Elitettan är på väg att skörda sitt första offer. Mycket talar nämligen för att Umeå Södra tvingas dra sig ur serien på grund av att resekostnaderna är för höga.

– Finns det inte pengar eller åtminstone en budget som vi tror på så ryker A-laget på måndag, sa klubbens ordförande Erik ”Ekke” Lyxell när vi pratades vid i går.

Alarmerande, men inte helt oväntat.

De norrländska distriktsförbunden var emot införandet av en riksserie (Elitettan) just på grund av rädslan för att de kraftigt ökade resekostnaderna skulle göra det svårt för klubbarna norr om Dalälven att överleva.

Nu ser de farhågorna tyvärr ut att besannas.

Bidragen bra, men inte bra nog
Elitfotboll Dam, (EFD), har försökt kompenserade de ökade resekostnaderna genom att ge större ekonomiska bidrag till de lag som reser längst, vilket är fantastiskt bra, men det räcker tyvärr inte.

En klubb som Umeå Södra har fått cirka 390 000 kronor i bidrag det här året, men rest för omkring 600 000 kronor. Jag tänker mig att klubben dessutom har haft utgifter för boende och mat på mellan 150 000-200 000 kronor.

Bidraget från EFD har således räckt till ungefär hälften av kostnaderna som spel i Elitettan har inneburit för Umeålaget.

Jag har varit verksam i klubbar på den här nivån och i Damallsvenskan och vet vilket enormt arbete som krävs för att över huvud taget få verksamheten att gå runt. Varje sponsorkrona är jättetuff att dra in och i bästa fall blir fotbollsåret en plus minus noll-affär, men alltför ofta en minusdito.

Klubbarna har det svårt
Att Umeå Södras ekonomi har blivit lidande efter en säsong i riksserien Elitettan förvånar därför mig inte. Utöver kostnader för och i samband med resor har klubben haft utgifter för planhyror och material – och högst sannolikt också tvingats ersätta en och annan spelare för utebliven inkomst i samband med vissa bortamatcher.

Med tanke på att flera av klubbarna i Damallsvenskan (som trots allt är en betydligt mer attraktiv serie att synas i samband med för en sponsor) har svårt att gå runt ekonomiskt, några av dem har ju till och med varit farligt nära konkurs de senaste åren, är det lätt att förstå ”Södras” bekymmer.

Grundproblemet är, som jag ser det, att produkten inte attraherar tillräckligt mycket.

Svart på vitt
Missförstå mig rätt, för jag brinner verkligen för damfotboll, men det räcker med att titta på publiksiffrorna i landets två högsta serier för att inse att intresset för produkten inte är enormt.

Med vetskapen om att lönenivåerna (i Damallsvenskan) har ökat för varje år samtidigt som publiktillströmningen varit relativt stillastående är det därför lätt att förstå klubbarnas ökade ekonomiska bekymmer.

Jag önskar att jag hade en lösning på de problem som svensk damfotboll brottas med, men det har jag dessvärre inte.

Det enda jag vet är att Svenska Fotbollförbundet, EFD och klubbarna måste ta problemen på allvar, annars riskerar fler klubbar än Umeå Södra att tvingas dra sig ur serier – eller i värsta fall gå i konkurs.

Nio spelare har lämnat Jitex sedan säsongsavslutningen mot Piteå den 20 oktober och risken finns att det blir ännu fler.

Att klubben har haft det svårt både sportsligt och ekonomiskt är ingen nyhet, men frågan är om inte 2014 blir tuffare än någonsin.

Hittills har inga nya spelare värvats och rykten gällande spelare som skulle kunna vara på väg har varit få.

Hur mår klubben egentligen? Och spelar Jitex ens i Damallsvenskan nästa år?

I dag blev det officiellt, precis som jag kunde avslöja i Sportbladet i går, att Kirsten van de Ven lämnar Tyresö för Malmö.
Holländskan har skrivit på ett kontrakt som sträcker sig över de två kommande säsongerna.

