Arkiv för tagg Pauline Hammarlund

- Sida 1 av 3

Landslagsmålvakt till Sverige

av Anders Nilsson

Rosengård är på jakt efter en målvakt. Eskilstuna likaså. Och kanske även Linköping. Intressant nog är de toppklubbarna ute efter samma spelare – Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod.

Kathrin Längert har fått lämna mästarklubben Rosengård. Emelie Almesjö har sagt adjö till serietvåan Eskilstuna. Nu är båda klubbarna ute efter att stärka upp sina respektive trupper med en första- eller andrekeeper.

Mycket, till och med väldigt mycket, talar för att båda lagen fajtas om att få Erin McLeods namnteckning på ett nyprintat avtal. Som av en händelse framkommer det i en intervju med Vancouver Sun att den kanadensiska VM-målvakten drömmer om att spela i antingen Rosengård eller Eskilstuna.

Om Linköping är med i samma race låter jag var osagt. Klubben står just nu med två målvakter, men ingen av dem är naturliga förstaval i damallsvenskan.

Erin McLeod är bra. Riktigt bra. Men hon kostar en rejäl slant också. Samtidigt finns det målvakter på hemmaplan som är lika eller åtminstone nästan lika bra – och betydligt mycket billigare.

Personligen så anser jag att svenska klubbar generellt sett är lite för bra på att gå över ån efter vatten. Jag säger inte att så är fallet i kampen om Erin McLeod, utan över huvud taget.

Det finns många svenska spelare med stor potential, med möjligheter att ta jättestora utvecklingskliv – bara de hamnar i rätt miljö. Två färska exempel är Pauline Hammarlunds utväxling i  och Olivia Schoughs dito i Eskilstuna. Två spelare som tidigare fört en tynande och långt ifrån imponerande tillvaro i andra klubbar har kommit till klubbar där de fått möjlighet att blomma ut, att växa och ta fantastiska steg.

Hur kommer det sig då att så många klubbar missar de guldkorn som faktiskt finns på nära håll och värvar mycket avsevärt dyrare spelare från utlandet istället? Det enkla och krassa svaret är att många klubbar har för dålig koll.

Istället för att åka regionen eller kanske till och med landet runt och se många matcher låter de sig vara i händerna på agenter. För somliga klubbar kan det vara en ekonomisk fråga, att man faktiskt inte har ekonomiska möjligheter att ge sig ut i landet för att se och scouta spelare, för andra handlar det om bekvämlighet.

Naturligtvis är det enklare att få en lista på spelare från en agent än att köra eller åka några hundra mil för att se halvtaskiga matcher i förhoppning om att hitta en framtida stjärna. Men det är också dyrare, i långa loppet.

Nu kan jag låta som en bitter och klagande gubbe, och det är jag också från tid till annan. Men när det handlar om spelarrekrytering vet jag sannerligen vad jag pratar om, där har jag snustorrt på fötterna. Det har jag ju nämligen själv ägnat mig åt i ett antal år.

Så vad vill jag egentligen säga med det här inlägget? Jo, att majoriteten av de damallsvenska klubbarna skulle kunna spara tiotusentals, kanske till och med hundratusentals, kronor varje år om de jobbade mer som Piteå gör, eller Gefle i herrarnas allsvenska – istället för att rekrytera från spelarlistor de får på mejl från agenter.

Seriens bästa stannar

av Anders Nilsson

Damallsvenskans bästa vänsterfot återfinns i Piteå – även nästa säsong.
I dag blev det klart att June Pedersen stannar kvar i överraskningslaget.

Spelarkarusellen har inte stått still, tvärtom. Eskilstuna har förlängt med såväl Malin Diaz som isländskan Glodis Perla Viggosdottir sedan mitt senaste inlägg.

Men det har hänt mycket mer än så.

Mallbacken har fått ny tränartrojka, Umeå har säkrat upp nyckelspelaren Rita Chikwelu över ännu en säsong och värvat Sabrina Henriksson. Längre norrut, i Piteå, har Hanna Pettersson och norskan June Pedersen kritat på för ytterligare ett år. Piteå har även värvat forwarden Felicia Karlsson från Eskilstuna.

Allra mest har det hänt i Kopparbergs/Göteborg som förlängt med trotjänarna Anna Ahlstrand, Sara Lindén och långtidsskadade målvakten Loes Geurts. Dessutom har man lyckats locka till sig Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund.

