Efter 3–3 mot Nigeria var det nog inte bara jag som hade en liten klump av oro i magen inför nattens match mot USA. De svenska försvarsspelet rämnade, spelarna agerade var för sig och laget spelade otroligt oorganiserat.

Mot USA svarade blågult för en enorm uppryckning. Ett väldigt mycket bättre organiserat och disciplinerat svenskt lag kryssade (0–0), men kunde om marginalerna varit på rätt sida till och med fått med sig tre poäng.

Nästan allt var bättre jämfört med Nigeriamatchen. Försvarsspelet lägre och mycket mer kompakt, mittfältet likaså och på topp var Therese Sjögran riktigt härligt aktiv och riktig bra.

Den nykomponerade backlinjen skötte sig väldigt bra och spelade nödvändigt rejält och tufft, vilket skapade trygghet. På mittfältet var de kosmetiska passningarna och värdelösa alibilöpningarna nästan som bortblåsta, vilket hade hög verkningsgrad.

De svenska spelarna jobbade hårt, krigade och slet sig till en mycket välförtjänt poäng – som alltså kunde blivit tre.

Den enda spelare som föll ur ramen var hon som ska leda laget, skyttedrottningen Lotta Schelin. Lyonstjärnan var osynlig mot Nigeria och blek som ett lakan mot USA. Det hände inget, absolut inget runt den starkast lysande svenska stjärnan.

Men låt oss strunta i det i dag. Sverige ryckte upp sig, hittade nödvändig disciplin och livsviktig organisation. Nu väntar en riktigt rysare mot Australien där Sverige till skillnad från i natt inte kan dra nytta av att att låta motståndarlaget vara spelförande.

Mot ”Matildas” måste allt som fungerade mot USA fungera igen, då måste allt som var nära att resultera i chanser och mål mot den kaxiga guldfavoriten resultera på riktigt.