Tyresö tog sitt förnuft tillfånga – till slut.
Men varför dröjde så här lång tid innan polletten trillade ner?

Dagen efter 3–0-förlusten mot Linköping kom beskedet att Tyresö drar sig ur Damallsvenskan direkt.
Det första riktigt kloka beslutet som Stockholmklubben tagit på väldigt lång tid.

Tyvärr dröjde det nästan en halv säsong innan Tyresö förstod det övriga klubbar och större delen av Fotbollssverige begrep redan i vintras – att det inte går att bedriva en elitverksamhet utan pengar och riktiga förutsättningar.

Men hungern efter en en internationell framgång var kanske så stor att Tyresö Fotboll AB inte ville eller mäktade med att ta det här beslutet i ett tidigare skede.

Oavsett om tiden för beslutet kan diskuteras känns det helt rätt att Champions League-finalisten väljer att hoppa av, ur sportsligt hänseende och för trovärdigheten för svensk elitfotboll.
För det faller på sin egen orimlighet att ett fotbollsföretag med närmare tio miljoner kronor i skulder spelar i landets högsta serie, och det är allt annat än rättvist när ett lag ser ut på ett sätt i april och ett helt annat i juni.

Jag har precis läst ordförande Hans Lindbergs citat på klubbens hemsida där han bland annat säger:

”Vi har konstaterat att detta är ett oundvikligt beslut med tanke på sportslig rättvisa och att vi inte vill riskera unga spelares hälsa.”

Nu tänker jag inte lägga alltför stor vikt vid de uttalanden som känns väldigt tillrättalagda.
Men det är svårt att inte känna en viss ironi när samma klubb som under året samlat på sig allt större kostnader, trots skulder på miljonbelopp – och därigenom tagit sig fram till Champions League-final – pratar om sportslig rättvisa …

Men det får vara som det är.
Tyresö har trots allt tagit ett bra beslut och det fokus som tidigare lagts kring klubbens förehavanden kan äntligen läggas där det ska – på spelet och på Damallsvenskan. Till slut.

…
Man kunde ha önskat att Svenska Fotbollförbundet tagit ställning gällande Tyresö tidigt istället för att först ducka frågor och därefter hjälpa laget att ta sig till Lissabon.

Det råder ingen tvekan om att det behövs ett regelverk som förhindrar detta att hända igen.
…

NU tar jag paus från bloggandet här ett tag.
Ett VM-äventyr i Brasilien väntar.
Men vi möts säkert på ett eller annat sätt på andra sidan sommarens gigantiska fotbollsfest.

Damallsvenskan har gjort uppehåll över VM-kvalmötet med Nordirland.
För den skull är det inte stiltje i damfotbolls-Sverige. Tvärtom.

Den som trodde att det skulle bli tyst om Damallsvenskan nu när serien tagit ett tio dagar långt uppehåll för internationella matcher trodde fel.
Det kommer att hända saker den närmaste veckan.

Bland annat kan jag avslöja att Tyresös Nigeria-projekt på väg att ge resultat.
Den långa resa som påbörjades redan i vintras är nu på väg mot sitt mål.
Den avgörande frågan är om klubben ror projektet i land eller om skeppet med oljepengar kapsejsar.

Det är nämligen från nigerianska oljeintäkter som Tyresö hoppas hitta sin räddning.
Min kollega Kristoffer ”Kroko” Bergström skrev om ”biståndsprojektet” (som Tyresös ordförande Hans Lindberg kallade det för) härom dagen, men jag har fått nys om ännu mer än vad som framkom då.
Som att pengarna kommer från oljeindustrin, bland annat.

Mer om det när jag har fått ännu mer kött på benen – och när tiden är mogen.

…

Linköpings anfallstalang Stina Blackstenius gjorde ett av målen i segermatchen mot Rosengård senast.
Trots det kommer hon inte att vara med i F19-landskampen mot Norge eftersom hon är småskadad och sliten.

Jag pratade med Linköpings tränare Martin Sjögren i går som berättade att klubben tänkte låta henne vila från landslagsuppdraget.

Ett smart drag från Linköping och ett beslut som helt säkert gynnar såväl klubben som F19-landslaget längre fram – i synnerhet med tanke på att det väntar ett EM i sommar.

…

Inte heller Lina Hurtig finns med i Calle Barrlings trupp mot Norge.
Umeåspelaren har ställts åt sidan för att hon ska få viktig och välbehövlig vila efter en vår som också gjort henne sliten och småskadad.

…

Med pausknappen intryckt i Damallsvenskan finns det ännu godare anledningar än vanligt att se matcher i Elitettan.
För egen del styr jag kosan till Stockholms Stadion i eftermiddag där det vankas derby mellan Djurgården och Hammarby.

