Arkiv för tagg Lotta Schelin

- Sida 1 av 7

Försvarsspel är fantastiskt

av Anders Nilsson

Kif Örebro överraska den stora hemmapubliken och fotbolls-Europa när man kryssade mot PSG i Champions League i går. Men trots 1–1 hemma är det kraftig fördel för Parislaget i returen.

Tre minuter tog det för Örebro att slå hål på fjolårsfinalisten Paris Saint-Germain. Adelina Grabus hittade Sanna Talonen-Torstensson som gav hemmalaget ledningen.

Rivstart. Chocköppning. Skrälläge. Kalla det vad ni vill.

Hemmaledningen stod sig länge och det krävdes ett historiskt mål av en notorisk målskytt för att rädda poäng och anseende för PSG. Med 20 minuter kvar att spela nätade Anja Mittag och fastställde slutresultatet till 1–1.

Målet var tyskans 49 i Champions League och gjorde henne till turneringens bästa målmakare genom tiderna.

Nu ger jag Örebro ytterst små chanser att ta sig vidare i turneringen, trots att man i går visade upp den typ av lojala och ramstarka försvarsspel som tog laget till en andraplats i damallsvenskan i fjol. Ett välorganiserat och otroligt effektivt försvarsspel som förbundskapten Pia Sundhage skulle kunna lära mycket av.

***

I gårdagens andra svenskmatch, den mellan Chelsea och Wolfsburg drog tyskorna det lägsta strået efter att norskan Caroline Graham Hansen avgjort med tolv minuter kvar att spela.

Målet, det avgörande, såg definitivt inte otagbart ut för diamantbollenvinnaren Hedvig Lindahl. Inte på tv-bilderna i alla fall.

***

Apropå Diamantbollen har jag läst den ena hyllningstexten efter den andra om vinnaren Hedvig Lindahl. Jag sällar mig inte till den skaran, inte fullt ut i alla fall.

Lindahl är en värdig vinnare, i likhet med alla andra som fått ta emot det prestigefulla priset. Det är hyllningarna som jag tycker har saknat rimliga proportioner.

Det är inget snack om att Lindahl är Sveriges bästa målvakt i dag. Den ohotade landslagsettan gjorde dessutom sitt absolut bästa mästerskap i Kanada i somras.

Men är hon därigenom landets bästa spelare? Kanske. Att hon svarade för sitt bästa internationella mästerskap berodde till största del på att hon inte gjorde några misstag, misstag som hon svarat för i tidigare EM- och VM-turneringar.

Det, tillsammans med att Lotta Schelin, Caroline Seger och Nilla Fischer inte kom upp i full potential under vårsäsongen och VM lade grundlade Lindahls diamantbollenvinst.

Därmed inte sagt att hon inte är en värdig vinnare.

***

Det fortsätter röra på sig i de damallsvenska klubbarna. Sara Thunebro har meddelat att hon slutar medan korsbandsskadade Elina Sadiku kritat på för en fortsättning i Eskilstuna.

Mallbacken har sajnat nytt kontrakt med skotskan Eilin McSorley. En annan skotska, Jane Ross, lämnar Vittsjö.

Umeå har meddelat att finskorna Tuija Hyyrynen och Emmi Alanen får lämna, eftersom klubben inte har råd att ha dem kvar. Även om det finns massor av tid att värva spelare så tycker jag det börjar se både mörkt och tufft ut för Umeå.

Ett steg ner, i Sunnanå, är ny tränare klar. Det blir Jackie Bachteler som styr skutan nästa säsong. Bachteler som var tilltänkt som assisterande tränare i nykomlingen Djurgården …

Ett litet fall framåt

av Anders Nilsson

Tre matcher, tre vinster. Sverige har fått en riktigt smakstart på EM-kvalet.
Kvällens match mot Danmark gav tre nya poäng och mer hopp inför OS-kvalet.

Men, det är ändå på tok för tidigt att hylla spelet och höja laget till skyarna. Nog för att Sverige var bättre, skapade fler och vassare chanser – men mot ett Danmark som inte lyckades kvalificera sig till VM tidigare i somras.

I OS-kvalet väntar än tuffare motstånd för Pia Sundhages landslag. Som tur är finns det tid att justera och finslipa detaljer tills dess.

