Hon har beskrivits som både blyg och tystlåten. Tur då att handling säger mycket mer än ord. Stina Blackstenius lät högerfoten tala och sköt sitt Linköping till finalseger i Svenska cupen.

I slutet av första halvlek kom hon loss, löpte ifrån Rosengårds mittbackar och placerade bollen utom räckhåll för Zecira Musovic. Stina Blackstenius gav Linköping ledningen i cupfinalen, på typiskt Stina Blacksteniusvis.

Några minuter senare avböjde hon att medverka i en tv-intervju.

Blackstenius är inte bekväm med att prata offentligt, trivs inte i rampljuset – utanför planen. På densamma är hon stark, tuff och snudd på hänsynslös. Det visade hon under F19-EM för ett par veckor sedan och det visade hon igen i dagens cup-final.

Östgötatjejen var på ett eller annat sätt inblandad i de farligheter som Linköping skapade i finalens första halvlek. Vållade hon inte problem för Amanda Ilestedt och Emma Berglund i Rosengårds mittförsvar med sina djupledslöpningar så utmanade hon från kanterna. Det var därför inte särskilt överraskande att just hon gjorde matchens första mål inför 5 602 åskådare.

När Ilested och Berglund kom fel, gick bort sig något, då högg Blackstenius. Målet gav Linköping greppet om finalen och utan Anita Asante, Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann hade Rosengård inte kraft, variation eller kunnande nog att komma tillbaka.

Visserligen vaskade Marta fram ett par kvitteringschanser, men närmare än så kom aldrig Malmölaget. När även brasilianskan tvingades lämna planen på grund av skadekänningar var saken i praktiken klar.

Innan matchen var över ökade Vera Diatel (läckert framspelad av Pernille Harder) på till 2–0 och dödade i samma stund det sista lilla hopp som möjligen fanns kvar i Rosengårdslägret. Linköping vann, försvarade sitt guld och lade sin femte cuptitel till handlingarna.

***

Linköping var inte bara vassare, man var bättre än Rosengård i matchen. Defensivt var man bättre organiserat och mer aggressivt, offensivt hade man större variation, mer fart och ett djupledsspel som Malmölaget aldrig kom i närheten av.

***

Therese Sjögran hade chansen att avsluta karriären (på riktigt) med en cuptitel. Så blev det inte.

***

Charlotte Rohlin var precis så bra som hon kan vara.  Brytningen när Marta var på väg igenom i andra halvlek var högklassig och kanske matchavgörande.

AIK hade chansen att knapra in på Mallbacken, Hammarby och Umeå i tabellen, men tog den inte. Vittsjö vann med 4–0 och sköt Solnalaget ytterligare ett steg närmare Elitettan.

”Vissa spelare är inte så erfarna”, sa Pia Sundhage efter 3–3 mot Nigeria. Orden syftade till att förklara varför det svenska landslaget inte lyckades hålla försvaret kompakt och undvika en mot en-situationer.

Frågan är vilka av spelarna hon tänkte på? Av de 14 spelare som fanns på planen mot Nigeria saknade bara två, Elin Rubensson och Amanda Ilestedt, erfarenhet från tidigare mästerskap.

Övriga tolv har deltagit i mästerskapsslutspel tidigare – och de flesta har spelat såväl EM, VM som OS. Jag har förståelse för att allt inte blir helt rätt i snabba svar till journalister efter matcher, särskilt när matcherna gestaltat sig som Sveriges i går. Men jag köper inte att förbundskaptener tar till faktiska osanningar.

Sant är dock att två 22-åringar med relativt få landskamper på sina samveten kastades in i hetluften i går – och svarade båda två för godkända insatser.

De övriga tolv kan knappast räknas som oerfarna eller jätteunga.

Sveriges spelare i matchen mot Nigeria:

Hedvig Lindahl, 32 år, 111 landskamper

***

Elin Rubensson, 22 år, 22 landskamper

Nilla Fischer, 30 år, 134 landskamper

Emma Berglund, 26 år, 39 landskamper

Lina Nilsson, 27 år, 68 landskamper

***

Kosovare Asllani, 25 år, 80 landskamper

Lisa Dahlkvist, 28 år, 99 landskamper

Caroline Seger, 30 år, 141 landskamper

Therese Sjögran, 38 år, 213 landskamper

***

Lotta Schelin, 31 år, 153 landskamper

Sofia Jakobsson, 25 år, 60 landskamper

***

Olivia Schough, 24, 26 landskamper

Linda Sembrant, 28 år, 60 landskamper

Amanda Ilestedt, 22 år, 10 landskamper