Från botten till absoluta toppen. Målvakten byter nu degraderade 08-klubben mot succélaget Eskilstuna.

Säsongens stora succélag, Eskilstuna, har landat ännu en värvning. Målvakten Britta Elsert Gynning, som spelade 13 matcher för AIK under säsongen, har skrivit på för klubben.

Därmed har årets tabelltvåa fyllt luckan efter Emelie Almesjö.

***

Umeå fortsätter att tappa spelare. I dag blev det klart att rutinerade landslagsbacken Tuija Hyyrynen spelar i danska Fortuna Hjörring på andra sidan nyår.

Damallsvenskans bästa vänsterfot återfinns i Piteå – även nästa säsong.
I dag blev det klart att June Pedersen stannar kvar i överraskningslaget.

Spelarkarusellen har inte stått still, tvärtom. Eskilstuna har förlängt med såväl Malin Diaz som isländskan Glodis Perla Viggosdottir sedan mitt senaste inlägg.

Men det har hänt mycket mer än så.

Mallbacken har fått ny tränartrojka, Umeå har säkrat upp nyckelspelaren Rita Chikwelu över ännu en säsong och värvat Sabrina Henriksson. Längre norrut, i Piteå, har Hanna Pettersson och norskan June Pedersen kritat på för ytterligare ett år. Piteå har även värvat forwarden Felicia Karlsson från Eskilstuna.

Allra mest har det hänt i Kopparbergs/Göteborg som förlängt med trotjänarna Anna Ahlstrand, Sara Lindén och långtidsskadade målvakten Loes Geurts. Dessutom har man lyckats locka till sig Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund.

Göteborgs val både förvånar och imponerar. Hammarlund är en bra rekrytering som kan slå riktigt, riktigt väl ut. Då har jag svårare att förstå tankegångarna bakom beslutet att behålla Geurts som varit borta på grund av hjärnskakning väldigt länge, särskilt som man redan har Fanny Lund och kontrakterat Jennifer Falk.

Umeås strategi står inte heller helt klar för mig. Chikwelus namnteckning var lika nödvändig som värdefull, men rekryteringen av Henriksson såg jag aldrig komma. Kanske vet klubben något som jag inte känner till.

Då tycker jag att Piteås val av ersättare till Pauline Hammarlund visar på en betydligt tydligare plan för lagbygget. I Felicia Karlsson kan sportchefen Leif Strand ha hittat precis den anfallare klubben behöver för att fylla luckan efter Hammarlund och ta nästa steg.

***

Mina främsta fundering just nu är: Vilken klubb som knyter till sig Katrin Schmidt?

Men jag undrar också vilka klubbar som har bäst spelarkoll och plockar guldkornen från degraderade AIK och Hammarby.

Livsviktiga segrar för Rosengård och Mallbacken, en blytung förlust för Hammarby. Mästarlaget klamrade sig fast i guldstriden – samtidigt som Mallbacken kanske avgjorde kampen om nytt allsvenskt kontrakt.

Det är små marginaler i fotboll och inte sällan närmast obetydliga skillnader mellan framgång och misslyckande. På Zinkensdamm var det en utebliven straff, ett missat friläge och en förlupen rensning som fällde avgörande.

Hammarbys blott andra hemmaförlust på två säsonger kan visa sig vara förödande. För medan ”Bajen” föll tog argaste konkurrenten, Mallbacken, tre nya poäng. Med tre omgångar kvar att avverka har tabelltian Mallbacken fyra poäng ned till elvan Hammarby.

Att lagen möts i den näst sista omgången ger extra krydda till kampen kring nedflyttningsstrecket – om den nu inte redan är avgjord.

Jag brukar normalt sett ha svårt att tycka synd om lag eller känna med dem som tycker sig ha varit värda att vinna när de förlorat. Men i dag lider jag faktiskt med Hammarby som i mitt tycke var värt minst en poäng, kanske till och med tre.

Laget blev, enligt min mening, bestulet på en straff när Sara Björk Gunnarsdottir tryckte till Moa Hedell kort före paus. Hedell föll, men fick varken straff, hörna eller något annat än möjligen skrubbsår med sig från situationen.