De två obesegrade Stockholmslagen finns med i toppskiktet i serien efter tre omgångar och mötet har alla förutsättningar att bli en riktig derbydrabbning med allt vad det innebär.

Det hade kunnat gå bättre, men också betydligt sämre.
Efter 0–0 mot Birmingham i den första Champions League-semifinalen lever Tyresös dröm om final vidare – och hemma på konstgräset nästa söndag lär drömmen bli sann.
Frågan är till vilket värde?

Tyresö var nära att få lämna Birmingham med en seger i bagaget, en stolpträff och en boll i ribban ifrån om man så vill.
Tony Gustavssons gäng provade att gå på knock och var nära att lyckas.
Men trots att stjärnkvartetten Marta, Caroline Seger, Veronica Boquete och Meghan Klingenberg var tillbaka i startelvan ville det sig inte riktigt.
Trots det så ligger vägen till finalen i Lissabon vidöppen för den skuldtyngda Stockholmsklubben.

Nästa söndag möts lagen igen, på konstgräs.
Underlaget, precis som det faktum att de comebackande spelarna hinner träna ytterligare några pass, talar för Tyresö.

Det enda som egentligen talar för Birmingham är väl bortamålsregeln.
Men om undermålig skötsel av seniorverksamheten, taskiga bortförklaringar och mångmiljonskulder inte satt stopp för klubben lär väl inte en brittisk uppstickare göra det heller.

Jag tror att Tyresö spelar Champions League-final i Lissabon längre fram i vår, men vad som händer därefter är mer osäker.

Självklart har jag funderat kring vad en svensk Champions League-succé skulle vara värd. Normalt sett skull jag säga oerhört mycket, men i Tyresös fall är jag mer tveksam.
Allt hänger på vad som faktiskt händer med Tyresö Fotboll AB i början av juni.

Om några få veckor lämnar stjärnorna laget och 5 juni avgörs krisklubbens framtid i Nacka tingsrätt.
Lyckas ordföranden Hans Lindberg trolla fram ett gäng afrikanska miljoner ur hatten tills dess kan framgångarna i Champions League faktiskt vara av betydelse, om han misslyckas så känns det här äventyret närmast värdelöst.

Dessvärre har jag inte särskilt stora förhoppningar om att Tyresö faktiskt ska överleva den här säsongen.
Då är chanserna att vinna Europas finaste klubblagsturnering betydligt större.

Det har blåst upp till nya stormar i och omkring Tyresö.
Sju spelare lämnar krisklubben inom loppet av en och en halv månad – dessutom tvingas årets stora stjärnvärvning, Fabiana da Silva Simoes, tillbaka till Brasilien.

Efter de senaste veckornas händelser börjar bilden av Tyresö att klarna allt mer.
Sannsagan om den lilla klubben som klättrade från division tre till toppen av Damallsvenskan och sedan spände bågen ännu högre var kanske för bra för att vara sann trots allt.

Med fyra dagar kvar till Damallsvenskans premiäromgång är fjolårets tabelltvåa en klubb i kaos – och vad det tycks också i fritt fall.
Fyra spelare, Christen Press, Meghan Klingenberg, Whitney Engen och Veronica Boquete, tackar för sig så snart Champions League-äventyret är till ända.
Någon vecka senare lämnar också Marta, Caroline Seger och Carola Söberg.

Som om det inte vore nog med det tvingas nu årets stora prestigevärvning, Fabiana da Silva Simoes, bort eftersom Migrationsverket avslagit hennes ansökan om arbetstillstånd.

Och jag tror inte att det stoppar där.
Jag har nämligen väldigt svårt att se hur klubben ska klara ut den minst sagt prekära ekonomiska situation man satt sig i – och det skulle inte överraska mig om Nacka tingsrätt beslutar att rekonstruktionen av Tyresö Fotboll AB ska avbrytas i början av juni.

Ett sådan beslut skulle sannolikt innebära slutet för Tyresö som elitklubb och därmed sätta punkt för en sanslös framgångssaga.

Alla duckar
I förrgår, mitt i Damallsvenskans upptaktsträff på Berns skickade Tyresö ut uppgifterna om att man inte kommer att förlänga kontrakten med Marta, Seger och Söberg, eller rättare sagt så nämndes aldrig den sistnämnda.

– Vi måste ta ett ansvar för ekonomin och då har vi inte utrymme för spelarlöner på den nivån de har legat på, uttalade sig Tyresös ordförande Hans Lindberg i pressmeddelandet.

Gott så. Men vem tar på sig ansvaret för det ekonomiska misslyckandet?

Lindberg gör det definitivt inte – och inte Hasse Löfgren (klubbens starke man bakom kulisserna) heller.