Övergången kanske överraskar en och annan, men van de Ven har inte varit helt nöjd med sin situation i Stockholmsklubben under hösten där hon pendlat mellan startelvan och avbytarbänken.

För LdB FC Malmö, eller FC Rosengård som man kanske heter senare i kväll, fyller (som jag ser det) holländskan den lucka som Manon Melis lämnade efter sig när hon gick till Kopparbergs/Göteborg.

Kirsten van de Ven är visserligen en helt annan typ än Melis, men hon är (i likhet med Melis) en notorisk poängspelare – och hon har kvaliteter som kan ge Skånelagets offensiva spel ytterligare en dimension.

……………………………………….

Nykomlingen Eskilstuna presenterade i dag ännu ett nyförvärv. Det senaste tillskottet i spelartruppen är den kamerunska forwarden Gaelle Enganamouit.

Uppgifterna om att Finlands EM-målvakt, Tinja-Riikka Korpela, skulle vara på väg till Tyresö har cirkulerat sedan hon besökte klubben tidigare i höst.
I eftermiddag blev värvningen ett faktum.

Att Korpela skulle lämna norska Lilleström var ganska väntat. Enligt mina källor ville finskan, som suttit på ett utgående kontrakt, till en svensk toppklubb – och så blir det nu också.

Tidigare i höst besökte hon både Linköping och Tyresö. Men de förstnämnda valde att värva Katlynn Fraine från Mallbacken och därmed fanns det inte särskilt många alternativ kvar i Damallsvenskan för finskan.

Jag kan inte säga att jag har sett Korpela särskilt mycket. Jag såg henne i Finlands matcher under EM och i några matcher med Lilleström under den gångna säsongen.

Kanske är det för lite för att ge en fullgod analys av vilken klass finskan håller, men jag är ändå övertygad om att Tyresö har gjort en riktigt bra rekrytering. Faktiskt så bra att Stockholmslaget nu ser ut att bli en riktigt stark utmanare till Champions League-titeln till våren.

…………………………………………….

Nykomlingarna Eskilstuna United och AIK jobbar vidare med sina respektive lagbyggen.

I dag blev det officiellt att kanadensiskan Allysha Chapman lämnar Sirius för Eskilstuna och att Petra Andersson spelar vidare i AIK de två kommande säsongerna.

Spelarkarusellen går vidare. AIK värvar ytterligare en spelare från Sirius och Linköping förlänger med en trotjänare.

AIK har varit, och är fortsatt, aktiva i sin jakt på att stärka upp truppen till nästa säsong. I dag blev det officiellt att Sarah Storck spelar i Solnaklubben de två kommande säsongerna.

I Storck, som är den tredje spelaren som lämnar numer hårt brandskattade Sirius för en framtid i gulsvart, får AIK en snabb offensiv spelare med erfarenhet från i Damallsvenskan.

Jag tycker att AIK har värvat smart så här långt och kan man tillföra ytterligare ett par, tre erfarna spelare till den trupp man nu har så tror jag att återkomsten i högsta serien kan bli riktigt lyckad.

En sådan spelare skulle kunna vara målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir, som enligt rykten har varit aktuell för klubben. Men det senaste jag har hört är att isländskan kan välja en klubb utanför Norden istället för AIK. Den som lever får se.

Klart är det däremot att Mariann Gajhede Knudsen fortsätter i Linköping.

Danskan skrev på ett nytt kontrakt redan i förra veckan, men det dröjde ända till i dag innan klubben offentliggjorde förlängningen.

Umeå IK har gjort en av höstens absolut bästa värvningar så här långt.

Jag syftar på fystränaren L-G Skoog som sedan ett antal veckor tillbaka är en del av UIK:s organisation efter ett par säsonger i Tyresö.