Hedell fick en gyllene chans att ta revansch i början av andra halvlek när hon kom fri mot Kathrin Längert. Hedells avslut gick rakt på och Hammarbys bästa målchans blev resultatlös. Istället lyckades Rosengård hitta en väg att vinna. Trots att spelet inte imponerade och att laget hade rasande svårt att skapa egentligt farliga chanser så lyckades man ta tre poäng.

En misslyckad rensning gav Ali Riley chansen. Riley tog den och sköt Malmölaget till en seger som innebär att man fortfarande är med guldstriden.

***

Samtidigt som Riley sköt Rosengård till vinst och fortsatta gulddrömmar tog Mallbacken ett kraftigt grepp om tiondeplatsen i tabellen. Zoe Ness 2–1-mål åtta minuter in i andra halvlek innebar inte bara tre poäng utan alltså också att laget drygade ut försprånget ner till jagande Hammarby.

***

Serieledande Eskilstuna åkte till Norrbotten för att befästa sin topposition och ta ytterligare ett kliv närmare ett historiskt guld. 

Så blev det inte. 

Piteå är bra. Piteå är tungt – och på hemmaplan extremt svårslaget. 

Det var Piteå i dag. Hemmalaget vann, klättrade upp på tredje plats i tabellen och såg till att guldstriden blev betydligt hetare än den var i går. 

***

Umeås 4–3-vinst mot Kristianstad och Örebros 2–1 mot AIK (spelades i går) innebar inga tabellförändringar.

***

Redan i slutet av augusti skrev jag här i bloggen att Rosengård sålde sina guldchanser när man släppte Anja Mittag till Paris Saint-Germain och Ramona Bachmann till Wolfsburg. I dag såg jag i Expressen att Malmölagets sportchef, Therese Sjögran,  är inne på samma linje.

***

Två Stockholmslag kan tvingas lämna damallsvenskan. AIK är redan klart för nedflyttning medan ligger skrynkligt till efter dagens förlust. Samtidigt är ett annat 08-lag på väg att ta klivet upp.

Djurgården tog tre nya poäng i går och behöver nu bara en poäng till för att säkra allsvenskt spel 2016.

Rosengård ser allt mindre ut som ett guldlag för varje omgång som går. Mallbacken å andra sidan, ser mer och mer ut som ett lag som spelar i damallsvenskan även nästa år.

Inför säsongen var jag övertygad om, nej bergsäker på, att Rosengård skulle försvara sitt SM-guld. Relativt enkelt dessutom. Men förutsättningarna har förändrats ganska rejält sedan i våras.

Anja Mittag spelar i Paris Saint-Germain, Ramona Bachmann i Wolfsburg och Therese Sjögran är sportchef. Tränaren Markus Tilly, som ledde laget när säsongen startade, är ersatt av danske Jack Majgaard Jensen.

Spelarförlusterna har inneburit att Rosengårds vägvinnande spel kommit av sig, att slagstyrkan devalverats kraftigt och att man inte längre förfogar över landets bästa spelartrupp.

Efter 0–0 mot Kristianstad senast och 2–2 mot Piteå i dag har jag svårt att se hur Malmölaget ska klara av att försvara sitt SM-guld. Man spelar inte som ett mästarlag, man har inte den där självklarheten över sig som ett guldvinnande gäng brukar ha och man har kanske inte heller tillräckligt med tro på sin egen förmåga.

Om Rosengård tidigare hade en spelidé och ett anfallsspel som kunde mäta sig med Europas bästa går offensiven nu mycket mer på chans. Det vilar ett tungt ansvar på Marta och Natasa Andonovas axlar att kliva fram och avgöra matcher med sin skicklighet och spetskompetens.

Nej, guldet lämnar Malmö i år. Frågan är om det hamnar i Eskilstuna eller Linköping.