Tillbaka till matchen på Gamla Ullevi som spelades inför storpublik, 11 244 åskådare. Någon klang och jubelföreställning var det inte fråga om. Snarare en jämn, under långa stunder tempofattig, match där det svenska försvaret inte ställdes på särskilt många svåra prov eftersom Danmark konsekvent vägrade att hota i djupled.

Så frågorna om Sundhage hittat rätt i backlinjen och i försvarsspelet blev obesvarade.

De svar som gavs var dock positiva. Caroline Seger gjorde sin bästa landskamp på länge. PSG-spelaren var aktiv, delaktig och inblandad i det mesta Sverige skapade i offensiv riktning.

Hon satte dessutom dit segermålet efter en timmes spel.

Även Lisa Dahlkvist såg pigg ut, låt vara mot ett danskt mittfält som inte var det snabbaste som klivit in på Gamla Ullevis hösttunga gräs. I anfallet visade Olivia Schough fart, fantasi och fortsatt fin form.

Eskilstunaanfallaren var pigg matchen igenom och svarade för ett riktigt fint förarbete till Segers 1–0-mål. Sofia Jakobsson var löpvillig och rapp i vanlig ordning, dessvärre gjorde Lotta Schelin ännu en i raden av bleka insatser.

Lyonspelaren har inte målat i blågult sen i maj, om man ser till spelmål. Oroväckande? Ja, absolut. Men Schelin har sina bästa år bakom sig och jag tror inte att ”den gamla Lotta” kommer tillbaka igen.

Sådan är fotbollen, sådant är livet.

Desto mer glädjande då att Stina Blackstenius fick göra landslagsdebut. Tolv minuter fick hon på sig, Linköpingsforwarden – och betydligt fler kommer det att bli.

Blackstenius inhopp var tillsammans med Segers mittfältsspel och tre nya poäng de största glädjeämnena i Göteborg i kväll, på planen. Vid sidan av var rekordpubliken den största höjdaren.

***

Jag önskar att Sundhage hade modet att lyfta ut en blek Lotta Schelin och ge plats till säsongens hetaste anfallare, Pauline Hammarlund. Form är färskvara och Piteåspelaren har varit i ruskigt bra slag länge, till skillnad mot Schelin.

***

Ytterbackarna Jessica Samuelsson och Elin Rubensson klarade sig ganska bra i mötet med Danmark. Fysiskt sett är båda två en tillgång, spelmässigt inte lika mycket så.

Ett par dussin felpassningar räcker som motivering.

***

Årets sista tävlingsmatch slutade med seger. Ett skönt sätt att sätta punkt för ett svajigt och långtifrån lysande svenskt landslagsår.

När landslaget spelar tävlingsmatch nästa gång är det en OS-biljett i potten. Då måste spelet vara ett, kanske två snäpp bättre än det var i kväll. Men tills dess kan Sundhage & Co glädja sig åt en höst som givit tre raka vinster i EM-kvalet.

 

Varför analysera?

av Anders Nilsson

Ibland behövs inga djupare analyser. Ibland räcker tre väntade premiärpoäng minst lika bra. Sverige reste till Moldavien för att ta sina tre första poäng i EM-kvalet och gjorde precis vad man föresatt sig att göra.

Sverige skulle bara vinna kvalmatchen mot Moldavien. Allt annat var otänkbart, till och med helt uteslutet. Och visst vann Sverige. Inte stort, men klart och fullt tillräckligt. Man passade dessutom på att slå ett rekord och låta en spelare debutera i landslaget.

Spelsystem hit, taktiska analyser dit …

Jag skulle kunna analysera det svenska spelet, argumentera för eller emot det faktum att förbundskapten Pia Sundhage hade chansen att ge fler oerfarna landslagsspelare chansen och betygsätta spelarnas insatser.

Men mot nationer som Moldavien fyller det ingen större funktion. Sverige skulle vinna och ta tre poäng och det gjorde man. Olivia Schough dödade matchen när hon gjorde 1–0-mål redan efter 16 sekunders spel (det snabbaste målet i damlandslaget någonsin), Lotta Schelin drygade ut ledningen till 2–0 på straff före halvtidsvilan och debutanten Pauline Hammarlund fastställde slutresultatet med sitt 3–0-mål i slutet.

