I år har landslaget varit samlat i över tre månader totalt.
Nästa år hade man tänkt samla spelarna under cirka 65 dagar, men så blir det inte.
Anledningen är att klubbarna sätter stopp.
– Ibland kan man behöva markera, säger Per Darnell, ordförande i Elitfotboll Dam.

Förra hösten meddelade förbundskapten Pia Sundhage att hon ville lägga beslag på landslagsspelarna i över 100 dagar inför EM på hemmaplan. Önskemålet väckte stark kritik från flera damallsvenska klubbar.

– Våra spelare är mer och mer medarbetare och skulle medarbetare i ett företag vara borta i tre och en halv månader per år så får de tjänstledigt eller avdrag på lönen, sa till exempel Kopparbergs/Göteborgs sportchef Lasse Svensson till Svenska Dagbladet då.

Landslagsledningen fick emellertid sin vilja igenom och Sundhage gavs goda möjligheter att spela ihop sitt blågula lag inför EM-slutspelet.

Så blir det inte nästa år. Klubbarna har nämligen fått nog.

I ett brev till landslagschefen Marika Domanski Lyfors har tio av tolv klubbar damallsvenskan klubbar framfört att man har för avsikt att bara släppa i väg sina landslagsspelare till de av UEFA och FIFA fastställda speldatumen.

– Vi vill minska antalet dagar då spelarna är borta med landslaget, säger en klubbledare som vill vara anonym.

EFD:s Per Darnell bekräftar att klubbarna har framfört sin ståndpunkt, men ser ingen fara för att klubbarnas ”krav” ska leda till att relationen mellan klubbarna och landslagsledningen försämras.

– Nej, det här kommer vi att lösa.

Men brevet till Marika Domanski Lyfors tycks ha fått effekt. Enligt uppgifter till Sportbladet kommer det tänkta landslagslägret i januari att ställas in.

…………………………………………………

Jag har försökt få tag i Marika Domanski Lyfors för en kommentar, men utan resultat.

…………………………………………………

Missnöjet mot många och långa landslagssamlingar är egentligen inget nytt. Kritiken har funnits länge och blommat upp från tid till annan. Dock har de kritiska rösterna blivit fler och mer högljudda under året och det kan jag ha förståelse för – precis som jag kan förstå landslagsledningens önskemål.

Självklart vill klubbarna, arbetsgivarna, förfoga över sina spelare – särskilt under försäsongen. Det är ju under den tiden som grunden till en bra säsong ska läggas. Och under försäsongen 2013 var det klubbar som bara hade hela trupperna samlade under en tidsrymd av fyra-fem veckor.

I grund och botten står jag på klubbarnas sida. De är trots allt de som betalar spelarnas löner och som varje dag jobbar med att utveckla, förädla och förbättra sina investeringar. Och som jag ser det är det klubbarna som ska ansvara för skolning, utbildning och utveckling – inte landslaget.

Men  jag har samtidigt förståelse för att landslagsledningen vill få tid tillsammans med spelarna i början på ett nytt år, ge spelare som knackar på dörren till blågult chansen och göra ett riktigt avstamp inför landslagsåret. Ett landslagsläger i januari passar dessutom klubbarna väldigt mycket bättre än vad t ex Algarve Cup gör, så det här är ingen enkel fråga.

Klart är att det finns en spricka mellan landslaget och klubbarna i Damallsvenskan, vilken inte är gynnsam för någon av parterna.

Nio spelare har lämnat Jitex sedan säsongsavslutningen mot Piteå den 20 oktober och risken finns att det blir ännu fler.

Att klubben har haft det svårt både sportsligt och ekonomiskt är ingen nyhet, men frågan är om inte 2014 blir tuffare än någonsin.

Hittills har inga nya spelare värvats och rykten gällande spelare som skulle kunna vara på väg har varit få.

Hur mår klubben egentligen? Och spelar Jitex ens i Damallsvenskan nästa år?

I dag blev det officiellt, precis som jag kunde avslöja i Sportbladet i går, att Kirsten van de Ven lämnar Tyresö för Malmö.
Holländskan har skrivit på ett kontrakt som sträcker sig över de två kommande säsongerna.

Övergången kanske överraskar en och annan, men van de Ven har inte varit helt nöjd med sin situation i Stockholmsklubben under hösten där hon pendlat mellan startelvan och avbytarbänken.

För LdB FC Malmö, eller FC Rosengård som man kanske heter senare i kväll, fyller (som jag ser det) holländskan den lucka som Manon Melis lämnade efter sig när hon gick till Kopparbergs/Göteborg.

Kirsten van de Ven är visserligen en helt annan typ än Melis, men hon är (i likhet med Melis) en notorisk poängspelare – och hon har kvaliteter som kan ge Skånelagets offensiva spel ytterligare en dimension.

……………………………………….

Nykomlingen Eskilstuna presenterade i dag ännu ett nyförvärv. Det senaste tillskottet i spelartruppen är den kamerunska forwarden Gaelle Enganamouit.

Törsten är släckt, strumporna är uppdragna och skorna omknutna. Efter en liten pausvila är jag nu tillbaka igen – och det med nyheter, rykten och funderingar om det som nu händer i svensk damfotboll är av godo eller ondo.

Som många redan vet har landslagsspelaren Olivia Schough lämnat Damallsvenskan för spel med Bayern München i Frauen Bundesliga. Schough var i Tyskland den gångna helgen och gjorde klart med sin nya klubb. I Bayern får hon sällskap av förra Linköpingsspelaren Nora Holstad Berge som också skrev på för den tyska tabellfyran i helgen.

Det inte lika många känner till är att Kopparbergs/Göteborg, av anledningar som jag inte känner till, visat ett ganska svalt intresse till att förlänga kontraktet med landslagsmittfältaren. Istället har man ställt in siktet på en, kanske två offensiva holländska spelare.

Den ena holländskan är enligt förstklassiga källor Sharida Spitse från Twente, den andra ska, enligt inte lika säkra uppgifter, vara Lieke Martens som spelar i konkurshotade Duisburg.

Vad som händer i Kopparbergs/Göteborg lär utkristallisera sig den närmaste tiden, men en hel del talar för att det blir mycket holländskt i klubben nästa år.

I dag startar laget upp träningen igen efter några veckors uppehåll och glädjande nog för Göteborgsklubben gör Johanna Almgren träningscomeback, även om hon ännu inte är helt tillbaka från sin senaste knäskada.

……………………………..

Förra veckan blev det helt klart att Mimmi Löfwenius lämnar Jitex och Damallsvenskan för spel i Toppserien med norska Lilleström – trots uppvaktning från flera svenska klubbar.

I likhet med hur Kopparbergs/Göteborg agerat gentemot Olivia Schough så gjorde inte heller Jitex några större kraftansträngningar för att få behålla Löfwenius i laget.

Personligen så tror jag att Lilleström kan vara helt rätt miljö för U-landslagsspelaren att utvecklas vidare i. I den norska toppklubben får Löfwenius spela en klart mer offensiv fotboll, där hennes spetsegenskaper kommer mer till sin rätt, än vad fallet varit i Jitex.

Att Lilleström har ekonomiska muskler och en långsiktig plan på att utmana Europas fotbollsstorheter gör Löfwenius klubbyte än mer intressant.

……………………………..

Samtidigt som jag förstår att unga spelare väljer att lämna svenska klubbar för att pröva lyckan och tjäna bättre pengar utomlands är det knappast en utveckling som gynnar Damallsvenskan.

Förutom att det riskerar att försämra kvaliteten på serien så hotar det också att påverka intresset för lagen. Lokalt och regionalt förankrade spelare skapar många gånger ett större intresse kring lagen än vad utländska spelar gör – i synnerhet om importerna inte är av yppersta klass.

För landslagets del behöver det däremot inte vara av ondo att unga och talangfulla spelare lämnar landet för att spela i bra klubbar utomlands. Det kan tvärtom ge en positiv effekt.

Men klart är att en ny tid är här för svensk damfotboll. En tid där inhemska spelare lämnar Damallsvenskan i jakt på utveckling, bättre ekonomi och äventyr.

Damallsvenskan avslutas helt utan spänning och nerv.
Malmö säkrade ju seriesegern redan förra veckan, samtidigt som Mallbacken gjorde Sunnanå sällskap ner i seriesystemet.

Men även om slutomgången blir helt befriad från dramatik, lämnar säsongen som sådan utrymme för reflektioner.

Att Malmö är värdiga vinnare har jag redan slagit fast. Och det är ingen slump att laget står där som seriesegrare för tredje gången på fyra år. Man har helt enkelt varit bäst, på väldigt mycket.

18 segrar (om man besegrar avsågade Mallbacken), tre oavgjorda och en futtig förlust säger en hel del. 13 insläppta mål, minst mål av alla, säger lite till.
Det som säger, och talat, allra mest är kanske ändå lagets anfallsspel som under hösten förvandlats från bra till högklassigt, vilket jag har varit inne på tidigare.

Förklaringen till framgången hittas i kontinuitet och få förändringar. Bra har blivit bättre år för år och truppen har förskonats från någon större spelaromsättning, särskilt i jämförelse med tabelltvåan Tyresö som rumsterat om rejält.Och nu ska bäst i Sverige bli ännu bättre, är det tänkt och i första hand är det defensiven som ska förstärkas.

En spelande mittback av bra märke ligger högt på klubbens önskelista och både Emma Berglund (Umeå IK) och Anita Asante (Kopparbergs/Göteborg) har uppvaktats.

Och en riktigt bra mittback, tillsammans med fler ytterbacksalternativ, är ett måste och klubben ska göra allvar av sina ambitioner att utmana de bästa lagen i Europa.

Malin Levenstad räcker helt enkelt inte till när motståndet blir riktigt tufft och båda landslagsspelarna Lina Nilsson och Amanda Ilestedt har svagheter som gör att Malmö är sårbara bakåt.

Med det sagt är jag övertygad om att mästarklubben har förstärkt truppen med en, kanske två, försvarsstarka spelere när säsongen 2014 sparkar igång.

Bra ska ju som sagt bli ännu bättre.

Nu är det officiellt. Stefan Rehn tränar Kopparbergs/Göteborg nästa år. Frågan är bara vilka spelare han kommer att träna?

Det är en vecka sedan uppgifterna om att Stefan Rehn skulle lämna Jitex för lokalkonkurrenten Kopparbergs/Göteborg sipprade ut.
I dag blev de bekräftade.

Men det är inget dukat bord som väntar den förre landslagsspelaren. Tvärtom. Kopparbergs/Göteborg kan liknas vid ett skepp på öppet och stormigt hav som går en högst oviss framtid till mötes.

Långtidsskadade Johanna Almgren jobbar sig tillbaka mot ytterligare en i raden av comebacker, Anita Asante uppvaktas (enligt olika uppgifter) av nyblivna mästarna Malmö och systrarna Hammarström tvekar inför framtiden.

Som lök på laxen har amerikanskan Yael Averbuch, som underpresterat kraftigt under höstsäsongen, ett utgående kontrakt och min känsla är att hon knappast återvänder till Göteborg efter vintern.

Därtill är det sannolikt så att både Stina Segerström och Jessica Landström kan tänkas grunna över framtiden. Hur de båda före detta landslagsspelarna väljer att göra har jag inte en aning om, men i värsta fall väljer Segerström att lägga av och Landström att göra detsamma, eller att flytta.

Vilka ska utgöra stommen, som Stefan Rehn nämner i det pressmeddelande som publicerades på klubbens hemsida i kväll, då?

Göteborgsklubben har måhända hittat en viktig bit till nästa års lagpussel, men har som jag ser det väldigt många bitar kvar att hitta – och lägga – innan framtidsbilden börjar klarna.

Det började dåligt, men slutade desto bättre.
Tyresö kom tillbaka från ett tidigt underläge och vann till slut klart mot Kopparbergs/Göteborg och guldstriden lever därmed vidare.

Frågan nu är väl bara om gulddrömmen överlever morgondagen? Personligen tror jag inte det.

Och jag misstänker att man både i Linköping och Malmö hoppades på att Tyresö skulle få en liten reaktion efter onsdagens Champions League-batalj mot franska PSG.

Någon sådan reaktion blev det emellertid inte – åtminstone inte efter att Christen Press kvitterat Marie Hammarströms tidiga ledningsmål.
Tyresö tog tre ganska enkla poäng (efter seger med 4–1) och säkrade samtidigt andraplatsen i Damallsvenskan.

Nu är en andraplats inte mycket värd (bortsett från en ack så viktig Champions League-plats) för en klubb som satsat stenhårt i flera år och som inför säsongen gjorde klart att man siktade på att vinna allt som gick att vinna, vilket man inte lyckats med.

Men det kunde å andra sidan gått ännu sämre.

Tabelltrean Linköping lekte ju hem tre nya poäng mot Kif Örebro och hade, om Tyresö förlorat i dag, kunnat spela ner Stockholmslaget till en tredjeplats i sista omgången.

Även om chansen på andraplatsen gick upp i rök tidigare i dag kan Linköping se tillbaka på en säsong som överträffat alla förväntningar.

En bantad budget, en handfull relativt orutinerade spelare och flera tunga avbräck (som långtidsskador på Sofia Lundgren och Mariann Gajhede Knudsen samt försäljningen av Nilla Fischer) till trots slutar man trea i Damallsvenskan, med 13 poängs marginal (minst) ner till fyran Göteborg.

Att man är ensam om att ha besegrat Malmö i seriespelet understryker lagets starka prestation ytterligare.

Det är inte utan man undrar hur långt Östgötaklubben hade kunnat nå om man inte slarvat bort poäng i matcherna mot Sunnanå, Mallbacken med flera.

Oavsett ovanstående har laget gjort en enastående prestation och tränaren Martin Sjögren (i hård konkurrens med Örebros Rickard Nilsson) borde ligga väldigt bra till för att få priset som årets tränare på Fotbollsgalan senare i år.

Om det jublades högt i Tyresö efter 4–1-vinsten mot Kopparbergs/Göteborg var det ändå knappast något mot de segertjut som fyllde luften runt Skytteholm i tidigare i eftermiddag.

Där körde nämligen AIK över Sundsvalls DFF med 6–1 och tog klivet tillbaka upp i Damallsvenskan.

AIK får sällskap upp i damfotbollens finrum av Eskilstuna United som säkrade sitt avancemang genom att besegra Öster med 2-1.

Silly season har tjuvstartat. Innan säsongen ens är över har spelare redan börjat byta arbetsgivare.

Sent i eftermiddag gick GT ut med uppgifterna att Jitex framtidslöfte, Fridolina Rolfö, är klar för spel i Linköping efter säsongen. Därmed verkar Linköping fortsätta sin satsning på talangfulla spelare.

Uppgifter i GP gör gällande att serieledande LdB FC Malmö har ställt in siktet på Kopparbergs/Göteborgs engelska mittfältare Anita Asante. 

Asante konfirmerar att Skåneklubben har varit i kontakt med hennes agent och att hon ska ta ett beslut om sin framtid i nästa vecka.

Något som däremot inte gått att läsa ännu, men som det ryktats om, är att nigerianskan Ogonna Chukwudi kommer att lämna Umeå för spel i Kif Örebro efter säsongen.

En intressant värvning av Örebro som i Chukwudi får just den typ av yttermittfältare som man saknat under året.

Dessutom blir det, enligt konkurrentens tidningsuppgifter, en ängel som efterträder ärkeängeln Torbjörn Nilsson i Kopparbergs/Göteborg. Stefan Rehn är mannen, som trots att han står under kontrakt med Jitex, kommer att leda Peter Bronsmans (eller ”Bromsman” som en spelare kallade honom) fotbollslag 2014.

Mer rykten och faktiska uppgifter om klubbyten lär komma inom kort. Cirkusen har nämligen bara börjat.

Kopparbergs/Göteborg skulle utmana Tyresö och Malmö om guldet.
Så blev det aldrig.
Därför väljer Torbjörn Nilsson att lämna sitt tränaruppdrag i Göteborgsklubben.

Det är ingen underdrift att påstå att Kopparbergs/Göteborg inte har levt upp till förväntningarna den här säsongen. Laget skulle ju utmana de stora drakarna om Kronprinsessan Victorias pokal, var det tänkt.

Och det började riktigt bra med seger i Supercupen mot Tyresö i våras, men sedan ebbade framgången ut.

Först gick landslagsmittfältaren Johanna Almgren sönder, sedan valde skyttedrottningen Jodie Taylor att bryta sitt kontrakt – och som ett direkt resultat av de två tunga avbräcken fick laget allt svårare att vinna matcher.

I går inkasserade Göteborg sin tredje raka förlustmatch (3–0-mot Umeå). En förlust som fick bägaren att rinna över, för i dag meddelade Torbjörn Nilsson att han lämnar klubben efter säsongen. 

”Jag kände på något sätt att jag gjort mitt”, kommenterar Nilsson sitt beslut till GP.

Nilssons beslut känns riktigt, eftersom han inte har lyckats särskilt bra med sitt jobb under säsongen.

Ett ganska starkt Göteborgslag är i nuläget 21 poäng bakom serieledande Malmö och kan om det vill sig illa sluta sexa i Damallsvenskan. Vi pratar om en placering som ligger ett par oceaner ifrån målsättningen att vara med och slåss om SM-guldet – och ett resultat som klubbens starke man, Peter Bronsman, knappast gläds över.

Torbjörn Nilsson har lyft Göteborg under sina år i klubben, men inte tillräckligt mycket. Trots bra spelarmaterial har han inte lyckats vinna SM-guld, trots två mycket bra chanser, och heller inte mäktat med att förvandla Bronsmans gäng till en egentlig toppklubb. Sanningen är att han faktiskt inte lyckades sätta ett riktigt bra fungerande försvarsspel.

Med det i åtanke känns Nilssons beslut som det rätta och tiden helt perfekt för förändring och nystart.

Att jag, och många med mig, kommer att sakna Torbjörn Nilsson är en helt annan sak. Hans positiva sätt, underbara engagemang och fantastiska förmåga att sprida glädje omkring sig kommer att saknas i damfotbolls-Sverige.

Med ett tidigt ledningsmål slog Malmö an tonen mot Kif Örebro.
Sedan blev det tyst, fram till paus.
Därefter förvandlade hemmaspelarna tonen till en skön musikal tack vare mängder av maxlöpningar och blixtrande omställningar – och nu är guldet väldigt nära.

Jag trodde att Örebro skulle kunna bli en ganska hård nöt för Malmö att knäcka. Det blev man också, i första halvlek.
Sedan växlade serieledarna upp och sprang närkingarnas försvar sönder och samman.

Mest, bäst och smartast sprang Ramona Bachmann som var så där bra som bara hon kan vara och Malmö vann till slut med 4–2.

Men trots att Malmö vann och ryckte ifrån Tyresö i tabelltoppen var det Jitex och Linköping som blev dagens stora vinnare i Damallsvenskan.

Annika Sjölund sköt Mölndalslaget till seger, och sannolikt nytt kontrakt, mot formsvaga Kristianstad nio minuter före slutet. Linköping vann med uddamålet (2–1) mot Vittsjö och säkrade därmed tredjeplatsen i tabellen.

Längre norrut närmade sig Umeå tabellens övre skikt när man tog tre poäng mot seriens mest formsvaga lag, Kopparbergs/Göteborg, efter seger med 3–0.

Ännu är inget avgjort
Med två omgångar kvar av Damallsvenskan är fortfarande inget helt avgjort, mer än att Linköping blir trea (som sämst) och att Sunnanå åker ur. 

Tyresö kan fortfarande vinna guld, men också sluta trea. Mallbacken har chansen att fixa nytt kontrakt, men får svårt att göra det efter 1–1 mot usla Sunnanå i dag.

Att Malmö ska tappa guldet i år igen känns faktiskt helt orimligt. Laget, i allmänhet och Ramona Bachmann i synnerhet, har visat fin form under hösten och i kvällens match mot Örebro bjöd man stundtals på en helt glimrande anfallsfotboll.

Defensivt finns fortfarande en del att jobba på, även om laget har släppt till minst mål av alla i Damallsvenskan, särskilt om man vill gå långt i Champions League. Men det är en helt annan historia.