Göteborgs val både förvånar och imponerar. Hammarlund är en bra rekrytering som kan slå riktigt, riktigt väl ut. Då har jag svårare att förstå tankegångarna bakom beslutet att behålla Geurts som varit borta på grund av hjärnskakning väldigt länge, särskilt som man redan har Fanny Lund och kontrakterat Jennifer Falk.

Umeås strategi står inte heller helt klar för mig. Chikwelus namnteckning var lika nödvändig som värdefull, men rekryteringen av Henriksson såg jag aldrig komma. Kanske vet klubben något som jag inte känner till.

Då tycker jag att Piteås val av ersättare till Pauline Hammarlund visar på en betydligt tydligare plan för lagbygget. I Felicia Karlsson kan sportchefen Leif Strand ha hittat precis den anfallare klubben behöver för att fylla luckan efter Hammarlund och ta nästa steg.

***

Mina främsta fundering just nu är: Vilken klubb som knyter till sig Katrin Schmidt?

Men jag undrar också vilka klubbar som har bäst spelarkoll och plockar guldkornen från degraderade AIK och Hammarby.

 

Ett litet fall framåt

av Anders Nilsson

Tre matcher, tre vinster. Sverige har fått en riktigt smakstart på EM-kvalet.
Kvällens match mot Danmark gav tre nya poäng och mer hopp inför OS-kvalet.

Men, det är ändå på tok för tidigt att hylla spelet och höja laget till skyarna. Nog för att Sverige var bättre, skapade fler och vassare chanser – men mot ett Danmark som inte lyckades kvalificera sig till VM tidigare i somras.

I OS-kvalet väntar än tuffare motstånd för Pia Sundhages landslag. Som tur är finns det tid att justera och finslipa detaljer tills dess.

Tillbaka till matchen på Gamla Ullevi som spelades inför storpublik, 11 244 åskådare. Någon klang och jubelföreställning var det inte fråga om. Snarare en jämn, under långa stunder tempofattig, match där det svenska försvaret inte ställdes på särskilt många svåra prov eftersom Danmark konsekvent vägrade att hota i djupled.

Så frågorna om Sundhage hittat rätt i backlinjen och i försvarsspelet blev obesvarade.

De svar som gavs var dock positiva. Caroline Seger gjorde sin bästa landskamp på länge. PSG-spelaren var aktiv, delaktig och inblandad i det mesta Sverige skapade i offensiv riktning.

Hon satte dessutom dit segermålet efter en timmes spel.

Även Lisa Dahlkvist såg pigg ut, låt vara mot ett danskt mittfält som inte var det snabbaste som klivit in på Gamla Ullevis hösttunga gräs. I anfallet visade Olivia Schough fart, fantasi och fortsatt fin form.

Eskilstunaanfallaren var pigg matchen igenom och svarade för ett riktigt fint förarbete till Segers 1–0-mål. Sofia Jakobsson var löpvillig och rapp i vanlig ordning, dessvärre gjorde Lotta Schelin ännu en i raden av bleka insatser.

Lyonspelaren har inte målat i blågult sen i maj, om man ser till spelmål. Oroväckande? Ja, absolut. Men Schelin har sina bästa år bakom sig och jag tror inte att ”den gamla Lotta” kommer tillbaka igen.

Sådan är fotbollen, sådant är livet.

Desto mer glädjande då att Stina Blackstenius fick göra landslagsdebut. Tolv minuter fick hon på sig, Linköpingsforwarden – och betydligt fler kommer det att bli.

Blackstenius inhopp var tillsammans med Segers mittfältsspel och tre nya poäng de största glädjeämnena i Göteborg i kväll, på planen. Vid sidan av var rekordpubliken den största höjdaren.

***

Jag önskar att Sundhage hade modet att lyfta ut en blek Lotta Schelin och ge plats till säsongens hetaste anfallare, Pauline Hammarlund. Form är färskvara och Piteåspelaren har varit i ruskigt bra slag länge, till skillnad mot Schelin.

***

Ytterbackarna Jessica Samuelsson och Elin Rubensson klarade sig ganska bra i mötet med Danmark. Fysiskt sett är båda två en tillgång, spelmässigt inte lika mycket så.

Ett par dussin felpassningar räcker som motivering.

