3-0-segern mot Israel följdes upp med vinst mot Danmark (1–0). Därmed är F19-landslaget klart för EM-semifinal och U20-VM.

Den svenska F19-landslaget har fått en kalasstart på EM-slutspelet i Israel. Premiärmatchen mot värdnationen slutade med en klar tremålsseger och i kväll sköt Filippa Angeldal blågult till ny seger från elva meter.

Efter två raka vinster är Calle Barrlings blågula gäng framme i semifinal och dessutom klart för U20-VM i Papua Nya Guinea nästa höst. Innan fajten om en EM-medalj fortsätter på riktigt allvar väntar den tredje och avslutande gruppspelsmatch där Sverige ställs mot Frankrike.

Föll och förstärkte
Mallbacken knep högst oväntat en poäng mot mästarlaget Rosengård i förra omgången. I dag gick det inte fullt lika bra. Laget förlorade bortamatchen mot Vittsjö med 2–1.

Men Mallbacken har inte gett slaget om nytt damallsvenskt kontrakt förlorat. Tidigare i veckan förstärktes truppen med den holländska mittfältaren Maruschka Waldus och i dag blev det officiellt att också Skottlands  F19-lagkapten, Lucy Graham, ansluter till klubben.

Kanske kan två nya mittfältare få fart på Mallbackens poängjakt. I annat fall kommer hösten att bli mörk och tuff i norra Värmland.

I första halvlek kostade ett bolltapp på egen planhalva ett mål i baken. Efter paus fick Piteå bättre ordning på sitt spel, vann fler närkamper och vände underläge till 3–2-seger.

Piteå kom till Kristianstad med bra form, ett riktigt starkt självförtroende och en skyttedrottning i riktigt gott slag. Pauline Hammarlund hade målat i fem raka matcher inför fajten på Vilans IP och Piteå hade tagit tio poäng på sina fyra senaste matcher.

I går fick Hammarlund dock nöja sig med en assist och glädjas åt tre nya poäng. Poäng som bärgades genom en stark vändning där June Pedersen var den stora regissören. Först låg hon bakom Hanna Petterssons 1–1-mål och lite senare skruvade hon in 3–1 direkt från hörnflaggan.

Kristianstad reducerade visserligen i den sista matchminuten genom Johanna Rasmussen, men räckte inte hela vägen fram till poäng. Piteå tog tre nya pinnar och har därmed bärgat 13 poäng på sina fem senaste matcher. Formstarkt var ordet för nya tabellfyran.

***

Gårdagens största nyhet var dock en helt annan. Tyska skyttedrottningen Celia Sasic avslöjade att hon lägger av – bara 27 år gammal.

63 mål på 111 landskamper, delad skytteligaseger i VM, bästa målskytt i Frauen-Bundesliga förra säsongen och en Champions League-titel fick sätta punkt för en enastående, men lite för kort, karriär.

Det finns comebacker och så finns det comebacker, som den Elena Sadiku svarade för efter ett års skadefrånvaro. Eskilstunaspelaren bjöd på en riktig håll käften-återkomst som innefattade ett hattrick – före paus.

Den som begav sig till Tunavallen i hopp om att få se mål och en kul comeback av Elena Sadiku blev sannerligen inte besviken. Eskilstuna körde över jumbon AIK fullständigt och dödade matchen på en dryg halvtimme.

När lagen gick till halvtidsvila hade Elena Sadiku både fullbordat ett hattrick och

och jublat åt Petra Larssons fullträff. 4–1 i paus blev 5–1 till slut. Därmed är Eskilstuna tvåa i tabellen, två poäng före trean Linköping som dock spelat en match mindre.

***

Rapporterna efteråt skvallrade om att Hammarby gjort sin spelmässigt bästa match för säsongen. Surt då att nykomlingen bara fick med sig en poäng från mötet med Vittsjö.

Felpassningar kan vara kostsamma. Det blev Bajen varse om på Zinkensdamm där två förlupna passningar resulterade i Vittsjömål. Båda gångerna var det Linda Sällström, som kunde ha hamnat i Hammarby den här säsongen, som tackade genom att skicka bollen i nät bakom kompisen Sofia Lundgren.

Men Hammarby kom tillbaka. Först reducerade Emma Jansson (som skjutit på sin avresa till F19-EM i Israel för att kunna spela mot Vittsjö) och därefter kvitterade Clara Markstedt (med sitt första mål för säsongen).

2–2 blev slutresultatet i en match där Hammarby kunde, borde och skulle ha vunnit. Men även om fullpoängaren uteblev visade laget från Söder styrka och moral som kom tillbaka från ett tvåmålsunderläge.

***

För AIK ser läget betydligt sämre ut. Nazanin Vaseghpanah har definitivt inte fått någon drömstart som huvudtränare för Solnalaget. Onsdagens förlust mot Piteå följdes alltså upp med ett nytt nederlag i dag och totalt 1–7 i målskillnad.

Känslan är att det krävs ett mindre mirakel för att AIK ska kunna kravla sig upp från jumboplatsen och ta sig över nedflyttningsstrecket. Och som jag har skrivit här tidigare har jag svårt att se hur nyss nämnda AIK och Mallbacken ska undvika degradering.

De övriga lagen runt nedflyttningsstrecket (Hammarby, Örebro och Umeå) är helt enkelt för bra.

***

Om någon missat Pauline Hammarlunds framfart och utveckling i Piteå är den väl värd att uppmärksamma. Med sina två mål i segermatchen mot AIK senast är Hammarlund nu uppe i sju mål på åtta matcher och delar skytteligaledningen med Ramona Bachmann. Imponerande.

Fortsätter Piteåanfallaren så här är hon snart, om inte redan, aktuell för landslagsspel.

***

I morgon går en epok i graven Therese Sjögran spelar då sin allra sista match i karriären. Jag hoppas att hon blir rejält hyllad för hon landets meste landslagsspelare är verkligen värd det.

Och redan innan hon har lagt skorna på hyllan är en sak väldigt säker – hon kommer att vara saknad, både i damallsvenskan och i landslaget.

16 års väntan är över för USA som i natt blev världsmästare för tredje gången. Att man skulle vinna finalen över Japan var jag övertygad om, men att man skulle avgöra matcher redan under första kvarten kunde jag aldrig ana.

Pang, pang, pang, pang.

Fyra mål inom loppet av 16 minuter och VM-finalen var över. Det blev ingen egentlig match, ingen riktig kamp. Dramatiken uteblev totalt i en final som var över några få minuter efter den startade.

Tacka Carli Lloyd för det, USA. 32-åringen inledde målskyttet i den tredje matchminuten, fortsatte två minuter senare och fullbordade sitt hattrick efter dryga kvarten. Då hade dessutom Lauren Holiday hunnit göra ett mål, det som betydde 3–0.

Att Japan därefter lyckades reducerad genom Yuki Ogimi (4–1) och sedan fick hjälp av Julie Johston att krypa ännu närmare innebär aldrig att man hotade USA om guldet. Inte i praktiken.

När Tobin Heath gjorde 5–2 bara två minuter efter Japans andra reduceringsmål var den sista spiken islagen i den japanska finalkistan. USA visade världen att man är bäst igen och man gjorde det med eftertryck för det som utspelade sig i Vancouver var inget annat än en sällan skådad och mycket svårglömd överkörning.

USA hade en betydligt svårare resa fram till finalen än Japan, men visade prov på kvalitet, styrka och klass på vägen dit. Väl framme vid det sista hindret gick det både snabbt och lätt. Ett tredje VM-guld är lagt till handlingarna, 16 års väntan är äntligen över.