Det räckte gott.

Sverige fick den start på EM-kvalet man skulle få och förväntade sig. I nästa match, den mot Polen, ställs det svenska laget och spelet på något lite större prov – men det skulle överraska mig väldigt om Sundhage & Co inte tar full pott även då.

***

Det var inte bara Olivia Schough som blev historisk i matchen mot Moldavien. Hedvig Lindahl spelade sin 113:e landskamp och tog därmed över landskampsrekordet på målvaktssidan från Elisabeth Leidinge.

***

En tråkigare nyhet är att Eskilstunas Elena Sadiku missar resten av säsongen. Sadiku som kom tillbaka med buller och bång från en svår knäskada tidigare under säsongen har återigen drabbats av en korsbandsskada.

En trupp som andas nystart

av Anders Nilsson

Pia Sundhage presenterade en EM-kvaltrupp som innehöll det mesta. Etablerade stjärnor, intressanta comebacker och spännande debutanter – dessutom en riktigt överraskning: Umeås Hanna Glas.

Den svenska truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen andas omstart, nytänkande och framtid. Inte sedan hon testade spelare till höger och vänster under sin första tid som förbundskapten har Pia Sundhage tagit ut en så varierad och intressant trupp som i dag.

Kvar finns de erfarna, viktiga spelarna som ska bära laget i det kommande kvalspelet, spelare som Nilla Fischer, Lotta Schelin, Caroline Seger och Sofia Jakobsson. Med är också unga spelare som varit med en del och börjat etablera sig i landslaget, som till exempel Elin Rubensson och Amanda Ilestedt.

Dessutom ges relativt oerfarna och på flera håll riktigt formstarka spelare som Jenny Hjohlman, Magdalena Ericsson och Hilda Carlén chansen, – precis som comebackande Josefin Johansson och Lina Hurtig.

Därtill bjuder truppen på ett par högintressanta nykomlingar: Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund och Umeås succéback Hanna Glas.

Att Hammarlund skulle komma med var jag hundraprocentigt säker på, att Hanna Glas skulle göra det var bara något jag hoppades. Ja, hoppades. Om det är någon spelare som tagit stora kliv och imponerat under säsongen, vid sidan av Hammarlund, så är det just Glas.

Sundsvallstjejen har tagit riktigt rejäla kliv sedan hon lämnade Sunnanå för Umeå för två säsonger sedan och har under året visat upp ett spel som håller riktigt hög klass.

Glas är utan tvekan den stora skrällen i Sundhages 22 spelare starka trupp, Josefin Johansson och Lina Hurtig är rejäla, men glada, överraskningar.

Nu ska man naturligtvis inte ställa alldeles för stora krav på de nya eller nygamla landslagsspelarna, men därmed inte sagt att man kan ha förhoppningar. Som jag ser det har Ericsson, Glas, Rolfö och Hammarlund goda förutsättningar att etablera sig i landslaget, på sikt.

Hur som helst tycker jag att truppen till de inledande kvalmatcherna är den mest intressanta på väldigt länge. Den visar också att Sundhage & Co gör en nystart nu när kvalet inleds.

***

Kosovare Asllani är inte med i Sundhages trupp. Anledningen är att PSG-spelaren lämnat återbud av familjeskäl.

***

Varken Zecira Musovic eller Lina Nilsson kom med den här gången. Musovic hade sannolikt gjort det om Sundhage plockat med tre målvakter, Nilsson tycks av allt att döma vara petad.

***

Skyttedrottningen från F19-EM, Stina Blackstenius, ställdes utanför i samråd med klubbtränaren Martin Sjögren och U23-förbundskaptenen. Ett klokt beslut, som jag ser det. Blackstenius är ung och klivet till A-landslaget är stort och Linköpingsspelarens chanser kommer, var så säker.

Sverige tillhör inte världstoppen idag

av Anders Nilsson
Fotboll, Dam, VM, ttondelsfinal, Tyskland - Sverige

Foto: Bildbyrån.

Det är enkelt att analysera gårdagens åttondelsfinal: Sverige förlorade mot ett jävligt mycket bättre lag.