Törsten är släckt, strumporna är uppdragna och skorna omknutna. Efter en liten pausvila är jag nu tillbaka igen – och det med nyheter, rykten och funderingar om det som nu händer i svensk damfotboll är av godo eller ondo.

Som många redan vet har landslagsspelaren Olivia Schough lämnat Damallsvenskan för spel med Bayern München i Frauen Bundesliga. Schough var i Tyskland den gångna helgen och gjorde klart med sin nya klubb. I Bayern får hon sällskap av förra Linköpingsspelaren Nora Holstad Berge som också skrev på för den tyska tabellfyran i helgen.

Det inte lika många känner till är att Kopparbergs/Göteborg, av anledningar som jag inte känner till, visat ett ganska svalt intresse till att förlänga kontraktet med landslagsmittfältaren. Istället har man ställt in siktet på en, kanske två offensiva holländska spelare.

Den ena holländskan är enligt förstklassiga källor Sharida Spitse från Twente, den andra ska, enligt inte lika säkra uppgifter, vara Lieke Martens som spelar i konkurshotade Duisburg.

Vad som händer i Kopparbergs/Göteborg lär utkristallisera sig den närmaste tiden, men en hel del talar för att det blir mycket holländskt i klubben nästa år.

I dag startar laget upp träningen igen efter några veckors uppehåll och glädjande nog för Göteborgsklubben gör Johanna Almgren träningscomeback, även om hon ännu inte är helt tillbaka från sin senaste knäskada.

……………………………..

Förra veckan blev det helt klart att Mimmi Löfwenius lämnar Jitex och Damallsvenskan för spel i Toppserien med norska Lilleström – trots uppvaktning från flera svenska klubbar.

I likhet med hur Kopparbergs/Göteborg agerat gentemot Olivia Schough så gjorde inte heller Jitex några större kraftansträngningar för att få behålla Löfwenius i laget.

Personligen så tror jag att Lilleström kan vara helt rätt miljö för U-landslagsspelaren att utvecklas vidare i. I den norska toppklubben får Löfwenius spela en klart mer offensiv fotboll, där hennes spetsegenskaper kommer mer till sin rätt, än vad fallet varit i Jitex.

Att Lilleström har ekonomiska muskler och en långsiktig plan på att utmana Europas fotbollsstorheter gör Löfwenius klubbyte än mer intressant.

……………………………..

Samtidigt som jag förstår att unga spelare väljer att lämna svenska klubbar för att pröva lyckan och tjäna bättre pengar utomlands är det knappast en utveckling som gynnar Damallsvenskan.

Förutom att det riskerar att försämra kvaliteten på serien så hotar det också att påverka intresset för lagen. Lokalt och regionalt förankrade spelare skapar många gånger ett större intresse kring lagen än vad utländska spelar gör – i synnerhet om importerna inte är av yppersta klass.

För landslagets del behöver det däremot inte vara av ondo att unga och talangfulla spelare lämnar landet för att spela i bra klubbar utomlands. Det kan tvärtom ge en positiv effekt.

Men klart är att en ny tid är här för svensk damfotboll. En tid där inhemska spelare lämnar Damallsvenskan i jakt på utveckling, bättre ekonomi och äventyr.

Damallsvenskan avslutas helt utan spänning och nerv.
Malmö säkrade ju seriesegern redan förra veckan, samtidigt som Mallbacken gjorde Sunnanå sällskap ner i seriesystemet.

Men även om slutomgången blir helt befriad från dramatik, lämnar säsongen som sådan utrymme för reflektioner.

Att Malmö är värdiga vinnare har jag redan slagit fast. Och det är ingen slump att laget står där som seriesegrare för tredje gången på fyra år. Man har helt enkelt varit bäst, på väldigt mycket.

18 segrar (om man besegrar avsågade Mallbacken), tre oavgjorda och en futtig förlust säger en hel del. 13 insläppta mål, minst mål av alla, säger lite till.
Det som säger, och talat, allra mest är kanske ändå lagets anfallsspel som under hösten förvandlats från bra till högklassigt, vilket jag har varit inne på tidigare.

