Startsida / Inlägg

Landslagsmålvakt till Sverige

av Anders Nilsson

Rosengård är på jakt efter en målvakt. Eskilstuna likaså. Och kanske även Linköping. Intressant nog är de toppklubbarna ute efter samma spelare – Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod.

Kathrin Längert har fått lämna mästarklubben Rosengård. Emelie Almesjö har sagt adjö till serietvåan Eskilstuna. Nu är båda klubbarna ute efter att stärka upp sina respektive trupper med en första- eller andrekeeper.

Mycket, till och med väldigt mycket, talar för att båda lagen fajtas om att få Erin McLeods namnteckning på ett nyprintat avtal. Som av en händelse framkommer det i en intervju med Vancouver Sun att den kanadensiska VM-målvakten drömmer om att spela i antingen Rosengård eller Eskilstuna.

Om Linköping är med i samma race låter jag var osagt. Klubben står just nu med två målvakter, men ingen av dem är naturliga förstaval i damallsvenskan.

Erin McLeod är bra. Riktigt bra. Men hon kostar en rejäl slant också. Samtidigt finns det målvakter på hemmaplan som är lika eller åtminstone nästan lika bra – och betydligt mycket billigare.

Personligen så anser jag att svenska klubbar generellt sett är lite för bra på att gå över ån efter vatten. Jag säger inte att så är fallet i kampen om Erin McLeod, utan över huvud taget.

Det finns många svenska spelare med stor potential, med möjligheter att ta jättestora utvecklingskliv – bara de hamnar i rätt miljö. Två färska exempel är Pauline Hammarlunds utväxling i  och Olivia Schoughs dito i Eskilstuna. Två spelare som tidigare fört en tynande och långt ifrån imponerande tillvaro i andra klubbar har kommit till klubbar där de fått möjlighet att blomma ut, att växa och ta fantastiska steg.

Hur kommer det sig då att så många klubbar missar de guldkorn som faktiskt finns på nära håll och värvar mycket avsevärt dyrare spelare från utlandet istället? Det enkla och krassa svaret är att många klubbar har för dålig koll.

Istället för att åka regionen eller kanske till och med landet runt och se många matcher låter de sig vara i händerna på agenter. För somliga klubbar kan det vara en ekonomisk fråga, att man faktiskt inte har ekonomiska möjligheter att ge sig ut i landet för att se och scouta spelare, för andra handlar det om bekvämlighet.

Naturligtvis är det enklare att få en lista på spelare från en agent än att köra eller åka några hundra mil för att se halvtaskiga matcher i förhoppning om att hitta en framtida stjärna. Men det är också dyrare, i långa loppet.

Nu kan jag låta som en bitter och klagande gubbe, och det är jag också från tid till annan. Men när det handlar om spelarrekrytering vet jag sannerligen vad jag pratar om, där har jag snustorrt på fötterna. Det har jag ju nämligen själv ägnat mig åt i ett antal år.

Så vad vill jag egentligen säga med det här inlägget? Jo, att majoriteten av de damallsvenska klubbarna skulle kunna spara tiotusentals, kanske till och med hundratusentals, kronor varje år om de jobbade mer som Piteå gör, eller Gefle i herrarnas allsvenska – istället för att rekrytera från spelarlistor de får på mejl från agenter.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Martin Björkman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB