Sportjournalist som lever för fotboll.
Tänker mycket, tycker ännu mer och delar med mig av båda delarna.
Har tidigare jobbat med elitfotboll både på herr- och damsidan, men följer numer spelet från sidlinjen.
Den första kvartsfinalen i Svenska cupen blev en thriller. Kif Örebro ledde, hamnade i underläge, vände och vann mot Vittsjö – efter att Linda Hallin avgjort från elva meter.
Matcher i Svenska Cupen kan vara allt annat än intressanta, men gårdagens holmgång mellan Örebro och Vittsjö blev det rakt motsatta.
Det krävdes till slut straffar för att få till ett avgörande i en riktig svängig och dramatisk kvartsfinal.
I straffläggningen klev jättelöftet Linda Hallin fram och sköt sitt lag till semifinal.
Hallin, som missade hela fjolårssäsongen till följd av en korsbandsskada, byttes in efter 106 minuters spel och fick alltså lite senare ikläda sig rollen som matchvinnare.
Riktigt skoj för Örebrotalangen som är en av de unga spelarna som jag tror kan göra stora avtryck i årets damallsvenska.
Hon finns också med i min lista i Sportbladets Fotbollsbibel över unga spelare som jag tycker att man ska hålla ögonen på under säsongen.
Kopparbergs/Göteborgs jakt efter en mittfältare är över.
Klubben har skrivit ett tremånaderskontrakt med amerikanskan Sade Ayinde.
Sportchefen Lasse Svensson var nära att knyta Sherida Spitse till Göteborg tidigare i vinter. Men holländskan valde att gå till norska Lilleström.
Sedan dess har Kopparbergs/Göteborg varit ute efter att stärka upp truppen med ytterligare en mittfältare – och nu har man fått napp.
Den tidigare U-landslagsspelare för USA, Sade Ayinde, är klar för klubben.
Amerikanskan har kritat på ett kontrakt som sträcker sig över tre månader, men med möjlighet till förlängning.
Därmed är Göteborgsklubbens trupp sannolikt spikad inför den damallsvenska säsongen.
…
Umeå IK har fått positiva besked. U-landslagsspelaren Hanna Glas är tillbaka i full träning igen efter den korsbandsskada som höll henne borta från spel under hela fjolåret.
Därmed är det bara Jenny Hjohlman kvar på klubbens skadelista.
…
Även Rosengård fick positiva besked – i knappt 40 minuter.
Det var ungefär så länge som Ali Rileys comeback efter fotskadan, som tvingade henne till operation, varade.
Riley fick en smäll i träningsmatchen mot Helsingborgs P16-lag och tvingades lämna planen. Enligt Sydsvenskan verkar det inte vara någon större fara med australiensiskan, utan handlar om en ”magkaka”.
Rosengård dras ju som bekant med ett par skadeavbräck. Elin Rubensson ådrog sig en bristning i låret och missar VM-kvalmötet med Nordirland och nyförvärvet Kirsten van de Ven har problem med sviter efter en hjärnskakning.
I går tog Nanne Bergstrand över Hammarbys damlag – för ett par timmar.
Som gästtränare drillade Bajen-coachen klubbens elitettanspelare i ett pass på Kanalplan.
Hammarby har inlett ett spännande samarbete mellan herr- och damlaget.
Ett exempel utspelade sig på Kanalplan i går när Nanne Bergstrand, som till vardags tränar klubbens Superettanlag, höll i en träning för damlaget.
Och tanken är att smålänningen, som förde Kalmar till allsvenskt guld 2008, ska träna laget vid fler tillfällen.
Elin Rubensson missar VM-kvalmatchen mot Nordirland på grund av skada.
Sannolikt handlar det om den muskelbristning som hon ådrog sig när Rosengård mötte Lunds P17-lag i en träningsmatch förra onsdagen.
Kif Örebros mittfältare, Elin Magnusson, ersätter Rubensson i Pia Sundhages VM-kvaltrupp.
…
Det är fördel Birmingham inför returen i Champions League nästa vecka. Birmingham vann gårdagens kvartsfinal mot Arsenal med 1–0 efter mål av Remi Allen.
Kvartsfinal i Champions League låter stor och mäktigt.
Och det kunde det också vara.
Men faktum är att Tyresö kunde köra över österrikiska Neulengbach alldeles för enkelt.
Efter ett par minst sagt turbulenta veckor ställdes Tyresö på prov.
Eller kunde ha gjort det.
För det första kvartsfinalmötet i Champions League blev ingen värdemätare. Det blev en match mellan proffs och amatörer som Tyresö vann med solklara 8–1.
Därmed inte sagt att Tyresö inte presterade, för det gjorde man. Med råge.
Laget sprang och spelade helt enkelt sönder ett, förvisso naivt och tempofattigt, österrikiskt lag totalt.
Och man visade med eftertryck att man kunnat lägga den senaste tidens turbulens åt sidan, åtminstone för en stund.
För klubben kvarstår visserligen ovissheten om hur framtiden faktiskt ser ut. Men för laget ser läget betydligt ljusare ut.
Det visade man från tid till annan mot Neulengbach där spelglädjen var på plats och kvaliteten stundtals hög.
Nu gäller det att spetsa till spelet ytterligare ett snäpp eller två.
Då kan den här våren sluta med att laget faktiskt lyckas med sin målsättning – att vinna hela turneringen.
Semifinalplatsen är ju redan klar och vägen till final ligger utstakad.
Då är matchen utanför de kritade linjerna betydligt tuffare, den mot miljonskulder och för fortsatt överlevnad.
Tyresö står inför sin största match någonsin, kvartsfinalen i Champions League.
Samtidigt visar klubben upp stora brister i media- och krishantering.
På några få år har Tyresö klättrat från en undanskymd plats i de lägre serierna till toppen av svensk fotboll – rent fotbollsmässigt.
Den senaste tidens händelser har visat att organisationen och kunnandet runt omkring inte håller samma klass. Och det med eftertryck.
Klubben hade ganska lätt kunnat undanröja alla frågor och funderingar kring den rådande ekonomiska situationen.
En större öppenhet, bättre kommunikation och fler tydliga uttalanden hade sannolikt skänkt lugn till laget och flyttat fokus från ekonomi till mötet med österrikiska Neulengbach – om än bara tillfälligt.
Istället har Tyresö lagt locket på och nästintill förslutit detsamma.
I går gjorde sig spelarna otillgängliga för media. Mobiltelefoner stängdes helt
sonika av på rekommendation från klubbledningen.
När man i dag höll presskonferens inför söndagens match mot Neulengbach gjorde man klart och tydligt att inga frågor gällande klubbens ekonomi skulle besvaras.
Jag har förståelse för att tränaren Tony Gustavsson och mittbacken Linda Sembrant inte är de två bäst lämpade att prata om den ekonomiska krisen.
Men eftersom klubbens ordförande Hans Lindberg var på Svenska Fotbollsförbundets årsmöte hade man kunnat ha en annan representant på plats.
Ännu bättre hade förstås varit att stöka undan frågorna gällande klubbens ekonomi, den pågående rekonstruktionen och det så hemliga Afrikaprojektet i går.
På så sätt hade man sluppit frågor om annat än matchen i dag och sannolikt minskat trycket i morgon.
Strutsbeteendet gynnar inte Tyresö.
Särskilt inte i den situation som man faktiskt befinner sig i.
Det leder bara till fler spekulationer, ännu fler telefonsamtal och ett ökat tryck på klubben.
…
Samtliga spelare är tillgängliga för spel i morgondagens kvartsfinalmatch.
Det var i alla fall vad Tyresötränaren Tony Gustavsson sa vid dagens presskonferens.
Finska landslandslagsmålvakten Tinja-Riikka Korpela ska vara tillbaka i spel igen efter sina muskelbristningar och Linda Sembrant, som tränade på egen hand i dag, kommer att kunna spela mot Neulengbach.
Eller?
Antingen är det faktiskt som Gustavsson säger, eller så vill Tyresö mörka läget i laget inför matchen.
Svaret kommer så klart i morgon.
…
Enligt väldigt pålitliga källor fick Tyresös ordförande Hans Lindberg en hel del kritik av sina ordförandekollegor när Damallsvenskans klubbordföranden träffades i går.
Nya uppgifter om Tyresös projekt har läckt ut.
Information som sätter satsningen i en ny, mer positiv, dager.
Hans Lindbergs uttalanden har varit få och ganska intetsägande, vilket lett till spekulationer och felaktigheter.
Under förmiddagen har jag nåtts av ny information gällande Tyresös projekt i Afrika.
Och de nya uppgifterna omkullkastar teorin om att det skulle handla om ett samarbete med Ekvatorialguinea.
En källa med kopplingar till Tyresö berättar att projektet, som bara är sin linda är kopplat till ett annat afrikanskt land – alltså inte diktaturstaten Ekvatorialguinea.
Det ska heller inte vara fråga ett biståndsprojekt, utan ett socialt projekt eller engagemang.
Enligt samma källa är processen fortfarande bara i sin linda och mycket jobb återstår innan alla pusselbitar är på plats.
Om det hela faller väl ut kan Tyresö få hjulen i rullning innan nästa besök i Nacka tingsrätt, 5 juni. Om inte, ser framtiden mörk ut för Stockholmsklubben.
Tyresö lever vidare. Åtminstone några månader till.