***

Piteå är värda att nämnas i mer än förbifarten. Laget är utan tvekan årets största positiva överraskning. En väldigt stor del i Piteås framgångar grundar står att finna i den otroliga tydlighet ifråga om spelidé och metod, som jag ser det.

Det är aldrig minsta lilla tveksamhet hos Piteås spelare hur de ska agera i givna situationer. Den tryggheten, tillsammans med en härlig lojalitet och Pauline Hammarlunds målglädje kan räcka hela vägen till en Champions League-plats.

***

Lika säker som jag var på att Rosengård skulle försvara guldet, lika övertygad var jag inför säsongen om att Hammarby skulle fixa nytt kontrakt – på AIK och Mallbackens bekostnad.

Nu är jag långtifrån lika säker.

Medan Mallbackens spel har blivit allt mer välorganiserat och framför allt tajtare, blandar Hammarby högt och lågt. Stockholmslaget släpper in näst mest mål i hela serien och har ännu inte fått någon vidare fart på fabrikationen framåt.

Efter Mallbackens 1–0-seger mot Kristianstad tidigare i dag håller jag laget som knapp favorit i streckstriden. En strid som mycket väl kan komma att avgöras när lagen möts i näst sista omgången.

Damallsvenskan blir 57 kilo fattig fattigare och Rosengård, enligt uppgifter, 900 000 kronor rikare. I dag blev det klart att Ramona Bachmann lämnar Malmöklubben för Wolfsburg.

Så var det då klart att Ramona Bachmann lämnar damallsvenskan för att bli klubbkompis med Nilla Fischer i Wolfsburg. Att schweiziskan skulle byta Rosengård mot den tyska toppklubben har varit klart sedan länge, även om Malmöklubben har gjort sitt yttersta för att förneka det hela.

Klubbytet skulle dock ske först i januari, men Wolfsburg plockade fram plånboken och köpte loss Bachmann redan nu för en summa som enligt uppgifter landade på omkring 900 000 kronor.

Pengarna, om prisuppgifterna nu stämmer, kommer väldigt lägligt för Rosengård som så sent som förra veckan vädjade till Malmö kommun om bidrag till Champions League-deltagandet.

För enligt uppgifter som nått mig från flera olika håll är ekonomin långtifrån urstark i mästarklubben, vilket till viss del kan förklara försäljningen av anfallsvapnet.

Oavsett vilket så tappar Rosengård inte bara en fantastisk spelare av absolut högsta klass och en självklar publikmagnet, man förlorar nog också kampen om SM-guldet. För utan Anja Mittag, Therese Sjögran och nu Bachmann, som tillsammans svarade för 35 mål i fjol, ser offensiven betydligt svagare ut än vad den gjorde vid samma tidpunkt förra året. Ni vet, den offensiv som förra säsongen var landets och en av Europas allra bästa.

***

Rosengård och Piteå blev derbykvällens största förlorare. Nyheten om Bachmanns adjö hann inte mycket mer än komma ut innan Malmölaget tappade poäng i Skånederbyt mot Kristianstad (0–0).

Desto gladare då i Kristianstad som tog sin första poäng mot Malmö/LdB/Rosengård på 16 försök!

I Umeå fixade Jenny Hjohlman en poäng till hemmalaget via två mål i slutet av matchen mot Piteå. Norrbottningarna ledde dessförinnan med 2–0 (båda målen inprickade av Hanna Pettersson).

Och på Zinkensdamm gav Katrin Schmidt sitt Hammarby en fin start i derbyt mot AIK när hon smekte in 1–0 efter 15 minuter. Men AIK kvitterade precis innan paus genom Julia Zigiotti Olme. Fler mål än så blev det inte i en inte alltför välspelad match.

Summa summarum, slutade alla tre derbymatcherna (om man nu kan kalla dem det) med kryss. Missräkningar för Rosengård, Piteå och Hammarby således.

Göteborg kom till matchen mot Hammarby utan målvakt, men förlorade av helt andra anledningar.

Att inte kunna ställa en målvakt mellan stolparna i en seriematch är direkt dåligt och ett tydligt tecken på att det finns mycket kvar att jobba med i de damallsvenska klubbarna. I vissa avseenden håller ligan skyhög kvalitet, i andra är nivån närmast bottenlöst låg.

Men det var inte avsaknaden av en målvakt som blev Göteborgs fall på Zinkensdamms IP, det var det ojämna, stundtals helt ostrukturerade, försvarspelet och bristen på en plan B.

Faktum var att Hammarby kom till dubbelt så många avslut som Göteborg gjorde (12–6) och skapade vid sidan av målen flera fullödiga chanser som mycket väl hade kunnat resultera i ännu fler mål. Framför allt kunde Bajen tämligen enkelt försvara sig mot gästernas få och uddlösa attacker.

På plats såg jag hur Göteborg körde fast anfallsmässigt redan före paus, hur Manon Melis blev stillastående, hur Lieke Martens hade svårt att hitta in med bollar bakom Hammarbys lågt stående backlinje.

Det var egentligen bara en gång som Melis blixtrade till och då gjorde hon mål.

I andra halvlek flyttade Stefan Rehn fram sina styrkor, såg till att alltid attackera med minst två spelare mot Hammarbys högerback Olga Ekblom, men närmare än Danielle Van de Donks reducering kom man aldrig.

Jag läste den kritik Mallbackens ordförande Sven Eriksson riktade mot Göteborg efter förlusten och har förståelse för hans besvikelse. Men som jag ser det var det inte Anna Ahlstrands målvaktsinsats (även om Emma Janssons 1–0-mål inte direkt såg otagbart ut) som fällde Göteborg. Det var snarare bristen på variation i anfallsspelet och den totala avsaknaden spel i djupled bakom Hammarbys backlinje.

***

I övrigt gick det nästan som väntat. Rosengård briljerade inte, men hittade ändå en väg att vinna mot Mallbacken. Ett sent frisparksmål från Marta säkrade tre viktiga poäng.

***

Linköping hade chansen att blanda sig i guldstriden på allvar igen, men tog den inte. Med ett sent mål sköt Julia Spetsmark samtliga tre poäng till Kif Örebro istället.

***

I Solna bjöds det på svängdörrsförsvar och mål i massor. AIK nätade tre gånger om, men förlorade ändå mötet med Umeå. Det krävs nog ett mirakel om AIK ska spela damallsvensk fotboll även nästa år.

***

De återstående topplagen, Eskilstuna och Piteå, tog full pott båda två. Eskilstuna är därmed tvåa i serien, två poäng bakom Rosengård, medan Piteå parkerar på fjärde plats, en pinne bakom Linköping.

Hon har beskrivits som både blyg och tystlåten. Tur då att handling säger mycket mer än ord. Stina Blackstenius lät högerfoten tala och sköt sitt Linköping till finalseger i Svenska cupen.

I slutet av första halvlek kom hon loss, löpte ifrån Rosengårds mittbackar och placerade bollen utom räckhåll för Zecira Musovic. Stina Blackstenius gav Linköping ledningen i cupfinalen, på typiskt Stina Blacksteniusvis.

Några minuter senare avböjde hon att medverka i en tv-intervju.

Blackstenius är inte bekväm med att prata offentligt, trivs inte i rampljuset – utanför planen. På densamma är hon stark, tuff och snudd på hänsynslös. Det visade hon under F19-EM för ett par veckor sedan och det visade hon igen i dagens cup-final.

Östgötatjejen var på ett eller annat sätt inblandad i de farligheter som Linköping skapade i finalens första halvlek. Vållade hon inte problem för Amanda Ilestedt och Emma Berglund i Rosengårds mittförsvar med sina djupledslöpningar så utmanade hon från kanterna. Det var därför inte särskilt överraskande att just hon gjorde matchens första mål inför 5 602 åskådare.

När Ilested och Berglund kom fel, gick bort sig något, då högg Blackstenius. Målet gav Linköping greppet om finalen och utan Anita Asante, Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann hade Rosengård inte kraft, variation eller kunnande nog att komma tillbaka.

Visserligen vaskade Marta fram ett par kvitteringschanser, men närmare än så kom aldrig Malmölaget. När även brasilianskan tvingades lämna planen på grund av skadekänningar var saken i praktiken klar.

Innan matchen var över ökade Vera Diatel (läckert framspelad av Pernille Harder) på till 2–0 och dödade i samma stund det sista lilla hopp som möjligen fanns kvar i Rosengårdslägret. Linköping vann, försvarade sitt guld och lade sin femte cuptitel till handlingarna.

***

Linköping var inte bara vassare, man var bättre än Rosengård i matchen. Defensivt var man bättre organiserat och mer aggressivt, offensivt hade man större variation, mer fart och ett djupledsspel som Malmölaget aldrig kom i närheten av.

***

Therese Sjögran hade chansen att avsluta karriären (på riktigt) med en cuptitel. Så blev det inte.

***

Charlotte Rohlin var precis så bra som hon kan vara.  Brytningen när Marta var på väg igenom i andra halvlek var högklassig och kanske matchavgörande.

AIK hade chansen att knapra in på Mallbacken, Hammarby och Umeå i tabellen, men tog den inte. Vittsjö vann med 4–0 och sköt Solnalaget ytterligare ett steg närmare Elitettan.

Damallsvenskan har nått halvvägs och föga förvånande är det Rosengård som toppar tabellen. Malmölaget har dock svajat, tappat tätpositionen till Eskilstuna (om än temporärt) och ser ut att utmanas av såväl nyss nämnda United som Linköping – och Piteå.

Det var många år sedan damallsvenskan kändes så öppen och oviss som den gör efter elva omgångar. Visserligen toppas serien av Rosengård, men mästarlaget är både jagat och utmanat, vilket är odelat positivt för intresset och för serien.

Att Eskilstuna skulle etablera sig i toppen och på allvar klara av att utmana Malmölaget om serieledningen trodde jag verkligen inte, även om jag är glad över att så faktiskt är fallet. Och Eskilstuna är inte den enda överraskningen i toppen. Bakom trean Linköping, som missat möjligheten att ta täten, har ju Piteå samlat segrar på hög och parkerar efter dagens vinst på fjärde plats.

Stellan Carlssons tydliga och taktiskt gedigna fotbollsfilosofi har tillsammans med kontinuitet, Pauline Hammarlunds målfabrikation, June Pedersens hörnor och ett välsmort lagmaskineri byggt den framgång som laget förtjänar.

Hammarlunds vårsäsong är verkligen glädjande. Nio mål på elva matcher placerar henne i skytteligatopp tillsammans med Ramona Bachmann. Bra för Piteå, bra för damallsvenskan och på sikt kanske även bra för landslaget.

Samtidigt som toppstriden är låååååångt ifrån avgjord är kampen i andra änden av tabellen också den öppen och oviss. För jumbon (nio poäng) AIK som bara mäktat med att spela in en poäng på en halv säsong ser väl läget inte skimrande just ut, men avståndet upp till Mallbacken (5 poäng) , Hammarby (nio poäng) och Umeå (nio poäng) inte definitivt inte omöjligt att hämta in.

Nu tror jag att både Hammarby och Umeå grejar nytt kontrakt på bekostnad av just AIK och Mallbacken, men då måste båda lagen ovanför nedflyttningsstrecket börja vinna matcher istället för att kryssa.

***

På tal om AIK såg jag att klubben bryter med Jennifer Egelryd. Sju matcher blev det för spelaren som inte gjort en enda poäng 2011. Medverkan i tv-såpor är kanske inte den bästa kombinationen om man har ambitioner att vara en damallsvensk spelare …

***

Rosengård gjorde klar med ny tränare efter Markus Tilly. Dansken Jack Majgaard Jensen tar över mästarklubben.

***

Fjolårets stora succélag hade bara tagit två segrar på nio matcher. I går kom den tredje vinsten för Kif Örebro som drygade ut avståndet till bottenlagen.

Men 1–0 mot tabelljumbon AIK var inget imponerande resultat. Efter en mindre bra första akt fick dock Örebro bättre ordning på sitt spel i den andra och visade att det skiljer en nivå eller två mellan lagen.

Trepoängaren till trots ligger Örebro kvar på åttonde plats i damallsvenskan.

***

De nyblivna europamästarna fick ett härligt och välförtjänt mottagande när det kom tillbaka till Sverige i går kväll. Att en riktigt stor folkmassa och ett rejält mediauppbåd mötte F19-landslaget på Arlanda känns värdigt och positivt.

Uppmärksamheten och utrymmet i media visar att det finns ett stort intresse för damfotboll i landet. Men den måste släppas fram.

Jag delade en skärmdump som jag tagit från Sportbladet efter lunch i dag. Den visade svart på vitt det intresse jag anser finns, med eftertryck.

Det finns comebacker och så finns det comebacker, som den Elena Sadiku svarade för efter ett års skadefrånvaro. Eskilstunaspelaren bjöd på en riktig håll käften-återkomst som innefattade ett hattrick – före paus.

Den som begav sig till Tunavallen i hopp om att få se mål och en kul comeback av Elena Sadiku blev sannerligen inte besviken. Eskilstuna körde över jumbon AIK fullständigt och dödade matchen på en dryg halvtimme.

När lagen gick till halvtidsvila hade Elena Sadiku både fullbordat ett hattrick och

och jublat åt Petra Larssons fullträff. 4–1 i paus blev 5–1 till slut. Därmed är Eskilstuna tvåa i tabellen, två poäng före trean Linköping som dock spelat en match mindre.

***

Rapporterna efteråt skvallrade om att Hammarby gjort sin spelmässigt bästa match för säsongen. Surt då att nykomlingen bara fick med sig en poäng från mötet med Vittsjö.

Felpassningar kan vara kostsamma. Det blev Bajen varse om på Zinkensdamm där två förlupna passningar resulterade i Vittsjömål. Båda gångerna var det Linda Sällström, som kunde ha hamnat i Hammarby den här säsongen, som tackade genom att skicka bollen i nät bakom kompisen Sofia Lundgren.

Men Hammarby kom tillbaka. Först reducerade Emma Jansson (som skjutit på sin avresa till F19-EM i Israel för att kunna spela mot Vittsjö) och därefter kvitterade Clara Markstedt (med sitt första mål för säsongen).

2–2 blev slutresultatet i en match där Hammarby kunde, borde och skulle ha vunnit. Men även om fullpoängaren uteblev visade laget från Söder styrka och moral som kom tillbaka från ett tvåmålsunderläge.

***

För AIK ser läget betydligt sämre ut. Nazanin Vaseghpanah har definitivt inte fått någon drömstart som huvudtränare för Solnalaget. Onsdagens förlust mot Piteå följdes alltså upp med ett nytt nederlag i dag och totalt 1–7 i målskillnad.

Känslan är att det krävs ett mindre mirakel för att AIK ska kunna kravla sig upp från jumboplatsen och ta sig över nedflyttningsstrecket. Och som jag har skrivit här tidigare har jag svårt att se hur nyss nämnda AIK och Mallbacken ska undvika degradering.

De övriga lagen runt nedflyttningsstrecket (Hammarby, Örebro och Umeå) är helt enkelt för bra.

***

Om någon missat Pauline Hammarlunds framfart och utveckling i Piteå är den väl värd att uppmärksamma. Med sina två mål i segermatchen mot AIK senast är Hammarlund nu uppe i sju mål på åtta matcher och delar skytteligaledningen med Ramona Bachmann. Imponerande.

Fortsätter Piteåanfallaren så här är hon snart, om inte redan, aktuell för landslagsspel.

***

I morgon går en epok i graven Therese Sjögran spelar då sin allra sista match i karriären. Jag hoppas att hon blir rejält hyllad för hon landets meste landslagsspelare är verkligen värd det.

Och redan innan hon har lagt skorna på hyllan är en sak väldigt säker – hon kommer att vara saknad, både i damallsvenskan och i landslaget.