Vi kan prata om detaljer eller om vad som gick fel. Analysera försvarsmissarna från Emma Berglund och Amanda Ilestedt som ledde till 1-0 och 2-0. Eller förvånas över Lotta Schelin och det obefintliga anfallsspelet. Men det hjälper liksom inte. Idag kan vi bara konstatera att Sverige just nu befinner sig ganska långt från världstoppen.

Det här var mästerskapet där allt gick fel. Allt från försvarsspel, skadebekymmer, hashtags, Lotta Schelin och mediabojkott. Det blev extra tydligt hur den energifyllda Pia Sundhage från 2013 numera är en grå skugga av sig själv. Efter förlusten igår sa hon: ”Vi var sämre än vi borde vara”. Nja, skulle jag säga. Igår visade Sverige inställning. Alla elva spelare ville, de ville så jävla gärna vinna den där matchen. Sverige var inte så jäkla dåliga igår – Tyskland var förbannat bra. Men det svenska laget känns just nu lite som Sundhage: trötta.

Det kanske var bra att det blev så tydligt igår. För nu måste det ske som så många andra nationer redan gått igenom. Det är dags för en generationsväxling – på riktigt. Börja om, bygga nytt, våga. Just nu finns inget att luta sig tillbaka mot eller skylla på. Det m å s t e ske. Om det blir Pia Sundhage eller någon annan som driver det – det är en annan fråga.

Spelarbetyg (1-5)

Hedvig Lindahl 3
Släppte in fyra mål – men Lindahl såg till att siffrorna inte blev större.
***
Emma Berglund (ut 80) 2
Spelade fel vid 1-0 och hade det jobbigt på sin kant.
Amanda Ilestedt 2
En okej match – men var för vek i duellen mot Mittag som gav straff.
Nilla Fischer 2
Gjorde inget större väsen av sig, men höll ihop backlinjen på ett bra sätt.
Jessica Samuelsson (ut 45) 1
Visar enorm vilja, men hade det väldigt jobbigt mot Simone Laudehr. Utbytt i halvlek.

***
Elin Rubensson (ut 67) 3
Den som hotade tyskorna allra mest. Obegripligt att hon blev utbytt.
Caroline Seger 3
Blandar och ger, men när hon kommer rättvänd med boll blir det farligt varje gång.
Linda Sembrant 2
Gör en stabil insats och ett nytt mål, som ger henne skyttedrottningstiteln.
Therese Sjögran 4
Bäst i det svenska laget i sin sista landskamp. Sjögran försökte och försökte.

***
Lotta Schelin 2
Igår fanns intentioner som inte funnits innan, men trots det en allt för svag insats.
Sofia Jakobsson 3
Åter igen det bästa anfallsvapnet med sin energi och snabbhet.
***
Lina Nilsson (in 45) 2
Skulle tillföra backlinjen en offensiv. Gjorde inte det.
Kosovare Asllani (in 67) 2
Höll i bollen och var nära att komma igenom några gånger. Men inte så mycket mer.
Jenny Hjohlman (in 80) 1
Gjorde inget större avtryck i sin VM-debut.

 

/Maja Johansson

Cynism är nyckeln till framgång

av Anders Nilsson

Tyskland är tunga favoriter inför kvällens VM-åttondelsfinal.
Trots det har Sveriges skrällchanser sällan varit större än nu.
Nyckeln till blågul seger stavas cynism.

Ni vet vad som har hänt och hur det har sett ut. Tyskland slutade etta i sin grupp medan Sverige fick förlita sig på en sista livlina för att kliva vidare från gruppspelet som trea bakom USA och Australien.

Har ni följt VM-turneringen riktigt noga vet ni också att det tyska anfallsspelet stundtals har imponerat stort, medan det svenska gått på kryckor.
Men ni har också sett de brister och blottor som faktiskt finns i det tyska laget. Svagheter som passar Sverige som hand i handske och som rätt utnyttjade kan förvandla en svag svensk VM-insats till ett succé-mästerskap.

Jag syftar så klart på det höga och närmast naivt höga tyska försvarsspelet där de väldigt tempofattiga mittbackarna Annike Krahn och Saskia Bartusiak lämnas väldigt ensamma och sårbara.