Efter 20 mer eller mindre misslyckade försök lyckades England äntligen besegra Tyskland. Tillfället kunde knappast varit mer väl valt då segern gav ett historiskt VM-brons.

Bronsmatchen var jämn. Domaren var det motsatta. Mark Sampson visade vilken skicklig taktiker han är, Silvia Neid visade upp delar av tysk fotbolls framtid. Sara Däbritz (20 år)och Lena Petermann (21 år) spelade från start, Melanie Leupolz (21 år) byttes in direkt i andra halvelk.

Medan Tyskland spelade med framtida storspelare spelade England med hjärta, vilja och en stor portion jävlar anamma. Resultatet blev en jämn och mållös match.

England stack upp några gånger, Tyskland vaskade fram ett par, tre riktiga kanonchanser. Men särskilt chansrik blev aldrig bronsmatchen.

Det krävdes inte heller eftersom den nordkoreanska domaren, som silade mygg och svalde kameler från första till sista vissla, bjöd England på en sanslöst billig straff i slutet på den andra förlängningskvarten.

Fara Williams tackade, tog emot och skickade bollen i mål bakom en chanslös Nadine Angerer – och sköt samtidigt England till sin första VM-medalj någonsin.

En triumf för en fotbollsnation som varit svältfödd på internationella framgånger i årtionden. Ett misslyckande för en fotbollsstormakt som Tyskland, men också ett historiskt upprepande.

I den allra första VM-turneringen som spelades, 1991, slutade Tyskland fyra. För USA slutade mästerskapen med guld, precis som den kommer att göra den här gången.

Nattens final mot Japan kommer att följas av amerikanskt guldjubel, tror jag i alla fall.

Jag är inte bara sen på bollen, jag är sist. Men jag måste ändå skriva några rader om Englands VM-semifinal mot Japan, för sällan har en förlust känts mer fel.

Det är inte likt mig att prata eller skriva om tur och otur när det handlar om sport, men på det sätt England föll mot Japan var om inte oturligt, så åtminstone ologiskt och fullständigt oförtjänt.

Ett mer trubbigt lag än Japan var det länge sedan jag såg. De regerande världsmästarna har seglat upp som rena rama fredspriskandidaten under turneringens gång – och ändå är man nu framme i VM-final.

Det borde man inte vara.

Men med viss hjälp av Fifa (som sopade undan några rejält höga hinder för att Kanada skulle gå långt i mästerskapen), med den ena uddamålsvinsten efter den andra och tack vare ett snöpligt självmål på stopptid är Norio Sasakis lag klart för en ny VM-final – trots att England var nattens moraliska segrare.

Världens två största fotbollsgiganter ställdes mot varandra i natt. För den ena slutade mötet med ett öronbedövande jubel, för den andra med ett enormt tungt fall.

Det är inte för inte som Tyskland och USA är världens två högst rankade landslag. De båda dominanterna har tillhört den absoluta toppen ända sedan den första VM-turneringen spelades 1991. Då slutade Tyskland fyra medan USA vann.

24 år senare kan historien upprepa sig.

Nattens möte mellan fotbollssupermakterna blev en kamp, en fysisk och stentuff uppgörelse över 90 minuter. Men också en match där USA visade sig vara det bättre laget, särskilt i första halvlek, men där förbundskapten Silvia Neids taktiska skicklighet tog Tyskland tillbaka på allvar.

Efter en timmes spel fick Neids Tyskland sin gyllene chans . Skyttedrottningen Celia Sasic stegade fram till straffpunkten, lade bollen till rätta, backade, tog fart och … missade.

Hon, målsprutan som varit säkerheten själv från elva meter, blev därmed historisk som den första straffsumparen i den tyska VM-historien.

När USA lite senare fick en minst sagt lättköpt, för att inte säga feldömd, straff blev utgången en annan. Carli Lloyd, som avgjort två OS-finaler och som Tony Gustavsson beskrev som en verklig urkraft med en sanslös vinnarskalle när vi pratades vid före turneringen, darrade inte det minsta. Säkert satte hon 1–0 bakom Nadine Angerer.