I dag beslutade Nacka tingsrätt att rekonstruktionen av Tyresö Fotboll AB ska fortsätta.
Därmed har klubben köpt sig mer tid för att komma till rätta med sina problem.
Men tid är en sak och pengar en helt annan. Och det är det senare som Tyresö verkligen behöver.
Pengar som delvis ska hämtas från ett hemligt biståndsprojekt som ska drivas tillsammans med en afrikansk stat, (Ekvatorialguinea, enligt mina uppgifter).
Det var ganska knapphändiga uppgifterna som blev kända under dagens borgenärssammanträde.
Ändå var det den korta informationen om ett hemligt projekt som fick Skatteverket att ställa sig positiva till att låta rekonstruktionen av Tyresö Fotboll AB att fortsätta.
Jag gjorde ett ärligt försök att få veta mer om det här projektet och fick till sist tag i Tyresös ordförande Hans Lindberg.
Men Lindberg, som var kort i tonen och fåordig, ville inte säga mer än:
– Ni får reda på mer om projektet när vi kommunicerar ut det.
Lindberg har så klart rätt att hålla uppgifterna om projektet hemliga och för den delen lika mycket rätt att uttrycka sig som han vill.
Men med ett ekonomiskt skuldberg att göra sig av med inom loppet av tre månader kunde nog tydlig och matnyttig information göra mer nytta än skada för klubben.
Och personligen känner jag mig frågande till hela det här biståndsprojektet.
Vad innebär det egentligen? Varför har klubben valt att hålla projektet hemligt till i dag? Hur sannolikt är det att satsningen ska generera de fyra miljoner kronor som Tyresö faktiskt pratar om – och i så fall när?
Som jag ser det har Tyresö har en rad frågor att besvara – till spelare, fordringsägare och övriga klubbar i Damallsvenskan – både gällande den situation man befinner sig i och det projekt man nu fört fram i ljuset.
Men just nu väljer man att köra huvudet i sanden och lägga locket på.
På lördag håller klubben presskonferens inför kvartsfinalen i Champions League. Dagen därpå spelar man årets viktigaste match.
Då kommer man att tvingas besvara frågor om den ekonomiska situationen, det hemliga projektet och klubbens framtid var sig man vill eller inte.
För, som jag skrev inledningsvis, så lever Tyresö vidare. Åtminstone ytterligare några månader.
Och om klubben vill fortsätta att existera bör man nog börja räta ut de frågetecken som finns redan nu.
Minns ni hur det lät när Tyresö Fotboll AB:s ekonomiska kris blev offentlig?
En storsponsor hade svikit och kostnaden för en läktare hade blivit långt mycket högre än beräknat.
Det var i alla fall vad klubbens ordförande Hans Lindberg sa då.
De uteblivna sponsorintäkterna är så klart svåra att bevisa, men läktaren som Lindberg hänvisade till har knappast försatt klubben i den sits man nu befinner sig i.
Jag har tagit del av det aktuella avtalen mellan Tyresö kommun och Tyresö Event AB gällande nämnda läktare. I det står det svart på vitt att den totala kostnaden stannade vid 3,5 miljoner kronor – och kommunen tog halva ”smällen”.
Den resterande delen, 1 750 000 kronor, delades upp på ett hyr/köp-avtal med Yellowline AB. Tyresö Event AB har sedan avtalet upprättades betalat, och betalar fortfarande, av läktaren med 33 000 kronor plus moms per månad – i totalt 60 månader.
Men bara fram till 1 november förra året då Tyresö kommun löste de återstående kostnaderna.
Att klubben sedan dess beställt och uppfört ytterligare en läktare är en helt annan fråga och kostnad. En kostnad som sannolikt skulle kunna finansieras med lönekostnaderna för en av spelarna i truppen.
…
Jag har försökt nå Hans Lindberg för en kommentar, men han har trots ett 20-tal samtal och en handfull sms inte återkommit till mig.
Förbundskapten Pia Sundhage lyfte fram Elin Rubensson och Hanna Folkesson vid gårdagens presskonferens.
Men om Sverige ska gå långt i VM nästa år måste landslagsledningen också lyfta blicken.
Rosengårds Elin Rubensson och Umeås Hanna Folkesson fick mycket beröm av Pia Sundhage för sina insatser i Algarve Cup.
Och det med all rätt. Rubensson gjorde på det stora hela en klart godkänd turnering (åtminstone defensivt) och Folkesson presterade sin bästa fotboll i landslagströjan så här långt.
Men bra kan bli bättre och bättre kan bli … ja, åtminstone jäkligt bra.
Det krävs mer
Elin Rubensson skulle till exempel göra sig mer rättvisa som högerback än vänsterdito. Begåvad med en fin högerdoja vore det självklara valet att placera henne till höger, snarare än till vänster där hon fick husera i Portugal.