De tyska mittbackarna är inte tröga, de är faktiskt långsamma som sniglar – vilket passar Sveriges vinthundar Lotta Schelin och Sofia Jakobsson löjligt bra. Att Nadine Angerer inte alls sett ut som den världsmålvakt hon var när Tyskland tog EM-guld för två somrar sedan gör inte saken sämre med blågula ögon sett.

Ni förstår vartåt det lutar, vart jag är på väg.

Sveriges chanser att överraska är som jag ser det ganska goda, insatserna i gruppspelet till trots. Tysklands svagheter passar nämligen Sveriges styrkor närmast perfekt. Det är genomförandet, sättet att spela som blir avgörande.

Om Nilla Fischer & Co spelar lågt, välorganiserat och med en nära nog militärisk disciplin kommer man att få fina möjligheter att ställa om, att gå från ett kompakt och aggressivt försvarsspel till blixtrande kontraattacker.

Där ligger nyckeln till en svensk skrällseger, där finns den stora chansen att skrälla i kväll. Cynism, mina damer och herrar, är nyckeln till vidare avancemang för Pia Sundhages landslag.

När rädslan att förlora är större än viljan att vinna

av Anders Nilsson
Fotboll, Dam, VM, Australien - Sverige

Foto: Bildbyrån.

Det må vara en klyscha – men igår var Pia Sundhage och Sverige rädda. Det var ett uddlöst, lättläst och nervöst lag som nu väntar på att få möta Tyskland eller att åka hem.

Jag var oroad innan. Mycket för att unga Australien har imponerat på mig med sitt snabba, passningsorienterade och direkta spel. Åtminstone i de första halvlekarna – sedan har de tröttnat. Inatt satte de fart direkt och spelade ut Sverige fullständigt. De tog också rättvist ledningen i den 4:e minuten genom storstjärnan Lisa de Vanna. Sex minuter senare och från ingenstans gjorde sedan Sofia Jakobsson sitt första VM-mål och kvitterade till 1-1. Ett resultat som stod sig matchen ut. Första halvlek var okej från svensk del. Det fanns intentioner, speciellt när mittfältet och Caroline Seger blev allt mer involverade i spelet.

I andra var det dock elva rädda spelare och en ännu räddare förbundskapten som man fick se. Ju längre matchen gick ju mer väntade jag på den offensiva attack som skulle ge svensk seger och ett avancemang till åttondelsfinal – men den kom aldrig. När matchen stod och vägde som mest så agerade ledningen. Först kom Kosovare Asllani in. Sen bytte Pia Sundhage in vänsterbacken Sara Thunebro som högerback och lät högerbacken Jessica Samuelsson spela vidare som vänsterback. Det var ett av de underligaste bytena jag sett. Det var också ett mycket tydligt tecknen på att rädslan att förlora var större än viljan att vinna.

Schelins största problem

Varför vann vi inte? För att anfallsspelet var lika obefintligt som under tidigare matcher. Förutom några fina ruscher av målskytten Jakobsson så skapade inte Sverige några riktigt klara chanser. Det fanns inget kombinationsspel, inga genomskärare i djupled, inga soloprestationer… Sveriges anfallsspel handlar just nu om fasta situationer.

Och längst fram finns vår stjärna, vår notoriska målskytt, spelaren som alla lag fruktar… som inte kan leverera när det gäller. För nog är väl det ändå Lotta Schelins största problem? Mot USA sa hon att hon fick lägga all kraft i defensiven. Jag köper det. Igår sa hon att hon är för ensam på topp. Det köper jag inte. För det första ska en spelare med hennes kapacitet kunna skapa lägen själv och från ingenstans mot lag som Australien (och Nigeria). Bredvid sig igår hade hon Therese Sjögran, som är en mästare på att hålla i boll. Det borde underlätta. På ena kanten fanns Sofia Jakobsson, som löper och löper och löper. Det borde också underlätta.

Vi slår inte Tyskland

Jag är rätt så säker på att åttondelsfinalen är klar trots gårdagens resultat. Brasilien ska slå Costa Rica tio gånger av tio – även om laget vilar sina största stjärnor. Så låt oss utgå från att Marta hjälper ”sitt andra land”. Ja, då väntar Tyskland. Och det finns inte en chans i världen att vi slår dem. Inte med det spel vi hittills visat upp. Punkt.