***

Årets sista tävlingsmatch slutade med seger. Ett skönt sätt att sätta punkt för ett svajigt och långtifrån lysande svenskt landslagsår.

När landslaget spelar tävlingsmatch nästa gång är det en OS-biljett i potten. Då måste spelet vara ett, kanske två snäpp bättre än det var i kväll. Men tills dess kan Sundhage & Co glädja sig åt en höst som givit tre raka vinster i EM-kvalet.

 

Rekordjämn guldstrid

av Anders Nilsson

Oj, vad tätt det är i toppen. Och tänk att striden kring nedflyttningsstrecket fortfarande lever. Damallsvenskan får en minst sagt högdramatisk avslutning – tacka Gaelle Enganamouit och Pernille Harder för det. 

Jag kan inte minnas när det var så tätt och så ovisst i toppen av tabellen med två ynka omgångar kvar att spela.

Damallsvenskan lever, både i toppen och i botten. Var guldet hamnar kommer knappas att avgöras förrän långt in i den sista omgången, och kampen om nytt kontrakt lever åtminstone en vecka till.

Eskilstuna besegrade Mallbacken med 2–0 samtidigt som Linköping bortaslog Kristianstad med 3–0. Två programenliga segrar kan tyckas, men att vinna när man måste, när ett SM-guld ligger i potten, är aldrig enkelt.

Eskilstunas seger innebar tre saker: att laget återtog serieledningen, att Gaelle Enganamouit med sitt 1–0-mål klev förbi Pauline Hammarlund i skytteligan och att Hammarby fortfarande har chansen att greja nytt kontrakt.

Linköpings trepoängare innebar två saker: att laget vägrar släppa taget om gulddrömmen, att Pernille Harder nu toppar damallsvenskans skytteliga. Harder gjorde nämligen två av målen i segermatchen.

Lita på att säsongsavslutningen blir helt sanslöst dramatisk. Lita på att det kommer att bli en strid på kniven in i det sista. Frågan är väl bara vilket lag som står där som segrare när allt väl är över?

Jag tror att Linköping tar hem det, att Eskilstuna slutar tvåa och att Rosengård blir trea. Harder & Co sitter i en riktigt spännande sits i och med att man möter både Eskilstuna och Rosengård.

Kan Linköping vinna båda sina återstående matcher blir man mästare, om inte lär guldet hamna hos det lag som tar poäng av Östgötalaget.

Bottenstriden då? Där talar det mesta för Mallbacken, något som kanske kan tala för Hammarby. Lagens möte nästa helg blir helt blir avgörande. Oddsen är på Mallbackens sida.

***

Pernille Harder fick inte fart på målskyttet direkt i säsongsinledningen, men vad gör väl det nu. Danskan har dundrat in 17 bollar och står därmed på samma antal mål som Eskilstunas Enganamouit och ett bättre än Piteås Hammarlund.

***

Jag har varit hård mot Olivia Schough många gånger, både i klubb- och landslagssammanhang. Den här säsongen har hon överträffat alla förväntningar och producerat fler poäng än hon någonsin gjort tidigare.

Att flytten till Eskilstuna gjort gott är det inget snack om. Schough har visat att hon kan prestera och leverera, vilket hon ska hyllas för. Det betyder dock inte att hon ska ha en fast plats i en landslagstrupp, inte i min bok i alla fall.

***

Linköping tog in ett mål på båda sina guldkonkurrenter.

***

Mallbackens målskillnad försämrades, vilket förbättrade Hammarbys chanser något lite.

***

Långt ifrån Eskilstuna, Kristianstad och Mallbacken blev Hedvig Lindahl och Marija Banusic ligamästare med Chelsea.

Rekordbra säsong

av Anders Nilsson

Tre nya mål, lika många poäng och en tredjeplatsen tabellen. Piteå har aldrig varit bättre, inte Pauline Hammarlund heller. 

När Piteå slog tillbaka Kif Örebro med 3-2 låg skyttedrottningen Pauline Hammarlund så klart bakom alla tre målen. Två av dem gjorde hon på egen hand, det tredje kom på den straff som hon tvingade fram. 

Örebro vägrade ge upp. Ogonna Chukwudi reducerade två gånger om, men marginalerna var inte på närkingarnas sida. Inte ens nära faktisk. 