Förklaringen till framgången hittas i kontinuitet och få förändringar. Bra har blivit bättre år för år och truppen har förskonats från någon större spelaromsättning, särskilt i jämförelse med tabelltvåan Tyresö som rumsterat om rejält.Och nu ska bäst i Sverige bli ännu bättre, är det tänkt och i första hand är det defensiven som ska förstärkas.

En spelande mittback av bra märke ligger högt på klubbens önskelista och både Emma Berglund (Umeå IK) och Anita Asante (Kopparbergs/Göteborg) har uppvaktats.

Och en riktigt bra mittback, tillsammans med fler ytterbacksalternativ, är ett måste och klubben ska göra allvar av sina ambitioner att utmana de bästa lagen i Europa.

Malin Levenstad räcker helt enkelt inte till när motståndet blir riktigt tufft och båda landslagsspelarna Lina Nilsson och Amanda Ilestedt har svagheter som gör att Malmö är sårbara bakåt.

Med det sagt är jag övertygad om att mästarklubben har förstärkt truppen med en, kanske två, försvarsstarka spelere när säsongen 2014 sparkar igång.

Bra ska ju som sagt bli ännu bättre.

Nu är det officiellt. Stefan Rehn tränar Kopparbergs/Göteborg nästa år. Frågan är bara vilka spelare han kommer att träna?

Det är en vecka sedan uppgifterna om att Stefan Rehn skulle lämna Jitex för lokalkonkurrenten Kopparbergs/Göteborg sipprade ut.
I dag blev de bekräftade.

Men det är inget dukat bord som väntar den förre landslagsspelaren. Tvärtom. Kopparbergs/Göteborg kan liknas vid ett skepp på öppet och stormigt hav som går en högst oviss framtid till mötes.

Långtidsskadade Johanna Almgren jobbar sig tillbaka mot ytterligare en i raden av comebacker, Anita Asante uppvaktas (enligt olika uppgifter) av nyblivna mästarna Malmö och systrarna Hammarström tvekar inför framtiden.

Som lök på laxen har amerikanskan Yael Averbuch, som underpresterat kraftigt under höstsäsongen, ett utgående kontrakt och min känsla är att hon knappast återvänder till Göteborg efter vintern.

Därtill är det sannolikt så att både Stina Segerström och Jessica Landström kan tänkas grunna över framtiden. Hur de båda före detta landslagsspelarna väljer att göra har jag inte en aning om, men i värsta fall väljer Segerström att lägga av och Landström att göra detsamma, eller att flytta.

Vilka ska utgöra stommen, som Stefan Rehn nämner i det pressmeddelande som publicerades på klubbens hemsida i kväll, då?

Göteborgsklubben har måhända hittat en viktig bit till nästa års lagpussel, men har som jag ser det väldigt många bitar kvar att hitta – och lägga – innan framtidsbilden börjar klarna.

I fjol darrade man på manschetten när det drog ihop sig och tappade guldet årets sista match.
I år har Malmö sprungit ifrån både guldfrossa och konkurrenter – och därför är man Svenska mästare. Väldigt värdiga Svenska mästare.

Efter en rakt igenom stark säsong och en höst där anfallsspelet gått från bra till enastående kan LdB FC Malmö titulera sig bäst i Sverige. 2–0 mot Umeå på hemmaplan konfirmerade seriesegern.

Det var egentligen aldrig något snack om hur mötet med Umeå skulle sluta och heller inte var guldet skulle hamna – åtminstone inte efter segern mot Tyresö 10 augusti.

Där, i matchen på Tyresövallen, tog Malmö det avgörande klivet mot ett nytt SM-guld. Tyresö ledde (två gånger om), men Malmö mäktade med att komma tillbaka, vända och vinna – trots att man fick Amanda Ilestedt utvisad med 20 minuter kvar att spela.