***

Spelarbetyg (1-5)

Hedvig Lindahl 2
Gör en okej match förutom att hon var passiv vid målet.
***
Elin Rubensson 3
Rivig och bra offensivt. Den i backlinjen som överraskat mest.
Nilla Fischer 2
En stabil insats – men inte så mycket mer.
Amanda Ilestedt  2
Kommer fel vid målet och slår bort en del passningar.
Jessica Samuelsson 2
Visar en enorm vilja som vanligt – men har en del att önska i passningsspelet offensivt.
***
Sofia Jakobsson 2
Löper och sliter matchen igenom, men skapar inga riktigt farliga lägen förutom målet.
Caroline Seger 3
Tog tag i mittfältet efter 1-1 och var en av Sveriges bästa.
Lisa Dahlkvist 2
Dahlkvist var väldigt osynlig och inte alls lika duellstark som i förra matchen.
Lina Nilsson 1
Helt osynlig i anfallsspelet.
***
Lotta Schelin 1
Det fanns lite mer intentioner än innan – men kraven är höga.
Therese Sjögran 3
Höll i bollen och försökte gång på gång – men utan resultat.
***
Kosovare Asllani (in 74) 2
Bytet kom för sent. Asllani bidrog med bolltrygghet.
Sara Thunebro
(in 76) 2
Jag har ingen aning om vad hon skulle in och göra.

/Maja Johansson

Let´s call it a lyft

av Anders Nilsson

Efter 3–3 mot Nigeria var det nog inte bara jag som hade en liten klump av oro i magen inför nattens match mot USA. De svenska försvarsspelet rämnade, spelarna agerade var för sig och laget spelade otroligt oorganiserat.

Mot USA svarade blågult för en enorm uppryckning. Ett väldigt mycket bättre organiserat och disciplinerat svenskt lag kryssade (0–0), men kunde om marginalerna varit på rätt sida till och med fått med sig tre poäng.

Nästan allt var bättre jämfört med Nigeriamatchen. Försvarsspelet lägre och mycket mer kompakt, mittfältet likaså och på topp var Therese Sjögran riktigt härligt aktiv och riktig bra.

Den nykomponerade backlinjen skötte sig väldigt bra och spelade nödvändigt rejält och tufft, vilket skapade trygghet. På mittfältet var de kosmetiska passningarna och värdelösa alibilöpningarna nästan som bortblåsta, vilket hade hög verkningsgrad.

De svenska spelarna jobbade hårt, krigade och slet sig till en mycket välförtjänt poäng – som alltså kunde blivit tre.

Den enda spelare som föll ur ramen var hon som ska leda laget, skyttedrottningen Lotta Schelin. Lyonstjärnan var osynlig mot Nigeria och blek som ett lakan mot USA. Det hände inget, absolut inget runt den starkast lysande svenska stjärnan.

Men låt oss strunta i det i dag. Sverige ryckte upp sig, hittade nödvändig disciplin och livsviktig organisation. Nu väntar en riktigt rysare mot Australien där Sverige till skillnad från i natt inte kan dra nytta av att att låta motståndarlaget vara spelförande.

Mot ”Matildas” måste allt som fungerade mot USA fungera igen, då måste allt som var nära att resultera i chanser och mål mot den kaxiga guldfavoriten resultera på riktigt.

Kategorier VM

Om jag varit Pia

av Anders Nilsson

Det är Pia Sundhage som är förbundskapten, det är hon som bestämmer.
Men om jag, om så bara för ett dygn, hade fått göra hennes jobb hade jag gjort det annorlunda.

Många tränare drömmer om att bli förbundskaptener. Jag är inte en av dem. Det är en krävande position som förpliktigar, ett jobb som kostar på – särskilt under ett mästerskap.

Pia Sundhage vet hur det är, hon känner till spelets regler sedan tidigare. Att hon nu sannerligen synas i sömmarna kommer därför inte som någon överraskning. Ord vinklas, citat tas ur sina sammanhang och minsta lilla miss förstoras upp så mycket det bara går.

