Så blev det till sist som jag kunde avslöja dagen före julafton – landslagets januariläger ställs in.
Och vad kan landslagsledningen med Marika Domanski Lyfors i spetsen annars göra?
Med spelare från tio damallsvenska klubbar borta från samlingen är beslutet att ställa in det enda rätta.

Att det finns en spricka mellan klubbarna i Damallsvenskan och landslagsledningen blir allt mer tydligt. Redan innan jul kunde jag skriva om att det planerade januarilägret skulle ställas in. Information som visserligen fick revideras i går när uppgifter om att förbundskapten Pia Sundhage kallat spelare till ett läger 12-16 januari nådde mig – men till detta kom också nya uppgifter.

I samma inlägg kunde jag nämligen berätta att tio av Damallsvenskans tolv klubbar skulle välja att bojkotta lägret. De skulle helt enkelt inte skicka sina spelare till samlingen – vilket de heller inte har skyldighet att göra eftersom det inte ska spelas någon landskamp.
Och det är just den bojkotten som ligger till grund för landslagsledningens beslut att ställa in det tänkta januarilägret.

Det finns många olika sätt att se på den uppkomna situationen, men jag tänkte försöka förhålla mig ganska neutral till den i det här blogginlägget.

Men oavsett vilken sida man väljer att stå på så är det lätt att se att det råder en rejäl intressekonflikt mellan klubbarna och landslaget , vilket inte är positivt för svensk fotboll.
Därför är det viktigt att den uppkomna situationen inte leder till en ännu sämre att relationen mellan parterna, utan att den istället förbättras – och det helst omgående

Det blir ett januariläger för Pia Sundhages landslag trots allt.
Frågan är bara vilka spelare som kommer att delta?
I dagsläget ämnar nämligen varken FC Rosengård, Linköpings FC eller Umeå IK att släppa i väg sina landslagsspelare till samlingen.
– Vår ambition är att följa regelverket och bara släppa i väg våra spelare på de av FIFA fastställda speldatumen, säger FC Rosengårds klubbdirektör Niclas Carlnén.

Dagen före julafton kunde Sportbladet avslöja att det råder en intressekonflikt mellan merparten av klubbarna i Damallsvenskan och landslagsledningen.
Medan förbundskapten Pia Sundhage vill samla sina spelare i 65 dagar under 2014, vill klubbarna att antalet dagar med landslaget reduceras.

Uppgifter till Sportbladet gjorde gällande att landslagslägret 12-16 januari skulle ställas in. Så blir det inte. Lägret blir av som planerat.
Däremot är det oklart vilka spelare som kommer att delta.
Varken Rosengård, Linköping eller Umeå IK tänker släppa i väg sina landslagsspelare till lägret.

– Vi har ambitionen att vara lojala till den skrivelse* som skickats till landslagschefen Marika Domanski Lyfors, säger Umeå IK:s sportchef Torbjörn Nordström.

Nordström får uppbackning av FC Rosengårds klubbdirektör Niclas Carlnén:

– Vår ambition är att följa regelverket och bara släppa i väg våra spelare på de av FIFA fastställda speldatumen. Det handlar inte om att vi vill hindra landslaget, men det måste finnas en balans. Vi behöver minska belastningen på våra spelare eftersom den är för hög under vissa perioder och då är det här den snabbaste vägen att gå.

Carlnén vidareutvecklar sitt resonemang:

– Tar man Tyresö som exempel så kan de mycket väl ta sig till final i Champions League i vår, vilket skulle innebära ett väldigt tufft spelprogram för dem. De får i så fall spela minst två matcher i veckan under mars, april och maj (om man räknar in matcherna i Damallsvenskan, Svenska cupen och landslaget. Red. anm). Ska svenska lag spela så många matcher måste vi ha större trupper och det fungerar inte eftersom många av spelarna i så fall skulle få sin matchning  i F19-serierna, vilka i dagsläget inte erbjuder en tillräckligt bra utvecklingsmiljö.

Även Linköping har för avsikt att följa samma linje som Rosengård och Umeå.

– Vi följer FIFA-reglerna, bekräftar klubbchefen Anders Mäki.

