Efter 117 landskamper och 46 mål meddelar superanfallaren och kämpen Kelly Smith att hon slutar i landslaget. Själv startar jag upp och om här i bloggen.

En månad, lite drygt, har jag varit borta. Men varje slut följs av en ny början och för min del startar ett nytt kapitel i bloggen här och nu. Saker och ting kommer att vara sig lika, men en del kommer att förändras …

Nog om mig. Den stora nyheten den här veckan är att Englands kanske allra bästa spelare de senaste 20 åren slutar i landslaget. Och hon lämnar ett lika stort som svårfyllt efter sig, Kelly Smith.

Beslutet är dock lätt att förstå med tanke på att hon varit enormt skadedrabbad och bara spelat till och från de senaste åren.

”Varje dag en kamp”
36-åringen har dessutom brottats med betydligt större problem än fotbollsrelaterade skador och hennes framgångsrika karriär har kantats av alkoholproblem och depressioner.

Inför EM-turneringen 2013 pratade jag med Smith. Det som skulle bli en kort telefonintervju slutade med ett långt samtal om allt från fotboll, skador och chanserna att komma i form inför turneringen till comebacker, depressioner och hennes alkoholproblem.

Det var ett av de mest utlämnande samtal jag fört med en spelare. Smith var så genuin och transparent att jag blev överraskad.

Samtalet gav mig inte bara bra underlag till en intervjuartikel, den gav mig också en oerhört positiv bild av en stark person och en anfallare i absolut världsklass.

Med bakgrund av just det samtalet känns den engelska stjärnans beslut att sätta punkt för landslagskarriären lite extra tråkigt. Jag hade verkligen Kelly Smith att spela ett sista stort mästerskap.

Allt har ett slut och min nystart eller comeback stannar här, med en länk till artikeln som blev till efter det där långa och väldigt givande samtalet med den engelska superstjärnan: ”Varje dag en kamp”.