Där och då var matchen avgjord. Där och då var USA klart för sin fjärde VM-final. Innan det var över beseglade Kelley O´Hara Tysklands öde med sitt 2–0-mål.

Därmed lever den amerikanska gulddrömmen, som gått i kras gång efter annan sedan den senaste triumfen 1999, vidare. För Tyskland kan turneringen sluta som den gjorde 1991, med en fjärdeplats, för USA väntar sannolikt en ny final mot Japan – precis som för fyra år sedan.

Historien kan upprepa sig själv.

Landets bästa 19-åringar samlades i dag på Bosön för att börja finslipa formen inför EM i Israel. Alla utom lagkaptenen Zecira Musovic vill säga.

Rosengårds målvakt Zecira Musovic upplever sin bästa säsong i karriären. Hon har vaktat Malmölagets mål i sex av sju matcher i damallsvenskan, hållit nollan i tre av dessa och var högaktuell att komma med i den svenska truppen till VM i Kanada.

Så blev det inte.

Den tredje målvaktsplatsen gick till Hilda Carlén (Piteå) och Musovic fick ställa om siktet mot F19-EM i Israel. För två veckor sedan kom dock beskedet att målvaktstalangen också missar det mästerskapet eftersom Rosengård inte släpper i väg henne.

Det handlar naturligtvis inte om illvilja från Malmöklubbens sida.

Anledningarna är att Musovic har varit riktigt bra, att reservmålvakten Kathrin Längert har dragits med skador under säsongen – och drabbades av ytterligare en så sent som i förra veckan – och att F19-EM spelas utanför internationella speldatum.

Men varje mynt har två sidor.

Rosengårds beslut slår så klart hårt mot F19-landslaget som får åka till EM utan en nyckelspelare, tillika lagkapten. Men också mot Musovic själv som går miste om möjligheten att samla på sig viktig erfarenhet och ännu ett stort mästerskap.

Beslutet får dessutom viss betydelse för damallsvenskan eftersom andra klubbar släpper i väg sina spelare. Nu har ganska få av de övriga den nyckelroll som Musovic har i Rosengård, men ändå.

Förståeligt, men beklagligt
Sydsvenskans Max Wiman skrev att Svenska Fotbollförbundet försökt tvinga Rosengård att släppa Musovic till EM. Jag har ingen aning om det stämmer eller inte, jag vet bara att jag har förståelse för båda sidor (Rosengård och F19-landslaget).

Och hur är läget? Beklagligt.

Det är förbaskat synd att situationen ska uppstå, att en riktigt duktig spelare går miste om den utbildning som ett internationellt slutspel innebär och chansen att slåss om mästerskapsmedaljer.

Ännu en gång visade Tyskland hur hittar en väg att vinna och precis som i EM 2013 blev Nadine Angerer den stora matchvinnaren.
För Frankrike slutade VM i Kanada som mästerskap brukar göra för ”Les Bleues” – med tårar och krossade medaljdrömmar.

Det var full fart från första början. VM-kvartsfinalen mellan Tyskland och Frankrike inleddes i ett närmast furiöst tempo och fortsatte så till den andra förlängningskvartens sista spark.

Däremellan hände allt. Nästan i alla fall.

Frankrike spelade propagandafotboll i 45 minuter och satte Tyskland under ett tryck laget knappast upplevt förut. Tyskland kom tillbaka, fick stopp på de franska spelgenierna och jämnade ut spelet helt och hållet.

Men så kom Babett Peter sent  i presspelet mot Louisa Necib som tackade med att skjuta Frankrike i ledning. Där såg ”Les Bleues” ut att gå till VM-kvartsfinal, då kunde Amadine Henry, Wendy Renard & Co känna smaken av mästerskapsmedalj.