Det kan alltså bli ett januariläger där flera, eller rent av många, av landets bästa spelare lyser med sin frånvaro. För om Rosengård, Linköping och Umeå väljer att gå på den inslagna vägen följer sannolikt fler klubbar i samma fotspår.

……………………………………….

Jag har sökt landslagschefen Marika Domanski Lyfors för att få höra hur hon ser på den uppkomna situationen, men utan att lyckas.

……………………………………….

*I ett brev till landslagschefen Marika Domanski Lyfors har tio av tolv klubbar i Damallsvenskan framfört att man har för avsikt att bara släppa i väg sina landslagsspelare till de av UEFA och FIFA fastställda speldatumen.

I år har landslaget varit samlat i över tre månader totalt.
Nästa år hade man tänkt samla spelarna under cirka 65 dagar, men så blir det inte.
Anledningen är att klubbarna sätter stopp.
– Ibland kan man behöva markera, säger Per Darnell, ordförande i Elitfotboll Dam.

Förra hösten meddelade förbundskapten Pia Sundhage att hon ville lägga beslag på landslagsspelarna i över 100 dagar inför EM på hemmaplan. Önskemålet väckte stark kritik från flera damallsvenska klubbar.

– Våra spelare är mer och mer medarbetare och skulle medarbetare i ett företag vara borta i tre och en halv månader per år så får de tjänstledigt eller avdrag på lönen, sa till exempel Kopparbergs/Göteborgs sportchef Lasse Svensson till Svenska Dagbladet då.

Landslagsledningen fick emellertid sin vilja igenom och Sundhage gavs goda möjligheter att spela ihop sitt blågula lag inför EM-slutspelet.

Så blir det inte nästa år. Klubbarna har nämligen fått nog.

I ett brev till landslagschefen Marika Domanski Lyfors har tio av tolv klubbar damallsvenskan klubbar framfört att man har för avsikt att bara släppa i väg sina landslagsspelare till de av UEFA och FIFA fastställda speldatumen.

– Vi vill minska antalet dagar då spelarna är borta med landslaget, säger en klubbledare som vill vara anonym.

EFD:s Per Darnell bekräftar att klubbarna har framfört sin ståndpunkt, men ser ingen fara för att klubbarnas ”krav” ska leda till att relationen mellan klubbarna och landslagsledningen försämras.

– Nej, det här kommer vi att lösa.

Men brevet till Marika Domanski Lyfors tycks ha fått effekt. Enligt uppgifter till Sportbladet kommer det tänkta landslagslägret i januari att ställas in.

…………………………………………………

Jag har försökt få tag i Marika Domanski Lyfors för en kommentar, men utan resultat.

…………………………………………………

Missnöjet mot många och långa landslagssamlingar är egentligen inget nytt. Kritiken har funnits länge och blommat upp från tid till annan. Dock har de kritiska rösterna blivit fler och mer högljudda under året och det kan jag ha förståelse för – precis som jag kan förstå landslagsledningens önskemål.

Självklart vill klubbarna, arbetsgivarna, förfoga över sina spelare – särskilt under försäsongen. Det är ju under den tiden som grunden till en bra säsong ska läggas. Och under försäsongen 2013 var det klubbar som bara hade hela trupperna samlade under en tidsrymd av fyra-fem veckor.

I grund och botten står jag på klubbarnas sida. De är trots allt de som betalar spelarnas löner och som varje dag jobbar med att utveckla, förädla och förbättra sina investeringar. Och som jag ser det är det klubbarna som ska ansvara för skolning, utbildning och utveckling – inte landslaget.

Men  jag har samtidigt förståelse för att landslagsledningen vill få tid tillsammans med spelarna i början på ett nytt år, ge spelare som knackar på dörren till blågult chansen och göra ett riktigt avstamp inför landslagsåret. Ett landslagsläger i januari passar dessutom klubbarna väldigt mycket bättre än vad t ex Algarve Cup gör, så det här är ingen enkel fråga.

Klart är att det finns en spricka mellan landslaget och klubbarna i Damallsvenskan, vilken inte är gynnsam för någon av parterna.