Senast hon spela var i mars. Fram till i går vill säga. När England matchade på Folkungavallen i går kväll gjorde Kelly Smith comeback.

Hon hann med att ge Arsenal ledningen i Champions League-mötet med Torres i mitten av mars – sen tvingades hon kliva av.

En skada har hållit Kelly Smith borta från planen under hela våren fram till i går. I träningsmatchen mot pojkjuniorer i Linköping spelade stjärnan tio minuter.

Med fem dagar kvar till premiärmatchen mot Spanien fick därmed förbundskapten Hope Powell beskedet hon hoppades på. Lagets, och nationens största stjärna genom tiderna, är redo för EM.

För egen del gläds jag innerligt med Kelly Smith som jag håller högt. Hon är en otroligt häftig och trevlig person som har fått kämpa sig genom livet (läs mer här)

Att EM blev en stor profil rikare i och med gårdagens comeback gjorde ju inte det hela sämre.

Med fyra dagar kvar till EM släppte Svenska Fotbollförbundet en bomb. Assisterande förbundskaptenen Birger Jacobsson avgår med omedelbar verkan.

Frågorna hopar sig i huvudet.

Varför lämnar han nu? Varför valde han inte att hoppa av tidigare eller vänta till efter mästerskapet? Och hade det här verkligen skett om Sportbladet inte hade fört missnöjet mot honom i ljuset?

Tidpunkten för Jacobssons avhopp den sämsta tänkbara och måste naturligtvis påverka alla parter på ett eller annat sätt.

Kanske kände han att det blev för tungt att stanna kvar och ”genomlida” mästerskapet på hemmaplan. Men om så inte är fallet undrar jag varför man inte valde att låta honom ta en undanskymd roll i några veckor till för att åtminstone ge skenet av att allt är lugnt.

Nu har Jacobsson hur som helst tagit sitt beslut. Sannolikt grundat på, som han säger till svenskfotboll.se, om sin relation till Pia Sundhage:

”Det är verkligen ingen konflikt, men vi är kanske inte riktigt överens om synen på min roll.”

Ett uttalande som snarare tyder på att det faktiskt finns en osämja eller konflikt snarare än tvärtom. Ett problem som landslagsledningen borde ha kunnat lösa tidigare. Eller är det så att Sportbladets artikel om missnöjet mot honom fick bägaren att rinna över?

Oavsett vilket så är detta inte bra för – och minskar definitivt inte det mediala trycker på – landslaget.

Det är också som Kristoffer Bergström skriver i sin krönika ett misslyckande.

Jag hoppas nu bara att den svenska EM-truppen, och Jacobsson själv, kan gå stärkt ur det här.