Laget fick ett mål underkänt och blev beslutet på en, kanske till och med två, tre eller fyra, straffar. Det är verkligen inte Örebros år – vilket kan ha påverkat Rickard Nilssons beslut att inte fortsätta som tränare i klubben efter säsongen. 

Om det blåst motvind för Örebro så har Piteå haft lätt storm i ryggen under året. Laget har vunnit tolv av 20 matcher, gjort 41 mål och tagit lika många poäng. 

Med två matcher kvar att spela står det sedan länge klart att klubben gör sin i särklass bästa säsong i damallsvenskan och att man har chansen att knipa en Champions League-plats. 

Rekordbra har det också gått för Pauline Hammarlund. Anfallaren är uppe i 16 mål i och med kvällens två och delar åter damallsvenskans skytteliga.  

Att Hammarlund skulle bli en notorisk målmaskin var det nog ingen som hade räknat med innan säsongen startade, knappast ens hon själv. 

Hammarlunds spel och målfabrikation är en bidragande anledning till Piteås framgångsrika år och hela anledningen till att hon fått landslagsdebutera i höst. 

Den stora frågan är väl om Piteå kan och får behålla sin målspruta för efter den här säsongen är hon ett hett villebråd för andra klubbar – både i och utanför Sverige. 

Varför analysera?

av Anders Nilsson

Ibland behövs inga djupare analyser. Ibland räcker tre väntade premiärpoäng minst lika bra. Sverige reste till Moldavien för att ta sina tre första poäng i EM-kvalet och gjorde precis vad man föresatt sig att göra.

Sverige skulle bara vinna kvalmatchen mot Moldavien. Allt annat var otänkbart, till och med helt uteslutet. Och visst vann Sverige. Inte stort, men klart och fullt tillräckligt. Man passade dessutom på att slå ett rekord och låta en spelare debutera i landslaget.

Spelsystem hit, taktiska analyser dit …

Jag skulle kunna analysera det svenska spelet, argumentera för eller emot det faktum att förbundskapten Pia Sundhage hade chansen att ge fler oerfarna landslagsspelare chansen och betygsätta spelarnas insatser.

Men mot nationer som Moldavien fyller det ingen större funktion. Sverige skulle vinna och ta tre poäng och det gjorde man. Olivia Schough dödade matchen när hon gjorde 1–0-mål redan efter 16 sekunders spel (det snabbaste målet i damlandslaget någonsin), Lotta Schelin drygade ut ledningen till 2–0 på straff före halvtidsvilan och debutanten Pauline Hammarlund fastställde slutresultatet med sitt 3–0-mål i slutet.

Det räckte gott.

Sverige fick den start på EM-kvalet man skulle få och förväntade sig. I nästa match, den mot Polen, ställs det svenska laget och spelet på något lite större prov – men det skulle överraska mig väldigt om Sundhage & Co inte tar full pott även då.

***

Det var inte bara Olivia Schough som blev historisk i matchen mot Moldavien. Hedvig Lindahl spelade sin 113:e landskamp och tog därmed över landskampsrekordet på målvaktssidan från Elisabeth Leidinge.

***

En tråkigare nyhet är att Eskilstunas Elena Sadiku missar resten av säsongen. Sadiku som kom tillbaka med buller och bång från en svår knäskada tidigare under säsongen har återigen drabbats av en korsbandsskada.

Mycket nytt – gammalt problem

av Anders Nilsson

Flera nya spelare och ett helt nytt spelsystem är Pia Sundhages drag inför starten på EM-kvalet. Nu kvittar det om Sverige spelar 4-1-3-2, 4-4-2 eller 4-3-3 mot Moldavien och Polen, för lagen kommer ändå inte kunna sätta stopp för blågult.

En ny resa tar sin början för Pia Sundhages landslag. VM i Kanada har lagts till handlingarna och blicken är riktad framåt, mot EM-kvalet och senare extrakval till OS i Rio. Först ut väntar Moldavien på bortaplan därefter Polen i Göteborg.

Inför kvalspelet har Sundhage & Co både tvingats och valt att tänka nytt. Sara Thunebro, Charlotte Rohlin och Therese Sjögran har lämnat landslaget medan debutanter som Pauline Hammarlund och Elin Landström och oerfarna landslagspelare som Lina Hurtig, Magdalena Ericsson och Josefine Johansson kommit in. Dessutom ändrar man spelsystem – igen.