Den smaken försvann 20 minuter senare. Ett inspel från Leonie Maier träffade Renards hand och på den efterföljande straffen gav skyttedrottningen Celia Sacic ett smakprov på sin storhet.

1–1 och status quo.

90 minuter räckte inte för att skilja lagen åt. Inte två förlängningshalvlekar heller – trots att Gaëtane Thiney hade öppet mål. Turneringens första kvartsfinal gick till ett straffavgörande där lagen följdes åt i fyra omgångar.

Sedan klev Celia Sasic fram till straffpunkten, igen. Lika säkert som första gången satte hon bollen i nät bakom Sarah Bouhaddi. Pressen på Frankrike och unga Claire Lagovez.

Talangen slog bollen till höger, Nadine Angerer slängde sig till vänster och räddade. Tyskland tog sig vidare till VM-kvartsfinal, som vanligt. Nadine Angerer blev matchvinnare, som så många gånger förr och Frankrikes drömma om guld slutade med tårar, ännu en gång.

Kväll har blivit natt och klockan har sprungit i väg. Någon djupgående analys av slaget mellan Europas verkliga giganter orkar jag inte med, men jag kan konstatera att jag nyss upplev turneringens, kanske tidernas, bästa match. Fantastisk och tragiskt på samma gång. 

Tragiskt eftersom det kunde varit en VM-final, borde ha varit en semifinal. Nu möttes två av turneringens i särklass starkaste lag redan i kvartsfinal. Fy fan för det, Fifa.

Hollands bäst bevarade hemlighet kommer till Sverige och damallsvenskan.
Daniëlle van de Donk är klar för spel med Kopparbergs/Göteborg för resten av säsongen.

Strax innan VM valde Lisa Ek att lämna Kopparbergs/Göteborg. Efter sig lämnade hon ett tomrum på lagets centrala mittfält. Det tomrummet är nu fyllt – med råge.

I och med värvningen av den holländska landslagsspelaren Daniëlle van de Donk har Göteborg fått en central mittfältare av hög kvalitet. Om tränaren Stefan Rehn saknat en riktigt dynamo på mittfältet tidigare så har han fått en nu.

Van de Donk är en kvick och duktig passningsspelare med bra blick för spelet, men också en slitvarg som kan spela riktigt tufft. Det skulle inte förvåna mig om holländskan kommer att göra succé i sitt nya lag under hösten.

***

Efter två spellediga dagar är det dags för VM-fotboll i kväll igen. Tyskland möter Frankrike och Kina ställs mot USA i turneringens två första kvartsfinalmatcher.

Att Europas två giganter möts redan nu beror ju på att Fifa valde att placera ut de toppseedade lagen, istället för att lotta som brukligt är, för att ge Kanada en lättare väg fram till final.

Nu är det som det är och jag tror att Frankrike har stora chanser att vinna. Faktiskt större än någonsin tidigare. Med Annike Krahn och Saskia Bartusiak, som jag kritiserat tidigare, är det tyska mittförsvaret sårbart – vilket spelare som Elodie Thomis, Marie-Laure Delie och Eugénie Le Sommer kan utnyttja.

Frankrikes mästerskapshistoria är full av misslyckanden och spräckta medaljdrömmar till följd av dallrande nerver. Just nerver är det ”Les Bleus” tuffaste motståndare i kväll. Klarar man att hålla dem i styr, då klarar man att besegra Tyskland.

***

I den andra kvartsfinalmatchen är USA klara favoriter – även om lagets anfallsspel knappast övertygat helt och att både Lauren Holiday och Megan Rapinoe saknas (båda är avstängda).

För USA gäller det att bli mer effektivt, att sätta dit de få chanser som man skapar, för Kina har visat upp ett disciplinerat och stabilt försvarsspel under turneringens gång.

Men med publiken i ryggen och en sagolik förmåga att prestera som bäst när det gäller som mest kommer USA att ta sig vidare med uddamålet.