Och när det gäller Folkesson så tror jag att det finns en hel del mer att hämta.
Med futtiga nio landskamper på meritlistan talar mer speltid och ytterligare rutin för att Umeåmittfältaren ska kunna växa ytterligare i rollen på det svenska mittfältet.
Men positiv utveckling för två spelare räcker inte för att Sverige ska fira triumfer i VM i Kanada nästa sommar.
Det gör inte bättre duell- och huvudspel heller.
Blicken måste lyftas betydligt högre än så.
Vilka spelare har egenskaper och kvaliteter som kan lyfta det svenska landslaget till en ny nivå? Vilka är redo att göra det nästa sommar?
Och kanske allra viktigast, vilka kan bilda ett starkt och framgångsrikt kollektiv?
Inga rätta svar
Jag har inte svaren på frågorna, men jag är helt säker på att den trupp som spelade Algarve Cup behöver förändras och spetsas.
Det var helt enkelt lite för många blågula som inte har eller hade kapacitet att förändra, sticka ut eller göra skillnad. Lite för mycket mellanmjölk, helt enkelt.
Och en sak är säker, ”lagom” vinner inga mästerskap.
Sverige är ett litet land med förhållandevis få riktigt duktiga spelare.
Det är därför oerhört viktigt att låta de med unika egenskaper, de som kan göra skillnad och de som faktiskt är bäst ingå i ett blågult kollektiv – och därifrån utforma ett spel där spelarna kan få ut så mycket som möjligt av sig själva och där laget kan prestera maximalt.
I dag tycker jag inte att landslagsledningen gör de valen.
Man väljer istället att ta ut en handfull spelare som aldrig kommer att göra skillnad på den internationella scenen. Duktiga spelare förvisso, men spelare som trots allt inte har kapacitet att bli toppspelare i ett svenskt landslag.
Dags att lyfta blicken
Det är hög tid för landslagsledningen att verkligen värdesätta och ta ut den typen av spelare som kan och kommer att vara landets absolut bästa nästa sommar.
Spelare med exceptionella färdigheter. Spelare som kan vinna viktiga matcher.
Som jag ser på saken är Umeås Lina Hurtig redan en sådan spelare och Linköpings Stina Blackstenius har potential att bli det.
Så hur länge ska de stå utanför Sundhages landslag? Hur länge ska de göra skillnad på F19-nivå?
Vore det inte bättre att ta med dem i landslaget redan nu, låta dem växa in i rollen som seniorlandslagspelare och därigenom kunna blomma i Kanada nästa sommar?
För när det kommer till sista raden handlar fotboll i allmänhet och mästerskap i synnerhet om att vinna matcher.
Och vägen dit går genom att utnyttja de styrkor som finns och spela med bästa tänkbara elva för att nå så långt det bara går.
Eller som Pia Sundage själv skrivit: ”att spela på bästa fot”.
Förbundskapten Pia Sundhage petar tre spelare till VM-kvalmötet med Nordirland.
En målvakt, en back och en mittfältare, som var med i Algarve Cup, ställs nu utanför den blågula truppen.
Pia Sundhage presenterade en helt skrällfri trupp till VM-kvalmatchen mot Nordirland 5 april. Samma spelare som deltog i Algarve Cup finns med i den kommande matchen mot Nordirland, bortsett från målvakten Stephanie Öhrström (Verona), mittbacken Amanda Ilestedt (Rosengård) och mittfältaren Emmelie Konradsson (Umeå IK).
Därmed står det klart att Umeås anfallstalang Lina Hurtig ställs utanför landslaget ännu en gång. Hon får istället fokusera på spel med F19-landslaget i EM-kvalets Elite Round i Frankrike där Sverige ställs mot Frankrike, Polen och Rumänien.
Precis som jag skrivit här tidigare skulle jag gärna se Lina Hurtig i Pia Sundhages landslagstrupp. Umeå-forwarden är en talang utöver det vanliga och borde därför ges tid och plats för att växa in i rollen som seniorlandslagsspelare.
I synnerhet eftersom jag tycker att hon definitivt är lika bra som – om inte bättre än – Olivia Schough (Bayern München) eller Emma Lundh (AIK).
Och eftersom Hurtig har spetsegenskaper som skulle kunna bli väldigt värdefulla i VM nästa sommar.
Att Öhrström skulle få lämna när truppen bantades från tre till två målvakter var väl ganska väntat. Verona-keepern fick ju ganska tydliga signaler när hon inte fick spela något alls i Portugal.
Spela i Algarve Cup fick däremot både Amanda Ilestedt och Emmelie Konradsson, men ingen av dem lyckades väl egentligen övertyga i sina inhopp.