Efter mängder av insläppta mål under våren byttes 4-1-3-2 mot trygga, traditionella 4-4-2 som nu överges för 4-3-3. Anledningen är att förbundskaptenen vill få med fler offensiva spelare i startelvan.

Rätt eller fel är svårt att säga nu och lär inte vara mycket lättare att utvärdera efter matcherna mot Moldavien och Polen, två lag som inte ska kunna hota Sverige nämnvärt. Sett ur den synvinkeln är det bra matcher att testa ett nytt spelsystem, men med det senaste årets stora försvarsproblem i färskt minne är jag tveksam till en förändring i offensiv riktning.

Att nya spelare verkligen får chansen är bra och behövs. Att de får möjlighet att ta plats redan när EM-kvalet inleds är positivt och ett led i en helt nödvändig föryngring. Det innebär dock inte att den verkliga akilleshälen är kvar.

Sundhages största dilemma under sin tid som svensk förbundskapten är att hon inte lyckats sätta försvarsspelet. Det problemet försvinner inte över en natt och inte genom att byta spelsystem. Om Sverige vill höja sig från den nivå man höll under VM i Kanada måste spelet vila på ett välorganiserat och tryggt försvarsspel – vilket traditionellt inte grundlagts genom 4-3-3-uppställningar i svenska landslag – annars riskerar både spelet och laget att falla ihop, igen.

En trupp som andas nystart

av Anders Nilsson

Pia Sundhage presenterade en EM-kvaltrupp som innehöll det mesta. Etablerade stjärnor, intressanta comebacker och spännande debutanter – dessutom en riktigt överraskning: Umeås Hanna Glas.

Den svenska truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen andas omstart, nytänkande och framtid. Inte sedan hon testade spelare till höger och vänster under sin första tid som förbundskapten har Pia Sundhage tagit ut en så varierad och intressant trupp som i dag.

Kvar finns de erfarna, viktiga spelarna som ska bära laget i det kommande kvalspelet, spelare som Nilla Fischer, Lotta Schelin, Caroline Seger och Sofia Jakobsson. Med är också unga spelare som varit med en del och börjat etablera sig i landslaget, som till exempel Elin Rubensson och Amanda Ilestedt.

Dessutom ges relativt oerfarna och på flera håll riktigt formstarka spelare som Jenny Hjohlman, Magdalena Ericsson och Hilda Carlén chansen, – precis som comebackande Josefin Johansson och Lina Hurtig.

Därtill bjuder truppen på ett par högintressanta nykomlingar: Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund och Umeås succéback Hanna Glas.

Att Hammarlund skulle komma med var jag hundraprocentigt säker på, att Hanna Glas skulle göra det var bara något jag hoppades. Ja, hoppades. Om det är någon spelare som tagit stora kliv och imponerat under säsongen, vid sidan av Hammarlund, så är det just Glas.

Sundsvallstjejen har tagit riktigt rejäla kliv sedan hon lämnade Sunnanå för Umeå för två säsonger sedan och har under året visat upp ett spel som håller riktigt hög klass.

Glas är utan tvekan den stora skrällen i Sundhages 22 spelare starka trupp, Josefin Johansson och Lina Hurtig är rejäla, men glada, överraskningar.

Nu ska man naturligtvis inte ställa alldeles för stora krav på de nya eller nygamla landslagsspelarna, men därmed inte sagt att man kan ha förhoppningar. Som jag ser det har Ericsson, Glas, Rolfö och Hammarlund goda förutsättningar att etablera sig i landslaget, på sikt.

Hur som helst tycker jag att truppen till de inledande kvalmatcherna är den mest intressanta på väldigt länge. Den visar också att Sundhage & Co gör en nystart nu när kvalet inleds.

***

Kosovare Asllani är inte med i Sundhages trupp. Anledningen är att PSG-spelaren lämnat återbud av familjeskäl.

***

Varken Zecira Musovic eller Lina Nilsson kom med den här gången. Musovic hade sannolikt gjort det om Sundhage plockat med tre målvakter, Nilsson tycks av allt att döma vara petad.

***

Skyttedrottningen från F19-EM, Stina Blackstenius, ställdes utanför i samråd med klubbtränaren Martin Sjögren och U23-förbundskaptenen. Ett klokt beslut, som jag ser det. Blackstenius är ung och klivet till A-landslaget är stort och Linköpingsspelarens chanser kommer, var så säker.