Men det är inte riktigt så enkelt som att Malmös serieseger kan härledas till vinsterna mot Tyresö.

Skånelaget de facto har varit bäst över tid, vunnit flest matcher och släppt till minst antal mål. Man har dessutom spelat den bästa anfallsfotbollen i Sverige – i synnerhet under hösten.

Med Katrin Schmidt i en mer utpräglad balansroll på mittfältet, med Ramona Bachmann lite längre ner i banan och med en lika spelsmart som formstark Therese Sjögran ute till vänster har Malmö fått fler dimensioner i sitt offensiva spel och förvandlats från riktigt bra till glimrande.

Därför är Sveriges bästa lag också nyblivna Svenska mästare, för tredje gången på fyra år. Väldigt värdiga mästare.

…………………………..

Josefine Johansson har varit riktigt bra under hösten, precis som hennes Piteå. I dag sköt hon sitt lag till ännu en seger och skickade i samma stund ner Mallbacken i Elitettan.

Därmed står det klart att två nykomlingar ännu en gång får lämna Damallsvenskan efter bara en säsong i fotbollens finrum.

Det började dåligt, men slutade desto bättre.
Tyresö kom tillbaka från ett tidigt underläge och vann till slut klart mot Kopparbergs/Göteborg och guldstriden lever därmed vidare.

Frågan nu är väl bara om gulddrömmen överlever morgondagen? Personligen tror jag inte det.

Och jag misstänker att man både i Linköping och Malmö hoppades på att Tyresö skulle få en liten reaktion efter onsdagens Champions League-batalj mot franska PSG.

Någon sådan reaktion blev det emellertid inte – åtminstone inte efter att Christen Press kvitterat Marie Hammarströms tidiga ledningsmål.
Tyresö tog tre ganska enkla poäng (efter seger med 4–1) och säkrade samtidigt andraplatsen i Damallsvenskan.

Nu är en andraplats inte mycket värd (bortsett från en ack så viktig Champions League-plats) för en klubb som satsat stenhårt i flera år och som inför säsongen gjorde klart att man siktade på att vinna allt som gick att vinna, vilket man inte lyckats med.

Men det kunde å andra sidan gått ännu sämre.

Tabelltrean Linköping lekte ju hem tre nya poäng mot Kif Örebro och hade, om Tyresö förlorat i dag, kunnat spela ner Stockholmslaget till en tredjeplats i sista omgången.

Även om chansen på andraplatsen gick upp i rök tidigare i dag kan Linköping se tillbaka på en säsong som överträffat alla förväntningar.

En bantad budget, en handfull relativt orutinerade spelare och flera tunga avbräck (som långtidsskador på Sofia Lundgren och Mariann Gajhede Knudsen samt försäljningen av Nilla Fischer) till trots slutar man trea i Damallsvenskan, med 13 poängs marginal (minst) ner till fyran Göteborg.

Att man är ensam om att ha besegrat Malmö i seriespelet understryker lagets starka prestation ytterligare.

Det är inte utan man undrar hur långt Östgötaklubben hade kunnat nå om man inte slarvat bort poäng i matcherna mot Sunnanå, Mallbacken med flera.

Oavsett ovanstående har laget gjort en enastående prestation och tränaren Martin Sjögren (i hård konkurrens med Örebros Rickard Nilsson) borde ligga väldigt bra till för att få priset som årets tränare på Fotbollsgalan senare i år.

Om det jublades högt i Tyresö efter 4–1-vinsten mot Kopparbergs/Göteborg var det ändå knappast något mot de segertjut som fyllde luften runt Skytteholm i tidigare i eftermiddag.

Där körde nämligen AIK över Sundsvalls DFF med 6–1 och tog klivet tillbaka upp i Damallsvenskan.

AIK får sällskap upp i damfotbollens finrum av Eskilstuna United som säkrade sitt avancemang genom att besegra Öster med 2-1.