I de uttalanden som Lindberg har gjort sedan uppgifterna om de ekonomiska problemen blev kända har han hänvisat till orsaker som uteblivna sponsorintäkter, att sponsorer som inte hållit vad de lovat och de höga kostnaderna för ett läktarbygge.

Inte en enda gång har han, eller någon annan representant för klubben, valt att ställa sig med mössan i handen och faktiskt säga som det är – att man levt över sina tillgångar.

Detta är något som jag vet sticker i ögonen på klubbrepresentanter runt om i Fotbollssverige och det har jag verkligen förståelse för.

Medan ett antal andra klubbar sliter dag ut och dag in för att få sina verksamheter att gå runt har Stockholmsklubben fortsatt att leva stort och sikta högt trots att skulderna ökat.
Den ekvationen är så klart helt ohållbar och förhållningssättet inget annat än oförsvarbart.

Dags att ta ansvar
I förrgår blev det väldigt tydligt att Tyresöspelarna ledsnat på klubbens agerande.
Caroline Segers uttalanden andades en hel massa frustration:

– Med tanke på hur situationen ser ut har jag ingen anledning att stanna i något sånt här, sa hon bland annat till SVT.

Och Seger är inte den enda som vädrat sin besvikelse över klubben.
Målvakten Carola Söbergs kommentar på Twitter var väldigt talande.

Allra värst är nog ändå situationen för brasilianskan Fabiana som inte beviljas arbetstillstånd eftersom Tyresö Fotboll AB är under rekonstruktion och nu kan tvingas lämna Sverige.

Personligen tycker jag att det känns oerhört tråkigt att en maktfaktor i Damallsvenskan och i Europa är på väg att rasa samman, men jag har samtidigt väldigt svårt att tycka synd om klubben.

Det är ju faktiskt de ledande personerna i, den vad det verkar bristfälliga, organisationen som sett till att Tyresö befinner sig där man gör – i rekonstruktion och på väg mot … ja, kanske konkurs.

Men det som verkligen stör mig är att ingen tar på sig ansvaret.

Varken Hans Lindberg, Hasse Löfgren (ja, han är fortfarande verksam i föreningen) eller någon annan vill stå till svars för den kris som en i allra högsta grad osund äregirighet resulterat i.

Så här långt har man i stor utsträckning valt att bemöta relevanta och klart befogade frågor med irritation eller korthuggna svar istället för att göra det man borde göra – erkänna att man gjort fel och i ambitionen att vinna Champions League faktiskt förköpt sig och iklätt sig en kostym som varit alldeles för stor.

Det förhållningssättet och agerandet kan nu bli klubbens fall.
Oavsett om det här är början på slutet eller inte vill jag se att herrar Lindberg och Löfgren slutar ducka för frågor och faktiskt fejsar det man varit med att att bygga upp och sedan köra i botten.

Tyresö står inför sin största match någonsin, kvartsfinalen i Champions League.
Samtidigt visar klubben upp stora brister i media- och krishantering.

På några få år har Tyresö klättrat från en undanskymd plats i de lägre serierna till toppen av svensk fotboll – rent fotbollsmässigt.

Den senaste tidens händelser har visat att organisationen och kunnandet runt omkring inte håller samma klass. Och det med eftertryck.

Klubben hade ganska lätt kunnat undanröja alla frågor och funderingar kring den rådande ekonomiska situationen.
En större öppenhet, bättre kommunikation och fler tydliga uttalanden hade sannolikt skänkt lugn till laget och flyttat fokus från ekonomi till mötet med österrikiska Neulengbach – om än bara tillfälligt.

Istället har Tyresö lagt locket på och nästintill förslutit detsamma.
I går gjorde sig spelarna otillgängliga för media. Mobiltelefoner stängdes helt
sonika av på rekommendation från klubbledningen.

När man i dag höll presskonferens inför söndagens match mot Neulengbach gjorde man klart och tydligt att inga frågor gällande klubbens ekonomi skulle besvaras.

Jag har förståelse för att tränaren Tony Gustavsson och mittbacken Linda Sembrant inte är de två bäst lämpade att prata om den ekonomiska krisen.
Men eftersom klubbens ordförande Hans Lindberg var på Svenska Fotbollsförbundets årsmöte hade man kunnat ha en annan representant på plats.

Ännu bättre hade förstås varit att stöka undan frågorna gällande klubbens ekonomi, den pågående rekonstruktionen och det så hemliga Afrikaprojektet i går.
På så sätt hade man sluppit frågor om annat än matchen i dag och sannolikt minskat trycket i morgon.

Strutsbeteendet gynnar inte Tyresö.
Särskilt inte i den situation som man faktiskt befinner sig i.
Det leder bara till fler spekulationer, ännu fler telefonsamtal och ett ökat tryck på klubben.

…

Samtliga spelare är tillgängliga för spel i morgondagens kvartsfinalmatch.
Det var i alla fall vad Tyresötränaren Tony Gustavsson sa vid dagens presskonferens.

Finska landslandslagsmålvakten Tinja-Riikka Korpela ska vara tillbaka i spel igen efter sina muskelbristningar och Linda Sembrant, som tränade på egen hand i dag, kommer att kunna spela mot Neulengbach.

Eller?

Antingen är det faktiskt som Gustavsson säger, eller så vill Tyresö mörka läget i laget inför matchen.
Svaret kommer så klart i morgon.

…

Enligt väldigt pålitliga källor fick Tyresös ordförande Hans Lindberg en hel del kritik av sina ordförandekollegor när Damallsvenskans klubbordföranden träffades i går.

Tyresö lever vidare. Åtminstone några månader till.
I dag beslutade Nacka tingsrätt att rekonstruktionen av Tyresö Fotboll AB ska fortsätta.
Därmed har klubben köpt sig mer tid för att komma till rätta med sina problem.

Men tid är en sak och pengar en helt annan. Och det är det senare som Tyresö verkligen behöver.

Pengar som delvis ska hämtas från ett hemligt biståndsprojekt som ska drivas tillsammans med en afrikansk stat, (Ekvatorialguinea, enligt mina uppgifter).
Det var ganska knapphändiga uppgifterna som blev kända under dagens borgenärssammanträde.

Ändå var det den korta informationen om ett hemligt projekt som fick Skatteverket att ställa sig positiva till att låta rekonstruktionen av Tyresö Fotboll AB att fortsätta.

Jag gjorde ett ärligt försök att få veta mer om det här projektet och fick till sist tag i Tyresös ordförande Hans Lindberg.
Men Lindberg, som var kort i tonen och fåordig, ville inte säga mer än:

– Ni får reda på mer om projektet när vi kommunicerar ut det.

Lindberg har så klart rätt att hålla uppgifterna om projektet hemliga och för den delen lika mycket rätt att uttrycka sig som han vill.
Men med ett ekonomiskt skuldberg att göra sig av med inom loppet av tre månader kunde nog tydlig och matnyttig information göra mer nytta än skada för klubben.

Och personligen känner jag mig frågande till hela det här biståndsprojektet.

Vad innebär det egentligen? Varför har klubben valt att hålla projektet hemligt till i dag? Hur sannolikt är det att satsningen ska generera de fyra miljoner kronor som Tyresö faktiskt pratar om – och i så fall när?

Som jag ser det har Tyresö har en rad frågor att besvara – till spelare, fordringsägare och övriga klubbar i Damallsvenskan – både gällande den situation man befinner sig i och det projekt man nu fört fram i ljuset.
Men just nu väljer man att köra huvudet i sanden och lägga locket på.

På lördag håller klubben presskonferens inför kvartsfinalen i Champions League.
Dagen därpå spelar man årets viktigaste match.
Då kommer man att tvingas besvara frågor om den ekonomiska situationen, det hemliga projektet och klubbens framtid var sig man vill eller inte.

För, som jag skrev inledningsvis, så lever Tyresö vidare. Åtminstone ytterligare några månader.
Och om klubben vill fortsätta att existera bör man nog börja räta ut de frågetecken som finns redan nu.

Minns ni hur det lät när Tyresö Fotboll AB:s ekonomiska kris blev offentlig?
En storsponsor hade svikit och kostnaden för en läktare hade blivit långt mycket högre än beräknat.
Det var i alla fall vad klubbens ordförande Hans Lindberg sa då.

De uteblivna sponsorintäkterna är så klart svåra att bevisa, men läktaren som Lindberg hänvisade till har knappast försatt klubben i den sits man nu befinner sig i.

Jag har tagit del av det aktuella avtalen mellan Tyresö kommun och Tyresö Event AB gällande nämnda läktare. I det står det svart på vitt att den totala kostnaden stannade vid 3,5 miljoner kronor – och kommunen tog halva ”smällen”.

Den resterande delen, 1 750 000 kronor, delades upp på ett hyr/köp-avtal med Yellowline AB. Tyresö Event AB har sedan avtalet upprättades betalat, och betalar fortfarande, av läktaren med  33 000 kronor plus moms per månad – i totalt 60 månader.

Men bara fram till 1 november förra året då Tyresö kommun löste de återstående kostnaderna.

Att klubben sedan dess beställt och uppfört ytterligare en läktare är en helt annan fråga och kostnad. En kostnad som sannolikt skulle kunna finansieras med lönekostnaderna för en av spelarna i truppen.

…

Jag har försökt nå Hans Lindberg för en kommentar, men han har trots ett 20-tal samtal och en handfull sms inte återkommit till mig.