De gör landslagsdebut

av Anders Nilsson

Senare i dag presenterar Pia Sundhage sin första landslagstrupp efter VM. Men redan nu kan jag avslöja ett par av överraskningarna som kommer att finnas med i den blågula truppen.

Förbundskapten Sundhage har väl inte strösslat sina tidigare landslagstrupper med jätteöverraskningar och oväntade val. I dag kan hon dock komma att bjuda på en skräll eller två.

Helt klart är att truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen kommer att innehålla ett par debutanter, minst. En av dem lär enligt uppgifter bli Rosengårds målvakt Zecira Musovic, en annan Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund.

Redan förra veckan nåddes jag av informationen att varken Carola Söberg (Kif Örebro) eller Sofia Lundgren (Hammarby) kommer att tas ut till landskamperna. Istället kommer Hilda Carlén (Piteå) och Zecira Musovic att få de två målvaktsplatserna bakom Hedvig Lindahl.

Om uppgifterna stämmer visar sig om några timmar.

Hur truppen kommer att se ut i sin helhet låter jag bli att spekulera kring, men att Stina Blackstenius funnits i Sundhages tankar inför trupputtagningen är ju ingen hemlighet. Frågan är väl om hon får chansen redan nu eller om får ytterligare lite tid på sig att mogna och utvecklas innan hon tar klivet in i det ”stora” landslaget.

Hur som helst så kommer den frågan att besvaras under dagen.

Glöm guldet, Rosengård

av Anders Nilsson

Rosengård ser allt mindre ut som ett guldlag för varje omgång som går. Mallbacken å andra sidan, ser mer och mer ut som ett lag som spelar i damallsvenskan även nästa år.

Inför säsongen var jag övertygad om, nej bergsäker på, att Rosengård skulle försvara sitt SM-guld. Relativt enkelt dessutom. Men förutsättningarna har förändrats ganska rejält sedan i våras.

Anja Mittag spelar i Paris Saint-Germain, Ramona Bachmann i Wolfsburg och Therese Sjögran är sportchef. Tränaren Markus Tilly, som ledde laget när säsongen startade, är ersatt av danske Jack Majgaard Jensen.

Spelarförlusterna har inneburit att Rosengårds vägvinnande spel kommit av sig, att slagstyrkan devalverats kraftigt och att man inte längre förfogar över landets bästa spelartrupp.

Efter 0–0 mot Kristianstad senast och 2–2 mot Piteå i dag har jag svårt att se hur Malmölaget ska klara av att försvara sitt SM-guld. Man spelar inte som ett mästarlag, man har inte den där självklarheten över sig som ett guldvinnande gäng brukar ha och man har kanske inte heller tillräckligt med tro på sin egen förmåga.

Om Rosengård tidigare hade en spelidé och ett anfallsspel som kunde mäta sig med Europas bästa går offensiven nu mycket mer på chans. Det vilar ett tungt ansvar på Marta och Natasa Andonovas axlar att kliva fram och avgöra matcher med sin skicklighet och spetskompetens.

Nej, guldet lämnar Malmö i år. Frågan är om det hamnar i Eskilstuna eller Linköping.

***

Piteå är värda att nämnas i mer än förbifarten. Laget är utan tvekan årets största positiva överraskning. En väldigt stor del i Piteås framgångar grundar står att finna i den otroliga tydlighet ifråga om spelidé och metod, som jag ser det.

Det är aldrig minsta lilla tveksamhet hos Piteås spelare hur de ska agera i givna situationer. Den tryggheten, tillsammans med en härlig lojalitet och Pauline Hammarlunds målglädje kan räcka hela vägen till en Champions League-plats.

***

Lika säker som jag var på att Rosengård skulle försvara guldet, lika övertygad var jag inför säsongen om att Hammarby skulle fixa nytt kontrakt – på AIK och Mallbackens bekostnad.

Nu är jag långtifrån lika säker.

Medan Mallbackens spel har blivit allt mer välorganiserat och framför allt tajtare, blandar Hammarby högt och lågt. Stockholmslaget släpper in näst mest mål i hela serien och har ännu inte fått någon vidare fart på fabrikationen framåt.

Efter Mallbackens 1–0-seger mot Kristianstad tidigare i dag håller jag laget som knapp favorit i streckstriden. En strid som mycket väl kan komma att avgöras när lagen möts i näst sista omgången.

Sida 1 av 3
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB