Eftersom jag missade första mötet mellan Rosengård och regerande Champions League-mästarinnorna Wolfsburg såg jag mycket fram dagens returmöte på Malmö IP.

Tyskorna började klart bäst. De tog rättvist ledningen i den efter drygt 10 minuter. Ett inlägg från vänster nådde Alexandra Popp som, markerad av både Emma Berglund och Amanda Ilestedt, nickade in 0-1. I de lägena är Popp otroligt stark och avslutet höll allra högsta klass. Zecira Musovic i Rosengårds mål var chanslös. Det var Popps tredje mål i årets Champions League.

Hemmalaget hade väldigt svårt att skapa något framåt under de första 20 minuterna. Bakåt var tyskorna ruskigt stabila och backlinjen plockade ganska enkelt bort Rosengårds offensiva trio Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag. Största skillnaden mellan lagen i det här skedet av matchen var att Wolfsburg var extremt snabba att ställa om till försvar. Åtta-nio spelare var direkt tillbaka på rätt sida, vilket gjorde det väldigt svårt för Rosengård att hitta ytor att spela på.

Trots detta kommer 1-1 efter 23 minuter då Therese Sjögran hittar Marta i djupled. Brasilianskan löper mellan mittbackarna, tar med sig bollen i fart och placerar in kvitteringen. Inte helt rättvist kan jag tycka.

Efter målet börjar Rosengård komma in i matchen, men de hetaste chanserna skapar ändå Wolfsburg. 19-åriga Musovic i målet får göra en riktigt svettig räddning då Anna Blässe tar sig runt på högerkanten och spelar in till Popp som via Musovic skjuter i ribban. Där borde det varit 1-2. Men istället blir det hemmalaget som gör mål igen. Efter en hörna skapas lite kalabalik i Wolfsburgs straffområde. Anita Asante vinner en mycket viktig nickduell och bollen når Anja Mittag som trycker in ledningsmålet i nättaket.

Tung start också på andra halvlek

Andra halvlek börjar ungefär som första. Babett Peter gör tunga 2-2 efter tio spelade minuter. En hörna når Peter på bortre där hon först nickar och sedan trycker in sin egna retur. Detta inför det nya publikrekordet 5 748 personer. Precis som vid Popps 0-1 så får Peter nicka helt ostört i straffområdet. Mot ett sånt starkt lag straffar det sig direkt.

Trots att det är Rosengård som måste göra mål för att ta sig vidare är det tyskorna som är bäst och farligast. Försvarsmässigt så spelar de stabilt över hela planen och tillåter inte Rosengård att skapa lägen överhuvudtaget. Klart att regerande mästarinnorna kan hantera ett sånt läge.

Med 10 minuter kvar blir det ridå på Malmö IP. Popp nickar in sitt andra mål för dagen och sänker svenskornas Champions League-drömmar. Återigen får man nicka väldigt ostört i straffområdet. Tre markeringsmissar – tre mål. Det håller givetvis inte på den här nivån.

I den sista minuten lyckas hemmalaget göra 3-3 genom Sara Björk Gunnarsdottir. Det är trist och tråkigt att inget svensklag lyckades att ta sig vidare. Att det skulle blir ruskigt tufft visste man ju på förhand. Men jag kan inte låta bli att imponeras av dem ändå. Att göra fyra mål på två matcher på Wolfsburg är otroligt starkt. Faktum är att tyskorna endast släppt in totalt tre mål hittills under hela säsongen i Bundesliga. Att dessutom inte förlora någon av de två matcher är också det ett styrkebesked för svensk damfotboll. Heja Rosengård helt enkelt.

Tung CL-dag med svenska ögon sett, men nu blir det full fokus mot den damallsvenska seriepremiären! Och en sak till. Passa på att njut lite av att 5 748 personer tog sig till Malmö IP idag.

Maja Johansson

Damallsvenskan avslutas helt utan spänning och nerv.
Malmö säkrade ju seriesegern redan förra veckan, samtidigt som Mallbacken gjorde Sunnanå sällskap ner i seriesystemet.

Men även om slutomgången blir helt befriad från dramatik, lämnar säsongen som sådan utrymme för reflektioner.

Att Malmö är värdiga vinnare har jag redan slagit fast. Och det är ingen slump att laget står där som seriesegrare för tredje gången på fyra år. Man har helt enkelt varit bäst, på väldigt mycket.

18 segrar (om man besegrar avsågade Mallbacken), tre oavgjorda och en futtig förlust säger en hel del. 13 insläppta mål, minst mål av alla, säger lite till.
Det som säger, och talat, allra mest är kanske ändå lagets anfallsspel som under hösten förvandlats från bra till högklassigt, vilket jag har varit inne på tidigare.

Förklaringen till framgången hittas i kontinuitet och få förändringar. Bra har blivit bättre år för år och truppen har förskonats från någon större spelaromsättning, särskilt i jämförelse med tabelltvåan Tyresö som rumsterat om rejält.Och nu ska bäst i Sverige bli ännu bättre, är det tänkt och i första hand är det defensiven som ska förstärkas.

En spelande mittback av bra märke ligger högt på klubbens önskelista och både Emma Berglund (Umeå IK) och Anita Asante (Kopparbergs/Göteborg) har uppvaktats.

Och en riktigt bra mittback, tillsammans med fler ytterbacksalternativ, är ett måste och klubben ska göra allvar av sina ambitioner att utmana de bästa lagen i Europa.

Malin Levenstad räcker helt enkelt inte till när motståndet blir riktigt tufft och båda landslagsspelarna Lina Nilsson och Amanda Ilestedt har svagheter som gör att Malmö är sårbara bakåt.

Med det sagt är jag övertygad om att mästarklubben har förstärkt truppen med en, kanske två, försvarsstarka spelere när säsongen 2014 sparkar igång.

Bra ska ju som sagt bli ännu bättre.

Tyresö är framme i åttondelsfinal i Champions League efter 0–0 mot franska storklubben Paris Saint-Germain.
Nu ligger vägen till en semifinal vidöppen.

Jag trodde att Champions League-returen i Paris skulle bli tuff för Tyresö. Det blev den också.
Men Stockholmslaget grävde djupt i sin kompetensbuffert, spelade smart och stod emot det stundtals hårda trycket från Kosovare Asllani & Co i PSG.

0–0 på Charlety var ett rejält styrkebesked från Tyresö, men också en fingervisning om att PSG har en del jobb kvar att göra innan man på allvar kan utmana kontinentens allra bästa lag.

Hoten i djupled var ytterst få (precis som när lagen möttes på Tyresövallen), omställningsspelet inte alls så blixtrande som det borde kunna vara och den taktiska insatsen … märklig. 

Medan Tyresö anpassade sitt spel efter motståndet, och därför manövrerade ut Parislaget, nötte hemmatränaren Farid Benstiti vidare med lagets många gånger lättlästa spel.
Dessutom bytte han ut sin kanske bästa spelare, Kosovare Asllani, med 20 minuter kvar av matchen.

Men Benstitis matchning hamnade ändå i skuggan, för den här kvällen tillhörde Tyresö som tog sig vidare i turneringen. Sällan har väl en mållös match varit så värdefull och viktig som just i kväll.
0–0 i Paris var en seger och en en varning till danska Fortuna Hjörring som väntar i åttondelsfinalen.

……………………………………..

I söndags säkrade Malmö sitt tredje SM-guld inom loppet av fyra år. I kväll lekte man med norska Lilleström och tog sig vidare i Champions League.

På ett tillsynes ödsligt Malmö Stadion spelade Malmö ut stora delar av sitt register, eller så mycket som man behövde i alla fall, och vann med hela 5–0 (8–1 totalt) mot LSK Kvinner.

I nästa omgång blir det dock tuffare. Då väntar regerande mästarna Wolfsburg, med Nilla Fischer i laget. Samma Wolfsburg som slaktade stackars Pärnu med 27–0 i 16-delfinalen.

I fjol darrade man på manschetten när det drog ihop sig och tappade guldet årets sista match.
I år har Malmö sprungit ifrån både guldfrossa och konkurrenter – och därför är man Svenska mästare. Väldigt värdiga Svenska mästare.

Efter en rakt igenom stark säsong och en höst där anfallsspelet gått från bra till enastående kan LdB FC Malmö titulera sig bäst i Sverige. 2–0 mot Umeå på hemmaplan konfirmerade seriesegern.

Det var egentligen aldrig något snack om hur mötet med Umeå skulle sluta och heller inte var guldet skulle hamna – åtminstone inte efter segern mot Tyresö 10 augusti.

Där, i matchen på Tyresövallen, tog Malmö det avgörande klivet mot ett nytt SM-guld. Tyresö ledde (två gånger om), men Malmö mäktade med att komma tillbaka, vända och vinna – trots att man fick Amanda Ilestedt utvisad med 20 minuter kvar att spela.

Men det är inte riktigt så enkelt som att Malmös serieseger kan härledas till vinsterna mot Tyresö.

Skånelaget de facto har varit bäst över tid, vunnit flest matcher och släppt till minst antal mål. Man har dessutom spelat den bästa anfallsfotbollen i Sverige – i synnerhet under hösten.

Med Katrin Schmidt i en mer utpräglad balansroll på mittfältet, med Ramona Bachmann lite längre ner i banan och med en lika spelsmart som formstark Therese Sjögran ute till vänster har Malmö fått fler dimensioner i sitt offensiva spel och förvandlats från riktigt bra till glimrande.

Därför är Sveriges bästa lag också nyblivna Svenska mästare, för tredje gången på fyra år. Väldigt värdiga mästare.

…………………………..

Josefine Johansson har varit riktigt bra under hösten, precis som hennes Piteå. I dag sköt hon sitt lag till ännu en seger och skickade i samma stund ner Mallbacken i Elitettan.

Därmed står det klart att två nykomlingar ännu en gång får lämna Damallsvenskan efter bara en säsong i fotbollens finrum.

Det började dåligt, men slutade desto bättre.
Tyresö kom tillbaka från ett tidigt underläge och vann till slut klart mot Kopparbergs/Göteborg och guldstriden lever därmed vidare.

Frågan nu är väl bara om gulddrömmen överlever morgondagen? Personligen tror jag inte det.

Och jag misstänker att man både i Linköping och Malmö hoppades på att Tyresö skulle få en liten reaktion efter onsdagens Champions League-batalj mot franska PSG.

Någon sådan reaktion blev det emellertid inte – åtminstone inte efter att Christen Press kvitterat Marie Hammarströms tidiga ledningsmål.
Tyresö tog tre ganska enkla poäng (efter seger med 4–1) och säkrade samtidigt andraplatsen i Damallsvenskan.

Nu är en andraplats inte mycket värd (bortsett från en ack så viktig Champions League-plats) för en klubb som satsat stenhårt i flera år och som inför säsongen gjorde klart att man siktade på att vinna allt som gick att vinna, vilket man inte lyckats med.

Men det kunde å andra sidan gått ännu sämre.

Tabelltrean Linköping lekte ju hem tre nya poäng mot Kif Örebro och hade, om Tyresö förlorat i dag, kunnat spela ner Stockholmslaget till en tredjeplats i sista omgången.

Även om chansen på andraplatsen gick upp i rök tidigare i dag kan Linköping se tillbaka på en säsong som överträffat alla förväntningar.

En bantad budget, en handfull relativt orutinerade spelare och flera tunga avbräck (som långtidsskador på Sofia Lundgren och Mariann Gajhede Knudsen samt försäljningen av Nilla Fischer) till trots slutar man trea i Damallsvenskan, med 13 poängs marginal (minst) ner till fyran Göteborg.

Att man är ensam om att ha besegrat Malmö i seriespelet understryker lagets starka prestation ytterligare.

Det är inte utan man undrar hur långt Östgötaklubben hade kunnat nå om man inte slarvat bort poäng i matcherna mot Sunnanå, Mallbacken med flera.

Oavsett ovanstående har laget gjort en enastående prestation och tränaren Martin Sjögren (i hård konkurrens med Örebros Rickard Nilsson) borde ligga väldigt bra till för att få priset som årets tränare på Fotbollsgalan senare i år.

Om det jublades högt i Tyresö efter 4–1-vinsten mot Kopparbergs/Göteborg var det ändå knappast något mot de segertjut som fyllde luften runt Skytteholm i tidigare i eftermiddag.

Där körde nämligen AIK över Sundsvalls DFF med 6–1 och tog klivet tillbaka upp i Damallsvenskan.

AIK får sällskap upp i damfotbollens finrum av Eskilstuna United som säkrade sitt avancemang genom att besegra Öster med 2-1.

Malmö vann bortamötet med norska LSK Kvinner i Champions League med 3–1 och är så gott som klart för åttondelsfinal.
Det är i alla fall min spontana känsla.

Jag har inte sett Malmös segermatch i sin helhet, men jag törs ta gift på att Skånelaget vinner returen hemma i Malmö. Allt annat får nog betecknas som en jätteöverraskning.

De tongivande spelarna Therese Sjögran, Manon Melis och Ramona Bachmann tog ansvar för målskyttet och underströk ytterligare att damallsvenska ettan är i en väldigt bra form. Så bra att man kommer att gå vidare i kontinentens finaste klubblagsturnering.

Kopparbergs/Göteborg skulle utmana Tyresö och Malmö om guldet.
Så blev det aldrig.
Därför väljer Torbjörn Nilsson att lämna sitt tränaruppdrag i Göteborgsklubben.

Det är ingen underdrift att påstå att Kopparbergs/Göteborg inte har levt upp till förväntningarna den här säsongen. Laget skulle ju utmana de stora drakarna om Kronprinsessan Victorias pokal, var det tänkt.

Och det började riktigt bra med seger i Supercupen mot Tyresö i våras, men sedan ebbade framgången ut.

Först gick landslagsmittfältaren Johanna Almgren sönder, sedan valde skyttedrottningen Jodie Taylor att bryta sitt kontrakt – och som ett direkt resultat av de två tunga avbräcken fick laget allt svårare att vinna matcher.

I går inkasserade Göteborg sin tredje raka förlustmatch (3–0-mot Umeå). En förlust som fick bägaren att rinna över, för i dag meddelade Torbjörn Nilsson att han lämnar klubben efter säsongen. 

”Jag kände på något sätt att jag gjort mitt”, kommenterar Nilsson sitt beslut till GP.

Nilssons beslut känns riktigt, eftersom han inte har lyckats särskilt bra med sitt jobb under säsongen.

Ett ganska starkt Göteborgslag är i nuläget 21 poäng bakom serieledande Malmö och kan om det vill sig illa sluta sexa i Damallsvenskan. Vi pratar om en placering som ligger ett par oceaner ifrån målsättningen att vara med och slåss om SM-guldet – och ett resultat som klubbens starke man, Peter Bronsman, knappast gläds över.

Torbjörn Nilsson har lyft Göteborg under sina år i klubben, men inte tillräckligt mycket. Trots bra spelarmaterial har han inte lyckats vinna SM-guld, trots två mycket bra chanser, och heller inte mäktat med att förvandla Bronsmans gäng till en egentlig toppklubb. Sanningen är att han faktiskt inte lyckades sätta ett riktigt bra fungerande försvarsspel.

Med det i åtanke känns Nilssons beslut som det rätta och tiden helt perfekt för förändring och nystart.

Att jag, och många med mig, kommer att sakna Torbjörn Nilsson är en helt annan sak. Hans positiva sätt, underbara engagemang och fantastiska förmåga att sprida glädje omkring sig kommer att saknas i damfotbolls-Sverige.

Med ett tidigt ledningsmål slog Malmö an tonen mot Kif Örebro.
Sedan blev det tyst, fram till paus.
Därefter förvandlade hemmaspelarna tonen till en skön musikal tack vare mängder av maxlöpningar och blixtrande omställningar – och nu är guldet väldigt nära.

Jag trodde att Örebro skulle kunna bli en ganska hård nöt för Malmö att knäcka. Det blev man också, i första halvlek.
Sedan växlade serieledarna upp och sprang närkingarnas försvar sönder och samman.

Mest, bäst och smartast sprang Ramona Bachmann som var så där bra som bara hon kan vara och Malmö vann till slut med 4–2.

Men trots att Malmö vann och ryckte ifrån Tyresö i tabelltoppen var det Jitex och Linköping som blev dagens stora vinnare i Damallsvenskan.

Annika Sjölund sköt Mölndalslaget till seger, och sannolikt nytt kontrakt, mot formsvaga Kristianstad nio minuter före slutet. Linköping vann med uddamålet (2–1) mot Vittsjö och säkrade därmed tredjeplatsen i tabellen.

Längre norrut närmade sig Umeå tabellens övre skikt när man tog tre poäng mot seriens mest formsvaga lag, Kopparbergs/Göteborg, efter seger med 3–0.

Ännu är inget avgjort
Med två omgångar kvar av Damallsvenskan är fortfarande inget helt avgjort, mer än att Linköping blir trea (som sämst) och att Sunnanå åker ur. 

Tyresö kan fortfarande vinna guld, men också sluta trea. Mallbacken har chansen att fixa nytt kontrakt, men får svårt att göra det efter 1–1 mot usla Sunnanå i dag.

Att Malmö ska tappa guldet i år igen känns faktiskt helt orimligt. Laget, i allmänhet och Ramona Bachmann i synnerhet, har visat fin form under hösten och i kvällens match mot Örebro bjöd man stundtals på en helt glimrande anfallsfotboll.

Defensivt finns fortfarande en del att jobba på, även om laget har släppt till minst mål av alla i Damallsvenskan, särskilt om man vill gå långt i Champions League. Men det är en helt annan historia.

Tyresös fortsätter att gå trögt. Lördagens möte med Piteå resulterade i höstsäsongens tredje tunga poängtapp – och i morgon försvinner SM-guldet till Malmö.

Jag räknade ut Tyresö förra hösten och fick med all rätt äta upp det när klubben tog sitt allra första SM-guld. Men mycket har hänt sedan dess och nu är 08-klubben borta från guldet.

Det Tyresölag som, på ett minst sagt imponerande sätt, tog sig förbi Malmö i säsongens sista omgång och vann Damallsvenskan står inte längre att känna igen.

Och den spelargrupp som förra hösten kändes lika urstark som harmonisk och fylld av tro på den egna förmågan tycks nu famla efter både identitet och ett fungerande spel, eller är det bara en sådan där höst där marginalerna går emot ett lag? Sådana säsonger kommer även för kanonlag.

Eftermiddagens tunga poängförlust i Norrbotten är dock det senaste exemplet på att Tyresö faktiskt inte är vad man var för ett år sedan. 1–1 mot Piteå är absolut inget fiasko, men åtminstone en klar missräkning – precis som poängförlusterna mot Kif Örebro och Umeå IK.

Inför säsongen var jag helt övertygad om att Tyresö skulle försvara guldet från i fjol. Stjärnspelarna var ju kvar, precis som duktige tränaren Tony Gustavsson. Dessutom hade truppen spetsats ytterligare med vindsnabba forwarden Christen Press och vår blågula landslagsveteran, Sara Thunebro. Trots det blir det Malmö som vinner Damallsvenskan.

Frågan måste därför ställas: Hur mår Tyresö egentligen?

Kanske är det bara tillfälligheter och illa tajmade skador på nyckelspelare (som Marta, Caroline Seger och Johanna Frisk) som gjort att gulddrömmarna gått upp i rök. Kanske är det spelarcirkusen efter EM och den förändrade gruppdynamiken som har bidragit till att det det förut så vägvinnande spelet nu hackar och kör fast, framför allt i planens sista tredjedel.

Svaren finns nog där ute, men är knappast entydiga eller helt enkla att hitta.

Det enda som står klart är att Tyresö inte är den segermaskin man var för ett knappt år sedan – och att Champions League-äventyret riskerar att ta slut nästan lika snabbt som det börjar.

…………………..

Innan jag glömmer måste jag också rikta beröm till Piteå som krigade sig till en viktig poäng och nytt kontrakt i Damallsvenskan. Starkt.

Båda lagen siktar på att bli bäst i Europa, men deras vägar dit ser olika ut.
Malmö väljer en väg, Tyresö en helt annan.

Svensk damfotbolls två flaggskepp den här säsongen ser ut att bli det också nästa år – åtminstone inledningsvis. Malmö har förlängt kontrakten med spelare som Anja Mittag, Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann medan Tyresö har säkrat upp Caroline Seger, Veronica Boquete och Marta.

Medan Malmö skrivit tvåårskontrakt med Mittag och Bachmann har Tyresö förlängt avtalen med Seger, Boquete och Marta med sex månader. 

Strategin förbryllar
Jag förstår Malmös strategi, men är lite mer förbryllad över hur Tyresö tänker.

Längre avtal säkrar värdefull kontinuitet, ger möjlighet att bygga vidare från en redan god nivå och bidrar så klart till en lägre spelaromsättning.

Korttidskontrakt saknar precis alla de fördelar som de längre avtalen ger – och riskerar dessutom att sätta klubben i fråga i en riktigt jobbig situation.

Det sistnämnda borde ju Tyresö känna till, de förlorade sannolikt SM-guldet just på grund av den spelarcirkus som följde efter sommarens EM. Trots det väljer man alltså att skriva nya korttidskontrakt – och riskerar därmed att hamna i en precis likadan situation nästa sommar.

Bakomliggande tanke
Nu ska jag inte såga Tyresös val att förlänga kontrakten med sina absolut viktigaste spelare med ett halvår. Jag vet ju inte hur klubbens strategi ser ut och har inte en aning om det faktiskt finns en medveten tanke bakom de kortare avtalen.

Men rent spontant känns Stockholmsklubbens korttidslösningar för osäkra för att mynna ut i stora framgångar – och jag tror inte att det är rätt väg att gå om man, som Tyresö har, siktar på att bli bäst i Europa.

Sedan återstår frågan om det är klubben eller spelarna själva som sett till att kontraktslängden fastställts till sex månader.