en duktig spelare, men hon är definitivt ingen startspelare i ett landslag som har siktet inställt på att knipa en VM-medalj nästa sommar, knappast ens en truppspelare. Sorry, men det är så jag ser det.

Det var väl inte utan anledning som Schough fick nöta bänk under tiden i Kopparbergs/Göteborg och Bayern München? Det var väl knappast utan vidare som varken Göteborg eller någon annan klubb på övre halvan i Damallsvenskan visade något större intresse för henne när hon ratades av Bayern? Därmed inte sagt att Kosovare Asllanis uttalande efter kvällens match var riktigt eller taktiskt.

Däremot kan jag, som jag skrev, ha förståelse för kritiken i sig. Det är inget snack om att Pia Sundhage har ett gott öga till Olivia Schough och att den senare fått fler chanser i blågult än många andra – trots att hon hittills aldrig övertygat.

Och Schough är inte ensam. Det finns ytterligare tre, fyra spelare som fått betydligt fler landslagschanser än vad de gjort sig förtjänta av. Faktum är att jag har svårt att se vad landslagsledningen ser i vissa spelare och vad de inte tycks se i andra.

Det finns trots allt ett par spelare i Sverige som gång efter annan visat att de förtjänar möjligheten att växa in i rollerna som landslagsspelare, men de verkar behöva bevisa sig betydligt mer än somliga andra – även fast de levererat i sina klubblag.

Men oavsett om spelare hör hemma i landslaget eller inte är det jäkligt långt ifrån klokt att kasta ur sig kritik mot en medspelare och en förbundskapten – i synnerhet inte i media.