Det råder inget snack om att hon har ett tufft jobb, en riktigt jävla utsatt position, där kritiken ibland kan bli mördande hård – och där hyllningarna kan nå himmelska höjder.

Så ser verkligheten ut för en förbundskapten. Och den verkligheten klarar jag mig väldigt bra utan.

Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att få styra och ställa för en dag. Ibland önskar jag till och med att jag fick dra upp de taktiska riktlinjerna inför en match. I dag är en sådan dag.

Anfall är inte bästa försvar
Om Sundhage har förkärlek till och fokuserar mest på det offensiva spelet är min fasta övertygelse att ett välorganiserat och bra försvarsspel är grunden till allt gott.

Med en närmast naiv tro på ett kompakt och disciplinerat defensivt spel defensiv är jag övertygad om att Sverige inte bara skulle kunna besegra USA i natt, utan också gå långt i VM – om man spelade lite annorlunda.

Jag hade valt att spela med ett betydligt lägre utgångsläge, dels för att skydda ytan bakom backlinjen bättre och dels för att inte utsätta Nilla Fischer, Emma Berglund och Lina Nilsson löpdueller i djupled.

Nästa steg hade varit att minska avståndet mellan spelare och lagdelar. Jag hade fokuserat på att krympa ytorna, hålla laget väldigt kompakt med hjälp av extrema överflyttningar i försvarsfas – ungefär som Frankrike agerar.

Jag hade verkligen jobbat stenhårt för att få laget att vara så kort och kompakt att spelarna inte kan undgå att vara aggressiva när de försvarar.

Cyniskt och direkt
Offensivt hade jag lagt alla ägg i samma korg och satsat fullt ut på ett snabbt och ganska rakt omställningsspel. För det är i övergångarna mellan försvar och anfall som så otroligt många fotbollsmatcher avgörs. Och det är i den fasen det svenska landslaget dessvärre har en hel del att jobba på.

Men nu är verkligheten som den är, Pia är Pia och jag är jag. Det är hon som är förbundskapten, det är hon som bestämmer. Men jag är tämligen övertygad om att Caroline Seger & Co skulle kunna nå längre med ett mer cyniskt spelsätt – i synnerhet som man har vindsnabba Lotta Schelin och Sofia Jakobsson på topp.

De 14 oerfarna

av Anders Nilsson

”Vissa spelare är inte så erfarna”, sa Pia Sundhage efter 3–3 mot Nigeria. Orden syftade till att förklara varför det svenska landslaget inte lyckades hålla försvaret kompakt och undvika en mot en-situationer.

Frågan är vilka av spelarna hon tänkte på? Av de 14 spelare som fanns på planen mot Nigeria saknade bara två, Elin Rubensson och Amanda Ilestedt, erfarenhet från tidigare mästerskap.

Övriga tolv har deltagit i mästerskapsslutspel tidigare – och de flesta har spelat såväl EM, VM som OS. Jag har förståelse för att allt inte blir helt rätt i snabba svar till journalister efter matcher, särskilt när matcherna gestaltat sig som Sveriges i går. Men jag köper inte att förbundskaptener tar till faktiska osanningar.

Sant är dock att två 22-åringar med relativt få landskamper på sina samveten kastades in i hetluften i går – och svarade båda två för godkända insatser.

De övriga tolv kan knappast räknas som oerfarna eller jätteunga.

Sveriges spelare i matchen mot Nigeria:

Hedvig Lindahl, 32 år, 111 landskamper

***

Elin Rubensson, 22 år, 22 landskamper

Nilla Fischer, 30 år, 134 landskamper

Emma Berglund, 26 år, 39 landskamper

Lina Nilsson, 27 år, 68 landskamper

***

Kosovare Asllani, 25 år, 80 landskamper

Lisa Dahlkvist, 28 år, 99 landskamper

Caroline Seger, 30 år, 141 landskamper

Therese Sjögran, 38 år, 213 landskamper

***

Lotta Schelin, 31 år, 153 landskamper

Sofia Jakobsson, 25 år, 60 landskamper

***

Olivia Schough, 24, 26 landskamper

Linda Sembrant, 28 år, 60 landskamper

Amanda Ilestedt, 22 år, 10 landskamper

Sida 1 av 7
  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan D Lundin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB